När poletten trillar ned kan det vara en magisk känsla.

Nu ska jag säga nåt som säkert kommer låta underligt i mångas öron, men jag har inte kunnat greppa den viktiminskning jag gjort nu, till skillnad från den jag gjorde senast. Jag vet att de flesta säger att de har svårt att hänga med när de gått ned mycket i vikt och speciellt om det gått fort. Många som opererat sig till exempel (jag har inte gjort det) får ofta en radikal och snabb viktminskning, då kroppen jobbar med dem medan de kämpar för att gå ned. De -och övriga som går ned snabbt, säger ofta att det är svårt att stå i affären och vara till exempel en storlek Medium, då man instinktivt tittar åt stora storlekar. Jag tror på detta fenomenet, men senast var jag inte med om det själv. Konstigt kanske, ja, men jag mätte mig så stadigt, provade kläder i mindre storlekar och var medveten om min storlek. Jag fotade mig var 5e kilo jag gått ned för att kunna jämföra och jag mätte mig en gång i månaden, samt vägde mig en gång i veckan.

 

Som ni vet så blev jag sjuk efter att jag varit tunn och hållit vikten i ett år (ni kan läsa om det i tidigare inlägg så jag skriver inte om det nu) och under sjukdomsperioden, dels på grund av mediciner men mestadels på att sjukdomen och medicinen gav brist i kroppslig självkontroll (kort sagt åt jag i princip vad som helst utan att tänka. Till en början spelade det ingen roll, men efter att jag gått upp från 50-60 kilo så borde jag försökt att stanna till . Men jag mådde helt enkelt för dåligt för att orka bry mig om det). Jag blev kort sagt frisk i höstas men då var vikten redan pikad mot 95 kilo och jag kände mig som världens sämsta människa och världen sämsta förebild. Jag drog mig undan från allt vad heter allmänhet. Jag la ned min blogg i princip helt. Jag hade gjort flera försök att gå ned i vikt igen men orkade bara nåt kilo och vid 88 gav jag alltid upp igen och kände att jag var för värdelös för att försöka. Jag trodde helt ärligt på att jag var så dålig att det skulle aldrig gå igen.

Sakteliga började jag förstå, genom många av mina följare här i bloggen och på facebook (de flesta som följer mig här är också vänner och -eller följare på facebook) att det handlade inte längre om att ni fanns kvar "hos mig" för att ni ser mig som en förebild, det handlade om att ni tyckte om mig som människa. Det gav mig en inre glöd och jag bestämde mig att från och med 1a januari så skulle jag vända igen och ta tag i vikten och hitta tillbaka till mig själv. Då vägde jag 95 kilo.

 

Jag har valt att ta det oerhört långsamt. Ibland har jag slarvat oerhört och ätit bara skräp i en vecka hit och en vecka dit. Men skillnaden är att jag ätit på ett annat vis och med medvetenhet. Jag arbetar hela tiden med min insida nu också. För måendet ligger inte i vikten eller det yttre. Allt sitter i huvuet och i hjärtat -själen. Det är därt inne vi kan förändra och utveckla hur vi mår och tillslut ta fram allt det fina vi är värda. Senast handlade det om utsida. Nu handlar det om balans.

 

Jag har gått ned 17 kilo nu, vilket betyder att jag väger 78 kilo. Jag är inte längre tjock, utan istället lite runt och mullig. Jag har äntligen börjat tycka om hur jag ser ut. Det finns vissa dagar då det känns som om jag hatar mina armar och mina ben, där huden sitter och gör att jag ser skev ut (i mina ögon) men jag lyckas ta mig ur känslan och ger inte upp. Det är också därför jag kommit tillbaka så mycket.

Jag tänker försöka att uppdatera bloggen varje dag igen. Nu nu har jag nämligen efter mycket grunnande bestämt mig för att det inte bara är min viktgrupp (heter "viktgruppen") på facebook som jag vill vara aktiv i. Jag har också uppdaterat om vikten (sparsamt) på min vanliga facebook, på instagram och nu är det dags för bloggen att få sig en reopening.

