Hej igen! Den här julen har gått så himla snabbt att jag knappt han reagera på att den kom innan den var över. Ändå var den något annorlunda och lite speciell. I år så var det nämligen så att mamma skulle arbeta på julafton och det skulle innebära att vi fick bryta vår tighta tradition av att fira julafton från kl 15.00 hos dem. Julafton blev dock jättemysig i alla fall.

På morgonen blev det så klart familjemys med morgonjulklapp och julstrumpa samt avslutningen på julkalendern. Klockan 10 kom Tomas mamma (svärfar var sjuk) syster och systers barn hit. Vi åt gröt och skinksmörgåsfrukost tillsammans och sedan blev det julklappar följt av en ordentlig jullunch (som också blev inräknat som dagens middag). Vi såg sedan Kalle tillsammans innan de begav sig hemåt. Då passade jag på att vara tomtemor åt Jessica och hennes familj (vi fick inte tag på jultomtedräkt så det fick bli tomtemor) och sedan blev det glöggmys hemma hos min syster tillsammans med hela min familj klockan 19. Dit kom också tomten och vi hade glädjen att få min väninna Jennys make Ian som ställde upp, då vår tomte i ren förskräckelse hoppade av bara 2 timmar innan vi skulle ses.

 

På annandag jul så var jag väldigt sjuk, så det var en riktig downer. Jag vet inte riktigt vad det var som hände men jag var svag i hela kroppen, hade yrsel och kände som om jag skulle svimma hela dagen. Jag hade en teori om att det kanske berodde på att jag ätit för fem personer två dagar i rad och att kroppen kanske protesterade, men den teorin kunde jag sedan avskriva (skall berätta) även om man kunde tänkt så eftersom jag faktiskt ätit och njutit tills det rann ur öronen på mig.

Dagen efter, alltså i söndags var helt tvärt om från hur annandagen varit. Jag mådde oförskämt bra och for runt hemma och grejade, handlade och hade massvis med energi. Därav blev jag extra förvånad när måndagen sedan började med att jag tvärsvimmade på morgonen. Eftersom jag inte svimmat förut men nu faktiskt haft en dag jag mått väldigt konstigt (även om en bra dag varit emellan) och nu alltså följde med att svimma av på övervåningen så blev det sjukhuset på förmiddagen. De hittade tack och lov inget som såg konstigt ut och sa att det troligtvis var ett blodtrycksfall, då jag ligger väldigt lågt i mitt blodtryck. Jag hoppas de har rätt i detta så klart. Resten av måndagen gick jag som i ett töcken. Jag blev tröttare för var minut och kom aldrig riktigt igång. Men eftersom läkaren sagt att det kan bli så när man svimmat, alternativt haft ett anfall av nåt slag, så var det bara att följa deras rekommendation av att vila och få i mig vätska och salt. Inget mer hände och sedan i tisdags har jag mått precis som vanligt och allt har varit bra.

 

I tisdags så passade jag på att köpa en födelsedagspresent till Tomas, som fyller år idag. Han fick den redan då eftersom det var lite svårt att gömma en 48-tumstv och det var verkligen roligt att göra honom så glad. Dessutom blev det bonus för vi satte upp vår tidigare tv (också 48") i sovrummet och tillsammans med min chromecast jag fick av maken i julklapp så är det en ren fröjd och njutning att ligga där uppe på kvällen och se lite tv nu. Dessutom hade jag slitit som ett djur under tisdagen för att göra om vårt nya sovrum så det skulle vara mysigt och trevligt, så tvn blev verkligen tillskottet som gjorde pricken över i.

 

 

Imorgon kommer en uppdatering om vikten OCH SÅ SKA VI SE STAR WARS (jaja, redan, jag vet)

 

 

 

Julstugan är i full gång här på kvällarna. Vi varvar bakning med handling av julklappar, att göra julgodis, slå in julklappar och njuta av julfilmer. Den senaste av filmerna vi avnjöt var igår när vi såg "12 dates of christmas" vilken var mysig.

