Spännande på gång
God tisdag och veckorstart på er. Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg och att ni känner er glada och nöjda med alla val ni gjort. Vi har haft det fullt upp emmelanåt. Vi har gjort om här hemma igen -så att alla tre pojkarna skulle kunna få varsit eget rum. De är för stora (och för busiga) för att dela rum nu. Säger man åt dem nåt blir inget gjort. Så Tomas fick flytta ned sin musikstudio till vårat sovrum, så ett rum blev ledigt åt Oliver. Men visst har vi haft helgmys vi också.
Vi är sjuka här hemma med någon slags långkörare i feber tillsammans med förkylning, så inget speciellt mer aktivt har kunnat göras (jag blir galen av att inte få komma igång med min crosstrainer någon gång), men i lördags tog jag med barnen ut på bokstavsjakt i "Paprikaklubben" på ICA. De kunde vinna T-shirts (vilket de gjorde) och biobiljetter till en VIP-visning av filmen FROST. Två lyckliga pojkar stod och hoppade här igår när de fick veta att de tillhört de som vann biobiljetter. Så på söndag blir det bio.
Så har jag något annat att berätta också och det är att det finns ett nummer av tidningen MåBra, som kommer ut bara ett par gånger om året. Det är deras tidning som heter MåBra mat. I det nummer som finns ute nu så kan ni läsa mer om mig och min viktresa om ni önskar.
Och jag passade även på att färga på mitt totalt livlösa bruna hår igen. Det finns få saker som livar upp så bra tycker jag, som en ny fräsch hårfärg
Sen har jag eventuellt lite spännande andra saker på gång också, men det får ni veta mer om längre fram.
När jag kör huvudet i väggen
Då har man varit i kylan och lämnat barnen på skola och förskola och dagen har kommit igång. Jag har en hel "to do" lista idag och det är snart börja beta av som gäller. På min lista idag står bland annat:
- Handla
- Vika tvätt
- Träffa mamma
- Möte klockan 15
- Träna
Har ni listor som ni betar av eller går ni bara på känn?
Idag var det bokat att jag skulle träffa en väninna en stund men tyvärr så hade hon råkat dubbelboka sig så vi får ta det en annan dag. Det var synd eftersom det var så länge sedan vi sågs och det är ju inte direkt så att man till vardags ofta har tid att bara umgås mitt i alla vardagsstress, jobbsök, företagsplanering och ALLT ANNAT som också snurrar runt i huvudet. Ibland känns det lite som om att jag ska explodera.
Jag är en "tänkare", en "känslomänniska". Jag har alltid varit det -på gott och på ont. Men kör jag huvudet i väggen gör jag det oftast ordentligt. Som exempel; nu på morgonen så sa jag hej då till Marcus vid förskolan istället för vid skolan. De ligger vägg i vägg och det tar ca 30 sekunder att gå från det ena till det andra. Dessutom är Marcus 8 år gammal så det är ingen mini vi pratar om. Men här hemma så fick jag bara obehaget att TÄNK om han inte kom fram? Ganska ologiskt på den korta biten, plus att jag själv gick förbi samma väg där han gått innan så skulle han ramlat och ligga någonstans med brutet ben utanför i buskarna (logiskt) så skulle jag sett honom.
Jag mötte upp en annan mamma på skolgården (förbannade mig i efterhand för att jag inte bara kastade ett öga genom fönstret och såg Marcus där, dumt!) och så gick vi tillsammans hem (vi bor grannar) där vi sa hej då. Men så kom som sagt det där obehaget. Eftersom det bara växte sig större så messade jag den andra mamman och frågade om hon sett när Mackis kom (för hon var där och lämnade sin dotter då vet jag). Hon sa att hon såg aldrig Marcus men hans kläder på kroken i alla fall. Det var inte gott nog åt mig och efter ett tag blev jag tvungen att ringa skolan -så fritidspersonalen (underbara människa) kunde gå över skolgården och kolla att Marcus faktiskt satt där. Hon lämnade till och med över telefonen till honom (på eget initiativ, inget jag bad om) så jag kunde säga hej och höra honom, innan hon frågade om det kändes bättre. Jag tycker det var fantastiskt av dem. Ja de kanske är vana och ni kanske är vana, men jag har aldrig ringt skolan så förut och jag tycker det var fantastiskt fint av dem i alla fall. Hur som haver, sådan är jag -på gott och ont.
Berätta gärna om er själva. Ni kan lämna kommentaren anonymt om ni vill, men jag lär gärna känna mina läsare lite bättre. Det spelar ingen roll om ni är överviktiga, smala, jobbar med vikten, följer som inspiration eller bara tycker bloggen är bra i sig -lämna gärna ett avtryck och säg hej.
