Power By Inspiration
Nu är det dags för mig och min kollega* att starta upp det vi arbetat med sedan slutet av förra året och det är som jag tidigare nämnt P.B.I.
P.B.I
Power By Inspiration
Vi kommer att kunna hjälpa er med kost, träning, inspiration, motivation, hälsa och livsstilsförändringar.
Vi vill hjälpa er att nå den livskavalitet ni söker i er själva, genom råd, stöd, och undervisning.
Det kommer finnas olika alternativ för er att arbeta med oss, men det första vi kommer att sikta på att göra är en helg i hälsans och inspirationens tecken. Där kommer ni att få träna, få utbildning i kost,
inspirerande föreläsningar och förhoppningsvis en stor dos motivation.
Jag och min manliga kollega kommer naturligtvis att vara på plats under hela helgen och det kommer finnas tid för frågor, råd och stöd.Mer information om hur, var, när, om oss o.s.v kommer komma inom snar framtid
och då har ni även möjliheten att anmäla er till P.B.Is premiärhelg!
(*Mer information om min kollega kommer)
Nu tar vi ytterligare ett steg in i framtiden
Jag hoppas ni vill följa med på resan.
Det är ganska lätt att helgen leder till...
Idag är det måndag och en mängd bilder, statusar, inlägg och skämt läggs upp om hur denna dagen är den sämsta på hela veckan. Det är svårt att komma igång med veckan efter helgen som varit. En del är tröttare än vanligt och en del längtar inte alls tillbaka till sitt arbete. Sen finns det också de som skall lyckas ställa om från helg till vardag -inte allra minst de som kämpar med vikten.
Det är ganska lätt att helgen leder till slarvigare mat och träningsbeteende. Portionerna blir ofta lite större och onyttigare och godis följer ofta hand i hand. Det dricks gärna alkohol och det är inte helt ovanligt att träningen helt ställs in eftersom det är så full upp med annat (detta gäller självklart inte alla). Till vanligheten tillhör att man gärna vill "sabba" måndagen redan innan den startat, så man kan fuska till sig en extra "helgdag" med lösare ätning och kanske ingen träning. Det är många som fasar in sig i rätt betenden igen och måndagen blir oftast lidande.
Hur kan man då komma förbi och undvika detta? Det finns flera alternativ så klart och ett av dem är att inte gå ifrån sina mat och träningsrutiner alls under helgen. Det fungerar för vissa och de som är väldigt tillfreds med hur de lever. Ett annat alternativ är att tillåta sig en vilodag och att man faktiskt kanske äter nåt lite extra eller drickel lite alkohol om man så vill. Men jag rekommenderar å det varmast att man väljer antingen fredagen eller lördagen till detta, så att det inte per automatik blir två (eller fler) dagar på raken. Söndagen kan ni använda som infasningsdag om en sådan behövs och då är ni på rätt spår redan på måndagen igen. Detta kommer göra att måndagen inte känns så fruktansvärt jobbig att återgå till. Egentligen är ju faktiskt måndagen som vilken dag som helst. Vår kropp känner ju ingen skillnad när allt kommer omkring.*
Ja, den här helgen har jag varit alldeles för slarvig tyvärr. Men det är för att vi åt gottis på fredagen och lördagen och sen tog jag barnen på bio igår och det blev biogodis till detta. Jag vaknade själv med lathet på hjärnan och tänkte att "äh, en dag mer eller mindre". Men för mig är det viktigt att jag tar tag i mig själv redan på en gång, dels eftersom jag måste ta tillbaka mina rutiner, men dels också eftersom jag får sådant ödem om jag äter för mycket onyttigt för många dagar i rad -något jag helst slipper i onödan. Jag ryckte snabbt upp mig och jag är redan inställd på "normal".
Berätta, hur tänker ni kring helg, måndagar och infasning?
