Erkänner här att jag inte är helt lycklig. Min längtan och glädje över operationen har bytts mot oro och hela dagen igår spenderade jag med att försöka hitta information om läkaren jag ska operera mig hos (Oya Kocabalkan - Strandkliniken) och kliniken. Jag fick nämligen en varning på facebook från någon jag är bekant med. Hon sa att hon opererat sig där 4 gånger, av hon som ska operera mig och att alla operationer har blivit dåliga, gett henne stafylokocker och extremt fula ärr. Hon sa att det var typ 3-4 andra där ena gången också som satt och var missnöjda. JA dte gör ju inte att man blir på topp. Samtidigt vet jag så klart att vissa inte blir nöjda, vart man än vänder sig, medan andra säkerligen blir väldigt nöjda. Men jag är ändå orolig och sitter nu och stirrar på datorskärmen med hopp om att hitta den informationen jag behöver, både positiv och negativ. Om ni vet något, eller vet någon som vet något så säger GÄRNA till. Eller om ni vet vart jag kan få reda på det någonstans också. Har en väninna som försökt hjälpa mig att ta reda på mer, men jag vet inte när hon ev får något svar på det. Alla tips mottagets tacksamt. Just nu är jag inte så himla glad skall erkännas..

 

Jag tänkte börja med ett inlägg som jag brukar kalla för fotokavalkad. Jag har som sagt inte varit så bra på att skriva nu under hösten. Egentligen sedan jag började arbeta den 1 oktober, så under två månader nu. Jag har bett om ursäkt förut, så det hoppas jag ni ursäktar och som vanligt, med förhoppning om att det ska bli bättre (i alla fall så fort det är klart med revy och annat som tar mycket tid) så kommer jag nog att ha mer tid till att blogga. Huvudsaken är att ni vet att jag fortfarande följer era bloggar, trots att jag inte kommenterar så mycket. Här kommer i alla fall fotokavalkaden, så får ni se lite av vad jag haft för mig på sista tiden

 

Tiden rusar på här och jag vårdar en sjuk liten kille. Leo ligger hemma med hög feber. Han har nu haft 40 grader i tre dagar vilket inte känns så himla roligt. Jag hoppas dock det är på väg att vända nu. Idag fick jag dock jobba halva dagen medan Tomas vabbade. Anledningen till detta var att det idag var dags för mötet på strandkliniken, där jag ska opereras i december. Hon kollade på magen och sa att de kommer att dra snittet ovanför naveln och flytta upp den en bit. Behövs det så syr de också ihop magmusklerna (vilket jag hoppas de gör eftersom de glidit isär efter graviditeterna). Hon sa att hon tror jag kommer att bli nöjd med resultatet. Jag hoppas det jag också men erkänner samtidigt att jag är riktigt nervös över att det ska bli fult. Men å andra sidan är säkert de flesta det, som har mycket hud. Imorgon ska jag skriva ordentligt och läsa bloggar 

 

Ytterligare en vecka har gått och den har gått fort. Det har varit att göra varje minut känns det som. I fredags hade jag mina föräldrar och min syster att se på revyn och på lördagen var det helt proppfullt med folk. Bl.a. var Bosse Parnevik på plats och tittade, vilket var lite nervöst eftersom han är gammal i gemet vad gäller revy och sådant. Det var en riktigt rolig kväll. Men igår bröt den där hemska "ny förskola, nya bakterierförkylningen" ut och det gäller både mig och barnen. Idag vaknade Leo med hela 39,3 i temp på jag ser inte att det blir tillbaka till förskolan förrän tidigast onsdag.

Med vikten går det dock bra. Vi har gjort lite julgodis här hemma i helgen och igår smakade jag 4 stycken rompraliner, vilket var hela helgens godis för mig. Jag kände att det kanske var dumt att göra det dagen innan vägdag men det gick helt okay i alla fall. Så här är veckans resultat 

 

God förmiddag. Jag vet att jag varit grymt tråkig och inte skrivit något på ett par dagar igen, men ni vet ju att jag är lite överallt i mitt huvud just nu. Jag vill i alla fall passa på att tacka er alla för er fina pepping och glädje å mina vägnar, för den här operationen. Det värmer oerhört mycket att veta att ni finns där. Ni ska veta att jag läser i era bloggar varje dag, även fast jag just nu är dålig på att kommentera. Jag ska försöka bli bättre på det igen.

