Månadens viktminskning och mått

Månadens viktminskning (30/9-30/10) är minus 3,4 kilo (71,5 - 68,1 kg)  Ett kliv ned från förra månadens minus på 5,2 kilo. MEN intet att förglömma så opererades jag för två veckor sedan och efter operationen har jag inte kunnat röra mig I princip alls.
Jag kan inte ens bära saker eller motionera, utan bara gå lugna och korta promenader. Dagarna efter operationen var jag så svullen av all vätska att jag var uppe runt 74 kilo och röjde omkring. Jag kunde inte äta ordentligt de första dagarna på grund av smärta vilket innebar att jag fick äta och dricka det som sjukhuset bjöd och det var gräddig kolhyderatsspäckad mat. Så med tanke på det är jag faktiskt RIKTIGT NÖJD.

Dessutom gjorde jag månadens mått också och det är minus 33 centimeter fördelat över kroppen (fråga för mer exakta mått) och det känns ännu mer fantastiskt.
Detta är ett ypperligt bevis på vad kontroll på kosten kan åstadkomma.

Sammanlagd viktminskning: -61,9 kg
Viktminskning efter sjukdom: -26,9 kg

 

 
 

Att se tillbaka

130 kg vs 70 kg. När det känns tungt att ligga lite plus, även om det är på grund av sjukdom, och de 25 kg jag gått ned hitintills i år inte känns nog -då känns det bra att kunna se tillbaka vart jag startade
 
 

Hej nummer 6!

69,0 kilo idag! 26 kg minus sedan jag blev sjuk och 61 kg minus allt som allt (dock 19 kg plus från lägsta vikt efter minskningen innan jag blev sjuk).
Jag är såååå lycklig! Inte över just 26 utan för att jag ser 6an. Senast jag vägde nåt på 60 var på väg upp i vikt när jag blev sjuk och det var i mars 2014 och med andra ord ett år och 7 månader sedan! 

Den här omgången av viktminskning påbörjade jag lite smått i februari i år men kickade igång på allvar i april och har sedan dess gått ned från 95 kg till dessa 69. Att se den där 6an är för mig som ett bevis på att jag har vinnarskalle och att om man aldrig ger upp så kan man verkligen nå dit man vill. Det bästa med det hela är att få uppleva lyckan uder processen igen! Och dessutom finns det ingen föreliggande risk att jag ska bli sjuk igen så den här gången bör det inte bli knas med viktökning.
Kämpa på allihop! Vi kan nå våra mål!

 
 

Operationen

Hej allihop. Nu var det ett tag sedan jag skrev, men som ni kanske minns att jag nämnt (?) Så har jag opererats och jag har mått så dåligt efter operationen att jag inte haft energi över till att blogga. 
 
Jag fick lite problem med magen efter att jag fött Leo 2011 och 2012 så yttrade det sig tydligt genom att magen slutade att fungera som den skulle. Från början trodde vi att problemet satt i själva magen (trög mage till exempel) men efter flertalet utredningar fann man problemet. En prolaps i livmodern (slidväggarna) som gjorde att saker inte fungerat som det ska. Jag oroade mig inte jättemycket över detta eftersom jag i januari i år fick en remiss för operation och utifrån informationen jag fått (där det stod att det var livmoderframfall) så verkade det som om operationen skulle vara ganska okomplicerad ändå.
Tyvärr visade det sig, 10 minuter innan operationen startade, att jag fått fel information. Det var inte ett framfall, utan en rektocele med även en främre prolaps. En del saker togs ifrån mig inom loppet av några minuter och en mycket bekymrad läkare sa att vissa av de sakerna kanske man hade behövt fundera på innan man gjorde operationen och att det därför var extra illa att jag inte vetat (ett sådant exempel är att jag aldrig mer får föda barn vaginalt, utan måste göra kejsarsnitt om jag vill ha fler. Nu planerar vi inte det eftersom vi har tre fantastiska söner -men alla tre föddes vaginalt så att få det "förbudet" plötsligt så var inte så roligt. Det var en av flera bud jag inte vetat om) som dels också innebar att jag skulle ha mer ont, vara sjukskriven längre samt att återhämtningen skulle var längre, mer smärtsam och långsammare.
 
Operationen gick säkert bra men första tiden efteråt var som att befinna sig i twilight. Jag kunde inte äta, inte sova, inte gå, knappt röra mig osv. Jag fick dessutom åka in till akuten två gånger varav en av gångerna läggas in akut för att få antibiotika och smärtlindring.
 