 

I övrigt så fortsätter jag att vara noga med att hålla i mig kring allt julgott, då jag ändå börjar närma mig mitt viktmål. Jag försöker också få till träning på crosstrainern med jämna mellanrum så att det inte ska bli för stora glapp och alltså något kroppen känner att jag gör regelbundet. Men snart kommer det fler och fler dagar där man får släppa lite på tyglarna, så risken att jag inte går ned nåt i december kvarstår fortfarande. 

 

Jag ska avsluta med att säga att jag är lite extra glad idag då jag upptäckte att vår lokaltidning publicerat min insändare om reflexer. Egentligen hade jag publicerat texten i vår kommuns "aktuellt" på facebook, men det var flera där som tyckte jag skulle skicka in den. Idag kom tidningen och det var roligt att se att de gillade och publicerade den

 

 

 

En lördag i julens tecken har gått förbi och den har varit lång, intensiv och underbar. Eftersom Oliver sov borta i natt så tog vi en lugn förmiddag hemma innan vi började våra julbestyr. Tomas spelade lite tv-spel, Marcus och Leo lekte med varandra och jag tog sovmorgon till 9, vilket var skönt. Efter lunch bar det av för att handla julklappar. Marcus var hemma med sin bästis Amilia men resten av familjen åkte iväg till ett överfyllt (av folk) shoppincenter för att blindköra bland alla julklappstips. Men jag tror vi fick till ett par saker i alla fall. Vi är dock fortfarande långt ifrån klara, pust.

 

Hemma hade vi tänkt att börja med årets första rompraliner, men klockan kändes för sen efter vi avslutat vår middag klockan 18.30, så istället städade vi av lite och sedan körde jag lite crosstrainer till ett avsnitt vänner, och avsnitt nummer 5 på vardera Trolltider och Sunes jul. Förövrigt fick jag en kommentar från någon gällande att man inte är en bra förälder om man pratar illa om årets julkalender. Enligt länken så innebär det att man är en dålig förebild som verkar fördömande mot lärande och historia. Må så vara, men i vårt fall var det barnen som inte gillade kalendern och ville stänga av. Nog hade det varit värre att tvinga dem att se nåt de inte ville -bara för att? De älskar i vilket fall Trolltider och Sunes jul och det är ju alltid nåt.

 

Efter att barnen fått se dagens avsnitt (och jag tränat klart) så sjönk jag och Tomas ned i soffan för att spendera vår kväll med lite avkopplande tv och lussekatter. Lussekatter är en liten bit av himmelen som jag får njuta under julen och jag är så glad för Frias glutenfria lussekatter. De är faktiskt godare än om jag bakar egna, för de egna blir ganska torra tyvärr.

Vi såg två filmer ikväll. Rockmusikalen Jesus Christ Superstar och sedan avslutningsvis The Santa clause 3. Så nu har vi betat av alla 3 julklassikerna och skall börja gräva efter nästa. Vilka julfilmer rekommenderar ni?

 

Jag upptäckte en positiv sak idag. I julklapp förra året fick jag en garminklocka av Tomas. Det är en stegräknare, sovmonitor, distansmätare, kalorivisare och mycket mer. Jag har inte trott att den kan skilja på motion och steg, men det kan den tydligen. För igår stod det i min app som tillhör klockan, att mina drygt 22.000 steg hade bränt runt 350 kalorier. Jag tänkte att idag måste det bli bra mycket mindre eftersom jag bara gått drygt 17.000 idag. Men enligt min app så var det ca 360 kalorier brända istället. Det får min att tänka att den måste kunna känna av något i stil med vilken takt eller på vilken tid som stegen/distansen kommer till. För igår stod jag bara en jättekortis på crosstrainern eftersom jag upptäckte att jag gått så många steg (crosstrainern lägger till också) men idag hade jag gått så otroligt få (trots julklappshandlingen) att jag drog på ett längre. Jag kollade inte tiden jag stod medan jag var där men såg på Crossens klocka att jag stått 60 minuter. Så även fast det slutade på 17.000 (efter passet) så brände jag i princip lika mycket. Good to know.