 

Nu tänkte jag lägga upp månadens mått, samt Itrimvägningen jag har gjort idag på morgonen. Fråga gärna om det är något ni funderar över. Jag kan dock förklara på en gång, så ingen tror jag har tappat för mycket vikt, när det nu står att jag ska gå upp 1,9 kg.

Maskinen räknar med att man ska ligga på 25% fett för att vara i "bästa" läge. Dock är allt mellan 21-33% helt normalt. Jag beräknas alltså behöva lägga på mig 1,9 kg om jag ska ligga på 25% (eftersom jag nu är på 22,8) men det är absolut INGET man måste eller behöver, utan jag är helt normal. Hon sa däremot att om man ser på fettet i kroppen så behöver jag eg absolut inte gå ned något mer och att jag inte ska bry mig om BMI eftersom det i mitt fall är missvisande (vilket alltså understryks om man ser på fettprocenten). Jag skulle därför också vilja uppmana er att inte stirra er blinda på ert BMI (eller kroppsvikten heller) eftersom den mycket väl kan vara missvisande. Har man dessutom varit mycket överviktig och då har extrahud på kroppen så blir vikten (=BMI) också högre och då kanske man faktiskt tappar för mycket kroppsfett om man går ned till det som skall anses vara normalt. Ja jag hoppas ni förstår vad jag menar.

 

JAG vill dock påpeka att jag inte är klar. Vad mig anbelangar så vill jag gå ned till 60 som är mitt mål.

 

 

Ja!! Nu är jag verkligen så himla glad. De ringde mig från kliniken idag och de bokade inte bara tiden för nästa vecka (då jag ska dit och fotas, mätas osv) utan också operationstiden. Så den 18 december (ja jag vet att det inte var det roligaste datumet..) så ska jag opereras. Hon kunde annars erbjuda mig operation på tisdag nästa vecka, men eftersom jag nog inte skulle vara mentalt förberedd på det (eftersom det har gått så snabbt allting) och dessutom har revyuppträdanden fram tills 15:e december, så  var jag tvungen att tacka nej till det.

Jag frågade om det inte fanns någon tid i mellandagarna, men då blev hon lite irriterad och tyckte jag var omständig och jag vill ju inte för något missa den här tiden så jag tackade, bockade och tog emot.

 

Åh vad spännande! Nu gäller det att vara strikt och ordentlig så jag bränner så mycket som möjligt fram tills dess. Med andra ord inget slentrianätande under julen. Ja okay, jag skulle nog inte gjort det i alla fall med tanke på hur hårt jag piskar mig själv, men kanske skulle en lussekatt åkt ned en onsdag någon decemberdag. Nu blir det väldigt strikt med det där. Måste prata med dem på onsdag nästa vecka om möjligheten av att det blir mer hud på magen om jag går ned sedan, så jag inte gör nåt dumt bara. Jag trodde inte det skulle gå så här fort om jag ska vara ärlig.

 

 to be gone in less than a month

 

Sådär, då sitter jag framför datorn och hinner göra ett inlägg innan jag ska göra mig i ordning och gå till jobbet. Måste bara berätta först att det blev så himla konstigt på träningen igår. Jag var på dansgympa och står där och kör på hårt som vanligt och tröjan är alldeles blöt och det bara rinner om mig. Så kom vi till en av de mer krävnde danserna och jag tog i allt jag orkade som vanligt, men så blev jag konstigt nog så himla slut att jag fick gå och dricka lite vatten. Medan jag dricker så känner jag att det är lite trångt att andas, men tänkte att det var av ansträngningen bara så jag blev inte orolig. Däremot tänkte jag att jag skulle vänta tills det lossnat, så jag stod där med vattnet i ett par minuter (har aldrig hänt förut) men när jag väl gick tillbaka för att köra vidare så var det som om all ork i kroppen var borta. Jag orkade nästan inte ens lyfta armarna. Jag orkade nästan inte ens dansa i takt. Jag menar, jag vägde nog mer än 10 kg mer när jag började på dansen? Men jag har alltid orkat ett helt pass. EN gång förut har jag varit segare än vanligt, men alla andra gånger har jag kunnat köra så hårt så man nästan skulle kunnat svimma. Igår orkade jag plötsligt knappt lyfta armarna. Men jag tror det beror på att jag kanske håller på och bli förkyld för efteråt blev jag alldeles rinnig i näsan och idag vaknar jag täppt........ Inte bra. Revy på fredag. Men here goes på veckans vikt i alla fall. 