 

Ikväll kommer det en kille hit för att titta på vårt kök (vi har köpt vår lägenhet och ska renovera) men hinner jag efter det så ska jag ge er en bildkavalkad.

 

NU KÖR VI!

 

God tisdag och veckorstart på er. Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg och att ni känner er glada och nöjda med alla val ni gjort. Vi har haft det fullt upp emmelanåt. Vi har gjort om här hemma igen -så att alla tre pojkarna skulle kunna få varsit eget rum. De är för stora (och för busiga) för att dela rum nu. Säger man åt dem nåt blir inget gjort. Så Tomas fick flytta ned sin musikstudio till vårat sovrum, så ett rum blev ledigt åt Oliver. Men visst har vi haft helgmys vi också.

 

Vi är sjuka här hemma med någon slags långkörare i feber tillsammans med förkylning, så inget speciellt mer aktivt har kunnat göras (jag blir galen av att inte få komma igång med min crosstrainer någon gång), men i lördags tog jag med barnen ut på bokstavsjakt i "Paprikaklubben" på ICA. De kunde vinna T-shirts (vilket de gjorde) och biobiljetter till en VIP-visning av filmen FROST. Två lyckliga pojkar stod och hoppade här igår när de fick veta att de tillhört de som vann biobiljetter. Så på söndag blir det bio.

 

Så har jag något annat att berätta också och det är att det finns ett nummer av tidningen MåBra, som kommer ut bara ett par gånger om året. Det är deras tidning som heter MåBra mat. I det nummer som finns ute nu så kan ni läsa mer om mig och min viktresa om ni önskar.

Då har man varit i kylan och lämnat barnen på skola och förskola och dagen har kommit igång. Jag har en hel "to do" lista idag och det är snart börja beta av som gäller. På min lista idag står bland annat:

 

1. Handla
2. Vika tvätt
3. Träffa mamma
4. Möte klockan 15
5. Träna

Snart är även denna vecka mot sitt slut, med endast en dag kvar att arbeta (för de som kör veckojobb så klart). Det har varit en turbulent vecka för oss här, men lite glutensjuka och missförstånd om skolan började på tisdagen eller onsdagen. Idag är liten Leo hemma, men jag kommer snart att hämta de andra små också. Jag tycker det är skönare när barnen är hemma än när de är i skolan och allt.

 

Idag känner jag mig däst i kroppen. Lite som en degbunke som stått på jäsning och nu är på väg att dallra över kanten. Jag tror det varit lite mycket stillasittande under julen och kanske även lite mycket pepparkakor, lussekatter och annat gottigt. Jag vet ju ännu inte vad jag väger -men gått upp nåt har jag säkerligen gjort (även om kläderna passar). Jag oroar mig dock inte över det, utan det är bara att ta tag i det på en gång så försvinner det i sådana fall lika snabbt som det kom. Hur har det gått för er med vikten under julen?

 

Jag tog en välförtjänt bloggpaus här ett tag. En del av er har kanske undrat varför och utan att gå in närmare på varför så är det för att jag haft väldigt mycket -för mycket, att tänka på på sista tiden. Jag har fått prioritera och jag valde den här gången att prioritera mig själv.

 

Nu är det dags för mig att summera mitt år 2013. Ett lagomt turbulent år med mycket som hände. Dels gick jag i mål med vikten. Mitt första mål vilket egentligen var 60 kilo, det nådde jag den 7e januari, men valde senare att plana ut längre ned och stanna på 50 kilo. Jag hade lite svårt att få till det att stanna när kroppen väl kom igång och ett tag låg jag nere på 47 kilo (kroppens eget val) men ligger nu igen på mina 50 och hoppas som sagt stanna kvar och hålla vikten -som jag hittills har gjort (att det varit jul och man lagt på sig ett par julgodiskilon räknar jag inte med, för de försvinner lika snabbt som de kom -om man bara fortsätter äta normalt och varken bantar eller slabbar i sig för mycket).

