Mitt 2013
Jag tog en välförtjänt bloggpaus här ett tag. En del av er har kanske undrat varför och utan att gå in närmare på varför så är det för att jag haft väldigt mycket -för mycket, att tänka på på sista tiden. Jag har fått prioritera och jag valde den här gången att prioritera mig själv.
Nu är det dags för mig att summera mitt år 2013. Ett lagomt turbulent år med mycket som hände. Dels gick jag i mål med vikten. Mitt första mål vilket egentligen var 60 kilo, det nådde jag den 7e januari, men valde senare att plana ut längre ned och stanna på 50 kilo. Jag hade lite svårt att få till det att stanna när kroppen väl kom igång och ett tag låg jag nere på 47 kilo (kroppens eget val) men ligger nu igen på mina 50 och hoppas som sagt stanna kvar och hålla vikten -som jag hittills har gjort (att det varit jul och man lagt på sig ett par julgodiskilon räknar jag inte med, för de försvinner lika snabbt som de kom -om man bara fortsätter äta normalt och varken bantar eller slabbar i sig för mycket).
Under året var jag med en del i media. Jag var bland annat med på Aftonbladet och Expressens löp. Jag var med i Aftonbladets söndagsbilaga, på viktklubb, i programmet PEPP och en del annat. Nu i Januari kommer ett nytt reportage med mig i en mattidning -men dra mig baklänges för jag har GLÖMT vilken tidning det var (således hoppas jag de skickar hem en kopia till mig så jag kan berätta för er).
Jag får Extremt mycket mail och extremt mycket privata meddelanden på facebook. Jag hoppas så många som möjligt ser detta för HUR GÄNA JAG ÄN VILL SÅ KAN JAG INTE SVARA PÅ ALLA ERA MAIL OCH PM. Det GÅR inte för det är så många -flera hundra om dagen oftast och jag måste själv få tid att vara den jag är och ta hand om mig själv. Min blogg kunde inte -tyvärr, vara mitt prio ett här under hösten -av olika anledningar som sagt. Jag hoppas kunna väcka den till bättre liv nu, men i annat fall får ni ha överseende med att det kommer inlägg lite mer sällan än varje dag (bara ett litet tag till) innan jag orkar kicka igång fullt ut. Det finns en tid för allt -som man säger. Men den viktigaste är att ta hand om sig själv. GLÖM ALDRIG det fina kämpar där ute! Och vill ni se dagliga uppdateringar från mig så finns jag som vanligt på facebook på:
Här kommer mitt år i bilder:
JANUARI
FEBRUARI
MARS
APRIL
MAJ
JUNI
JULI
AUGUSTI
SEPTEMBER-NOVEMBER
DECEMBER
Bilder från julafton och så får ni separat längre fram.
Detta är i alla fall en kort sammanfattning av mitt år 2013. Jag hoppas att 2014 bär ännu mer lycka och framgång -för oss alla! KRAM
Vill ni hjälpa mig med en sak?
Vill ni möjligtvis hjälpa mig med något? Jag brukar aldrig be om hjälp men nu tänker jag vara fräck nog att göra det. Jag har celiaki (glutenallergi) och det är är dyrt att köpa glutenfritt. Jag är nu med i tävling på Intagram där man kan lägga upp sin julbild på glutenfritt och den med flest likes på bilden på instagram den 31:a December vinner 1000 kr att handla glutenfritt för. För mig är det mycket pengar. Så om ni orkar och vill så får ni gärna gå in och gilla min bild på Instagram (den med pepparkakorna, skumtomtarna och rompralinerna) så kanske jag har turen att få lite extra pengar till pasta eller nåt trevligt.
Här är länken till min profil: http://instagram.com/skimralinda ni kan där se alla mina bilder och också den aktuella bilden (den jag också visar nedan).
Här är en direktlänk till bilden: http://instagram.com/p/iGrBkyiu75/
Tack snälla alla som vill hjälpa till
Jag har nu hittat mina kläder inför jul och nyår -vilket känns så himla roligt. Jag tror det är första året någonsin som jag hittat kläder så här i förväg! Jag är verkligen så nöjd. Bilderna är dessutom tagna nu i förrgår, så de är nya som jag lovat att ni skulle få
Detta blir på julafton
Den här kör jag på nyårsafton. Så matchar jag ev med en svart glittrig bolero till den. Eller har någon tips på nåt annat att ha till? Borde jag ta en schal istället och i sådana fall i vilken färg? Jag har vit, svart, grön, lila, turkos/ljusblå och rosa/beige.
Igår var det julshopping -vilket är en av årets höjdpunkter. Vi är på väg att åka iväg på det nu också. Lite bilder från igår
Lite lagomt trött så där, haha
Mys med morfar
Gårdagens jag
Hur bra vill DU må IDAG?
När man sitter mitt i situationen där man försöker att ändra sitt liv, till exempel då man gör en stor viktresa, så är det inte helt ovanligt att man kommer till stora svackor, där man efter ett tag ser på sig i spegeln och det känns som att man har så långt kvar innan det är dags, man är bara ful, tjock och magen/rumpa/låren/osv kommer aldrig att försvinna -någonsin. Och man känner nästan att man inte orkar längre, för man är inget fin i alla fall.
Ett kritiskt skede är nu nått och det absolut vanligaste folk då gör, (förutom att eventuellt stanna till och vara onyttig en vecka) innan de kanske tar tag i det hela igen, är att sätta på sig sin "fulkostym". Men vet ni en sak -det finns ett fantastiskt trick för att komma förbi många de negativa tankarna man kan få om sig själv så där. Det spelar ingen roll om man är överviktig, tjock, smal, fit, eller deppig, det kan ändå göra stor skillnad när som helst i livet. Det är att se till att göra sig i ordning.
Det är lätt att man blir lite komfortabel i sina slapparkläder. Inte orkar man fixa håret, sminka sig/raka sig, raka benen om man är kvinna -för vem ser dem ändå (alternativt, "jag är ju ändå så fet och ful så vad spelar det för roll"), men det spelar faktiskt roll. En av de råden folk som "gått in i väggen" får, är faktiskt att börja varje morgon med att gå upp och göra sig i ordning. Vad har vi egentligen dessutom för anledning till att spara alla kläderna till bättre tillfällen?
Varför ska man inte kunna sätta på sig den snyggaste tröjan eller kjolen, skjortan, klänningen, jeansen, finskorna osv bara för att det är vanlig vardag? Okay, smoking och balklänning kanske är att dra det ett steg för långt, men de andra fina kläderna, njut av dem. Njut av att känna er fina. Det gör väldigt stor skillnad för självförtroendet. Det är också en väldigt bra hjälp på vägen när man ska lära sig att acceptera sig själv och kanske till och med älska sig själv.