 

Angående veckans vikt, så ville jag bara skriva kort här att jag lägger in den imorgon. Jag hann inte greja med det där nu på morgonen och jag hinner inte fixa med det just nu heller tyvärr (är på kontoret). Om jag har tid och ork så gör jag det ikväll efter träninhgen, men annanrs blir det imorgon bitti. Hoppas det känns okay för er

 

Hej! Nu tycker ni kanske att jag har försvunnit igen? Men jag har haft en helg full med föreställning och julshopping så det har inte funnits energi om jag ska vara ärlig.

 

I fredags efter jobbet så gick jag direkt till teatern. Det var extra mysigt den här helgen med föreställningar för i fredags hade jag vänner, min syster och Tomas där. Jag älskar att uppträda när Tomas är i publiken, jag känner sådan energi då. Synd att han inte alltid kan vara med haha. Det blev som vanligt en sen kväll.

Igår vaknade jag 9.50 och fem minuter senare var det bestämt att vi skulle till IKEA för lite julshoppning. Så vi var där i några timmar igår. Vi var hemma igen till 15 och då var det bara att duscha för på lördagar ska vi vara en timme tidigare (kl 16) På teatern. Igår var det mysigt att uppträda, lite extra mycket, för igår var min äldsta son Marcus med och tittade. Egentligen är det inte för barn så, men han ville se mig och jag tyckte det var så himla mysigt att ha honom där. Innan föreställning hjälpte han cateringpersonalen att duka borden och fixa där, för att han tyckte det var roligt. Lilla gullunge. Efter föreställningen, när vi plockat i ordning, så skyndade jag bort till karaoken för att kolla till hur det gick för Jenni att vikariera för mig (Jenni min lillasyster). Det gick toppenbra så jag vara bara där i 20 minuter, innan jag hastade hem till Tomas.

 

Vi såg lite The Big Bang Theory, men sedan somnade han i soffan (klockan var 22.30 när jag kom hem) och då såg jag The vampire diaries och plastikkirrurgi före och efter. Jag hade inte ro att gå i säng då jag inte haft min kväll än. När jag väl la mig sedan så tog det i alla fall en 30 minuter innan jag somnade -kanske mer.

Idag blir det full upp också. Första ska vi julhandla i Täby, sedan kommer min väninna dit och då ska vi äta lunch, samt se sista Twiligtfilmen, Breaking Dawn 2. Ja och imorgon börjar ännu en arbetsvecka. Jag hoppas den börjar lika roligt som den andra slutade, med att jag hör av kliniken att min remiss kommit in, så jag får en tid för besöket innan operationen.

 

Sedan måste jag klämma i allt jag bara kan med vikten, eftersom jag skulle vilja hinna tappa så jag ligger i alla fall på max 65, då jag gör operationen. Helst något under och så nära 60 som möjligt. Men det kan ju vara omöjligt att lyckas med det här på den lilla tid som är kvar. Ja om jag fortsätter att tappa ett kg i vecka så går det nog bra, men går det ned några veckor igen (och jag ser tendenser för det på vågen.. bita naglar) så är det ju kört. Jag vill bara inte att jag ska operera mig och sedan tappa mer vikt och således få lös hud igen. Icke. Men jag vill inte behöva skjuta på operationen heller för jag fick höra att kliniken som ska operera mig tydligen är en av de allra bästa på just bukplastik och de är ju privata också. Skulle jag inte kunna operera mig nu så blir jag nog tillbakaskickad till sjukhuset och de vanliga kirurgerna där. Jag gnäller så klart inte, men har jag chansen och turen att få det på kliniken så tar jag den gärna. Men att klämma i med vikten är ju också en bedömningsfråga. Jag kan kanske inte göra så mycket mer än jag gör nu, förutom att träna. Jag måste börja träna nu igen. Nu är det två hela veckor utan träning och det känns inte bra. Skulle behöva lite crosstrainer känner jag och nu mår jag bra igen så det är bara att köra. Hinner jag så börjar jag med den ikväll igen, annars premierar jag veckan med att äntligen kunna gå på min älskade dansgympa imorgon kväll (förra veckan kunde jag inte eftersom vi hade rep och i måndags mådde jag dåligt). Här ska brännas fläsk.

