Ligga stilla

Det är sommar och semester för många i vårt avlånga land. De flesta barnen har en månad kvar av sitt sommarlov och många är mitt i sin semester, så även vi vår familj. De senaste dagarna har varit fulla med allt man vill hinna med (och har möjlighet till) under semestern. Vädret har varit begränsat så för mig har det varit ganska mycket städning på agendan. Städning som alltid skall göras men som nu görs med extra glädje då vi ombildat våra hyresrätter och om en månad är del i bostadsmarknaden. Att slå oss tillbaka till det var något vi endast vågat drömma om. För att förtydliga så ägde jag och Tomas hus för några år sedan, det var då man fortfarande fick låna till hela beloppet, men som nygifta och nyblivna föräldrar så valde vi efter 1,5 år att sälja huset och hyra lägenhet -tills vi skulle ha det stabild med ekonomi. Men då förändrades spelreglerna och 300.000 är inte något vi kunnat trolla fram. Så sedan 2007 har vi hyrt -och drömt. Nu förändras det.

Men nu blev det ett alldeles mycket längre intro till det här inlägget än jag tänlt mig, så moving on.

 

Som jag skrev för några dagar sedan så har jag alltså tänk att jag ska väcka bloggen igen. Det har varit svåt att hålla den igång då jag var sjuk och även om jag gjort flera försök så har det tyvärr aldrig riktigt lyckats. Jag tror de flesta av er som följer mig vet hur det ligger till med allt, men för de som kommer till nu så kommer här historiens kortaste briefing;

 

Jag vägde 130 kilo och bestämde mig för att gå ned i vikt igen. Jag följde ingen diet och gjorde ingen operation. Jag gick inte heller på gym eller hade någon pt. Jag satsade på "sunt förnuft" och "leva så som jag vill leva resten av mitt liv". Jag åt all sorts mat, inga förbud mot något men jag tänkte efter vad jag åt och gjorde vissa val, som till exempel att inte äta massa festa såser till maten. Godis åt jag i normal/lagom/måttlig mängd max en dag i veckan. Vad gäller träning var det powerwalks eller crosstrainer hemma.

På 11 månader gick jag ned till mitt mål på 60 kilo. Sedan valde jag att gå ned 10 kilo till och slutade alltså på 50 kilo. Jag höll vikten i ett år och sedan fick jag en hormonrubbning som gjorde att hjärnan svullnade upp och jag slutade producera östrogen. Detta gav mig massa ytterligare symtom och jag fick äta en mängd olika mediciner. I ca 1,5 år så var jag väldigt sjuk. Av de ca 85 kilon jag gått ned så gick jag upp 40 av dem. 

 

1 januari i år så bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag vägde då 95 kilo och jag ville inte gå upp ett gram till. Jag gick ned till ca 88 kilo där jag låg och höll vikten i några månader och sedan när jag slutat med alla mediciner i våras så ville jag ta tag i ytterligare en etapp och gick ned ca 8 kilo till. Så nu ligger jag still på ca 80 kilo. Den största anledningen till att jag ligger still iställt för att klämma i och "bara gå ned" är för att det är mentalt så mycket svårare den här gången. Tyvärr är det svårt att förklara varför, men jag skall göra mitt bästa i kommande inlägg.

 

Men nu är min resa igång igen och det finns mycket som skall bearbetas på vägen. Jag hoppas innerligt att ni vill följa med på min resa, då vägen inte blir så enslig att vandra. Dessutom hoppas jag att jag åter igen skall kunna hjälpa andra att bearbeta sina egna känslor och svårigheter och se att det finns en andra sida av tunneln.

 

Med kärlek!

 

 

Du kan klara det :) Du har gjort det en gång, och du kan göra det igen. Och allt du behöver, är motivationen och sunt förnuft. Det är det enda jag använt till att gå ner i vikt med, och det funkar för mig, även om det går långsamt neråt. Det gäller ju att inte ge upp, och satsa långsiktigt.

Är kul att se dig skriva igen, du är en stor inspiration!