När jag började viktminska så kände jag mig jättetjock och ful i början. Men sedan hände något efter ett tag. Jag vägde omkring 100 kilo när jag helt plötsligt började känna annorlunda för mig själv. Jag satte alltid på mig de fina kläderna (så fint jag kunde). Jag började se mig själv annorlunda eftersom jag inte bara gjorde min förändring kroppsligt, utan också mentalt. Jag slutade ta mig endast mjukiskläder -trots att jag fortfarande var tjock. Än idag så fixar jag till mig nästan varje dag. Så klart är det inget fel att juica runt i de fulaste mjukskläderna emellanåt heller, det måste man också få göra för att må bra. Men alla dagar som ni känner för det -fixa till er lite, sedan njuter ni en stund över hur fina ni är, sedan fångar ni dagen.
Varför ens klä på sig tyckte jag oftast
Orkade inte ens försöka sätta på mig fina kläder
Bilder från Marcus kamera visar också mitt oengagemang i kläder. Alltid mjukast och bekvämast
(klicka för större. Gäller alla miniatyrer)
Fortfarande mjukt och bekvämt (juni förra året)
Min känsla för mig själv skiftade plötsligt
Varje dag började spela roll
Fast alla skruttar så klart runt ibland också, det måste man få göra (bild februari 2013)
Eller som jag, idag 12/8 2013)
Hur tankar förändras
Idag har det varit en riktigt städdag här hemma. Man ska inte underskatta motionen man får av städning. Kryper man runt, far upp och ned och kör på i ett ordentligt tempo så kan man bränna några extra kalorier på en storstädning. Det är inte att glömma att all rörelse är bra rörelse.
I övrigt har det varit en helt fantastisk dag väderwise och barnen har kunnat vara ute hela dagen och njuta och det är är verkligen underbart -precis som det ska vara på sommaren.
Idag tog jag fram ett av mina andra klädesfynd som jag gjort. Denna fina klänning köpte jag av en väninna för 10 kronor nu i veckan
Bandet är egentligen menat att knyta bakom ryggen bara, men jag älskar när det blir lite 50-talskänsla över kläderna så jag knyter gärna bandet runt om. Jag har förövrigt förälskat mig i klänningar över lag nu. Det är så himla roligt för under flera år så använde jag inte klänning eller kjol egentligen. Jag hade helt enkelt inte figuren till det. Men förra året när jag satte på mig min egentligen första kjol på flera år så öppnades den dörren och nu är jag galet förtjust i fina klänningar och kjolar
Hur har era tankar kring kläder förändrats när ni tappat vikt eller är o processen att gå ned?
Nya fynd!
Tillhörande det bästa jag vet nu för tiden -när jag är normalviktig, är att fynda i klädhörnor. Jag erkänner att jag gärna spanar in alla reor men att jag också gärna kan köpa begagnat om det är fräscht. Jag har alltid älskat kläder och skor men har sällan kunnat njuta av dem så som jag önskat. Kanske minns ni alla klädebilder jag började lägga ut på mig förra sommaren? Det handlade ju om roliga saker som att se den stora förändringen i kroppen. Jag blev glad när jag såg mig själv i spegeln och kunde se alla nya sorters kläder som jag kunde ha, ju mindre jag blev.
Igår var jag på bakluckeloppis. Egentligen hade jag inte alls tänkt gå och om jag går på sådant så är det normalt sett definitivt inte för att handla kläder. Men igår när jag var och tittade bara för att få en timme på kvällen att gå, så hittade jag en hörna med riktigt fina och fräscha kläder. Att jag hittade oanvända saker med prislappen kvar gjorde heller inte läget sämre. Igår gjorde jag två fynd för 30 kronor styck. Yes 30 kronor för två riktiga skönheter. Således en riktigt nöjd fröken här
Så ibland kan det visst löna sig att släppa comfortzonen och ta sig en titt bland begagnat också. Jag är väldigt nöjd med både klänningen och jackan.
Nedan kommer några av de klädesbilder jag visade er förra sommaren (klicka för att förstora)
Det är lite skillnad från nuVälkommen!
När en facebookvän till mig länkade till Biggest losers sida på facebook, med uppmaningen om att jag skulle tävla om träningstillfällen med Mårten Nylén, så kunde jag inte föreställa mig att det skulle resultera i att så många skulle styra in varken i min blogg eller på min facebooksida. Men jag brinner för och älskar att hjälpa andra människor så jag tycker det är väldigt roligt och välkomnar alla nya läsare.
Just nu är det många frågor som ställs och det är allt ifrån hur jag gjort till hur det fungerar med huden. Jag kommer inte kunna svara på alla frågor men kommer inom några dagar att sammaställa information till er samt svara på de mest ställda frågorna. Kortversionen lyder i alla fall att jag INTE gjort någon magsäcksoperation, utan valde att gå ned i vikt på min egen vilja. Jag har ätit all mat i "lagom mängd" och har alltså klarat det helt genom att göra en livsstilsförändring. Jag bestämde mig kort sagt för att försöka gå ned i vikt genom att leva som jag kommer vilja göra resten av livet -fast i lite mindre mängd under själva minskningen.
Jag har haft kalorier som min tanke i bakhuvudet. Jag har inte räknat dem slaviskt men har överslagsräknat i huvudet och har försökt hålla mig på ca 1300 om dagen. Jag har tränat genom vardagsmotion och vanlig motion mest. Jag började som störst med att simma och sedan följde jag med powerwalks och sedan började jag motionera på min crosstrainer hemma.
Fortsätt gärna ställa frågor, så ska jag svara efter hand och så gott jag kan
-75 kilo utan operation
Ett par jämförelsefoton kommer här
April 2010 vägde jag 130 kilo och April nu 55 kilo. -75 kilo, utan operation
April 2012 vägde jag 112 kilo och nu April 55 kilo. -57 kilo
Att tappa min vikt tog ca 12 månader
-75 kilo och i mål en gång för alla -nu är jag klar!
Jag gjorde det vänner! Jag är nu äntligen klar med min viktnedgång en gång för alla!
Igår stod vågen på 55,4 kilo och det är så pass nära 55,0 att jag känner att det nu får räcka. Jag måste ändå tänka på den extra hud jag också bär på kroppen. Jag har nu tänkt att gå upp till 57 kilo igen eftersom det var där jag trivdes som bäst med kroppen. Jag gillar att vara liten, men vill inte att det ska gå till överdrift. Vart jag sedan i slutändan kommer att hamna med vikten och känna mig som mest bekväm (då syftar jag inte på en viktökning -utan på om jag ligger på 56 kilo, 57 kilo eller 60 kilo -men inte över) det återstår att se. Jag vill nu också börja bygga mina muskler mer och gissningsvis kommer detta också få mig att gå upp något kilo i vikt. Jag känner att från och med nu kommer vikten inte vara det viktigaste, utan hur jag mår och ser ut i kroppen. Jag gjorde denna livsstilsförändring för att nå till en nivå som jag är nöjd med och där är jag nu.