 

 

Nu ska ni få det. Nu har jag övervägt det hela fram och tillbaka och har nu bestämt mig för att visa er bilderna på min mage. Då kanske ni förstår dels hur det kan bli efter en stor viktminskning, men också varför jag måste göra den här operationen. Trots att jag i mig blivit ganska liten och att mina byxor som är leggings till exempel är i storlek small, så har jag en hel del hud under. Den gör så att jag inte kan känna mig så liten som jag faktiskt kanske är och är nog den största delen och boven i dramat om att jag från stund till stund fortfarande känner mig tjock.

 

Så det är ett tag, ca 1-2 månader gissar jag, innan jag kommer få operera mig, men here goes på mina förebilder på just magen. 

 

Idag på vägen till jobbet så fick jag väldens bästa telefonsamtal. Helt oväntat var det också vilket är det bästa av allt. De ringde nämligen från ST Görans sjukhus och de öppnade samtalet med att meddela mig att de hade väldigt långa väntetider för min operation och följde sedan med att de därför skulle skicka min remiss vidare till en privat klinik där de skulle kunna operera mig mycket fortare. Faktum är att hon sa att operationen då skulle ske redan i december! Jag frågade lite fint om det betydde att vi skulle träffas och samtala men att det sedan kan bli operation i januari, men hon sa igen att det då skulle bli i december. Jag påtalade då att jag inte kan opereras före den 15:e eftersom jag har föreställningar men då sa hon bara att det var okay och det skulle hon skriva i remissen. Ojoj vad mitt hjärta slog dubbelslag och jag fick fjärilar i magen efter det samtalet. Kunde det verkligen stämma att jag kommer få (om inget kommer emellan) en operation av min hud så snart som om en månad? Kan jag verkligen ha sådan tur? Och på en privat klinik? Åh vad jag längtar tills det där mötet för samtal är bokat.

 

 

 

God middag. Jag tänkte att jag skulle passa på att skriva ett inlägg här på lunchen. Idag arbetar jag inne på kontoret för nu mår jag äntligen bra igen. Det är tur det eftersom det snart är dags för mer revy. Både på fredag och lördag ska vi köra på med föreställningar igen. Jag känner dessutom att jag måste få komma igång med träningen igen.

 

En av anledningarna till att jag mår bättre tror jag beror på min sömn. Som ni kanske vet så är det oerhört viktigt för kroppen att få tillräckligt mycket sömn. Speciellt när man vill bygga muskler. Nu syftar jag så klart då inte på muskelbyggarmuskler, utan när man vill omvandla fett till muskler, a.k.a gå ned i vikt och -eller bli mer tränad. Jag har dock sovit extremt dåligt på sista tiden. Det har nog avrit mellan 5-6 timmar max per natt och jag har nästan slumrat framför datorn på jobbet. Okay, jag har inte somnat men det har varit extemt mycket kraft bakom att orka mig genom dagarna. Jag tror det är för att det varit så intensivt med rep och föreställningar under förra vecka och för att när man hamnar i ett mönster så är det ju som de flesta av oss vet, svårt att bryta. Men när jag höll på att somna 21.30 igår i soffan så gick jag och la mig istället. Släckte lampan 22 och råkade försova mig till 7 idag. Så jag tror att min kropp helt enkelt var i desperat behov av sömn. Idag mår jag som sagt avsevärt bättre. Så se till att ni får er sömn så kroppen orkar jobba med er, det hjälper i viktminskningen och återhämtningen efter träning.

