Den här gången ska jag klara det -for life

Ibland när tiden går förändras saker. En av de saker som förändrats sedan jag skrev senast är att jag har bytt arbete. Jag trivdes otroligt bra på mitt förra arbete där jag var resurs på en högstadieskola. Jag tyckte att arbetet var fantastiskt roligt och det var väldigt roligt och givande att få lära känna de fina ungdomarna, få ta del i deras liv, hjälpa till att reda ut sitationer, hjälpa dem med skolan och bara finnas till för dem. Tyvärr så var det dock så att det skulle komma tillbaka några stycken från föräldraledighet och jag var sist in, så det blev först ut. Men de sju veckor jag hann arbeta på skolan är jag väldigt tacksam över. Jag möter ofta ungdomarna, både killar och tjejer, ute på centrum och de kommer alltid glatt fram och hälsar, kramas och berättar att de saknar mig. Det värmer hjärtat lika mycket varje gång. Jag saknar dem.

Tack och lov hann jag sedan bara vara arbetslös en vecka innan jag hittade ett nytt arbete. Det är på en förskola och de två första veckorna jag haft där har varit trevliga. Imorgon påbörjar jag min tredje vecka och hoppas att det ska fortsätta kännas trivsamt. Jag kommer dock att fortsätta att söka arbete, då jag helst ser att jag ska få fortsätta arbeta inom skolan, då jag tror att det är ett arbete som passar mig som handen i handsken.

Utöver detta så är det självklart musiken som ligger mig varmast om hjärtat och det arbete jag drömmer om i hela själ och hjärta är att få arbeta som sångerska på heltid.

 

Angående min vikt så har jag fortsatt att "bara" hålla den vikt jag har. Det är i alla fall bättre än att gå upp. Jag har fortfarande att gå ned de kilon jag gick upp medan jag var sjuk och vill jag tillbaka till min  ursprungsvikt på 50 kilo så behöver jag gå ned hela 40 kilo. Det känns på ett vis bra att jag "bara" gått upp hälften av det jag gått ned, men samtidigt så känns det hemskt att jag har gått upp hela hälften av det jag gått ned (!). Den mentala delen har varit extra svår den här gången. När jag startade senast så var det ett hundra procent fokus och med en stadig blick så trampade jag på med ett jävlar anamma. Den här gången är det otroligt motigt att komma igång. Jag har börjat om flera gånger och gått ned kanske 3 kilo, för att sedan tappa fokus och gå upp det igen. Så tillslut fokuserade jag bara på att hålla vikten. Jag skäms över mig själv ständigt, för att jag satte mig i den här situationen. Utöver det så känns det som om att jag svikit så många av er där ute (och mig själv). 

Jag får ofta pepp i att jag inte kunde hjälpa att det blev så här, eftersom jag blev sjuk. Men faktum är att det kanske jag hade kunnat gjort, om jag bara hade orkat stå emot att falla i dåliga mönster. Jag tycker att jag borde ha klarat det -trots att jag mådde så fruktansvärt dåligt. Det råder skiljda meningar om det så klart, men det är vad jag tycker. Jag tycker att jag har varit för svag.

 

Jag har i alla fall nått en viktig insikt; att jag mår bättre av att "må dåligt" över att vara strikt med kost och träning jämt, i resten av mitt liv, än att inte bry mig, äta vad jag vill och må ännu sämre efteråt -över att jag känner mig för stor. Så jag ska försöka ta kraft i det. Att hålla mig smal och tränad, det var riktigt kämpigt och jobbigt. Stundtals utmattande, men jag gjorde det i ett år innan jag blev sjuk. Nu har jag istället varit stor igen i snart ett år. I slutet av april förra året hade jag gått från 50 kilo till 75 och under resten av förra året smög jag upp ytterligare 5-7 kilo. Snart är det alltså ett år sedan jag nådde gränsen från att gå från smal till normal till kurvig och slutligen till överviktig igen. Jag hatar att vara överviktig och smärtan kring hur jag känner för mig själv är långt mycket mer utmattande än det var att hålla vikten. DEN insikten hoppas jag kunna hjälpa mig att komma igång igen. Jag ska försöka dela med mig av min resa en gång till. Klara av att "klara av det" två gånger. Den här gången ska jag klara det -for life