En sista liten tanke. Ni vet när man var liten och funderade på om leksakerna vaknade på natten när man sov? Jag tycker vi föräldrar borde kunna muta leksakerna att lägga sig på rätt plats i rummet lagom tills barnen vaknar. Jag menar, barnen behöver ju inte undra, vi säger ju bara att vi städat när de sov. ~Jag kanske borde sluta ligga och fundera mitt i nätterna?
(*gällande vilken veckodag det är, den känner bara igen rutiner)
Happy monday!
Men igen?!
Jag vill så himla mycket. Jag vill bara hoppa upp på min crosstrainer och köra så svetten rinner. Jag vill äta så nyttigt att kroppen får en gladchock.Jag vill springa med lätta fötter och känna håret fladdra i vinden.
Vem vill inte göra det egentligen?Jag vill le så stort att jag får kramp i käken, vara så pigg att det känns som om jag skulle kunna vara vaken långt in på natten. Men nu är min energi slut igen, för ännu en gång åker jag på en förkylning. Mitt försvar mot sjukdomar är så kört i botten att jag nästan inte kan titta åt någn som är sjuk utan att jag själv blir smittad. Nu är det två dagar på raken som jag sovit väldigt mycket, inte orkat träna alls samt haft extrem huvudvärk följt av hosta och halsont. Jag får hoppas jag tillfrisknar snabbare den här gången innan senast.
Ikväll hoppades vi kunna gå på bio, men ingen kunde vara barnvakt så det får bli hemma. Men det är nog lika bra det så att jag inte smittar någon annan å andra sidan. Nu är det dags för en kopp varmt att dricka, en tjock filt och något bra på tv. Jag hoppas ni har en bekvämre, mysigare och roligare lördag än jag.
Tillåt er att vila - hämta andan
P.B.I drar igång!
Äntligen är det dags för mitt och min kollegas stora projekt att dra igång. Vi har arbetat med detta sedan förra året och haft telefonkonferenser då och då under det här året för vidare planering. På grund av mitt tillstånd så har vi varit tvugna att skynda långsamt,men nu smäller det och snart kommer ni att få massvis med spännande information. Igår hade vi en lång telefonkonferens där vi talade om uppstart och de olika saker vi skall göra - för Er!
Snart kommer
P.B.I
När känslorna tar över?
En coach och inspiratör bör inte klaga, nej det är visst så, men när känslorna tar över? Det är självklart viktigt för alla människor att försöka att behålla en positiv attityd gemtemot livet så ofta det bara går. Det är ju faktiskt så att det vi sänder ut också är det vi får tillbaka. Har ni någonsin tänkt på det? I de allra flesta fall stämmer detta och jag har försökt anamma det genom att så absolut ofta jag kan (och nu måste ni ändå komma ihåg att jag varit sjuk en längre tid nu) behålla en positiv attityd gemtemot andra personer, livet och mig själv. Men så kommer det stunder där det är bra svårt att dra på mungiporna. Här har jag valet att i sann anda inte spilla mina tankar över andra, trots allt kan man ju dela sina känslor med andra och således överföra sin sinnesstämning på dem, utan att det var ens avsikt.
Men nu kommer det i alla fall. Förlåt.
Jag hatar mina ben! Idag gör det ont i hela mig, i hela min själ. Ja det är så sant att jag gått upp lite i vikt under den tid jag varit sjuk, av medicinpåverkan och känslorna att döva smärta (se tidigare inlägg). Men jag ser avsevärt mycket större ut än jag faktiskt är, på grund av den där ** överskottshuden jag har på benen (och armarna bör tilläggas). Magen har klarat sig ganska bra under ökningen och det mesta har satt sig på ben och armar i princip, men hade inte den där extrahuden funnits där så hade jag varit ett par stolekar mindre och faktiskt sett normalviktig ut. Idag vill jag gråta.
Så där. Andas in, andas ut. Nu är det slutgnällt. Jag ber om ursäkt för mitt dåliga beteende. Nu är det bara att kämpa vidare. Hittils denna vecka är det minus 1,5 kg. Oj, nu gick visst mungipan upp lite i alla fall.