 

I övrigt så är det en sak som jag tycker är roligt som hänt mig och det är att jag tog fram ett par jeansleggings ur garderoben, som jag fått av en väninna för någon månad sedan. Jag har inte använt dem än eftersom jag tyckte de satt lite på gränsen till för tight när jag fick dem. Nu passade de dock exemplariskt, så nu använder jag dem. Det är dock inte att de passar som är det roliga, utan det faktum att jag faktiskt använder ett par jeansleggings alls! För de är ju hårdare än vanliga leggings och jag erkänner att det är mjuka byxor och leggings jag levt i de senaste åren. Jeans har för mig varit ett onödigt ont. Dels för att jag med min extremvikt tidigare inte var fin i jeans helt enkelt och dels eftersom de satt så fruktansvärt oskönt på mig. Men nu är det en helt annan sak. Trots att jag gått ned så mycket så har jag inte använt jeans mer än någon enstaka gång, utan har hållit mig till leggings. Men igår tog jag fram dem ur garderoben och de är helt underbara! Så det är en rolig utveckling i det här med vikten.

 

Nu tänkte jag att jag skulle svara på en fråga öppet. Det var nämligen så att Pernilla ställde en fråga till mig som jag tänker att det kanske är fler folk som funderat på.

 

FRÅGA: "Jag undrar, för jag såg att du hade skrivit lite om det någonstans, hur tänker du kring din målvikt nu? Är det fortfarande 60 kg som gäller? Jag tänker då på din extrahud som du nu vet ska tas bort... Har läkarna gjort någon bedömning om hur mycket extra kilon den lägger på din kropp? Inte för att det gör någonting om du skulle gå ner till 60 kg och sen att det försvinner ytterligare några kilon efter operationen - du blir ju inte underviktig för det. Men det kunde varit intressant att veta hur dina funderingar går i nuläget?"

Jag känner mig riktigt klar än är dock det som gäller för mig och jag känner att jag kan "acceptera" 65 som målvikt här och nu, just eftersom det är så mycket hud. Men det är inte så att operationen av magen blir någon quick fix som kommer göra att jag blir av med de sista fem, för så mycket tar de inte bort. 

 

Ytterligare en måndag a.k.a vägdag a´la Linda. Jag är nöjd med veckan eftersom jag inte kunnat träna något, samtidigt som jag är något missnöjd över att ha lyckats gå upp 400g sedan igår, lagom då till den dagen jag talar om för er vad jag väger, haha. Men det är inte mycket att göra något åt, för alla går vi ju upp och ned lite och eftersom jag i stort lever normalt så finns det ju ingen anledning till att min kropp skulle bete sig annorlunda. Jag är dessutom extremt glad över att min kropp jobbar med mig så här nära inpå målet. DET kans jag inte vara missnöjd över.

 

Nu är det dags att sova efter en intensiv vecka och veckoslut. Hela veckan har ju som jag sa tidigare, gått åt till rep, rep och rep och under helgen har vi haft premiär och föreställning nummer två. Idag har varit min enda lediga dag på över en vecka, så vi passade då på att åka och julhandla samt fixa fördelsedagtspresent till Oliver som fyller 4 på tisdag. Sista delen av dagen har jag städat, grejat i förrådet, satt upp lite belysning och sedan välförtjänt sjunkit ned i soffan, tillsammans med Tomas, klockan 20 och spenderat kvällen med att se på The Big Bang Theory.

 

Mina föräldrar, Tomas och min ena syster såg på premiären i fredags (min andra syster kommer nu i helgen som kommer) och Sandra fotade en del med sin mobil. Jag ska visa de bilderna här nu. Pappa fotade massa med systemkameran så, så fort jag fått de bilderna så får ni lite tydligare bilder. Sandra filmade också med mobilen när jag sjöng. Jag ska be henne att få det sedan (om ingen annan filmar innan, för hon åkte till dubai idag och är borta i lite över en vecka) så ni får se.