 

 

 

Hej gumman! Jag beundrar dig det ska du veta! Och du fixar det hr men ibalnd tar det tid. Och det är jättebra att du håller din vikt. Du är ju så söt och go och vacker. Tänker ofta på dig. !! Finns här för dig vad det än är. Kramar i massor

Hej!
Har oxå gått från tränad o 57 kilo till stor på 92 kilo på 1 år. Blev sjuk, fick fibromyalgi o där försvann orken att träna, men nu har jag pratat med läkaren om gp op. Men han vill inte göra det, han vill att jag i 4 månader ska försöka träna, gå på maskinen här hemma. Sen får vi se. Vill inte göra en gp men jag rör på mig så mycket på jobbet, har skrivit matdagbok o dagbok på hur jag rör på mig. Läkaren sa att jag borde gått ner massor..men jag gör ju inte det. de har kollat allt, sköldskörtel mm..allt är bra. vi får peppa varandra, hatar att vara stor o överviktig, ingen i min familj är det förutom jag. vill vara mitt smala tränade o pigga jag...kram o lycka till <3

Jag tror det är väldigt vanligt. Både med hormonella obalanser efter viktnedgång (mycket hormoner lagras ju i fettväven, så det är inte så konstigt att kroppen har svårt att hitta balansen sen när man gått ner mycket), och att det är otroligt lätt att gå upp igen när man mår dåligt. Jag har själv gått ner trettio kilo, gått in i väggen och sen gått upp åtta på bara några månader. Inte kul, och mycket svårare att ta tag i denna gången. Men jag försöker tänka att det som varit kan jag inte ändra. Det enda jag kan påverka är här och nu, och frammåt! Du har inte svikit någon. Däremot har du inspirerat många! Du har visat att det är möjligt att gå ner ofattbart mycket i vikt, och du är modig nog att visa att du trots det är mänsklig. Det är stort!

Hej läser ditt inlägg kanon vilken resa du är i. Ser massor av positiva saker här du har haft hinder i livet som kan stöka och nu är du redo igen att vända. kanon. Ser mina egna resor i dina ord. Svart bälte i banta piller pulver allt. Ända tills jag fann acceptans tillit kärlek och slutade jag skaffade mig kunskap om massor. Tog bort stängde dörrar öppnades nya där fanns energi och liv att leva. Kan jag peppar dig så lovar jag att ge dig det du behöver. Du har allt du behöver. Stort lycka till. Kram Mia Levdittliv

Det är väldigt mänskligt att gå upp i vikt igen efter en sådan viktnedgång som du gjort! Ett eller flera bakslag hör till i ett 'tillfrisknande' från alla beroenden, även mat, socker osv. För väldigt, väldigt få är vägen helt rak. Det är med andra ord helt naturligt att du tagit ett eller flera snedtramp. Jag är helt övertygad om att du kommer att lyckas gå ner allt igen och hålla din vikt 'for life' den här gången. Det här bakslaget var ett nödvändigt ont, som kommer att leda dig till ditt slutliga mål. Känn det inte som ett misslyckande, det är liksom en del av resan. Många kramar till dig och den inspiration du ger!

se det så här: denna gången har du facit på vad som fick fel, inte fungerade samt det som fungerade! Så med andra ord har du bättre verktyg! Kram på dig och kör hårt!

