Hemkommen från en helg i Italien - Milano. Egentligen kom vi hem natten mellan måndag och tisdag och jag har tänkt att gå in och uppdatera sedan dess, men allt har gått i ett, i ett. Vi kunde inte komma i säng förrän runt klockan 1 på tisdag morgon och direkt på morgonen (6.30 för Tomas (!) och 8.30, tack och lov) var det arbete på en gång. Jag slutade skönt nog tidigt (15.30) eftersom jag skulle jobba 19-21 också, då det var föräldramöte. Igår blev första lediga kvällen i soffan och då tog vi det så lugnt att jag till och med hoppade över crosstrainern.

 

Natten mellan torsdag till fredag bar det alltså av. Jag är flygrädd som tusan och vilade endast i det faktum att Tomas och jag skulle kunna ses då vi gått igenom terminalen på arlanda och kommit ut på shoppingsidan. Det var nämligen så att jag, vilket höll på att ställa in hela resan för mig, skulle flyga själv ned till Italien. Tomas skulle flyga med sina jobbarkompisar och deras fruar, men jag som bokade min resa lite efter dem hamnade på ett alldeles eget flygplan. Så två timmar efter att de flugit så flög jag. Däremot kom vi fram till Milano med 10 minuters mellanrum. Jag mellanlandade i Frankfurt och de i Berlin. Hur som haver så kunde vi inte alls träffas då vi gått igenom, för han och jag var i helt olika terminaler, så jag fick sitta rädd och ensam mellan 4.30 till 7.30. Det var ingen hit. Men i slutändan gick allt ändå bra och vi anlände allihop till Milano.

 

Jag tycker att det var underbart att få komma iväg utomlands i några dagar. Maten var god, glassen fantastisk. Solen var varm och det var ca 27 grader varmt. Satt man i solen blev det dock stekhett och man fick söka skugga. På söndagen så bar det ut till Monzabanan för att se Formel 1. Jag har vuxit upp med att pappa tittat på Formel 1 och jag har aldrig sett nöjet med att se bilarna åka runt, runt, runt, varv efter varv, varv, varv och varv. Men när man väl var där och insöp atmosfären -ja då kunde man inte annat än att fullkomligt älska det. Just den söndagen var jag ett fan av Formel 1. Dessutom på Frerarris hemmabana vilket gjorde allt lite mäktigare. Vår svensk kom på nionde plats.

 

Hemåt bar det alltså på måndag klockan 13.30 med taxi från hotellet. Innan dess hann jag och Tomas köpa varsin jacka till våra pojkar (i den billigaste affären vi kunde hitta) vilket kändes helt fantastiskt i ett hav av Louis Vouiton, Michael Kors, Prada, Chanel och alla andra märken. Två av killarna i sällskapet som var med handlade inne på LV och kom ut med varsin plånbok (och en av dem endast en kortplånbok) för 400 euro (4000 kronor) samt att den ena också handlade en plånka som kostade samma summa, till sin tjej. Och Alex flickvän Martina handlade en scarf till sig själv där inne också. Den snaskade också iväg på 4000 kronor. Jag och Tomas gick och letade upp Terranova och hittade jackor till våra söner för 300 kronor styck. Det kändes lite bättre i vår plånbok. Men intet att fördöma på nåt vis. Alex och Martina, samt Tobbe är alla 24,24 och 27 år och har ännu inga barn. Då kan man gott passa på.

 

Flyget hem gick med Air France och vi avnjöt fantastiska macarons på vägen till mellanlandningen i Paris. Sen jagade vi runt Paris flygplats i två timmar efter nya macarons att äta, men de lyckades kosta 5 miljoner kronor styck eller innehålla gluten, så där gick vi bet. Det enda glutenfria jag hittade var någon väldigt underlig bönsallad, så medan alla andra avnjöt goda smörgåsar a'la Paris, så åt jag och Tomas varsin Snickers och glutenfri Brownie som vi hittade i tax free respektive restaurang. Det gjorde oss nöjda enough. Även på flyget serverades det tyvärr varm glutensmörgås så jag fick vänta till vi kom hem innan vi kunde äta igen. Normalt skulle jag inte ätit mat klockan 23 på kvällen, på vägen hem och speciellt inte Mc Donalds, som vi nu gjorde. Men eftersom allt jag ätit i Italien på dagen varit en gelato och en Capresa (tomater och mozzarella) samt den där snickersen och minibrownien (yes) så brydde jag mig inte om det.

