Poletten

När poletten trillar ned kan det vara en magisk känsla.
Nu ska jag säga nåt som säkert kommer låta underligt i mångas öron, men jag har inte kunnat greppa den viktiminskning jag gjort nu, till skillnad från den jag gjorde senast. Jag vet att de flesta säger att de har svårt att hänga med när de gått ned mycket i vikt och speciellt om det gått fort. Många som opererat sig till exempel (jag har inte gjort det) får ofta en radikal och snabb viktminskning, då kroppen jobbar med dem medan de kämpar för att gå ned. De -och övriga som går ned snabbt, säger ofta att det är svårt att stå i affären och vara till exempel en storlek Medium, då man instinktivt tittar åt stora storlekar. Jag tror på detta fenomenet, men senast var jag inte med om det själv. Konstigt kanske, ja, men jag mätte mig så stadigt, provade kläder i mindre storlekar och var medveten om min storlek. Jag fotade mig var 5e kilo jag gått ned för att kunna jämföra och jag mätte mig en gång i månaden, samt vägde mig en gång i veckan.
 
Som ni vet så blev jag sjuk efter att jag varit tunn och hållit vikten i ett år (ni kan läsa om det i tidigare inlägg så jag skriver inte om det nu) och under sjukdomsperioden, dels på grund av mediciner men mestadels på att sjukdomen och medicinen gav brist i kroppslig självkontroll (kort sagt åt jag i princip vad som helst utan att tänka. Till en början spelade det ingen roll, men efter att jag gått upp från 50-60 kilo så borde jag försökt att stanna till . Men jag mådde helt enkelt för dåligt för att orka bry mig om det). Jag blev kort sagt frisk i höstas men då var vikten redan pikad mot 95 kilo och jag kände mig som världens sämsta människa och världen sämsta förebild. Jag drog mig undan från allt vad heter allmänhet. Jag la ned min blogg i princip helt. Jag hade gjort flera försök att gå ned i vikt igen men orkade bara nåt kilo och vid 88 gav jag alltid upp igen och kände att jag var för värdelös för att försöka. Jag trodde helt ärligt på att jag var så dålig att det skulle aldrig gå igen.
Sakteliga började jag förstå, genom många av mina följare här i bloggen och på facebook (de flesta som följer mig här är också vänner och -eller följare på facebook) att det handlade inte längre om att ni fanns kvar "hos mig" för att ni ser mig som en förebild, det handlade om att ni tyckte om mig som människa. Det gav mig en inre glöd och jag bestämde mig att från och med 1a januari så skulle jag vända igen och ta tag i vikten och hitta tillbaka till mig själv. Då vägde jag 95 kilo.
 
Jag har valt att ta det oerhört långsamt. Ibland har jag slarvat oerhört och ätit bara skräp i en vecka hit och en vecka dit. Men skillnaden är att jag ätit på ett annat vis och med medvetenhet. Jag arbetar hela tiden med min insida nu också. För måendet ligger inte i vikten eller det yttre. Allt sitter i huvuet och i hjärtat -själen. Det är därt inne vi kan förändra och utveckla hur vi mår och tillslut ta fram allt det fina vi är värda. Senast handlade det om utsida. Nu handlar det om balans.
 
Jag har gått ned 17 kilo nu, vilket betyder att jag väger 78 kilo. Jag är inte längre tjock, utan istället lite runt och mullig. Jag har äntligen börjat tycka om hur jag ser ut. Det finns vissa dagar då det känns som om jag hatar mina armar och mina ben, där huden sitter och gör att jag ser skev ut (i mina ögon) men jag lyckas ta mig ur känslan och ger inte upp. Det är också därför jag kommit tillbaka så mycket.
Jag tänker försöka att uppdatera bloggen varje dag igen. Nu nu har jag nämligen efter mycket grunnande bestämt mig för att det inte bara är min viktgrupp (heter "viktgruppen") på facebook som jag vill vara aktiv i. Jag har också uppdaterat om vikten (sparsamt) på min vanliga facebook, på instagram och nu är det dags för bloggen att få sig en reopening.
 
Ikväll kommer det en kille hit för att titta på vårt kök (vi har köpt vår lägenhet och ska renovera) men hinner jag efter det så ska jag ge er en bildkavalkad.
 
NU KÖR VI!
 
Idag på morgonen
 
 
 
 


Kommentarer
Caroline Jansson

Hej Lindis gumman! Beundrar dig och det vet du. Är så vacker och fin nu och lagom. Även om du alltid varit vacker gumman det vet du. Hur du ä¨n har sett ut för det är du som person som räknas. Och det är dig jag gillar Linda som vän. Hur du än ser ut. Du är alltid vacker

2015-08-27 @ 13:37:52
Annie

Heja dig! Du är superfin och superduktig! Jag tror inte att jag skulle ha orkat ta tag i det och gå ner så mycket en gång till, som du gör. Jag verkar ju inte kunna motivera mig till det ens en första gång, så nu har min läkare skickat en remiss för överviktsoperation. Jag beundrar dig massor, det ska du veta! Kram!

2015-08-27 @ 18:50:56
sussie

duktiga du ! härligt att du blivit kry å du har helt rätt inställning till de hör med vikt å att äta rätt å må bra under resans gång , Kram S

2015-08-30 @ 12:11:33
maria

Härligt att du är tillbaks...fantastisk kropp har du nu, just så som jag vill se ut i kroppen då jag inte alls trivs i att vara för smal, som jag testat...ska bli roligt att följa dig igen....

2015-08-30 @ 20:13:16
anette blåtand

underbart men hur gör du?? du rasar ju i vikt.. underbart

2015-09-24 @ 11:50:47
Inga Magnusson

Du är jätte fin, men hur gör du för att rasa så i vikt ?

2016-01-15 @ 05:20:26
URL: http://inga.blogg.se/
Inga Magnusson

Du är jätte fin, men hur gör du för att rasa så i vikt ?

2016-01-15 @ 05:20:27
URL: http://inga.blogg.se/
Anonym

Du är jätte fin, men hur gör du för att rasa så i vikt ?

Svar: Jag har hållit mig till att räkna kalorier =)
Linda

2016-01-15 @ 05:20:28
Emelie

Hejsan, har av ren slump hamnat på din blogg. Är överviktig men på väg ned, har fött 2 barn och misstänker att huden på framförallt magen inte kommer dra ihop sig. Tänker då på bukplastik,vart gjorde du din? Privat eller landsting? Fick du betala eller hur fungerar det? Och vet du hur resultatet blir beroende på om man gör det privat eller via landstinget? Tänker att landstinget kanske bara gör det nödvändigaste tar bort skinnet och inte gör det så snyggt det går? (Min mamma har gjort det och vart inte så bra). Oj mycket frågor men har försökt hitta info utan att lyckas. Mvh Emelie

2016-02-09 @ 08:13:35


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0