Nu börjar alltså resa nummer två för mig. Det handlar om att hålla min vikt ordentligt, så att den inte råkar sticka iväg och jag går upp. Jag tror nog att jag ska orka ha den diciplinen i kroppen för jag känner så starkt att jag vägrar bli tjock igen. Men att vara tjock och hälsosam är två skilda saker och det ska man inte glömma. Egentligen var jag redan i mål när jag nådde mina 60 kilo, det var bara det att jag ville ha ett spelrum om ett par kilon och sa redan då till min man att jag trodde 57 vore den bästa vikten, men satte 55 som slutmål eftersom det var en jämn och bra siffra. När jag passerade 57 och kom under så började det gränsa lite till för smalt och den tjejen vill jag inte vara. Så från och med nu börjar min viktstabilitet. Jag kommer dock att blogga på som vanligt angående hälsa och vikt. Ni får gärna fortsätta ställa frågor om viktnedgång och be om tips och råd. Jag hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som är långt ifrån över.
TACK för allt stöd och all pepp under min viktminskning!!
Min historia
Eftersom jag just nu får väldigt mycket frågor om hur jag har gjort, så tänkte jag göra en liten kortare sammanfattning som visar ungefär hur jag gått tillväga med allt från mat och träning. Jag har också massa länkar till olika viktiga och bra inlägg med mer information. Dessa länkar finns att hitta om ni går bakåt något i bloggen. Dels la jag upp några för ett par veckor sedan men sedan la jag också upp väldigt många precis runt nyår eller om det var i början av januri. Glöm inte att ni kan klicka på månad för månad om ni vill hitta saker lättare. Här kommer MIN HISTORIA
Det är nog så jobbigt att "banta" och det är svårt (kan vara) svårt att hålla motivationen igång. Inte allt för sällan ger man upp efter ett par kilo. Jag bestämde mig för att gå ned i vikt genom att äta ALLT men i lagom mängd. Således gick jag ned från 130 kg och idag så vägde jag 56,3 kilo. Jag är inte opererad och det tog mig bara 11 aktiva månader att nå min målvikt på 60 kg (59,9 blev det på dagen D) efter detta har jag valt att plana ut viktminskningen ned till 55 kilo och det är för att se till att kroppen stabiliserar sig på en bra nivå.
Så hur tänker man allt i lagom mängd? Jo jag körde på kalorer. Den är skonsam för kroppen eftersom det innebär att leva som vanligt men med eftertänksamhet. Det går så klart att vara olika hårt inom detta också. Jag valde att kalla kalorimetoden för att gå ned i vikt på sunt förnuft. Jag räknade nämligen inte kalorierna. Jag överslagade bara lite i huvudet ibland för att hålla en ungefärlig koll, men det var långt ifrån varje dag. Jag vägde inte maten och skrev inte upp den. Använde ingen app i telefonen eller liknande. Ville jag skriva ned nåt jag ätit eller kolla innehållet i något så gjorde jag det på viktklubb.se. Där fyllde jag också i min vikt varje måndag samt fyllde i hur mycket jag ville tappa, på hur lång tid och fick deras rekommenderade kaloriintag (1300) hur exakt jag hållit den nivån kan jag inte svara på eftersom jag ätit efter "sunt förnuft" (men vill man vara noggran så rekommenderar jag varmt viktklubb. Jag rekommenderar dem också som ett stöd i ryggen och för att lära sig hur man använder sig av kalorimetoden -för viktklubb är verkligen SÅ bra som man vill att en viktminskningssida ska vara). Det har därför varit ganska smärtfritt för mig att gå ned i vikt och godissuget höll jag också i shack -eftersom jag ätit godis en dag i veckan under hela minskningen (det godiset räknade jag inte heller utan åt det jag ville ha, fast inte allt i hela godisavdelningen då så klart). Jag har också varit försiktig med -men inte avstått helt, alkohol. Nu när jag kommit under 60 kilo så har jag dock börjat räkna mina kalorier för nu när jag planar vill jag ha ordentlig koll och det innebär att jag fyller i det jag äter på viktklubb.se varje dag.
Vad gäller träning så började jag som tyngst med att simma i ett par månader och det var runt 2-3 gånger i veckan. Jag simmade 40-45 minuter i den takt jag klarade, utan att sätta ned fötterna i botten. Sedan när jag satte igång efter jag fått bebis så började jag med powerwalks och det var ca 1-1,5 timmar i det snabbaste tempot jag kunde och gissningsvis åtminstone 4 dagar i veckan, under några veckor. Sedan plockade jag fram min crosstrainer och körde mellan 60-90 minuter på den om dagen. Då var det nästan varje dag i veckan. Detta gjorde jag mellan juli-oktober. I oktober blev det bara några pass och sedan hade jag helt träningsstopp eftersom jag hade fullt upp med revy och annat. I december gjorde jag en bukplastik och fick inte träna på 4 veckor (men kunde inte börja förrän efter 6) och så startade februari och jag kom igång ordentligt igen. Förutom ett par förkylningar så har jag stått ca 60 - 120 minuter om dagen på den (ett pass är 60-90 så allt över det är uppdelat i 2 eller 3 pass på en dag). Men allra oftast 60x1 eller 60x2 på en dag). Men så kan det bli stopp ett par dagar, som nu när vi är sjuka -igen.
Så hur tänker man allt i lagom mängd? Jo jag körde på kalorer. Den är skonsam för kroppen eftersom det innebär att leva som vanligt men med eftertänksamhet. Det går så klart att vara olika hårt inom detta också. Jag valde att kalla kalorimetoden för att gå ned i vikt på sunt förnuft. Jag räknade nämligen inte kalorierna. Jag överslagade bara lite i huvudet ibland för att hålla en ungefärlig koll, men det var långt ifrån varje dag. Jag vägde inte maten och skrev inte upp den. Använde ingen app i telefonen eller liknande. Ville jag skriva ned nåt jag ätit eller kolla innehållet i något så gjorde jag det på viktklubb.se. Där fyllde jag också i min vikt varje måndag samt fyllde i hur mycket jag ville tappa, på hur lång tid och fick deras rekommenderade kaloriintag (1300) hur exakt jag hållit den nivån kan jag inte svara på eftersom jag ätit efter "sunt förnuft" (men vill man vara noggran så rekommenderar jag varmt viktklubb. Jag rekommenderar dem också som ett stöd i ryggen och för att lära sig hur man använder sig av kalorimetoden -för viktklubb är verkligen SÅ bra som man vill att en viktminskningssida ska vara). Det har därför varit ganska smärtfritt för mig att gå ned i vikt och godissuget höll jag också i shack -eftersom jag ätit godis en dag i veckan under hela minskningen (det godiset räknade jag inte heller utan åt det jag ville ha, fast inte allt i hela godisavdelningen då så klart). Jag har också varit försiktig med -men inte avstått helt, alkohol. Nu när jag kommit under 60 kilo så har jag dock börjat räkna mina kalorier för nu när jag planar vill jag ha ordentlig koll och det innebär att jag fyller i det jag äter på viktklubb.se varje dag.