 

Under året var jag med en del i media. Jag var bland annat med på Aftonbladet och Expressens löp. Jag var med i Aftonbladets söndagsbilaga, på viktklubb, i programmet PEPP och en del annat. Nu i Januari kommer ett nytt reportage med mig i en mattidning -men dra mig baklänges för jag har GLÖMT vilken tidning det var (således hoppas jag de skickar hem en kopia till mig så jag kan berätta för er).

 

Jag får Extremt mycket mail och extremt mycket privata meddelanden på facebook. Jag hoppas så många som möjligt ser detta för HUR GÄNA JAG ÄN VILL SÅ KAN JAG INTE SVARA PÅ ALLA ERA MAIL OCH PM. Det GÅR inte för det är så många -flera hundra om dagen oftast och jag måste själv få tid att vara den jag är och ta hand om mig själv. Min blogg kunde inte -tyvärr, vara mitt prio ett här under hösten -av olika anledningar som sagt. Jag hoppas kunna väcka den till bättre liv nu, men i annat fall får ni ha överseende med att det kommer inlägg lite mer sällan än varje dag (bara ett litet tag till) innan jag orkar kicka igång fullt ut. Det finns en tid för allt -som man säger. Men den viktigaste är att ta hand om sig själv. GLÖM ALDRIG det fina kämpar där ute! Och vill ni se dagliga uppdateringar från mig så finns jag som vanligt på facebook på:

 

 

 

 

 

Jag sjunger "Nu tändas tusen juleljus". Jag sjunger både lead och stämman i denna versionen. Musik och berbetning är gjort av Tomas Wallin

 

 

Vill ni möjligtvis hjälpa mig med något? Jag brukar aldrig be om hjälp men nu tänker jag vara fräck nog att göra det. Jag har celiaki (glutenallergi) och det är är dyrt att köpa glutenfritt. Jag är nu med i tävling på Intagram där man kan lägga upp sin julbild på glutenfritt och den med flest likes på bilden på instagram den 31:a December vinner 1000 kr att handla glutenfritt för. För mig är det mycket pengar. Så om ni orkar och vill så får ni gärna gå in och gilla min bild på Instagram (den med pepparkakorna, skumtomtarna och rompralinerna) så kanske jag har turen att få lite extra pengar till pasta eller nåt trevligt.

 

Här är länken till min profil: http://instagram.com/skimralinda ni kan där se alla mina bilder och också den aktuella bilden (den jag också visar nedan).

Här är en direktlänk till bilden: http://instagram.com/p/iGrBkyiu75/

Tack snälla alla som vill hjälpa till

 

Tiden rusar på som aldrig förr -men vad ska man säga, det är ju december trots allt. Jag ska ta ordentliga foton här hemma så ni får se hur det blivit med allt julpyntande och så.

 

Gud så snabbt tiden går -Julafton närmar sig med stormsteg och det är ju helt underbart. Det finns ingen bättre tid på året än julen tycker jag. Jag ska njuta av den här julen på alla sätt. Förra året var jag lite mer restrektiv i hur jag åt, eftersom jag ville gå ned i vikt och dessutom skulle göra bukplastiken den 18 december och ville då så klart inte råka gå upp nåt innan dess.

Nu vill jag så klart inte gå upp något nu heller och kan med glädje säga att jag fortsätter att hålla min vikt då jag kontrollerar och det är så himla skönt. Det bekräftar för mig både att jag lever som jag bör, äter och tränar med bra balans. Nu har jag varit viktstabil i 9 hela månader och har ökat maten till normal nivå och har hittat synnergin mellan min mat och träning på ett sätt som fungerar bra för mig. 

 

Imorgon är det Lucia och 11 nätter kvar till jul. Lucia är ju en av decembers mest underbara dagar tycker jag. Barnen har firande på skola och dagis som ska bli supermysigt att gå på och på lördag funderar jag på att gå på kyrkans luciakoncert, det är alltid så vacker musik. Förra året såg det ut så här hos oss vid den här tiden på året:

 

Idag är det lördag och idag skall jag sjunga och uppträda på ett dop. Tror ni inte att precis nu inför detta så har jag så klart ett av mina berömda jätteödem i kroppen? Benen är stora som stockar och kinderna ser inte kloka ut. Hur kommer det sig att sådant alltid händer inför något? Ja, det skulle inte spela så stor roll om det inte vore för att tanken är att mamma skall filma detta så att vi kan lägga ut det på youtube. Jag sjöng på en begravning förra helgen och även då var jag svullen, men jag la det på youtube i alla fall -jag länkar er dit här nedan.