Det är så lätt att falla tillbaka i dåliga vanor. För några år sedan gick jag ner närmare 30 kg. Men de va jobbigt och jag LED. Hungrig konstant. Nu har jag snart gjort det igen. Gått ner 23 kg och på MITT sätt. Äter det mesta men tänker mig för innan, äter extra gott på helgen och rör på mig. De får ta den tid det tar för mår jag bra av det är det enklare att leva så resten av livet. Jag tror på dig. Man måste falla för att kunna resa sig.

hej! så bra att du är så beslutsam...jag väger 7 kg mer än du och får kämpa med vikten jag med...jag kommer att följa dig gärna och hoppas att du uppdaterar oftare...

Hej Linda!
Du är väldigt duktig med ord och att beskriva dina känslor. Även jag kämpar med vikten och bär på en längtan att hitta tillbaka till mig själv rent fysiskt.
Jag håller med dig om att smärtan kring hur man känner för sig själv är långt mycket mer utmattande än att hålla vikten.

För alla ungdomars skull hoppas jag att du snart är tillbaka på högstadieskolorna igen!

Lycka till och fortsätt delge oss andra om din resa. Det är värdefullt!

Kram
Anna

det viktigaste är att ha fokus på hälsan! gör det som du och din kropp mår bäst av. Det kanske inte är att väga just 50 kilo men att äta hälsosamt och röra måttligt på sig. Du har ju redan bevisat att du kan, så det är bara att kämpa på! Se till att det blir hållbart och med all fokus på välmående. Heja dig!

Du inspirerar mig! Jag har ca 27 kg kvar att gå ner. Nu i början är det så himla trögt! Slarvar lite här och där. You can do it!

Vill bara skicka styrkepepp till dig! Du har inget att skämmas för. Jag förstår hur du känner men önskar att du inte gjorde det, angående skammen alltså. Det är svårt att hålla vikten efter en viktnedgång. Jag gick ner 40 kg men livet förändrades och jag gick sakta men säkert upp ca 30 av dem igen. Inte av sjukdom utan av andra skäl. Du blev uppenbarligen fruktansvärt sjuk, en situation som inte går att kontrollera. Jag förstår din sorg över viktökningen men ta styrka i att du vet att du kan göra det. Även om svårigheterna ser annorlunda ut nu så kan du. Inte för att bevisa något för någon annan, utan för din egen skull. Kram och heja dig! Fira alla positiva förändringar du gör och inte bara kilona du går ner.

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter den första operationen gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Hej! Tänkte bara skicka i väg en fråga, hur lång tid efter din första operation gjorde du bukplastiken? Ha det bra :)

Jag har kommit till samma insikt som dig. Man lurar sig själv att tro att man mår bättre av att äta skräp men egentligen är det bara en kort tillfredsställelse som sedan bidrar till ännu sämre mående. Jag hoppas det går bra för dig! Tänkte själv börja min viktresa nu.

Fina du, det här klarar du galant.

Jag gick ner från 95 till 60 på ett år. Hemskt jobbigt, men inte svårt. Är man stark mentalt går det ju bra. Sedan började jag jobba, fick för mycket runt omkring mig och tappade kontrollen. Bang, 95 kilo igen.

Men nu gör jag ett nytt försök.

Kram på dig!

Du är alldeles för tuff mot dig själv, du har gjort en otrolig resa hittills och ska vara nöjd med dig själv! satsa på att håll vikten ett tag och försök få din kropp i balans det blir bara svårare för kroppen att släppa vikt när man hela tiden ligger på energjiunderskott. Jag gick ned 20kg för några år sen och gick upp alltihopa. Gick ned 10kg, och sen gick jag upp det och lite till. Jag har kört viktklubb och Viktväktarna och det funkar ju men ack så hungrig man är mest hela tiden. Kroppen vill ju tillbaka till ursprungsläget och man är på dåligt humör och hungrig på kvällen. Så jag tänker inte göra om det. Denna gång får viktminskningen ta tid och så har jag valt att se över kolhydraterna och öka lite på fettet samt äta mer kalorier. Läs "Hjärnkoll på vikten" den är verkligen jättebra. Önskar dig stort lycka till och hoppas på att du känner ork att hålla igång bloggen, du är super oavsett vikt! Kom ihåg det :)