Vad gäller träning så började jag som tyngst med att simma i ett par månader och det var runt 2-3 gånger i veckan. Jag simmade 40-45 minuter i den takt jag klarade, utan att sätta ned fötterna i botten. Sedan när jag satte igång efter jag fått bebis så började jag med powerwalks och det var ca 1-1,5 timmar i det snabbaste tempot jag kunde och gissningsvis åtminstone 4 dagar i veckan, under några veckor. Sedan plockade jag fram min crosstrainer och körde mellan 60-90 minuter på den om dagen. Då var det nästan varje dag i veckan. Detta gjorde jag mellan juli-oktober. I oktober blev det bara några pass och sedan hade jag helt träningsstopp eftersom jag hade fullt upp med revy och annat. I december gjorde jag en bukplastik och fick inte träna på 4 veckor (men kunde inte börja förrän efter 6) och så startade februari och jag kom igång ordentligt igen. Förutom ett par förkylningar så har jag stått ca 60 - 120 minuter om dagen på den (ett pass är 60-90 så allt över det är uppdelat i 2 eller 3 pass på en dag). Men allra oftast 60x1 eller 60x2 på en dag). Men så kan det bli stopp ett par dagar, som nu när vi är sjuka -igen.
Motiovationen har jag dels fått genom att prata massa om min resa. Jag har en väldigt flitigt använt mig av min blogg, där jag delar med mig av allt. Jag har också Viktgruppen på facebook och en stöttande familj. Vidare så fotograferade jag mig väldigt mycket och ofta. Dels i intervaller om 10 kilo, i samma kläder men dels också i underkläder några kilon hit och dit, (när jag kände för det) då kunde jag klart se skillnaden hela tiden och det var peppande så det skrek om det. Jag var också ofta i klädesbutikerna och provade olika kläder och storlekar, bara för att se hur saker satt, hur kroppen förändrades och hur storlekarna byttes mot mindre (jag var alltså ute på prvrunda och inte ute efter att köpa).
Men jag måste ändå säga att en av de viktigaste delarna i mina framgångar, förutom allt stöd -det är maten. Jag tror inte jag hade klarat det om jag skulle gått på någon diet. Att utesluta mat, byta ut massa mat eller gå på tillfälliga dieter hade inte fungerat för mig (det betyder inte att jag säger att dieter är dåligt för för andra fungerar det utmärkt med vissa dieter). Nej jag ville kunna leva som jag alltid kommer leva, men i lite mindre mängd. Normal mängd. Och godis bara en dag i veckan. Jag skulle inte klarat att se på medan familjen åt en härlig fläskkotlett med ris och sås och själv sitta med en soppa eller så. Aktiva val har varit viktigt för mig under detta. Det betyder att om jag en dag valde att jag ville äta keso till min kyckling, istället för pomfritt, så var det för att JAG ville det och inte för att en diet sa att jag var tvungen. Så jag har levt normalt bara, fast i lite mindre mängd.
Jag hoppas det kan hjälpa något och säg gärna till om ni vill ha mer tips, råd eller likande. Det finns också väldigt tydligt om hur jag gjort, var, när och extremt mycket foton, kategorier och länkar här i min blogg
-73 kg Motivation med kläder (Massa foton)
Jag skulle nu vilja skriva ett litet inlägg om hur man kan lägga sin motivation. Idag väljer jag ämnet kläder.
Det här med trender är extra roligt nu när jag har gått ned i vikt. Förut så skulle jag till exempel aldrig ha drömt om att ha på mig de färger som finns i butiken idag och som är så på modet. Jag gömde mig bakom mörka och svarta kläder. Färg tillhörde ovanligheten och jag valde färg ytterst vaksamt eftersom jag upplevde att jag såg större ut i färg.
klicka för störreMen ju mer vikt jag tappade, desto fler färger vågade jag prova på och jag tyckte det blev roligare och roligare med kläder också. Jag började till exempel att använda kjol redan förra sommaren trots att jag då fortfarande var stor.
klicka för storFör att sedan ta mig till dagens dato där jag känner att jag kan och faktiskt vågar följa de underbara trenderna som denna vår bjuder på, har bjudit upp och kommer fortsätta att erbjuda. I år är det färger som gäller och jag är helt överlycklig över att kunna känna mig bekväm i kläder som dessa (bilderna är från idag)
Innan jag gick ned i vikt så såg jag ut så här när jag var finklädd (!)
klicka för stor(observera på sista bilden som är tagen på sommaren innan jag började gå ned i vikt, att magen är så stor att den ligger i knät och att väninnans son faktiskt sitter på den!)
Det känns som om det är lite skillnad mellan hur jag kunde klä mig förut och hur jag kan klä mig nu. Det är ju så klart givet eftersom jag har så mycket större möjligheter nu, men dit jag vill komma är att det finaste jag kunde klä mig förut inte ens är hälften så fint som när jag idag är klädd i mina vardagskläder. Jag säger inte att folk som är stora inte kan ha fina kläder -absolut inte för min väninna Liza hade så himla fina kläder när hon var stor, då hon la ned väldigt mycket tid och pengar på att hitta tjusiga kläder. Men jag hatade att handla kläder, det var verkligen det värsta jag kunde tänka mig. Det fanns aldrig något fint som jag kunde ha kändes det som. Nu kan jag köpa precis det jag vill ha.
Detta har varit en stor morot för mig under viktminskningen och det är dit jag vill komma med det här inlägget. Det är viktigt att hitta det som motiverar oss när vi ska gå ned i vikt. Somliga vill komma i ett speciellt plagg -till exempel sin brudklänning, somliga drömmer om att gå i bikini och somliga vill slippa ha ont i knäna. För många är det också svårt att hitta styrkan för att klara av resan. Med detta inlägg vill jag inspirera i kläder och visa att det finns många bra saker att använda sig av när man ska finna sin motivation i viktresan
Min dag och massa bilder
Då har ännu en lördag snart gått förbi och en del av den spenderade jag med min fina väninna Jenny. Vi var och shoppade lite. Detta köpte jag till mig idag. En ny bikini från Cubus. Något jag var i desperat behov av då jag endast hade en för stor badräkt nu. Denna satt dessutom superbra och var skön, så det var roligt att hitta den. Då kan jag med andra ord gå och simma igen om jag vill. I övrigt köpte jag lite underkläder också vilket aldrig är fel.