 

Snart är det jul och det är ofta många tankar som far i huvudet på folk under den tiden på året. Det handlar ju inte bara om juklappar och pynt, utan också den stressen som kan komma med allt julgodis, alla bullar, julmat och allt sådant. Skall man avstå eller ska man"tillåta sig" en månad som man inte bryr sig? Hur hittar man en fungerande balans under en viktminskning samtidigt som det är julmånad. VILL man hålla det till en dag i veckan eller vill man kunna ta bulle pecis när som helst som alla andra gör? Jag tror att det som ger sådan enorm stress runt julbalansen (och ätande för att understryka) är just att det handlar om en månad, eller kanske mer än det, till skillnad från när det handlar om påsken som bara är ett par dagar, eller midsommar där det rör sig om en dag. Fördelsedagar, nyårsafton, halloween, påsk osv -allt det blir ju ofta då mycket "enklare" eftersom det är en så begränsad tid, medan julen handlar om en månad -plus.

 

Förra året så låg jag mitt i min viktminskning och vägde ca 65 kilo när julen kom igång. Åt jag bullar och julgodis? Ja det gjorde jag faktiskt och just under den månaden så var det inte en dag i veckan, utan när jag kände för det. JAG gjorde dock valet att vara noga med att inte börja slentrianäta och sitta i soffan med massa bullar, pepparkakor och julchoklad bara för att. Samtidigt åt jag när jag ville ha nåt -ja

 

 

Jag skulle vilja ge er några förslag på hur ni kan hantera denna månad som kommer nu, ifall ni själva tycker det är svårt att veta hur ni skall tackla det, utan att känna att ni inte får "leva".

 

• JULBORDET. Vet ni att ni ska på flera olika julbord så kan ni antingen äta lite av allt på var och ett av dem, eller köra att ni vid ena tillfället väljer att koncentrera er på en del av maten (ex sill, potatis, skinka, vitlökskorv och janson) och nästa gång på nåt annat (ex revbenspjäll, köttbullar, prinskorv och rödbetssallad). På så vis behöver inte varje julbord bli så man rullar ut med för mycket mat i magen. Ska ni på ett julbord kan ni antingen tänka att ni den gången kan unna er (som den där endag i veckansaken) eller tänka att ni ska äta bara lite av allt (en köttbulle, en sillbit, en prinskorv, en laxsskiva) osv.

Det är mycket som händer här som är roligt och spännande och förhoppningsvis ska ni snart kunna få veta mer om detta. Helgen har varit helt fullproppad har det känts som men egentligen har vi inte gjort nåt alls heller eftersom vi alla legat i influensan här hemma. Jag har legat på soffan mest hela tiden och Tomas tar sig äntligen i kragen och går till läkaren idag.

 

Igår orkade jag med att träna ett pass. Nu när jag ska stå still i vikt -vilket jag hitintills lyckats med, så är det viktigt att balansera mat och träning. Man får inte träna mer än man bör och inte heller äta varken mer eller mindre än man bör. Ibland kan den balansen kännas svår efter en sådan viktminskning som jag gjort, eller när man hållit på och viktminskat under en längre tid. Man skapar sig vanor som kan kännas svåra att bryta. Det kan gälla allt från sitt träningsmönster till att äta som man är van. Om man gjort som jag och ätit allt men i mindre mängd så innebär detta mer eller mindre att man måste "lära sig" att öka upp maten från lite för lite, till "normalt" om man säger. Till hjälp tog jag en dietist eftersom jag kände att det kunde vara bra med lite stöd på vägen. Detta har ockå gjort att jag lärt mig massa värdefulla saker som jag också senare kan dela med andra.

