Ge upp?

Jaha, då släppte jag en stor bomb igår och lik som efter att ha gått och spänt sig länge, Säg inför ett stor möte till exempel, så är det inte helt ovanligt att bli sjuk efteråt. Vad tror ni hände mig? Jag släppte min bomb och sedan mådde jag så dåligt resten av dagen, så det var som om jag blivit sjuk på nytt igen. Egentligen berodde det på att jag inte tagit min medicin på 4 dagar och det var jag väl medveten om, men känslorna svämmade ändå över. Jag tror jag var väldigt rädd att bli ratad som person efter att jag släppt mitt inlägg. Jag var så yr så att jag flera gånger höll på att falla ihop, det stack i huvudet och fingrarna och jag mådde extremt illa. Gråten låg i bröstet hela tiden och tårarna kom och gick varannan minut. När Tomas föreslog att vi skulle slappna av med en film och nåt gott på kvällen så lät jag mig själv vara med, trots att det inte var lördag. Jag tyckte att jag gjorde nåt fel i den stunden, men Tomas påminde mig om att det är en del av livet att ibland inte göra "det man borde eller inte borde". Han sa som exempel att om man ska åka en väldigt lång bilresa så måste man faktiskt stanna ibland för att tanka och äta. Att inte kunna köra hela vägen i streck är inte ett misslyckande.

 

Idag när jag vaknade så kändes det som om jag ville fortsätta att ta vid där jag slutade igår. Jag rostade tre smörgåsar och hade smör och ost och till det ett stort glas (3 dl) apelsinjuice. Men jag åt knappt en halv smörgås och drack kanske 1 dl juice. Det var faktiskt inte gott. Så jag tänkte att jag skulle äta glass istället. Men när jag stod med glasspaketet i handen så började jag fundera på vad sjutton jag höll på med egentligen. Är det värt att "förstöra" en veckas jobb bara för att jag mådde dåligt igår? -nej det ÄR inte det. Igår är ju trots allt igår. Ja, jag åt en påse plopp på kvällen. Jag drack ett glas läsk. Det var inte så nyttigt nej, men igår är igår och bara för att jag mådde dåligt igår så betyder det inte att jag kommer göra det idag. Om ja inte i förväg bestämmer mig för att göra det dvs. Jag la bort glassen. Jag sa igår att jag tyckte det räcker nu. Jag VÄGRAR att ge upp!

 

 

så bra inställning GE inte upp du är BRA.. ta en dag i taget, ingen dömmer dig häller snedsteg gör vi alla även om vi alla har ett mål att må bra så är det bara ta steget tillbaka dit man var och fortsätta,,, ätt ta flera steg åt fel håll gör det bara värre så du gjorde enligt mig ett toppenbeslut och la tillbaka glassen vilket gjorde det lättare för dig att komma tillbaka på ditt spår.. ta hand om dig gumman

Fasen så jag känner igen mig...kämpa på och var glad över de små stegen som att skippa glassen och skit i misstagen du gjort, de är ändå redan gjorda. Kan vi inte köra någon utmaning? Vi är ju flera som kämpar med övervikt...när man utmanar sig själv tillsammans med andra, så tycker iaf jag att jag sporras mer att sköta mig...Maria

Hej
Jag börjar med att säga att du absolut INTE har misslyckats, livet har sina upp och ned gångar och är man sjuk så är man, klart man inte orkar att ta tag i en massa saker då, man måste ju först försöka må bra själv, det andra får man ta sen.
Och nu har du ju börjat gå ner i vikt igen. Men helt ärligt är vikten det viktigaste? det tycker inte jag man ska må bra också
Massa styrke kramar till dig från Linda

Du är absolut inte misslyckad på nåt vis, tvärtom! :) Visst är det surt när man går upp i vikt pga sjukdom, men det är till att ta nya tag, heja oss :)själv gick ner 12 kg för några år sen, var så noga med vad jag åt osv, följde din blogg och fick så mycke motivation, kan du så kan jag, hipp som happ började jag gå upp igen, trots bra kost och rätt antal kalorier, (viktklubb), då visar det sig att jag fått fel på sköldkörteln, dvs underfunktion, så himla störigt, nu har jag fått levaxin, men den medicinen tar ju inte bort några kilon, men nu är ju din blogg tillbaka igen så nu hoppas jag att vi kan hjälpas åt att få bort dom retsamma volangerna igen, all styrka åt oss och andra som kämpar :)

Jag vet själv hur det är att slåss mot depression och panikångest samtidigt som man försöker vara hälsosam, hålla/gå ner i vikt och vara mamma. Du fixar detta!!! ❤

Du klarar detta! Du är dessutom väldigt modig!
Har tänkt mycket på dig, vill inte trycka på dig något men vill tipsa om att skippa socker och gluten samt införa gröna drinkar i kosten. Om du gillar att läsa så tycker jag att följande böcker är fantastiska:
Ett sötare blod
Matrevolutionen
Grönt för livet

bra jobbat! Det är inte lätt att ha styrkan att kunna stå emot sådär, grymt! Men den där stoltheten man får sen (när man till slut inser att det faktiskt var en stor grej att stå emot, även om "alla andra" bara skulle kunna göra det hur lätt som helst) den är skön den!

Hejja hejja!

Fast glass och andra godsaker kan man faktiskt unna sig och ändå gå ner i vikt, så att se det som ett misslyckande när man äter sånt kan ju göra att man ger upp allt. Sen kanske det är bättre att du fokuserar dig på ditt inre och ditt mående i första hand. Lycka till!

finaste vän,du är underbar som kämpar så. Du har ett enormt stort hjärta o de som bryr sig om dig vet att du varit sjuk o när kroppen är i obalans kan man lika gärna gå upp som ner i vikt. Du är såå bra!!! Ses imorgon bitti! Kram L

Kroppen kan sluta att producera östrogen vid en kraftig bantning som en försvarsmekanism, bla pga att kroppen har för lite kroppsfett. Kanske viktigt att du tänker på detta när du sätter din målvikt.Du var väldigt mager förut och hade troligtvis en vikt som inte var din riktiga vikt som din kropp naturligt vill ha.Du kanske måste ha en trivselvikt som är högre om du ska kunna må bra.

Kanske ska lägga ner allt med bloggade, och visa upp ditt liv offentligt och bara, jag menar bara börja Leva ditt liv för dig och dina närmaste. Bara ett tips ...lev livet i verkligheten istället gör på Facebook ....

Du är fantastisk Linda. En stor inspirationskälla för mig. Ville bara att du ska veta att ditt blogginlägg fick mig att låta chokladen i skåpet ligga kvar ikväll. Var sååå nära att jag gick och nallade i påsen innan... :P Gruppen på Facebook, 'Viktgruppen' du nämnde ovan, jag hittar den inte? :( Stort lycka till med avgiftningen av medicin, inte det lättaste, men du är en kämpe.

Äsch skit bakom spaken, nu hittade jag gruppen! :)

Har inte Facebook av en speciell anledning, men dela gärna med dig av utmaningen här också om du har lust och ork...styrka och mod till dig. Kramar från mig i Götet....

Jag förstår att du känner att din kropp kan stoppa dina drömmar som musiker och skådespelare, men för oss behöver du inte bevisa något. Det är jag övertygad om.
I alla fall så vann du min respekt när du gick ut och berättade sanningen om vad som hände istället för att mörka allt.
Lycka till med allt! :)