Hur tankar förändras
Jätte fin klänning det där med och vilken härlig färg det var
Ha en bra dag kram linda
Hej Linda, jag heter Hanna, är 25 år och bor i England. Först av allt måste jag säga wow, du är fantastiskt fin och det är så himla starkt av dig att ha gått igenom en sån förvandling. Jag är helt förstummad. Jag kom till denna blogg för att hitta inspiration, och wow, man kan säga att jag verkligen gjorde det. Saken är den att jag är din gamla dig, jag väger runt 143 kg och ska precis börja min egen resa. Så inspiration för att klara av detta kändes viktig för mig och den tog mig hit. Kan knappt vänta tills imorgon då jag kan läsa igenom och ta åt mig av hela din blogg. Och utan gastric bypass, du är nu min hjälte! Är starkt emot såna operationer, jag vill själv göra detta naturligt. Tack så mycket för din fina blogg, du och den kommer hjälpa. ♥
Hej!
Jag som gått åt andra hållet, dvs upp i vikt, saknar verkligen möjligheten att klä mig fritt. Och eftersom jag blev sjuk och har problem med skada/utmattning, är det svårt att försöka träna bort det. Det känns som moment 22, och det är jobbigt att varken minskning av kaloriintag tycks funka, utan jag fastnar mellan två stolar.... Är så glad för din skull, beundrar din starka vilja :-) var stolt över den!
Jadu.... Klädintresset har helt klart förändrats i takt med kilona som försvunnit. Jag började handla från Esprit förra sommaren och fick för mig att spara alla prislappar för att se vad det kostar att gå ner i vikt... För ett par veckor sedan hade det gått ett år och jag summerade alla tagsen....
Fick kommentarerna att det finns sämre saker att lägga över 30.000 på. Samt att om någon för ett år sagt "Hej, ge mig 30k så går du ner 30 kilo i vikt" så hade man såklart hoppat på en sån deal.
Klänningar? Ja massor! Kjolar? Ett gäng! Snygga jeans och byxor? Oh ja! Shoppas det för mycket..? Uhm, ja kanske... ;)
Hej!
Du är en otrolig förebild och det är så härligt att se en tjej som faktiskt inte "bantat" ner sig i vikt utan gjort allt detta på "riktigt".
Jag har kommit underfund med nu att jag verkligen behöver gå ner i vikt ( har vetat det i flera år, men har varit alldeles för bekväm för att ta tag i det och mått jävligt bra ändå) för nu börjar det kännas både här och där. Men min rädsla är inte bara min dåliga disciplin men också omgivningens tankar och åsikter.
Hur handskades du med det?
När en granne till min familj började gå ner i vikt med hjälp av itrim lade sig alla i och tyckte hon skulle sluta när hon blivit betydligt smalare än vad hon innan var, även om det inte var hennes målvikt. Hur håller man motivationen uppe när alla säger att man ska sluta?
Och hur ska man få huvudet att förstå att bara för att jag varit nyttig och tränat så kommer jag inte tappa 25kg på en vecka?
Massa kärlek till dig!
Jag är absolut inte i mål ännu... Men jag är inte längre livrädd för att ha kortare tröjor. Men visst sitter det fortfarande kvar, detta med att ha stora pösiga och långa tröjor. Jag känner mig inte helt bekväm då jag tycker att rumpan är gigantisk och magen valkar sig då jag sitter ner och låren är bara så himla stora. Men jag hoppas att via min nystartade blogg och genom de bilder jag kommer att ta på mig och lägga ut ska hjälpa mig lite på traven.
Du är min idol i alla fall!! ♥ Även om jag inte har gått samma väg som du (gjorde en op för ett par år sedan) så hjälper du mig att få bort de sista kilona. En op är en bra hjälp på vägen, men man måste kämpa lite själv med det sista. Önskar dock att jag hade klarat mig utan... men nu är det som det är. :-)
Förresten. Jag har läst hela din blogg och jag är lite nyfiken på det där filmjölksbrödet du skrev om. Det såg så gott ut. Har du något recept tro? :-)
Jättesöt klänning! Helt klart så förändras tankarna på kläder och vad jag tycker om efter att jag gått ner i vikt, när jag var överviktig totalvägrade jag att ha jeans, mycket berodde i och för sig på att jag inte kunde gå in i en vanlig affär och köpa ett par, idag lever jag i princip i jeans, vilket jag aldrig trodde förr att jag skulle :) överlag tror jag att man får en mer positiv och nyfiken inställning till kläder i och med viktnedgång, det öppnas fler dörrar och bara att veta om att man kan kliva in i vilken affär som helst och köpa något gör ju att man både vill och vågar prova nytt :)
Det är rätt konstigt med vikt och kläder. Jag har gått ner 25 kilo, väger nu 63. Jag har aldrig nånsin kännt mig så tjock som jag gör nu... Det är märkligt egentligen. Men visst är det roligare att handla och ta på sig kläder nu när det faktiskt passar och ser rätt bra ut. Men jag tar fortfarande dom stora storlekarna när jag är i affären... Tar nog ettag innan hjärnan är med :)
Nu är det bara dom sura sista 5-10kilona till som ska bort...
Jag är som alla andra grymt impad över dig! Helt sjukt bra jobb, vill man så går det. Det är du ett levande bevis på :)
Hoppas du får en fin sommar :)
Du var verkligen jättefin i den där klänningen
Åh du är så snygg! Jag tycker du är så grym. :) Tråkigt det här med att landstinget sa nej till op av benen, men skulle du inte kunna ta ett lån?
lika fin som vanligt ! du förgyller min vardag och insperation till att vilja fortsätta med min mat och träning
amazing vad snygg du är. sträckläst det mesta av din blogg. vilken kämpe.
Jättefint!!
Fantastiskt fina bilder. Du är en inspiration för alla, som du har kämpat. Vilken stor skillnad.
Jag har också mycket övervikt som jag måste gå ner ( 40 kg). Det verkar inte alls som att du har problem med lös hud? Hur har du fixat det?
Gillar din blogg!