 

 

Har ni tänkt på att man ofta glömmer bort att stanna till och titta på hur livet ser ut just nu och vad man har omkring sig? Man stannar oftare upp flera år senare och säger saker som att "oj var det så länge sedan vi sågs" eller "barnen växer så fort". Idag är det en sådan dag, en dag då jag tänker att "oj vad tiden går fort, vad snabbt barnen växer!" För idag fyller min "lilla korv" hela fem år. Det känns verkligen som om att det var igår han föddes. Samtidigt känns det som om han alltid funnits.

 

Jag födde Oliver klockan 19,55 på Danderyds BB den 13:e November 2008 vilket givetvis i vår bok är en av världens bästa dagar. Även om Oliver just nu är inne i sin livs hitintills trotsigaste period och således ibland kostar gratis, så är det en underbart glad, fantastisk och sprudlande liten kille som vi förärades få bära och bli föräldrar till. Vi är så himla stolta över vår lilla skrutt och den underbara utvecklingfas (minus trotset) som han går igenom just nu, där han nästan dagligen lärt sig något nytt eller har stora spännande tankar och funderingar. Så ikväll blir det lite fika här hemma med familjen, samt Olivers mormor, morfar och mostrar.

 

Tiden går på medan man själv tycker att den står stilla. På sista tiden har jag haft så mycket med sjuka barn här hemma att tiden vid datorn inte alls hunnits med som jag brukar. Nu skall dock ordningen vara återställd. Håll gärna utkik lite extra i bloggen för jag har eventuellt lite spännande saker på gång att berätta för er inom kort.

 

I helgen som var så var det "Mat för livetmässan" i på kistamässan. En mässa som var anpassad för oss alla med allergier som gluten, ägg, ,mjölk och laktos. En hel himmel av fantastiska produkter och erbjudanden fanns och man red på en våg av goda smakstånd överallt. Jag hittade riktigt bra erbjudanden och hade med mig massvis med bra produkter hem. Bland annat från schär, Helens Glutenfria och från mina favoriter inom godis; De Bron. Nu har jag mums i skåpet för ett helt kompani.

 

Nu är det en ny vecka och jag skall fortsätta med min träning, planering av företag och andra saker. Hur ser er vecka ut och har ni hunnit med något spännande under förra veckan då jag varit lite mer frånvarande än jag normalt är?

 

 

Att balansera livet med dess upp och nedgångar kan stundom vara en riktig utmaning. Det är så mycket vi inte kan kontrollera i våra liv att det inte är konstigt om man vill sparka bakut ibland. Men något vi ofta har turen att kunna kontrollera är hur nyttigt, hälsosamt, ohälsosamt, gott, trist och gourmetigt vi äter. Att balansera kosten och njuta samtidigt är viktigt. Somliga dagar kommer man att äta nyttigare än andra dagar. Det är därför det är viktigt att försöka se en större bild kring matintaget -än bara från dag till dag. Jag har sagt det förut, men det tåls att upprepas -att kroppen är inte en klocka som stänger av sig och börjar om från kl 00. Det är därför de som inte lever i till exempel en viktminskning, men är normalviktiga ändå, kan äta hur onyttigt som helst en dag här och där. Medan man ligger i viktminskning/livsstilsförändring så ska man självklart vara mer restrektiv med hur man tänker kring mat och gott -JA, för annars skulle det så klart inte fungera. Men glöm inte att ni är människor heller.

 

 

Ojoj, redan tisdag -vips vad tiden springer på! Jag hade en riktigt full och intensiv helg den här helgen.

I fredags hade vi tv-spelskväll med min kära syster och svåger. Mario Party på Nintendo Wii blev det -en all time favourite. Sedan somnade morbror Zalle på soffan med Leo (han är inte bara morbror till barnen utan också Leos Gudfar). De var så himla gulliga!

 

Nu är fredagen kommen igen och helgen stundar. När det kommer till helgen så brukar de flesta vilja äta lite extra gott. Vad som är extra gott är så klart olika från person till person. För somliga är det godis och för andra innebär det att man kanske äter någon god efterrätt. Somliga vill avnjuta lite chips och läsk medan andra dyker ned i en glasskål.