 

Vad gäller min vikt så har jag funderat på om jag ska börja med "veckans viktminskning" igen. Jag körde ju den när jag gick från 130-50, men den här gången (de 20 jag gått ned nu) så har jag inte gjort det. Ja och just precis, jag har inte hunnit säga det men jag slog minus 20 strecket i torsdags morgon och vägde då alltså 20 kilo mindre än vad jag vägde som mest nu efter jagf blev sjuk (75 kilo). Dock har jag varit i Italien och ätit gott så jag tror inte det kommer hända nåt tills på måndag, inte mer än att jag möjligtvis gått upp nåt kilo eller stått still. Men huruvuda jag kör veckans eller inte, det ska jag fundera på. Jag vet inte hur intressant det skulle vara nu eftersom jag inte racear på den har gången som senast. Senast så tränade jag varje dag och var noga med kosten (fast jag räknade inte kalorier utan körde sunt förnuft, precis som nu) och när jag väl åt vad jag ville "det onyttiga" ex godis, en dag i veckan, så var det inte i extrema mängder, utan kanske en dajm eller en liten chokladkaka. Kanske en glass eller en snickers. Ja ni förstår hur jag menar. Det var inga halvkilos plockpåsar. Det är det förvisso inte nu heller men det är en annan nivå på minskningen och kanske alltså inte så extremt intressant att följa. Däremot -om jag inte kör veckans, så kommer jag ändå fortsätta uppdatera som att jag gått ned 25 kg, 30 kg osv. Jag skall fundera.

 

Onsdag har kommit, det betyder att dagarna går. Mina dagar just nu (då det inte är helg) går ut på att arbeta, hämta barnen och sedan få ihop kvällarna med matlagning, handling, barnläggning osv. Men lite träning ska jag nog hinna med tänker jag och har sakteliga ställt mig på crosstrainern igen.

Igår körde jag ett påass på 55 minuter. Först tänkte jag att jag skulle köra på i fem minuter till eftersom jag inte var för trött, men jag hade redan stått på crossen till två stycken avsnitt av f.r.i.e.n.d.s och det var dags att lugna ned sig inför natten, så jag hoppade av. Med tiden på crosstranern blev det lite mer än 20.500 steg också och det är något jag siktar högt på nu. Tack och lov är det så att jag har börjat arbeta på ett jobb där man står och går hela dagarna. Det är inte så fysiskt ansträngande, men det är heller inte att sitta hela dagarna, vilket känns bra.

 

Under veckan som har gått har jag funderat mycket kring min vikt och hälsa. Jag hade hamnat på en av de berömda platåerna och stod frenetiskt och stampade på 78 kilon (det verkar dock ha lossnat nu). Men jag kände samtidigt att det inte spelar så stor roll längre. När jag gick ned i vikt senast så var det centrala min vikt och jag tog massvis med foton och jag mätte mig och vägde mig, samt sprang och provade kläder stup i kvarten. Jag har ju inte gjort det nu eftersom jag har så otroligt svårt, som jag nämnde i mitt senaste inlägg, att själv se och förstå att jag har gått ned vikt igen. Men sedan poletten föll så har jag vågat göra en del saker, som att gå ut och faktiskt prova kläder. Det var en lycka då jag hittade en ny vinterjacka på Lindex. Och vad ännu härligare var, är att den är en storlek 170 från barnavdelningen. Det kunde jag ha när jag var smal och kunde inte ens drömma om att komma i den nu, eller kanske någonsin igen.

Så igår vågade jag ta fram kläder som jag lagt undan då de var för små och prova igenom. Dels kläder jag haft innan men också en påse kläder jag fick från min svägerska som jag aldrig hann börja använda, samt en påse kläder från min lillasyster (hon rensade garderoben och skulle slänga det jag inte tog) som jag hämtade hem i våras, men inte har kunnat använda än. Nu har jag bytt storlek så pass att jag plockade fram kläder (överdelar) i storlek S och 36-38. Det som är trist med min kropp i nuläget är att huden på armarna inte har hängt med alls än, så de är stora och sladdriga som bara den. Sen också att benen och rumpan i vanlig ordning kommer sist och ligger lite över i storlek jämfört med underdel (M i leggings och min favoritkjol är i storlek 40) dock är det större skillnad från plagg till plagg på underdelen, då vissa saker så klart kan vara mindre, men vissa större (till exempel så köpte jag en kjol i storlek Medium, men den är lite stor). Men det kommer.

 

Så vad är egentligen skillnaden nu från för ett par veckor sedan? Jo det är att jag nu börjar känna att jag absolut måste gå ned mer i vikt, men jag är fin undertiden och jag accepterar hur jag ser ut undertiden. Det är en stor vinst. Glöm med andra ord inte att arbeta på era insidor medan ni går ned i vikt. Det är så många som skriver till mig just nu som säger att de gått upp i vikt och mår dåligt över sig själva, hatar sina kroppar m.m och undrar vad de ska göra- Mitt första råd är alltid att börja arbeta med insidan samtidigt som utsidan. För vi måste älska oss själva för att må bra -oavsett den vikt vi har.

 

Så här såg jag ut i somras. Jag måste dock ta nya bilder igen då det är lite minus sedan dessa togs