Äntligen har jag kunnat träna igen. Det gick inte helt smärtfritt skall erkännas, men jag körde på 75 minuter på crosstrainern framför Vänner i alla fall. Det här är mitt första träningspass på så länge att jag inte kan minnas. Jag har varit sugen på att komma igång igen men jag har behövt avvakta så operationssmärtan skulle kunn avta. Jag har gjort en operation som berör livmodern, ett typ av framfall och har således inte kunnat träna något alls den senaste månaden. Den 15e oktober gjorde jag operationen och tyvärr blev det en hel del otrevliga komplikationer efteråt. En av dem resulterade i att jag fick läggas in på sjukhuset igen för att få antibiotika intravenust. Men tack och lov verkar det värsta ha vänt och med det återvänder också jag till normala rutiner -som innebär jobb, träning, att kunna bäsa saker igen och förhoppningsvis att jag kommer ha mindre och mindre ont för var dag som går. Att läkaren sa till mig i förra veckan att jag troligtvis kommer ha ont i ett halvår till ungefär, det låtsas jag som att jag inte hörde.

 

Det var i alla fall oerhört skönt att slabba på ett pass på crosstrainern, för trots att jag gått ned bra och stadigt i vikt sedan i spril, så skadar det ju definitivt inte att träna. Jag hade fått för mig att min högsta vikt efter sjukdomen var 95 kilo, men min barndomsvän Anna påminde mig om att det var 97 kilo. Inte för att jag vet om jag förnekart det med skämskudde eller om jag faktiskt glömt av det helt, men jag har sgt 95. Det är egentligen oviktig, men vi säger 97 då. Jag är bara glad över att jag aldrig kom upp i 100 och därav kunde klappa mig själv på axeln för att jag klarade det jag sa där i juni 2012 "aldrig mer tresiffrigt på vågen". Idag vägde jag 64,5 och det kollade jag trots att det är lördag, eftersom jag visste att jag skulle blogga. Så minus 32,5 kilo då i år, med krutstarten 95 kilo i april. Mitt sikte är inställt på 55 kilo den här gången för i efterhand har jag känt lite att 50 kilo var lite väl lågt eftersom jag hela tiden var tvungen att tänka till för att hålla vikten. Hade jag tillhört en av de människor som tävlar i vikt så absolut. Men eftersom jag inte gör det så orkar jag inte tänka så jämt-jämt.

Mitt sikte är inställt att jag ska nå 55 kilo till 1 mars, vilket ger mig resten av november samt 3 hela månader till att gå ned de sista (planerade) 10 kilona. Den här gången har jag också en annan stor skillnad från senast och det är att jag tänkte satsa på att bygga mer muskler. Det betyder att så småningom så kanske jag kommer välja att öka i vikt igen. Den gången kommer det dock bero på att jag får lite msukler, inte på att jag äter galet.

 

Nog om det, nu ska jag snart ladda upp för THE NIGHT. JAg har något alldeles underbart inplanerat och imorgon ska jag berätta vad det var.

 

Nu lite bilder