Jag hittade också den här underbara jackan på Gina Tricot som jag vill ha. Dock i svart. Det är en sådan jacka som såg hemsk ut på galgen men som jag såg på att den skulle vara supersnygg på -vilket den var. Jag köpte den inte idag eftersom den kostade 399 kronor, men jag hoppas kunna köpa den innan de byter ut sortimentet nästa gång
Hemma blev et mys med familjen. Vi har ätit god mat idag eftersom det är lördag. Det blev stekt fläskkarré med promfritt och guaccamole. Vi åt också varsin kycklingvinge från Mcennedy som vi köpt på Lidl. Rekommenderar varmt för de var verkligen supergoda
Sedan var det ju andra chansen på melodifestivalen och det var ett riktigt starkt gäng idag tycker jag. Jag höll dock på Robin så jag är extremt nöjd med att han fick gå vidare. Som nummer två så höll jag på Martin, så det var trist att de fick duelera mot varandra. Dock höll jag på Anton som nummer tre så det var helt okay att det var han som gick vidare. Huvudsaken för mig var att Robin klarade det med sin härliga röst och mysiga "you"
I övrigt har jag också hunnit med tre träningspass på min crosstrainer och alltså hela tre timmar och 15 minuter motion på crossen
Igår var jag hos en väninna på kvällen och hade mys med gänget från Club 96 (minns ni revygruppen jag var med i under hösten?
(<-- klicka för större bild)Vi hade lite träff för att se på revyn tillsammans och prata lite om att det blir en ny revy i höst igen, vilket så klart känns väldigt roligt! Si i höst blir det revy igen om inget händer
Leo är fortfarande sjuk här med över 39 grader i temp. Han fick den i måndags vilket innebär att han varit sjuk i lite väl många dagar nu. Han verkade vara på bättreingsvägen idag men nu på kvällen dippar han ned igen så om det inte vänder kraftigt nu så blir det läkaren med honom för så här kan han inte ha det
Skärgård och shopping
Då är jag hemkommen från en absolut lugn lördag i skärgården hos mina svärföräldrar (där internet inte riktigt fungerar som det ska). Vi passade på att åka ut till tysdnaden när jag ändå inte är frisk nog att träna än. Det skall erkännas att det var med lite dåligt samvete jag fikade och smakade i gottskålarna hos mina svärföräldrar -nu när jag inte som sagt kan träna och känna att jag kompenserar. Men även detta tillhör att lära sig att leva helt normalt. Man kan inte alltid träna och man kommer inte alltid att vara helt hälsosam i sina val. Det är en del av livet. Skönt hade vi det i alla fall. Förhoppningsvis är jag frisk snart och kan komma igång med träningen som vanligt.
Och väl hemma så passade jag på att köpa ett par av de jeansen jag testat med Jenny igår, samt tröjan jag tyckte så mycket om. Och hör här, jag som haft 52/54 i kläder har nu XS i tröjan jag köpte idag och 26/30 i jeansen. Det är något jag är oerhört stolt över. Det är också därför jag med 100% säkerht kan säga att jag inte kommer att bli tjock igen (för den frågan har jag fått). Nej jag skulle aldrig kunna tänka mig att slara bort detta. Jag mår för bra -jag mådde för dåligt.
Och glöm nu inte att hålla koll för inom kort så kommer det att bli tävling här i bloggen!
Vår i butikerna
Då har jag varit på shoppingtur med Jenny. Jag har hittat två par jeans som jag kommer att vilja köpa samt en tröja. Det är roligt att det har börjat komma in så mycket nytt i butikerna nu. Är det inte vår ute ännu så är det i alla fall vår inne bland kläderna
Jeansnörd och fika
När man tappar en hel del vikt blir det genast mycket roligare att köpa kläder. Jag har alltid "hatat" jeans eftersom jag tyckt jag ser extra tjock ut i dem och de har vari obekväma. Men det kanske beror på att de varit i storlek 52 de senaste åren också. Nu är det dock en helt annan siffra i dem och jag älskar att bära mina jeans eftersom jag känner mig fin i dem. Så nu ska jag ned på centrum och försöka hitta ännu ett par som passar mig och sedan ska jag ta en fika med Jenny. Trevlig lördag med andra ord!
Länkar, info och en mängd foton från viktresan (-73 kg)
Hej. Jag tänkte att jag skulle börja den här morgonen med att uppdatera blite i bloggen. Jag har en del nya som tittar in och det kan ju vara svårt att hitta det man söker när man inte vet var man ska leta. Jag har därför gjort ihop två länkar åt er nedan. I en av dem så kommer ni till ett annat inlägg där jag länkar till en del av mina viktigare inlägg jag gjort tidigare. I det andra så länkar jag er till alla frågor och svar ifrån min frågestund jag hade ganska nyligen.
I det HÄR inlägget har ni en mängd länkar till olika inlägg jag gjort som varit lite mer tydliga, under viktminskningen
I det HÄR inlägget svarar jag på MASSA frågor om min viktminskning. Ett par exempel på dessa frågor är följande:
- De jag undrar är hur du gjorde du?
Jag valde bort operation eftersom jag trodde starkt på att jag kunde göra detta själv och ville prova det först. Jag valde också bort att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter och valde istället att fokusera på grundlära -att äta allt men i lagom mäng. Ser man på hur livsmedel presenteras, hur läkare tänker, hur man räknar på träning, hur WHO räknar och som sagt tillbaka till grunden, det vi lärde oss i skolan, så handlar det egentligen och kort sagt om kalorier. Jag valde att använda mig av kalorier in och kalorier ut. Till detta valde jag att använda viktklubb.se som ett stöd i ryggen. Jag tycker att de är bra eftersom de ordentligt lär ut hur man ska tänka och räkna kring kalorier. De har tydliga verkltyg för de som önskar och man kan få allt ifrån träning till recept från dem. De talar också om hur många kalorier om, dagen man bör äta för att gå ned till önskad vikt på önskad tid.
Och anledningen till att jag just valde detta med kalorier och se tillbaka på grunden är eftersom jag ville gå ned i vikt genom att göra en livvstilsförändring. Jag ville leva som jag ska fortsätta leva resten av livet. Jag ville äta samma mat som jag kommer att äta. Jag ville äta godis för jag vill kunna leva gott. Jag ville kunna äta ost och ta ett glas vin också. Ja ni förstår. Skillnaden är dock att jag under själva viktminskningen åt inom ramen av en viss mängd kalorier. Mina första två veckor så räknade jag allt jag åt (och förde in i matdagboken på viktklubb) men sedan slutade jag räkna och gick på sunt förnuft och överslagsräkning för mig själv i huvudet. (obs, jag får inget betalt för att göra någon form av reklam för vikltklubb).
- Skulle gärna vilja veta hur du ätit och motionerat för att nå ditt mål?