Sen har vi också extra gott i form av lite godare mat. Det kan vara marigt under veckorna att känna att man har tid till att lägga ned på godare mat och att det då blir lite enklare alternativ.

Hur än ni väljer att njuta den här helgen -se till att er njutning blir det aktiva valet ni behöver göra för att må bra med er själva, vi skall äta med gott samvete och inte behöva ångra de val vi gör.

 

Igår kände jag att det var dags att fota min mat igen så ni kunde få nya exempel vå vad jag ätit. Det höll som vanligt till frukost och lunch -vilket var extra synd tycker jag eftersom det blev både en så god och välkomponerad middag samt ett så lyxigt kvällsmål. Men jag får berätta om den istället.

 

Veckans fredag är nu här och den bjuder på en fantastiskt solig och vacker höstdag här. Jag har dock ändå valt att träna inne -crossjunkie som jag är, men barnen är ute och njuter av solen vilket är huvudsaken.

 

 

Ikväll kommer jag att vara ensam hemma med barnen igen, precis som förra veckan då Tomas var på seminarium. Men idag är det för att det är personalmöte med aktiviteter, på hans jobb. Jag brukar oftast hämta honom när det är klart allting (eftersom chefen bjuder på alkohol under aktiviteterna och middagen efter mötet).

 

 

 

Men idag har vi bestämt att jag stannar hemma och tar det lugnt och så får han åka hem själv. Det tycker jag är skönt för då kan barnen gå och lägga sig sedan och måste inte ut och åka bil sent på kvällen (och somna i bilen vilket gör att de är uppe halva natten). Jag funderar på att ha lite mysstund med dem senare och kanske se en mysig film tillsammans, eventuellt äta på mc donalds eller äta tacos eller något annat de uppskattar.

 

 

Och så har vi då uppdateringen om Tomas och hans vikt. Som jag berättade igår så la han i en högre växel och sedan i tisdags har han åter kört på sin viktminskning igen. Nu har han förvisso bara hunnit köra under tisdag, onsdag, torsdag och hitintills idag men eftersom han har fredagar som vägdag så ställde han sig på vågen idag på morgonen för att rätt ska bli rätt inför fortsatt viktminskning.

 

Startvikt: (i tisdags!): 79,6 kg

Nuvarande vikt: 77,6 kg

Veckans viktminskning: -2,0 kg

 

Igår när jag låg och försökte somna så insåg jag att jag helt glömde blogga på dagen. Det får med andra ord bli ett "dubbelinlägg nu.

 

Först hade jag tänkt igår att jag skulle berätta om Tomas. Som ni vet så har han ju gått ned ganska mycket i vikt nu. Allt som allt från hans tygsta vikt någonsin och fram till nu är det ca 20 kilo och sedan han startade med att följa mina råd är det ca 10 kilo. Det kan tyckas att det inte hänt så mycket med Tomas vikt sedan han startade sin viktminskning för några månader sedan nu och det är helt sant att han stannat av lite. Anledningen till det är att min kära man så klart har sin egen vilja och är man stundtals inte nog motiverad så kan det hända att man pausar (det är därför jag så ofta talar om att sätta klara mål och ha ordentliga målbilder).

Men så började han fundera för sig själv härom dagen. Nog för att Tomas trivs mycket bra i sin nya vikt, men så är det trots allt 9 kilo från målvikten (eller några centimeter till komforten) och Tomas valde därför att omedelbart starta igång sin viktminskning igen. Imorgon är det vägdag för honom och det syns att han redan tappat nåt kilo den här veckan. Om det innebär minus på vågen från senast eller om han gick upp nåt under sin paus vet vi dock inte än. Men nu kör vi, hoppas ni följer!

 

 

 

Hösten har stormat in och ingen har väl det missat. Den är ljuvligt vacker och stundtals är det så underbart härligt att vara ute och njuta i det friska men ändå hyfsat varma vädret. Jag har inte tagit någon powerwalk sedan jag skaffade crosstrainern skall erkännas, men det är eftersom crosstrainern är ren kärlek för mig. Dock funderar jag på att ta en riktigt härlig powerwalk någon dag innan löven fallit av och bara passa på att njuta.