Jag får dagligen väldigt mycket frågor, kommentarer, funderingar och folk som vädjar och ber om tips och råd. Jag har tyvärr inte möjlighet att svara till alla personligen, varken här eller på facebook (även om frågor till mig direkt på facebookväggen hinns med nästan i princip alla, så vill ni verkligen ha svar så fråga gärna där). Därför tänkte jag nu ger er ett inlägg med några goda råd.
En väldigt vanlig fråga/fundering/kommentar jag får är när folks motivation tryter till följd av att de jämför sig alldeles för mycket med vad andra gör och främst när det gäller träning. Jag förstår att det kan bli väldigt pressande i alla dessa grupper om man känner att "alla andra gör så mycket mer" och resultatet av det blir ofta att folk säger till mig att de tror att de möjligheter till träning och de sorters form av träning och motion de får inte alls duger. Man skall aldrig glömma att oavsett träning och kost så är alla sin egen individ. Det finns absolut inget fel vid att se på hur andra gör men det är viktig att ni ändå i slutändan endast använder andra som inspiration och alltså INTE som måttstock på hur det ska vara. För det som är rätt för andra är kanske automatiskt inte rätt för just er. Somliga pressar timmar på gymmet, andra promenerar. Det är inget av det som är mer rätt eller mer fel än det andra. Somliga äter enligt sunt förnuft, andra kör på diet. Inget rätt eller fel där heller. Kom ihåg följande:
Många stressar upp sig själva nåt fruktansvärt under en viktminskaning/livsstilsförändring. Jag säger inte att det är konstigt för jag tror att det är oerhört lätt att det blir så. Men det är så vanligt att folk skriver till mig och i grupperna att de ska inte äta si eller så på si eller sådan tid för nu ska de tappa 10 kilo så snabbt de kan för det är en fest eller för att det gjorde någon annan. Sedan gråter man blod för att man "misslyckas" sätta sina mål eller tycker att man misslyckats för man åt något onyttigt på helgen. Varje måndag börjar man om med oro i hjärtat för nästa miss. Jag säger här något viktigt som jag sagt flera gånger i bloggen -att viktminska ska faktiskt vara roligt! Tänk på att:
Så är det så många som är så "elaka" mot sig själva. Man tror helt enkelt inte på att det faktiskt kommer hända. Ni tycker att ni har alltid misslyckats tidigare så det går inte nu, det har aldrig fungerat, det kommer aldrig gå och ni känner stundom som ni lika gärna kan krypa under en sten och leva "tjocka" i ensamhet och trycka choklad i resten av ert liv. Tro mig, jag känner också igen känslan så jag kritiserar er absolut INTE när jag skriver ned det. Det jag vill mena är att det är viktigt att ni försöker allt ni kan att se på er själva med andra ögon. Allt handlar om hur ni känner på insidan och inte hur det är på utsidan. Utsidan är en canvas som vi kan måla om. Jag säger det igen -jag började älska vad jag såg i spegeln när jag vägde 90 kilo någonting. Jag var fortfarande jättestor då (jag är ju så liten och kort) men det handlade inte om utseendet längre, utan om min mentala förändring. Försök att:
Och sist men inte minst vill jag be er om expriment. Läs detta:
Ta in det och tänk på det.
Mycket pepp, stöd, kramar och kärlek från mig till er alla!