 

Avslutningsvis så ska jag lägga till vad jag lovat. Jag har helt glömt att lägga till månadens vikt, vilket troligtvis beror på att jag var på utbildningen förra helgen. Men då kommer det nu istället. Under november gick jag från 68,1 kilo till 63,3. Det betyder att jag gick ned 4,8 kilo. Jag tappade också hela 49,5 centimeter runtom på kroppen (alla mått tillsammans). Så jag är mycket glad och nöjd. Om december med allt sitt gott levererar samma resultat eller inte det återstår att se. Nu är det jul igen och nu är det jul igen 🎶🎄🎅

 

Ännu en arbetsvecka är över och helgen är här. Imorgon blir det full fatt för oss för imorgon ska vi på riktigt påbörja en av årets höjdpunkter, vilket är inhandlingen av julklappar. Okay jag erkänner att jag redan har smygatartat, men medan andra gillar att vara ute i god tid så älskar jag att handla under julen. Det finns inget härligare än att gå i härligt julpyntet butiker och när hela köpcentrum lyses upp av vackra julbelysningar, allt medan alla högtalare spelar de underbaraste julsångerna. Ren glädje.

 

Ytterligare glädje kring julen är givetvis allt från baket till pyntet och eftersom vi renoverar hemma och hade våra kartonger i ett förråd så har jag inte fått upp pyntet förrän nu. Men ikväll smällde det och nu är härligheten uppe och julen är åter i vårt hus. Detta firades in med lussekatt och julfilm. Dock bör jag erkänna att det hände redan för fyra dagar sedan, då vi åt lussekatt och drack must till julkalendern. I vår familj har förresten julkalendera bytts ut från svts till Trolltider och Sunes jul. Våra pojkar blev alldeles för besvikna på årets tvkalender, så vi erbjöd detta som alternativ vilket de älskade.

 

Allt annat är också som der bör för just nu är hela familjen friska efter Marcus absolut fruktansvärda öroninflammation. Jag börjar dock känna mig lite hängig. Jag och Tomas såg "The santa clause" igår och idag såg vi film nummer två, men jag blev så trött mot slutet så jag trodde vi skulle behöva stänga av. Jag piggade dock på mig till ett glas must och vi kunde njuta färdigt filmen. Nu ska vi bara beta av resten av julfavoriterna. Har ni några julfilmer ni brukar se eller som ni vill rekommendera kanske?

 

Jag ska också avsluta med att säga att jag ju kom på att jag helt glömt bort att dela månadens vikt med er härom dagen (!). Men det beror på att jag var borta i helgen. Jag ska skriva in det imorgon för just nu minns jag inte vad jag vägde vid senaste vägningen och kan därför inte jämföra med den senaste vikten. Jag kollar imorgon och berättat då

 

Solen skiner in här genom mitt fönster i vardagsrummet. Jag är fortfarande hemma för att ta hand om sjuka barn och får således en stund för reflektion för mig själv. Ja förstås samtidigt som jag känner mig som en stor svikare som inte är på jobbet och gör vad jag bör. Men förhoppningsvis är det sista dagen idag. Marcus öroninflammation (som gjorde hål på trumhinnan och som gjorde honom tillfälligt nästan döv på högra örat) verkar bättre och både Oliver som kom hem med 39 grader feber i måndags och Leo som också hade lättare feber men var hängig igår, mår alla tre bättre idag. Jag ska bara utesluta feber så blir det back to normal imorgon.

 

Reflektion ja. Igår efter att jag skrivit mitt första inlägg så trillade det in en del kommentarer. En del ev dem var otrevliga och anonyma. Det stod att det var bra att jag "äntligen fattat", att jag varit patetisk och har svält mig själv samt kunnat utlösa mat eller träningsproblematik hos andra. Hur ska man känna när folk säger så? Ja visst är det sant att jag vet vad som är sant och likaså mina vänner och min familj och således bör man bara kunna blunda när folk skriver saker som faktiskt inte är sant, hur mycket de än själva tror på det. Men en del av mig blir så klart ledsen över att människor faktiskt tror så illa saker. Som att jag äntligen ska ha förstått till exempel? Jag vet inte vad jag äntligen ska ha förstått. Jag valde att svara eftersom en kompis till mig sa att det var bättre att jag gjorde det än att låta bli att svara men idag känner jag att jag egentligen inte borde gått ned på den nivån. Men för all del, har ni något att säga eller nåt ni funderar på så kör på

 

 

 

1. mina tankar som ja skrev ned i bloggen idag är inte något nytt utan något jag sagt förut. Så när ni säger att jag "äntligen förstått" blir det väldigt underhållande. Det jag sa idag har jag sagt förut, jag återupprepar det bara för att säga att det är så jag vill ha det.