Accept what you can't change.
Change what you can't accept.
När känslorna tar över?
En coach och inspiratör bör inte klaga, nej det är visst så, men när känslorna tar över? Det är självklart viktigt för alla människor att försöka att behålla en positiv attityd gemtemot livet så ofta det bara går. Det är ju faktiskt så att det vi sänder ut också är det vi får tillbaka. Har ni någonsin tänkt på det? I de allra flesta fall stämmer detta och jag har försökt anamma det genom att så absolut ofta jag kan (och nu måste ni ändå komma ihåg att jag varit sjuk en längre tid nu) behålla en positiv attityd gemtemot andra personer, livet och mig själv. Men så kommer det stunder där det är bra svårt att dra på mungiporna. Här har jag valet att i sann anda inte spilla mina tankar över andra, trots allt kan man ju dela sina känslor med andra och således överföra sin sinnesstämning på dem, utan att det var ens avsikt.
Men nu kommer det i alla fall. Förlåt.
Jag hatar mina ben! Idag gör det ont i hela mig, i hela min själ. Ja det är så sant att jag gått upp lite i vikt under den tid jag varit sjuk, av medicinpåverkan och känslorna att döva smärta (se tidigare inlägg). Men jag ser avsevärt mycket större ut än jag faktiskt är, på grund av den där ** överskottshuden jag har på benen (och armarna bör tilläggas). Magen har klarat sig ganska bra under ökningen och det mesta har satt sig på ben och armar i princip, men hade inte den där extrahuden funnits där så hade jag varit ett par stolekar mindre och faktiskt sett normalviktig ut. Idag vill jag gråta.
Så där. Andas in, andas ut. Nu är det slutgnällt. Jag ber om ursäkt för mitt dåliga beteende. Nu är det bara att kämpa vidare. Hittils denna vecka är det minus 1,5 kg. Oj, nu gick visst mungipan upp lite i alla fall.
Accept what you can't change.
Change what you can't accept.
Några goda råd angående viktminskning och motivation
Jag är nu inne tredje dagen på mitt försök att viktminska igen -trots alla mediciner och varje fiber i kroppen skriker åt mig att jag gör nåt fel med kroppen nu. Det är som om att alla varningssystem i mig har satt igång sina larm och påtryckningarna från depressionen skriker till mig att jag gör fel fel fel.
För många gånger har jag stängt av det rationella tänkandet och lyssnat på depresionens och ångestens röst, den här gången vill jag att det rationella skall kunna överrösta sjukdomen och sätta ned foten " Jag vet att du finns där, men det är JAG som bestämmer, inte du". Jag kan inte dingla i en tråd längre. Jag har ändå gått från att ligga i fosterställning med hela kropp och huvud under täcket, gråtandes, sovandes, full panikångest, försöka dämpa ångesten med mat och godis, inte vågat blogga - gå ut och visa mig för folk - visa mig på kort osv. till att inte göra/att göra de sakerna. Ja, depressionen är fortfarande där och ibland känns det mycket tungt att andas. Ångesten finns alltid där, men jag kan hantera den nu på ett annat vis än tidigare. Så jag vill inte lyssna på larmen som tjuter eller rädslorna som försöker ta över. Jag vill vara jag, mig, Linda. Almost there.
För att fortsätta tala just om viktminskningen så går det exemplariskt med maten nu. Jag äter enligt rim och reson. All sorts mat igen, så jag har inte varken tagit bort eller lagt till något och jag planerar även denna gång att jag skall gå ned i vikt genom att äta och leva som jag vill äta och leva under resten av mitt liv (med förhoppning då denna gång om att slippa avbrott p.g.a någon dum sjukdom som får för sig att flytta in i min kropp och -eller hjärna).