Nu har det gått 12 dagar sedan operationen och jag har fortfarande svårt att gå ordentligt eftersom jag måste gå lite isär med benen. Jag har smärta dygnet runt, ibland mildare men ibland extremt mycket intensivare. Men förhoppningsvis kommer det att bli bättre och bättre under de två veckor (efter denna) som jag är planerat sjukskriven, så att inte sjukskrivningen måste förlängas (doktorn sa att det är en stor risk att det blir så). Undertiden har jag en lätt nedsatt förmåga. Jag får absolut inte lyfta eller bära tungt och jag får inte använda bukmuskulaturen mer än absolut nödvändigt.  Med anledning av det har jag till och med fått restriktionen att jag inte får sjunga, eftersom jag som sångerska använder msgmusklerna när jag sjunger.
 
Så här står jag mitt i renoveringen och ser på. Eller så ligger jag i smärta och ser på, som alternativ. Men jag blir bättre och runt om mig blir finare och i slutändan kommer förhoppningsvis magen att fungera också och bara därför kommer det att vara värt det.
 
Jag hoppade i riktiga kläder härom dagen då jag mådde lite bättre och gjorde en snabb jämförelsebild från april till nu. Där jag vägde 95 I april  (mitt tyngsta efter sjukdomen. Se tidigare inlägg för mer info) och de 70 jag väger nu. Och nedåt fortsätter det. 15 kilo planerat är kvar (dock kan jag ju inte träna på ett tag och är ganska stilla, så det stannar kanske upp ett tag nu)
Här kommer de
 
 

Några tips och råd

Detta är en text jag skrivit i "Viktgruppen" vilken är min grupp om hälsa och välmående på facebook.Gå mer än gärna med in Viktgruppen för att få mer tips och råd av ca 2500 glada och positiva människor som alla arbetar för sitt hälsosammaste jag.

Hej alla fina människor! En ny vecka är här och med den nya möjligheter. En del av oss är hemma på höstlov, en del har det om en vecka. En del av oss arbetar på eller fortsätter helt enkelt som vi redan hade det.

Med ändrade rutiner i det dagliga mönstret så ändras ofta våra ätrutiner. Det är därför man intet sällan ökar i vikt under semestertider eller storhelger. Många frågar mig om tips för att få kosten att fungera hela tiden och därför tänkte jag här sammanfatta lite. Dock vill jag börja med att säga detta; hemligheten till att få kosten att fungera jämt, det är att inse att den inte KAN fungera jämt. Och det ska man heller inte begära.

Många ger upp just för att de har svårt att ge sig till tåls, inte ser snabba resultat eller inte har beslutat sig på riktigt, för att det är vad de ska göra.
För mig handlade det inte om att sluta eller fortsätta utan bara om att leva. Jag såg det inte som att jag bantade, utan som att jag levde men att jag levde hälsosammare än tidigare. Jag bytte inte ut eller tog bort kost, jag ändrade bara vanorna kring dem och ändrade inställningen till matmängd, känsloätande, småätande, belöningsätande osv. Jag åt godis eller onyttigare alternativ också men inte jämt och definitivt max en dag I veckan.

En annan "hemlighet" för mig var och är de kortsiktiga målen. Jag satte 5 kilo i taget. Slutmålet fanns ja, men det var alltid de närmaste 5 som räknades. Efter var 5e kilo jag gått ned så tog jag nya foton i underkläder och jämförde med de tidigare. Då kunde jag alltid se ett riktigt resultat, även om jag inte tyckt mig se det i spegeln med blotta ögat. Då blir man ofta peppad att fortsätta.
En gång i månaden använde jag måttbandet för att se vad som verkligen hänt och även om vikten inte rasat just den månaden utan legat på en mer "normal" minskning av 0.5 kg i månaden (som exempel) så kunde måttbandet alltid avslöja drastiska resultat.

Jag rensade kontinuerligt ut min garderob och uppdaterade den med nytt. Det var en rolig del av det hela.

Men framför allt höll jag mig positiv genom processen, bloggade om hur jag kände, pratade mycket med min man om det och han stöttade mig hela tiden. Blev saker jobbigt kunde jag hela tiden backa upp vad jag gjort genom bilder, mått, vikt, kläder eller välmående. Jag startade också den här FANTASTISKA gruppen! Här inne har vi vuxit tillsammans under en tid nu.

Men det finns också andra hälsosamma alternativ till allt vad kost och träning innebär (oavsett om man behöver tänka på vikten eller inte. För KROPPEN bör vi alltid tänka på ändå) och det är de små sakerna i vardagen som gör stor förändring på insidan.
* Ta trappen istället för hissen.
* Bära matkassen istället för att ta korg.
* Gå i lite raskare takt så hjärtat börjar pumpa.
* Välja bra mat, från bra källor.
* Minska intaget av genmodifierad mat och halvfabrikat så mycket man kan.
* Se över så att man inte överkonsummerar gluten.
* Undvika att äta mer läkemedel än vad man måste.