Om några dagar tänkte jag göra ett nytt videoinlägg, så håll gärna utkik!
Glöm inte att ni kan följa mig på facebook också för dagliga uppdateringar: https://www.facebook.com/lindaskimra
Min stackars lilla Marcus igår kväll med rött och svullet öga
snö, ödem, ögonskada och migrän
Har ni också tänkt på att helgen går fort -alldeles för fort emellanåt? Helt plötsligt har veckan kommit och måndagen passerade innan den hann starta i princip.
Den här helgen blev det lugnt för oss eftersom jag haft jobbigt med både ödem och migrän, samt eftersom det varit så mycket snö runt om nu. Tomas hade planer med en arbetskompis på fredagen, de skulle arbeta med musik och ta det lite lugnt. Men det blev inte av på fredagen och de planerade om tills på lördagen, men då blev det inte av för att det var snöstorm där han bodde.
På lördagen var det också planerat för mig att vara med vänner på kvällen, men jag hade alldeles för ont i kroppen.
I söndags kväll var Tomas och såg "Hundraåringen" med sin mamma, men dessförinnan lyckades Marcus få en gren eller något hårt i ögat och fick en skada på hornhinnan. Så han låg hela kvällen och igår och hade ont och kunde inget se. Tomas fick vabba och ta Marcus till ögonläkaren som tittade hur det såg ut i ögat. Tack och lov blir det inga permanenta skador trodde de, vilket var extra tur eftersom det var han friska öga som fick smällen (glasögonkille).
Själv fick jag göra sorti igår strax efter 19 på grund av en sådan extrem migrän som jag hade. Inte så roligt för Tomas kanske som fick äta sin kesofruktsallad i ensamhet, men jag har ingen migränmedicin som fungerar dessvärre. Jag måste prata med läkaren om det där. Den här gången kan det kanske dock bero på begynnande förkylning eller så eftersom jag idag vaknar med smärta i hela kroppen. precis vad jag behöver just nu när jag hade hoppats komma igång med träning ordentligt.
Har ni kommit igång med träningen efter jul?
TACK
Åter igen ett stort TACK till alla som röstade på mig!
Månansiktet
Så får jag åter igen vakna med månasikte och supersvullen överallt. Det finns inget värre än att ha ödem när det påverkar så mycket av välmåendet som det gör. Nu är det ett pittingödem igen, vilket innebär att det blir ett avtryck i huden där jag haft fingret. Men snart tillbaka till läkaren så det är bara hoppas att de hittar en lösning snart (så jag slipper bli vansinnig). Det minst roliga, förutom smärtan i kroppen är ju att folk ute frågar om jag är trött, eller om jag varit hos tandläkaren och fått bedövning. Mina nära vänner kan fråga om jag gråtit. Detta alltså eftersom jag blir så svullen i ansiktet. Det är inte helt roligt att visa sig utomhus då och jag brukar hålla mig inne tills värsta svullnaden i ansiktet lagt sig.
Idag har jag Leo och Oliver hemma från förskolan. Vi tog en lugn inkörningsvecka då Leo fick gå en dag och Oliver två. De har varit väldigt trötta den här veckan så det kändes ändå lika bra. Tomas slutar tidigt på fredagar och är hemma strax efter 13 idag, vilket så klart är mysigt och ger oss en bra chans att planera middag och sådant i lugn och ro. Vad ska ni äta för gott idag?
Om jag orkar sen (på grund av vätskan) ska jag försöka stå en stund på crosstrainern
Ojoj vilken jäsning
Snart är även denna vecka mot sitt slut, med endast en dag kvar att arbeta (för de som kör veckojobb så klart). Det har varit en turbulent vecka för oss här, men lite glutensjuka och missförstånd om skolan började på tisdagen eller onsdagen. Idag är liten Leo hemma, men jag kommer snart att hämta de andra små också. Jag tycker det är skönare när barnen är hemma än när de är i skolan och allt.
Idag känner jag mig däst i kroppen. Lite som en degbunke som stått på jäsning och nu är på väg att dallra över kanten. Jag tror det varit lite mycket stillasittande under julen och kanske även lite mycket pepparkakor, lussekatter och annat gottigt. Jag vet ju ännu inte vad jag väger -men gått upp nåt har jag säkerligen gjort (även om kläderna passar). Jag oroar mig dock inte över det, utan det är bara att ta tag i det på en gång så försvinner det i sådana fall lika snabbt som det kom. Hur har det gått för er med vikten under julen?