Jag tror stenhårt på att det är det bästa sättet att gå ned i vikt på, för om man ändrar sig för att leva på ett sätt under en tid, som under en diet, men sedan planerar att gå tillbaka till det "normala" när man är "klar", så kommer det troligtvis inte att fungera. Alldeles för få klarar då att faktiskt hålla sin vikt och det är därför det är så stor procent av alla som viktminskat som igen går upp i vikt och oftast ett par kilon mer än innan.
Jag vill dock understryka att detta inte betyder att jag på något vis fördömer olika former av dieter, för det är ju trots allt så att den bästa viktminskningen -är den som fungerar för just dig.
Med en liten uppmaning till er alla, att vad ni än gör, se till att sättet ni viktminskar på är inom ramen av vad som är hälsosamt för kroppen. Det är absolut upp till er om ni vill prova dieter som till exempel LCHF, GI, Atkins, Nutrilett osv. Men vad ni än gör så viktminska INTE genom att svälta er, för det kommer i det långa loppet absolut inte att leda till någonting gott.
Vi avslutar kort med motivation. Många skriver till mig att de saknar motivationen till träning eller att äta rätt. Ja vi är människor så motivation den kommer och den går, det är helt sant.
Man måste inte vara ett hälsofreak som gör allting "rätt" alla dagar. Misslyckas du (enligt dig själv) en dag så är det bara att hoppa upp i sadeln på en gång igen. "Trillar du dit" en dag, så försök inte överkompensera för det eller ge upp de följande dagarna. Imorgon är alltid en ny dag och med varje ny dag kommer möjligheten att göra en förändring. Avsaknad av motivation är normalt, men leta gärna efter den. Sätt er ned och fundera på varför ni vill gå ned i vikt. Skriv upp alla bra anledningar.
Detta gäller även för er som vill stå kvar i vikt eller kanske också gå upp i vikt. Skriv ned era anledningar till det och fundera på hur ni vill utföra det. Var inte för hårda mot er själva.
Sinnet skall orka med och kroppen skall vi bo i ända tills vår själ en dag flyger fri.
Ta hand om er - ta hand om varandra
Det sköra livet
Ibland är det skrämmande hur skört livet är. Det är så mycket som hänt den här sommaren, runt så många. Olyckor, sjukdomar, folk som mått så dåligt så de inte klarat av att leva längre. Idag fick jag reda på att en gammal vän till mig, som jag var väldigt nära ett tag i tonåren, har gått bort. (Jag skulle kunna berätta så mycket roligt om vad vi gjort, men jag låter det andas nu) När sådant händer så är det som om att en del inom en blir alldeles tom och svider. Är man ännu närmare så kan hela ens värld raseras på ett ögonblick.
Detta är ytterligare en av anledningarna att man måste försöka ta det man kan och verkligen försöka nå dit man vill. Det är verkligen inget fel att försöka nå sina drömmar, även om de kan kännas väldigt avlägsna. Det sägs ju trots allt att man oftare ångrar det man aldrig gjorde, än det man faktiskt gjort.
Idag är det en sjukhusdag för mig. Röntgen i 300 timmar. Eller ja okay, snarare 3 timmar, men ensam på sjukhuset kan ju kännas mer som en evighet. Hade Tomas varit här nu så hade han lite smart sagt att "inte är du ensam på sjukhuset, det är massvis med folk där, höhö" men det hjälper inte mig idag tyvärr, haha, han är allt lite knasig det erkänner jag. Men det är bra, det är en av anledningarna till att jag älskar honom så. Vet ni, den 13:e augusti firade vi vår nionde bröllopsdag. Tiden går så himla snabbt. Men samtidigt känns det som om vi varit tillsammans alltid, så då låter nio år snarare lite. Nästa år har vi stora och roliga planer för vår bröllopsdag, men de berättar jag om nästa år.
Och innan jag avslutar.