Ja den listan kan fyllas på. Men den yttersta och viktigaste faktorn är;

Försök att leva livet som du alltid kommer vilja leva det. Var en glad och positiv människa som alltid ser det goda och positiva först (det kan man träna på. Tyvärr är vi människor skapta så att våra tankar gör att vi till 80, eller om det är 90% är negativa till allt från början. Vårt arv från den tidiga människan).
Att träna på att le, må bra, skratta och vara glad.

Jag hoppas det gav något av de svar ni sökte ☺

En stor kram från mig

minus 25 kilo
 
 

Nu har jag tänkt

Ja då har jag haft lite tid på mig att fundera på hur jag vill göra med saker som "veckans" vikt och fullt fokus på vad jag tränar, äter, hur jag tänker, tycker osv. Jag tror att jag har kommit fram till att jag inte kommer köra "veckans vikt" och anledningen till det är att jag inte vill sprida en vikthets. Förra omgången var det bra för mig att jag gjorde det och det var nog bra för de som följde mig just för det här med vikten. Min familj (inte Tomas, men mamma, pappa och syskon) blev stressade och vissa av min bästa vän tyckte det var jobbigt. Jag hade ett väldigt fokus på vad jag gjorde med vikten och jag tror det det var vad som drev mig i mål så snabbt och smärtfritt. Blandat med den enorma lyckan jag kände dagarna i ända. Jag har ändå beviset på vad jag kan göra och klickar ni till början av bloggen så har ni det också. För där delade jag min vikt varje måndag, för att visa vad den veckans jobb med kroppen hade fixat för mig. Jag kan själv bli förundrar över hur fantastiska våra kroppar är, när jag går tillbaka för att läsa.
 
För er som nu du tänker att jag inte kommer att prata mer om det här med vikten, så kan jag lugna och säga att det kommer jag ABSOLUT att göra. Men jag kommer göra det på ett annat vis den här gången. Jag hamnar på mycket platåer nu och jag går inte ned lika snabbt. Varför? Jag tränar inte något och jag äter annorlunda. Skulle jag äta som förut (godis bara en dag i veckan, inget slarv, bra mat i lagom mängd) och inte slarva med det (samt träna på min crosstrainer varje dag) så skulle jag nog gå ned i vikt mycket snabbare. Men jag känner inte det behovet nu. 
Medan man gör en sådan resa så måste man vara väldigt egoistisk. Man måste ta tid från sin familj och från sitt liv, sina barn, vänner, sitt jobb kanske. Jag behövde sägs till Tomas varje dag att jag skulle stå en timme på crosstrainern, eller gå en powerwalk  (oftast var jag borta 1.5-2 timmar då) och han tyckte verkligen att det var 100% okay och han glades för mig också. Men Jag hade något annat då som jag inte har nu, det är mer tid. För när jag började träna i maj och fram tills oktober så var jag mammaledig. Sen varslades vi från jobbet efter nyår eftersom stockhoömskontoret skulle stänga, så då fick jag ytterligare ett halvår "ledigt". Då har man tid att blogga som jag gjorde. Man har tid att träna, fixa och planera. Eller gå på gymmet kanske.
 
Sen blev jag ju sjuk  (hjärnan svullnade upp, mediciner, följdsjokdomar m.m - läs tidigare i bloggen) och det var när jag var så sjuk som jag tappade alla mina rutiner, slutade blogga, slutade träna. Jag sov, grät och åt. Och jag åt mest onyttiga saker också då det var den enda "glädjen" (kortvarig, endast medan jag åt) som jag då kände. Sen sov jag igen.
Av det lärde jag mig en del nyttiga saker och en av dem är att för mig så kommer alltid familjen först. Ännu mer än den redan gjort innan. Jag säger självklart till Tomas att jag vill träna nu också, men då är det inte "nu måste jag träna så du får göra det eller det", utan det är mer "passar det att jag tränar nu"?. 99% av gångerna säger han ja.
 
För att avsluta innan det blir för långrandigt (och tradigt) nu, så kan jag alltså kort summera. Jag kommer inte köra veckans vikt och det är för att jag inte tänker stressa genom viktminskningen. Däremot tänker jag köra på med den kraft min kropp vill och det tänker jag dela med mig av.
I dagsläget 71 kilo (från 95) och siktar mot 55-60. 
Let's go! 
 
 
 
RSS 2.0