Jag i december 2012 (innan bukplastiken)
OCH TACK TILL ALLA SOM RÖSTADE PÅ MIG I INSTAGRAMTÄVLINGEN #sempersgodarejul för jag vann 1000 kr i presentcheckar på cemper, tack vare era röster!
Åter till vardagen
Nu har jag suttit och gått igenom kommentarerna som ni skickar till mig och jag kan inte annat att med nästan tårfyllda ögon säga TACK. Ni får mer än gärna fortsätta att kommentera och jag ska göra mitt allra bästa för att hinna med att svara på så många kommentarer jag bara kan. Jag säger det dock igen, att undvik att maila -för jag hinner inte svara på enskiljda frågor där folk ber om hjälp med sin vikt, i 9 fall av 10. Behöver ni nå mig -så maila självklart. Jag ser alla mail, men jag hinner inte alltid svara på dem bara.
Här har vardagen kommit igång och jag har idag lämnat barnen i skolan och på förskolan för första gången sedan efter jullovet. Sedan var jag till husläkaren för att tala om min migrän. Nu efter jag har bloggat så tänkte jag försöka köra på ett litet träningspass på crosstrainern om febern gett med sig (har inte kollat än idag), så jag tränar innan lunch idag och får det avklarat.
Vad har ni för planer inför dagen?
Mitt 2013
Jag tog en välförtjänt bloggpaus här ett tag. En del av er har kanske undrat varför och utan att gå in närmare på varför så är det för att jag haft väldigt mycket -för mycket, att tänka på på sista tiden. Jag har fått prioritera och jag valde den här gången att prioritera mig själv.
Nu är det dags för mig att summera mitt år 2013. Ett lagomt turbulent år med mycket som hände. Dels gick jag i mål med vikten. Mitt första mål vilket egentligen var 60 kilo, det nådde jag den 7e januari, men valde senare att plana ut längre ned och stanna på 50 kilo. Jag hade lite svårt att få till det att stanna när kroppen väl kom igång och ett tag låg jag nere på 47 kilo (kroppens eget val) men ligger nu igen på mina 50 och hoppas som sagt stanna kvar och hålla vikten -som jag hittills har gjort (att det varit jul och man lagt på sig ett par julgodiskilon räknar jag inte med, för de försvinner lika snabbt som de kom -om man bara fortsätter äta normalt och varken bantar eller slabbar i sig för mycket).
Under året var jag med en del i media. Jag var bland annat med på Aftonbladet och Expressens löp. Jag var med i Aftonbladets söndagsbilaga, på viktklubb, i programmet PEPP och en del annat. Nu i Januari kommer ett nytt reportage med mig i en mattidning -men dra mig baklänges för jag har GLÖMT vilken tidning det var (således hoppas jag de skickar hem en kopia till mig så jag kan berätta för er).
Jag får Extremt mycket mail och extremt mycket privata meddelanden på facebook. Jag hoppas så många som möjligt ser detta för HUR GÄNA JAG ÄN VILL SÅ KAN JAG INTE SVARA PÅ ALLA ERA MAIL OCH PM. Det GÅR inte för det är så många -flera hundra om dagen oftast och jag måste själv få tid att vara den jag är och ta hand om mig själv. Min blogg kunde inte -tyvärr, vara mitt prio ett här under hösten -av olika anledningar som sagt. Jag hoppas kunna väcka den till bättre liv nu, men i annat fall får ni ha överseende med att det kommer inlägg lite mer sällan än varje dag (bara ett litet tag till) innan jag orkar kicka igång fullt ut. Det finns en tid för allt -som man säger. Men den viktigaste är att ta hand om sig själv. GLÖM ALDRIG det fina kämpar där ute! Och vill ni se dagliga uppdateringar från mig så finns jag som vanligt på facebook på:
Här kommer mitt år i bilder:
JANUARI
FEBRUARI
MARS
APRIL
MAJ
JUNI
JULI
AUGUSTI
SEPTEMBER-NOVEMBER
DECEMBER
Bilder från julafton och så får ni separat längre fram.
Detta är i alla fall en kort sammanfattning av mitt år 2013. Jag hoppas att 2014 bär ännu mer lycka och framgång -för oss alla! KRAM
Jag tänkte att
Jag tänkte att jag nu skulle göra min "så här var mitt 2013", men jag ser dem fortfarande poppa upp överallt omkring så jag väntar lite innan jag gör min tror jag.
Året slutade bra med en fantastisk jul, ett härligt nyår och sedan kantade vi med det med att börja det nya året med lite sjukdom. Inget konstigt. Jag ska bara pigga på mig lite så ska jag som sagt dela både årets slut samt sammanfatta mitt år, för och med er.
Under tiden finns jag som vanligt på facebook
Och emellanåt även på Instagram
Kram så länge