För Ia - Jag hoppas du är på en bättre plats nu och att du har det underbart
Kroppen - drömmen - livet
Nu finns 3 av våra låtar ute på olika forum, bland andra Spotify. Det är "Irresistible", "Lay with me" och den senaste"To my angel". Det är underbart roligt och det är en bit på vägen mot våra stora drömmar. Ni hittar låtarna lättast genom att söka "Linda Wallin" (nedan Spotify) och jag hoppas ni ska tycka om dem. Kom mer än gärna tillbaka här eller på facebook https://www.facebook.com/lindaskimra och berätta vad ni tycker om vår musik.
Platser vår musik finns ute på.
------------------------------------------------------------------------------------------
I övrigt är det dags att skapa mig normala rutiner igen. Jag känner att jag varit utan rutiner så länge, dels eftersom jag varit sjuk och nu dels så klart eftersom det varit sommar - semester -sommarlov.
Idag började allvaret igen och med så började även min lilla lilla lilla lilla stora Oliver i förskoleklass/nollan och således vad som idag kallas för att han började i skolan. Tänk att tiden går så snabbt. Det gäller att ta vara på alla ögonblick för lika snabbt som de kan komma kan de också försvinna. Kvar står man och funderar på vad som hände egentligen.
Jag tänkte att jag skulle ta tag i min kropp och träning nu. Jag vill tacka i tusenfallt för alla fantastiska kommentarer jag har fått från er, angående mitt nuvarande utseende. Jag är alldeles rörd över er kärlek, stöttning och ert fantastiska peppande. Det har gjort att jag mer ofta än innan har lyckats att faktiskt kunna känna mig fin och inte alls så stor som jag själv upplever att jag blivit under sjukdomens gång. Men trots detta vill jag erkänna att jag inte är riktigt nöjd med min kropp. Mina ben är väldigt stora och även mina armar. Jag vill gå ned i alla fall till 55-60 kilo igen. Jag har försökt några gånger medan jag varit sjuk, men blandat med hur jag mått, mediciner och ätande för att döva känslor så har det så klart varit svårt. Nu känner jag mig starkare igen. Att jag kan gå ned i vikt om jag ger mig sjutton på det, det vet jag ju. Så nu börjar jag igen och så hoppas jag att medicinerna i sig inte jobbar för mycket emot mig.
Jag skall självklart ta nya bilder på mig så ni får se, men dessa är de som är tagna under sommaren
och den sista är den senaste av dem.
Så nu börjar viktresan 2 "Övervinna och komma tillbaka". Jag hoppas att ni kommer vilja fortsätta att följa, stötta och peppa precis som innan.
Det är lite spännande saker på gång också, som jag lite vagt nämnt tidigare. Jag och mer Mr X arbetar lite med att göra en slags hälso/må bra/inspirations/tränings läger - camp - helg. Där kommer det finnas stora möjliheter för de som vill deltaga. Man kommer att få massvis med råd, föreläsningar, anpassad träning osv. Jag kommer dock inte att tala för mycket om det i nuläget eftersom det inte är exakt klart om när det blir, men det är arbetat med sedan i början av året och det ligger mycket planering bakom. Mer information om detta senare.
I övrigt så hoppas jag ni vill följa vår väg med musiken och vägen mot mål och drömmar. Vägen till att fånga dagen och ta tag i det som är bra och puscha det lilla extra för att nå ännu längre än innan, för att gripa tag i och förverkliga det som kan kännas väldigt avlägset idag.
Kroppen - drömmen - livet
Releas för vår musik
Nu är det dags för releas!
Vår musik kan ni nu hitta på Spotify, iTunes, Rhapsody, Google play, amazon, wimp och DEEZER.
Den första releasen innehåller två ,låtar vilka är "Irresistible" och "Lay with me", den första snabb och den andra en långsammare duett med Tomas. Antingen kan ni söka på mitt namn, Linda Wallin, eller så söker ni på Irresistible så kan ni också få fram musiken. Självklart går låtarna att söka på separat.
Äntligen!