Stå på dette klarer du 😊. Og ja, jeg vil gjerne følge deg videre.

Hej! Din kropp slutade att producera östrogen, vilket kan hända hos anorektiker. Tror inte du att våra kroppar är genetiskt inställda att ha en vikt som vår kropp strävar efter att ha? Tror du inte att det kan ha varit så att du faktiskt åt för lite och gick ner för mycket, vilket orsakade hormonrubbningen? Jag säger inte att du inte ska gå ner i vikt om du vill det. Men för din egen hälsas skull kanske målvikten ska ligga på tex 60-65 isf 50? Jag vet att du är kort när det gäller längden men det kan ju vara så att din genetiskt inställda vikt ska vara något högre än normalvikt för att du fysiskt ska kunna må bra. Jag följde ju dig när du höll vikten ett tag och i mina ögon åt du väldigt lite. Jag själv är kort till växten o äter som en häst, typ en massa glass i stort sett varje dag o då menar jag inte fyra port utan mer kan jag säga + att jag knappt aldrig äter endast 1-2 port av något utan flera! Typ 6-7 mackor till frukost med massor av fett och liknande! Inte så hälsosamt men...Jag är inte överviktig enligt BMI även om kroppen inte är den allra snyggaste(är inte så ung som du) men jag själv är troligtvis ett bevis på att hur mycket man kan äta utan att gå upp i vikt kan bero på om man har en genetiskt inprogrammerad vikt som är inställd på normalvikt! Jag har dock varit överviktig en gång i tiden när jag var yngre pga ett enormt hetsätande + knappt nån motion. Så visst kan man påverka den genetiska vikten genom extrema saker som enorm hetsätning och svält. Men inget utav det ger ju balans i kroppen, så det kanske är den egna idealbilden man måste ändra på och kanske acceptera några kg mer än vad man själv önskar... Är själv enormt trött på den hetsiga utseendefixering som man får dras med. Men egentligen så bidrar ju vi alla med denna fixering genom att aldrig acceptera oss själva... Ta hand om dig nu!

Jag hejar dig! Lycka till

Är så glad att du ska börja blogga igen. Du är en stor inspiration!

Tycker du är skitmodig som vågar berätta om alla baksidor av din viktnedgång (som huden, viktökningen efteråt, sjukdomar osv). Har följt dej sporadiskt i något år och tycker du är en superkvinna oavsett din vikt!
Håller själv på med ytterligare ett viktprojekt, har haft många sådana under årens lopp. Det som skiljer sig från tidigare gånger är att jag är motiverad på riktigt och äter med sunt förnuft som sällskap och inte kaloritabeller och Nutriletter :)
HEJA HEJA OCH KÄMPA PÅ! :)

Snälla, kan du inte uppdatera lite oftare om du nu vill att många ska följa dig? Det blir hela tiden så långa uppehåll och då tappar man lusten. Jag är nyfiken på hur det går och skulle vilja ha bloggen som sällskap på min egen viktresa!

Hej!
Jag kikar in hos dig med jämna mellanrum för att se hur du mår. Vad glad jag blev nu efter semestern att se nya inlägg! Jag brottas också mot kilon som jag dragit på mig efter att ha gått ner mycket för cirka fem år sedan, hållit det, men spårat ur med mat och dryck under det senaste året av olika anledningar. Jag tycker att det är peppande att läsa om fler som arbetar med samma sak och få både inspiration och bra tips. Heja dig! Heja oss! :-) Jag är i ett läge där jag inte klarar att ställa mig på vågen, men jag gissar att det är tvåsiffrigt som ska bort för mig med. Tar det en dag i taget och ser till att ha kul på vägen.

Hej :) Måste börja med att säga såå otroligt grym du är. Kom in på din blogg idag och ska verkligen fortsätta läsa den varje dag. Har några frågor, vad åt du till frukost under din viktminskning, hittar inte så många frukostbilder och hur mycket av det ? Vad steker du i olja, smör? Kan du ge lite tips på produkter som du aldrig kunde vara utan under din viktminksningsperiod? Hoppas på svar :)