 

2. ytterligare underhållning för mig blir det när ni kommer med påståenden utifrån ert eget perspektiv men som inte är förankrat i något verkligt. Som till exempel att man blir sjuk om man lever på 1300 kalorier om dagen. Visst blir man det om man gör det jämt, men vem syftar ni på som ska ha gjort det? Jag blev sjuk när jag lågt långt över det och sjukdomen fortsatte när jag åt ca 1800. Det som jag sa att jag gjorde som inte var bra var att jag tränade för mycket. Men det var inte det som gjorde mig sjuk. Jag blev sjuk för att jag fick en sjukdom som var hormonell. Punkt.

 

3. ah jag älskar att vara i rampljuset. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det är därför jag sjunget och står på scenen. Några frågor på det?

 

Jag tycker inte jag behöver försvara nåt här. Som ni ser i mitt tidigare inlägg så säger jag klart och tydligt att jag står för alla mina blogginlägg. De tips och råd jag tidigare gett er äe väldigt bra tips och råd. Det jag kan och har delat med er, det står jag för. Min viktminskning gick till på bästa möjliga vis hela vägen tills jag skulle börja äta mer och kroppen då tappade mer. Det felet jag gjorde var att jag lät kroppen gå ned mer istället för att jobba på att stanna upp. Men jag var inte underviktig och flertalet läkare tittade på mig och extremt mycket tester gjorde som alla visade hur bra min kropp mådde. Det jag menade med att jag inte gillade 2013 är att jag inte gillar hur jag skrev och uttryckte mig, för jag tycker det lät så peppigt. Som om det varit en träningsblogg av en PT. Men det är inte min personlighet och därför finner jag det trots att allt är bra råd och sant, som utanför hur jag idag skulle ha uttryckt mig. Klart slut

Hej allihop, jag har så mycket funderingar kring min blogg nu. Inte att jag vill lägga ned den -men kanske att jag vill ändra om den. Jag har suttit och läst igenom hela min blogg från början till slut, minns ni att Jag sa det? När jag läser den så blir jag stundvis glad och "imponerad" men stundvis blir jag arg, irriterad och faktiskt lite ledsen på mig själv. Varför? Jo för bloggen och jag blev så annorlunda 2013 mot vad den och jag varit innan.

 

Min blogg startade redan 2012 som en peppade, glad och ganska trevlig (ibland tråkig) blogg, men allt ska ju starta någonstans och visst var utvecklingen på hur jag la upp mina inlägg bra, för en del saker behövde verklige  utvecklas och bli bättre (och intressantare för den delen). Men 2012 och precis i början av 2013 så mådde jag väldigt bra och jobbade bra med vikten  och med mig själv.

Så kom sen där dagen då jag la upp före och efterbilderna på mig på facebook och det fullkomligt exploderade omkring mig. Det blev en mediastorm samt som på folk. Min blogg ökade från 500/1000 läsare till 25.000 läsare på en dag. Min blogg blev nummer 1 på bloggs mest lästa och mest besökta. Media hörde av sig till höger och vänster och jag fick 100.000- tals kommentarer på facebook, hundratals på bloggen samt hundratals i min mail. Jag kunde inte längre svara på era frågor. På facebook blev jag friendad ca 1800 gånger samt fick 2000 följare på ett dygn. Jag försökte mitt bästa att ändå hjälpa och startade Viktgruppen och sidan Goingsmaller - stor blir liten, på facebook.