En fråga också, är det någon av er som vill komma och revyn? För på fredag har vi en liten specialare. Är ni intresserade så maila mig på [email protected] så ska jag berätta

 

Vilken häftig kväll det var igår. Ett genrep med första genomdraget av allt i rätt ordning, med kläder och smink. Det var så underbart. Lite publicum hade vi också eftersom alla som jobbar kring detta satt ute och tittade igår. Åh vad roligt det var. Ikväll är det dags att köra på med PREMIÄR. Det ska bli så roligt. Samtidigt kommer jag vara så nervös eftersom jag har familjen i publiken. Jag bad Tomas att fota lite om han kan, vill och kommer ihåg, så jag ska kunna visa er sedan. Men i annat fall så löser det sig med bilder sedan. Jag ser redan fram emot den kvällen då de kommer filma allting. Man kommer kunna köpa en dvd sedan med revyn. Det ska bli ett roligt minne att spara. 

 

God förmiddag. Det är en mycket trött och sliten Linda som skriver ett inlägg lite snabbt här idag. Hade jag inte haft möjlighet att arbeta hemma så hade jag behövt vara sjukskriven idag. Tack och lov så går det ju så jag slipper tappa mina timmar. Jag mår däremot inte bra i alla fall vilket är rent fruktansvärt nu när premiären av club 96 faktiskt är imorgon. Jag tror att anledningen till att det kommer nu är för att man går runt och spänner sig och stressar. Som jag nämnde så har hela den här veckan handlat om endast sova, äta, jobba och repa. Det är extremt roligt, jag älskar det, men trött är jag ändå. Ja snart är intensivtiden förbi och vi får äntligen komma igång och visa upp oss för le publicum. Nu ska jag fortsätta jobba men först tänkte jag visa er lite bilder från repen 

 

Hallå, det här blir bara ett kort inlägg eftersom jag sitter på jobbet nu igen. Jag hade dock så dåligt samvete över att jag uppdaterat så himla dåligt så jag kände att jag ville skriva lite nu. Anledningen till att jag skriver så lite just nu är eftersom vi har premiär med Club 96 på fredag. Det enda jag gör just nu den här veckan är att sova, äta, jobba och repa. Jag har faktiskt inte ens hunnit träna -inte ens min älskade skullealdrigmissaomjagintevarabsolutverkligensupertvungen dansgympa heller. Men det är bara den här veckan det kommer vara så fullt och sedan kommer det lugna ned sig ordentligt. Då kommer jag förmodligen kunna blogga som vanligt.

 

Jag har svarat er separat men jag vill ändå säga det så här TACK så väldigt mycket för alla underbara kommentarer jag fått angående mina bilder. Jag hade absolut inte förväntat mig en sådan respons som jag fått, vilket varit väldigt roligt och har faktiskt fått mig att öppna ögonen och börja inse hur jag ser ut idag, jämfört med tidigare. Jag blir extra glad när folk skriver att de känner att de får kraft att köra på de också, när de ser att det går. Det var det som var tanken med min blogg från början. Jag tänkte då att eftersom jag bestämt mig för att göra detta och det inte gick att hitta (då, nu vet jag inte) så många bloggar där folk gjort stora minskningar utan operation (vilket jag vill förtydliga och understryka att jag INTE tycker är nåt fel, det är bara inte den metoden jag gjorde och därför sökte likasinnade om) så tänkte jag att då kunde jag starta en, för om jag bara kunde inspirera en enda människa, så de också skulle våga försöka, så skulle jag ha gjort nåt bra tänkte jag. Inte visste jag då att jag genom bloggen skulle träffa så himla fina människor som jag gjort och att vi skulle bli flera stycken som läste varandras bloggar och hejjade på varandra, stöttade, peppade, ger glada tillrop, pratar allmänt och bara finns där. Jag är så glad att jag startade den här bloggen och ni är alla en del av detta, så jag skänker er mina varmaste tack för att ni varit en del av min styrka!