Vad gäller träning/motion så startade jag med att simma. Det var när jag var som störst på 130 kilo. Jag simmade under de första 2,5 månaderna av viktminskningen och då vägde jag mellan 130-117 kilo. Sedan blev det paus för graviditet och amning. När jag startade upp igen så började jag med att gå powerwalks/snabba promenader. Jag gick så snabbt jag orkade -en vända som är ca 8-10 kilometer. I början tog det över en timme men ju mer van jag blev desto snabbare gick det. I juli plockade jag fram min crosstrainer som vi köpte 2006 men aldrig kom igång att använda. Den blev min bästa vän. Jag stod på den varje dag under de första två månaderna. Från första gången jag klev upp så stod jag aldrig mindre än 60 minuter. Ibland kunde jag dock stå längre tid än så. Under september och oktober så började jag på måndagar att gå på dansgympa på friskis och svettis. I övrigt har jag varit på all vardagsmotion jag kunnat. Jag går så mycket jag kan och drar mig inte för att springa iväg till affären, hämta barnen, bära matkassar, dra vagnar osv. Och jag går ALLTID i trapporna (utom om jag är ensam med barn och vagn).
och
- Några mirakeltips?!
En väninna frågade mig en dag om jag gillade att shoppa när jag fortfarande var stor och jag medgav att jag hatade det. Det fanns inget som var så hemskt som att shoppa kläder tyckte jag. Lite som att det var ett onödigt ont. Men då ska tilläggas att när jag var så där stor att jag behövde ha de största storlekarna på stora avdelningen så kändes allting som att ha på sig påsar. Och det var nedslående värre när 3XL satt för tight för att vara så snyggt som det kunde vara. Jag är glad att jag inte mår så längre. Men jag vill också påpeka att den känslan försvann redan innan jag kom från stora avdelningen i storlek. Det var när jag vägde någonstans runt 110 kilo skulle jag gissa. Jag vet inte om det berodde på att jag kände mig annorlunda, finare redan. Jag började tycka att min kropp var fin redan runt 100 kilo. Det hade nog med att göra att jag tagit ett beslut om mig och hur jag kände inför mig själv, för när jag gick upp till 100 så tyckte jag att jag såg fruktansvärd ut -medan jag tyckte jag var fin när jag sedan väl kom ned till det igen. Så det ska ni veta alla ni som kämpar med vikten -att det kan räcka med att ni kommer igång, för att ni ska kunna se er och se på er annorlunda. Se ert värde TROTS storleken. För det kanske räcker med ett kilo, oavsett om ni väger 80 kilo då eller 150 kilo då. Det sitter i självkänslan men tar man beslutet om sig så kan självbilden förändras. Tänk på det så kanske inte resan känns så tung
Jag avslutar med en kavalkad av foton på mig från resans gång. Vill ni se mer foton rekommenderar jag er att klicka på de olika månaderna då jag alltid varit generös med foton. Mest foton finner ni nog dock i länken för januari i år, där jag gjort diverse olika sammanställningar av året som gått
-73 kg bilder (samt underklädesbilder från 112 kg)
Idag gjorde jag det för första gången, jag vågade släppa bilderna av mig nu vs i underkläder då. Jag har aldrig visat de bilderna innan eftersom det varit lite känsligt att våga. Dessutom har både min mamma och syster starkt sagt att de inte rekommenderade det och jag har förstått varför. Men idag så kändes det bara rätt att göra det. Och inte vet jag egentligen varför för min mage idag är ganska svullen så skulle jag tänka det så, så är det inte alls den bästa dagen att ta en efterbild. Men det kändes bara så ärligt och det var därför jag gjorde det. Det är ju trots allt så här jag ser ut. Vad gäller underklädesbilden på mig så är den inte alls kul nej -men jag ser faktiskt inte ut så längre. Jag såg ut så, men jag gör det inte längre. Sedan skall nämnas att på den där underklädesbilden så väger jag 112 kilo. Jag har då alltså vägt 18 kilo mer och alltså varit ännu större egentligen. Men här kommer de i alla fall, de bilderna jag i princip inte vågat visa på mig själv.
Jag började med att visa dem i 3 slutna grupper på facebook för att se om någon skulle skriva nåt negativt. Jag trodde inte det men eftersom jag bara fick bra respons så vågade jag posta dem på min vägg. Genast fick jag en kommentar som sa att bilderna var fake eftersom jag inte hade hud på vänsta bilden. Det är roligt att folk inte tänker så. Jag svarade så klart i alla fall att jag tagit bort huden på magen. Benen har jag inte visat er men på armarna syns den ganska bra på massa av bilderna jag visat er, som exempelvis denna:
Men folk får prata och tro bäst och vad de vill, finns inte så mycket jag kan göra åt det. Nu är de i alla fall out in the open och jag kan inte ta dem tillbaka. Det känns ganska skönt ändå, att jag vågat visa mig... Jag lovar att det ska komma bild på mig hur jag ser ut nu också, men jag skäms väldigt över benen och de är de som gör det svårast.. Men det kommer så fort jag försonats med tanken
Frågor och svar -71 kilo
Då tänkte jag att jag ska svara på era frågor här. En del frågor har kommit via bloggen och en del via facebook. Skulle någon känna att jag inte svarat tydligt nog så säg gärna till. Ni ska självklart också säga till om ni känner att jag råkat missa att svara på er fråga. Det går självklart bra att fortsätta fråga efter detta också, då jag kommer att fortsätta svara på frågor som vanligt sedan.
- De jag undrar är hur du gjorde du?
Jag valde bort operation eftersom jag trodde starkt på att jag kunde göra detta själv och ville prova det först. Jag valde också bort att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter och valde istället att fokusera på grundlära -att äta allt men i lagom mäng. Ser man på hur livsmedel presenteras, hur läkare tänker, hur man räknar på träning, hur WHO räknar och som sagt tillbaka till grunden, det vi lärde oss i skolan, så handlar det egentligen och kort sagt om kalorier. Jag valde att använda mig av kalorier in och kalorier ut. Till detta valde jag att använda viktklubb.se som ett stöd i ryggen. Jag tycker att de är bra eftersom de ordentligt lär ut hur man ska tänka och räkna kring kalorier. De har tydliga verkltyg för de som önskar och man kan få allt ifrån träning till recept från dem. De talar också om hur många kalorier om, dagen man bör äta för att gå ned till önskad vikt på önskad tid.
Och anledningen till att jag just valde detta med kalorier och se tillbaka på grunden är eftersom jag ville gå ned i vikt genom att göra en livvstilsförändring. Jag ville leva som jag ska fortsätta leva resten av livet. Jag ville äta samma mat som jag kommer att äta. Jag ville äta godis för jag vill kunna leva gott. Jag ville kunna äta ost och ta ett glas vin också. Ja ni förstår. Skillnaden är dock att jag under själva viktminskningen åt inom ramen av en viss mängd kalorier. Mina första två veckor så räknade jag allt jag åt (och förde in i matdagboken på viktklubb) men sedan slutade jag räkna och gick på sunt förnuft och överslagsräkning för mig själv i huvudet. (obs, jag får inget betalt för att göra någon form av reklam för vikltklubb).