 

Men det mesta hade redan blivit övermäktigt för mig. Jag gjorde ett dumt val att acceptera alla som ville bli vän med mig för jag förstod inte hur långt det skulle gå. Jag började blogga på ett annat vis än innan. Plötsligt peppiga (och enligt mig idag, extremt överdrivna) "Hej allihopa! Helgen närmar sig med stormsteg och många blir då oroliga att tappa fokus. För det här finns några bra tips och trixa att ta till. Dels kan man....." osv. Även om allt som står är mina ord och jag står bakom dem, tipsen ÄR bra och helt sanna så fick bloggen ändå en karaktär jag inte själv tycker om. Jag tycker den gick från att vara en lite peppig blogg från en glad tjej till en, ja hur ska jag säga, uppstyrd blogg med bara nyttiga ord om hur man ska gå ned i vikt eller hålls vikten. Detta kantat med otaliga inlägg om nyttig mat och hur mycket jag tränade (alldeles för mycket). Jag vet att de flesta av er gillade att bloggen var sådan föe läsarna stannade kvar och flera gånger peakade jag upp i listan på mest besökta och lästa bloggar men JAG tappade egentligen lite glädjen bakom det jag gjorde.

 

Så blev jag sjuk som ni vet och även om det inte var mitt "fel" så fick jag troligtvis hormonrubbningen efter att jag gått ned så mycket i vikt eftersom det trots att det gjorts på ett bra vis (fram tills jag vägde 57 kilo) gjordes på ett nyttigt och bra vis. När jag ökade kalorierna och började gå ned mer i vikt så borde jag tagit mer hjälp för att dra i handbromsen. Visst jag trivdes med att väga 50 kilo då, det vore en lögn att säga annat -men, min kropp mådde inte bra och det försökte den faktiskt signalera just genom att gå ned de sista mellan 57-50 (och ibland 47) kilo samt att jag, som ni kanske minns, fick ödem, influensa på influensa samt att jag blev tröttare och tröttare och mer och mer ledsen. Alltihop medan jag försökte fortsätta vara "peppiga Pia" utan att ni skulle förstå nåt. Januari 2014 totalbrakade jag genom väggen. Då jag tillslut blev tvungen att börja med mediciner jag så länge vägrat (antidepressiva) så blev jag ännu mer sjuk, men I det tillståndet jag var så orkade jag inte ta mig ur det. Tack och lov hittade en läkare sjukdomen som utlöst depression och ångest/panikångest som biverkning (googla på svullen hypofys, hormonrubbning,  östrogenbrist) och fick bort den och först då kunde jag börja ta mig tillbaka till att leva igen. Det hade då gått hela januari-augusti Ytterligare hösten behövdes dock för att jag skulle komma tillbaka.

 

2015 började långsamt men bra och jag har jobbat hela året och klassas helt som frisk. Ingen depression och inga ångestattacker. Jag blev lämnad med en övervikt igen efter hur dåligt jag mått och jag har fått kanta mitt liv med att gå ned i vikt samtidigt som jag hållit på med arbete samt livet i sig. Så nu står jag här på ca 63 kilo istället för de 95 kilo jag vägde i januari-april i år och det känns bra. Vad som inte känns bra är när jag läser igenom bloggen och ser hur jag skrev i bloggen och hur jag pratade med er 2013. Så hur vill jag då ha bloggen nu?

 

Jag vill kunna prata om allt i den här bloggen. Om vikten, livet, barnen, musiken, renoveringen och allt annat. Jag vill uppdatera när jag har nåt att säga, så inläggen är bra och riktiga. Jag vill helt vara Linda, inte fröken pepp som skall leverera bra råd om hur man tar sig igenom julen utan att öka i vikt -så vida jag inte känner för det så klart, för då är det en helt annan sak. Vad gäller arkiven i min blogg så menar jag inte att det jag säger är fel, för det är sant. Så som jag rekommenderar att ni ska göra det gör jag fortfarande, det jag rekommenderar att ni inte skall göra eller ska tänka på, det ge jag fortfarande. Skillnaden är jag inte skulle skriva på det viset, troligtvis. Men det är egentligen inte en stor sak utan bara mina funderingar.

 

Däremot vill jag avsluta med det här och det är viktigt; gör inte som jag gjorde 2013. Stå inte på crosstrainern  (till exempel) en timme, tre gånger om dagen. Totalt onödigt och faktiskt inte alls nåt positivt för hälsan.