 

Nu måste jag fortsätta arbeta och sedan ikväll så ska jag iväg på helkvällsrep (med kläder och allt, spännande). Jag ska försöka att skriva ett inlägg om dagen i alla fall, så jag hoppas ni vill hänga kvar

 

 

 

 

Ny vecka och jag börjar den med ett stort leende på läpparna. Nu har jag kommit ned på min lägsta vikt så på så länge jag kan minnas. I gymnasiet så vägde jag 70/71 kilo. Jag vet detta efterersom jag skrivit det i en gammal dagbok (jag skrev dagbok varje kväll när jag var yngre) som jag läst igenom några gånger. Självklart vägde jag mindre än det innan dess, men jag stod aldrig på vågen när jag var liten, för det fanns ingen anledning till det. Så jag kan inte dra mig till minnes när jag såg denna förstasiffra senast. Det är en osynlig champagnekork som flög iväg för mig idag

Just det! Jag kom på att det är en sak som jag glömt berätta som jag tyckte var så himla rolig för min del. Och dessutom något som jag faktiskt ALDRIG trodde skulle kunnat ske.

Förra helgen när vi hade rep med Club 96b så var det vid ett tillfälle så att vi började prata om tröjorna vi ska ha på oss som baskläder och samtalet handlade om vilken modell vi skulle köpa. Vi letade efter figursydda skjortor från början, men hittade inga så vi bestämde oss för att kombinera en baströja från kappahl, med svart kjol. När vi stod där så var det dock ett par stycken som var osäkra på vilken modell av tröja vi beslutatt oss för, så jag sprang lite snabbt över till kappahl för att ta kort på dem och kolla för en sista gång ifall det inte fanns skjortor i alla fall (det finns ju massa skjortor för det är på mode nu, men det är lösmodeller nästan allting).

 

När jag kom dit så skymtade jag faktiskt vita figursydda men det fanns bara tre kvar och eftersom vi är fem stycken tjejer i varierande storlek så tänkte jag att jag kunde fråga någon som arbetade där om de hade fler modeller, färger eller på lager. Och det roliga var att när jag frågade henne om "ni möjligtvis har figursydda skjortor"? så svarade hon ungefär så här "jo vi har en modell här borta" hon gick dit och tittade på dem, den minsta i stolek 40 "men vet du, de här är alldeles för stora för dig, du ska absolut inte ha större än 36-38 för det är alldeles för stort".

Jag skulle nog kunnat krama henne där på plats tror jag. Vilken känsla måste jag säga. Hon såg ju mig som vilken person som helst. Som en helt normalviktig tjej. Åh vad glad jag var efteråt och vilka lätta steg jag sprang tillbaka på repet med

 

Jag ska bara skriva lite kort här medan jag har lite ledig tid på jobbet. Idag sitter jag tentavakt och då kan jag inte ringa samtal under tiden, utan får hålla mig till research. Därav liten möjlighet till ett inlägg så här.

 

Vet ni vad som kommer olägligt? Jo förkylning. Eller jag tror verkligen den bryter ut nu. Ni kanske minns att jag för några dagar sedan nämnde att jag kände mig lite skum i kroppen? Jag trodde det blivit bättre igår och kände mig hoppfull att det bara var tillfälligt (dock tur kanske att jag inte tränade nåt, eftersom då hade jag väl mått hemskt idag). Men nu idag sitter jag på jobbet och är tung i huvudet och riktigt ruggig. Halsen känner jag av också. Dessutom fryser jag så jag riktigt skakar (fast å andra sidan fryser jag jämt nu sedan hösten kom och sedan jag gått ned i vikt, så det kan jag inte avgöra nåt på). Varför är det så himla opassande nu då? Jo inte bara eftersom jag så klart vill kunna träna och för att det är kass att må dåligt, men för att imorgon ska vi uppträda med club 96 här i centrum och jag ska sjunga. Nästa fredag är det premiär och jag ska sjunga massa. En sketch med ont i halsen är okay men att sjunga om rösten är dålig efter en förkylning är inte så himla topp. Känns verkligen inte roligt. Och på premiären ska hela min familj komma så då vill jag ju vara tipptopp också. Ja inte mycket att göra nåt åt ändå. Dricka varmt och äta vitaminer I gusess.

 

Igår hade vi tjejerna hemma hos mig på rep med revyn. Det var både roligt och trevligt. Det var också därför det inte hanns med någon träning på kvällen. Alla gick vid 21 och jag var så trött så jag somnade i soffan strax därefter. Kanske också en indikation på att jag inte är riktigt frisk i kroppen