- varför valde du viktklubb och inte vikt väktarna?
- Skulle gärna vilja veta hur du ätit och motionerat för att nå ditt mål?
Vad gäller träning/motion så startade jag med att simma. Det var när jag var som störst på 130 kilo. Jag simmade under de första 2,5 månaderna av viktminskningen och då vägde jag mellan 130-117 kilo. Sedan blev det paus för graviditet och amning. När jag startade upp igen så började jag med att gå powerwalks/snabba promenader. Jag gick så snabbt jag orkade -en vända som är ca 8-10 kilometer. I början tog det över en timme men ju mer van jag blev desto snabbare gick det. I juli plockade jag fram min crosstrainer som vi köpte 2006 men aldrig kom igång att använda. Den blev min bästa vän. Jag stod på den varje dag under de första två månaderna. Från första gången jag klev upp så stod jag aldrig mindre än 60 minuter. Ibland kunde jag dock stå längre tid än så. Under september och oktober så började jag på måndagar att gå på dansgympa på friskis och svettis. I övrigt har jag varit på all vardagsmotion jag kunnat. Jag går så mycket jag kan och drar mig inte för att springa iväg till affären, hämta barnen, bära matkassar, dra vagnar osv. Och jag går ALLTID i trapporna (utom om jag är ensam med barn och vagn).
- men även Tomas har förändrats! Han har också gått ner en del i vikt, va?...och ökat i hårväxt istället? :D
Ja det stämmer. Vi äter som sagt samma mat som tidigare, så det Tomas har gått ned på är helt och hållet att vi slutat äta godis varje dag -som vi gjorde tidigare, samt att vi slutade äta hamburgare från Mc, Max och BK flera dagar i veckan. Han har inte tränat eller ätit färre kalorier. Tomas har gått ned 15 kilo. Tomas var något överviktig förut, men det är inte konstigt med tanke på hur vi förhöll oss till godis och mat.
- jag vill också kunna gå ner i vikt men tycker det svårt och gå till gymmet känneratt jag skulle bli lyckligare om jag vägde mirde några tips och råd
- Några mirakeltips?!
- Hur ofta har du unnat dig något onyttigt och hur mycket?
- Var det någon vecka som du fuskade och föll dit på en tårtbit eller så?
- Drack du någon sötad dryck som läsk, saft eller juice alls?
- Hur ofta träna du per vecka?
- Promenader hur ofta?
- Kände du att du behövde offra mkt av din tid och äta annorlunda? Hur gick det med familjens mat åt ni samma eller hur gjorde du?
- Jag skulle vilja veta hur du mådde o hur du tänkte angående mat,godis,ostbågar,läsk dom FÖRSTA veckorna/månaderna ..
- Är du rädd att bli tjock igen?
- Märker du att du blir mer uppskattad när du väger mindre?
- Om ni ska ha fler barn tänk om du ökar igen då?
- Då kan jag passa på att fråga hur huden på resten av kroppen känns. Jag tycker att det ser ut som om huden på överarmarna gått tillbaka ganska mycket, men hur känns det för dig?
När du säger huden på resten av kroppen så antar jag att du syftar på huden utöver magen. Det stämmer att huden på armarna har gått tillbaka mycket ja absolut. Armarna är lågt ifrån fina dock och kommer behöva opereras om de inte drar ihop sig mer. Dock är de inte det största problemet. Det syns inte på mina bilder eftersom jag alltid har tighta leggings eller jeans på mig, men jag har väldigt mycket extrahud på benen, eller från grenen och ned om man vill säga så. Benen har dock tappat vikten sist och det är bara under egentligen senaste månaden eller två som det blivit tomt på fett och bara massa hud på benen. Så innan jag skriker för högt så ska huden naturligtvis få arbeta med den naturliga processen av att dra ihop sig så mycket den kan. Jag har också mycket extrahud på rumpan, som hänger lite tjusigt. Bröst har jag inga kvar, utan två tomma påsar -vilket tyvärr inte är så tjusigt. Där är problemet dock att det inte kommer dra ihop sig över huvud taget så brösten kommer att behöva opereras hur lång tid jag än väntar. Ryggen har också en hel del extrahud. Det som känns värst är dock brösten och benen. Där efter kommer rygg och armar. Så det är en del operationer kvar för mig innan jag kan kalla mig färdig. TYVÄRR så är det dock för dyrt för mig i nuläget så antingen får jag hoppas vinna på lotto eller hitta någon fond att söka pengar ur. Annars får jag vänta lite.
- Min fråga till dig är hur en "vanlig dag" har sett ut för dig vad det gäller mat samt motion. Vad har du ätit, när har du ätit, vad har du motionerat?
Frukost klockan 9: en skål alpro soya mild and creamy vanilj.
Lunch klockan 12: Ett kycklinglår, lätt keso och lite blandad sallad av rödlök, gurka, körsbärstomat och blandsallad.
Mellanmål klockan 14: En mandarin.
Middag klockan 17: En dl pasta (okokt) kokat med lite grönsaker (frysta grönsaker som jag häller i pastavattnet de sista minutrarna). Lite Kelda carbonara crush över detta.
Kl 20-21 träning -crosstrainer.
Kvällsmål 22.30 en skål mild and creamy vanilj.
Men detta är endast ett exempel.
- hur ofta har du motionerat på en vecka.
- Du skrev i ett inlägg häromdagen att du funderar över vad som kommer hända med kroppen och vikten när du börjar träna. Kanske missuppfattade jag, men jag tolkade det som att du inte tränat så mycket under tiden du gått ner i vikt. Hur tänker du kring det? Varför tog du det beslutet? Tror du att du hade haft mindre lös hud om du tränat styrka under tiden?
Jag hade inte haft mindre lös hud (tyvärr). Det finns ingen träning -enligt någon av de träningsexpertet jag talat med, som kan hjälpa till att dra ihop huden. Enligt plastikkirurgen beror också ihopdragningen av huden på hur mycket bristningar man har och eftersom jag har mycket bristningar (se mina magbilder) så hade aldrig min hud haft en chans att gå tillbaka ordentligt. Sad but true.
- Hur mycket måste man väga för att en läkare godkänner bukplastik?
- Hur lång tid tog det för dig att gå ner allt?
Etapp 2, alltså från 112 kilo till målgången den 7 januari tappade jag på exakt (på dagen lustigt nog) 8 månader.
- Hur ska du hålla vikten nu ? Vad motionerar du?
- Att gå ned mycket i vikt innebär ett långt tidsptojekt. Vilka är dina främsta tips/knep vad gäller att hålla motivationen igång när det känns motigt?
Fotografera er. Även om det känns töntigt eller otrevligt. Fota och göm bilderna i en mapp på datorn eller i telefonen, men fota er mycket -trots att ni är stora för det kommer att hjälpa när det är motigt. Ta era mått, för de minskar även om vågen står still.
BESTÄM er och gör det sedan. Om ni bestämmer er men sedan inte gör det -då bestämde ni er faktiskt aldrig. Det är erat liv och ni kan ta kontrollen över det. Att leva gott är så mycket mer än en snickers, som man nästan skäms för att man äter eftersom man "syndar" eller gör något "dumt" eller äter något man inte "får". Det är ingen synd att äta något gott. Det är inget dumt. Man får visst! Men det är skillnad på att göra det en dag i veckan och alla dagar i veckan.
Och råkar ni nu ta en snickers bakom bilen i hemlighet en onsdag, fortsätt inte då med en pizza och en läsk och en extra macka och en liter cola osv. Är då den skickersen, njut av den och sedan fortsätter ni vara nyttiga från sekunden ni svalt ner godisen. Och skäms inte för det för man får och det är inget fel. Man måste bara försöka att bestämma sig. Och det gäller även om man är beroende. Försök att släppa vad ni just gjorde och ät nyttigt resten av dagen. Ett litet exempel; när ni tappar er mobiltelefon på marken -stampar ni då på den tills den går sönder -eftersom den ramlade i backen? Nej. Gör inte det med era kroppar heller.
- Ska du inte börja jobba med nåt med viktnergång nu när du gått ner så mycket?
Tack så mycket för alla era frågor. Det var många som likande varandra och därför har jag svarat så brett jag kunnat och hoppas att ni ska känna att ni fått svar på just er fråga. Som jag sa ovan är det dock så klart okay att fortsätta fråga, eller ställa frågor baserade på den information jag nu har gett er. Jag förtydligar så klart även svar vid önskemål
Veckans viktminskning, -70 kilo!
JAG GJORDE DET! JAG ÄR I MÅL, JAG KLARADE DET!! Jag trodde inte jag skulle gå i mål nu den här veckan. Dels har jag mens, dels vätska i magen (men det har börjat minska ordentligt nu) och dels har det blivit godis två gången den här veckan (måndag-nyårsafton och i fredags för det var helg) samt att jag var ute och åt en bakad potatis igår med min lillasyster. Men jag gjorde det och jag är så himla lycklig! Here goes
Min lägd: 158 cm
Total startvikt: 130 kg
Startvikt efter bebis: 112 kg
Målvikt: 60 kg
Nuvarande vikt: 59,9
Veckans minus/plus: -1,1
Total viktminskning: 70,1 kg
Viktminskning efter bebis: 52,9 kg
Kvar till målvikt: 0 kg
Måldatum: 1 juli 2013, gick i mål 7 januari 2013
Totalt start BMI: 52,1
Start BMI efter bebis: 44,9
Nuvarande BMI: 24
Kvar till normalviktig enligt BMI: 0 (normalviktig är 18,5-24,99, men hälsosamt räknas mellan 20,1-25)
Tappad BMI hittills: 28,1
Tappad BMI hittills: 28,1
Mina tankar om vägning och dagens outfit
Nu blir det strax en tur till täby centrum för att lämna in min mobil på telenorbutiken. Jag är inte alls glad för detta men är glad att jag i alla fall tack och lov har kvar min HTC sensation så jag har något som är bra att ha under tiden.
Jag har funderat på hur jag ska göra med vägning nu här det närmaste. En del av mig vill fortsätta med måndagsvägningarna jämt, men en annan del av mig säger att jag kanske ska köra varannan vecka eller en gång i månaden istället. Jag tror att jag ska väga mig varje måndag tills jag ser 60,0 (för det känns knas att sluta precis innan målgång) och sedan funderar jag på hur jag ska göra då. För då är det nämligen inte meningen att jag ska gå ned mer och då skall mina vecko/månadsvägningar mer handla om ifall jag håller vikten eller inte. Och också vad som händer med kroppen och vikten när jag börjar träna.
Sedan ska jag vara ärlig och säga så här också, att det spelar ingen roll för mig om jag väger 59 ena veckan eller 61 den adra veckan. Det handlar inte om att ligga på exakt 60 jämt, för det är ju inte så kroppen fungerar, det vet vi alla. Ena dagen vägder den normalviktiga 58,7 -andra dagen är det 58,1 - tredje dagen är det 57,7 -sedan tillbaka till 58,3 -58,2 osv. Så om jag väger 60,6 eller 59,7 bryr jag mig inte så mycket om (däremot vill jag inte ligga på 61,någonting eftersom det då går upp emot 62 kg). Förstår ni hur jag menar och tänker?
Jag har tänkt att jag ska ha en frågestund i bloggen också. Jag kommer att ta upp det senare idag, men ni kan redan nu få börja ställa frågor om ni vill. Ingen fråga är dum eller pinsam så go for it!
(min trasiga kamera visar inte dagens outfit så bra)
Dagens kläder och agenda
God förmiddag. Jag hoppas ni vaknar och mår bra idag. Att ni kan njuta ordentligt av er lördag. Till er som vaknar och ångrar allt godis/mat/sprit ni drack igår eftersom det känns som det var "onödiga kalorier och nu kommer jag inte gå ned i vikt", försök att slappna av. Jag har ätit godis och så (inte alkohol dock för det var det väldigt sparsamt med under förra året) en dag i veckan under hela min viktminskning och jag tappade ändå min vikt. Det är okay. Men gör det inte idag då kanske. Jag åt också godis igår -massa!
Nu ska jag försöka mig på att städa här hemma, för första gången sedan operationen. Jag har så klart småstädat lite men eftersom jag inte får bära något än så har det blivit sparsamt med det (dessutom får jag ju så svullen mage när jag grejar). Så Tomas har fått stå för städningen. Det är kanon men jag känner att jag vill greja lite idag eftersom han är uppe och hjälper pojkarna i deras rum. Jag kommer dock ta det försiktigt och i lugn takt. SÅ det som skulle ta en timme kanske tar två nu. Samt att jag inte bär massa då så klart. Man måste älska vardagsmotionen. Tänk på det att så fort du rör dig så bränner du kalorier. Oavsett om det är träning, om du tar trappan eller om du dammsuger.
Heja!
Dagens (i alla fall på dagen för klädtokiga jag byter nog sedan ikväll). Oversize topp till svarta leggings (och mina underbara innetofflor jag fick i julklapp).
Vill ni läsa mer om mig eller se massa mer bilder så är mitt facebookkonto öppet för alla:
http://www.facebook.com/lindaskimra
