Matbakis med vågfunderingar

Idag tänkte jag ta upp det här med vågen igen och jag har en god anledning till att jag gör det. Folk väger sig ju givetvis olika. Somliga kör varje dag, som jag gör. Andra sträller sig en gång i veckan bara. Det finns de som kör varannan vecka och de som kör en gång i månaden. Sen har vi så klart också de som inte behöver tänka på vågen, då de inte har några viktproblem (eller de som har viktproblem och därför låter bli att väga sig).

 

Vart jag vill komma är det här med kroppen VS vikten. För en tid sedan frågade en person mig om jag ville gå ned till 55 kg för att jag fixerat på en siffra eller om det var en känsla i kroppen. Med handen på hjärtat så är det nog en del av båda. Del ett är att jag känner stor skinnad i magen (vilket är nytt sedan operationen) på när jag väger över 60 och under 60. Och självklart är det en skillnad i hur man känner sig i kroppen på 5 kg upp eller ned. Men när det kommer till normala pendlingar beroende på vätska, menscykel, eller dagen efter en bautamiddag följt av en efterättsbuffé som man äter tills man somnar i -så är det ingen skillnad. Då är frågan; Does one nee to know? Behöver man verkligen veta varje kg man går upp och ned då man pendlar, om det inte är så att man börjar gå upp i vikt?

 

För att förtydliga ytterligare. Igår vägde jag som ni vet 58,6 kilo. På kvällen blev det väldigt mycket ätande. Det blev eget godis, gemensamt godis, smakande av barnens godis, rostmacka (sådant gör jag bara när jag har "ätardag", att jag kan äta nåt jag vill ha enbart för att det är gott), ost och you name it. Alla människor gör så ibland att det blir lite FÖR mycket av det goda. Jag ställde mig på vågen som jag alltid gör men jag visste att gamla Bettan skulle ge mig ett icke glädjande besked. Pip pip 61,0. Nu vet ju alla att det inte egentligen är vikt man har gått upp och att det om några dagar bör vara helt borta, men jag har ändå sett det och det hugger ändå till i magen. Men hade jag egentligen behövt veta det? Förstår ni tanken där? Behöver vi egentligen se att det där händer? Det vore ju så klart skillnad om man skulle äta så varje dag eller flera dagar för då är det ju absolut nödvändigt att se hur det ser ut, men om det handlar om att man äter mycket en dag och sedan gått upp till dagen efter, om man blir ledsen av att se det så kanske man helt enkelt borde låta bli att väga sig.

 

För tänk på alla som INTE väger sig idag för att de inte har problem med vikten och det därför inte tillhör någon som helst form av rutin att väga sig -de kan också ha pendlat upp 2 kilon från igår till idag. Men de passar ju fortfarande i sina kläder (då det inte är fett vi lägger på oss på ett dygn, utan vätskor osv); as do I. De har ju ingen aning om att de tillfälligt gått upp och skulle de ställa sig på vågen 3 dagar efter på nåt läkarbesök eller whatever så skulle de väga som de brukar göra.

 

Efter mycket babblande kommer slutpoängen då, vilken är att jag tror ändå att det är sunt om vi som kört på här med vikten -när vi kommer ned i normala vikter eller i mål, faktiskt försöker att inte väga oss för ofta. Jag tänker på Pernilla till exempel (<--- klicka för att komma till hennes underbara blogg), hon väger sig bara den 1a i varje månad. Det betyder att hon har noll aning om alla uppgångar som eventuellt kommer under månaden. Det tror jag är skönt. Men för mig är det en rädsla som styr. Det blir ett kontrollbehov av det. Jag får känslan av att jag måste veta så jag kan hålla ordentlig koll och om jag går upp så kompenserar jag med att räkna efter i ett par dagar så det inte råkar gå över. Jag vet inte om jag vill leva så resten av livet. Känns kroppen normal och man passar i kläderna, vad spelar då vikten för roll, överhuvud taget -egentligen?

 

Det där med att väga sig är en fråga där alla svar har en positiv sida och en negativ. Jag tror att du och kroppen gått in i en ny fas nu och att vägningen är en del av att lära känna din nya kropp. Jag tror också att det tar ett tag att ställa om sig mentalt efter ett så stort och tidslångt projekt som du genomgått. Oavsett om du vill det eller inte så är din kropp inställd på vägning, en omedveten inställnning och du kommer få arbeta med rent kropplsig orolighet när du bryter den vanan även om du 'vet' att du inte behöver oroa dig. Jag skulle se det som en övergångsperiod där din nya känsla och förståelse/kunskap om din kropp kommer hjälpa dig att släppa vågen allteftersom. Du ska jobba fram en ny vana nu av att behålla en sund vikt och det kommer nog bli ett arbete i sig att skapa en ny medveten och omedveten inställning och känsla i kroppen. Kramar!

låter mer som du hamnat i en ätstörning och ond cirkel...

Tror att det är helt rätt att när man gått i mål max väga sig 1 gång/månaden - inte mer för det är bättre att fokusera på att känna hur kroppen mår och hur kläderna sitter - inte siffran på vågen....

Kram ♥

Du kanske kan trappa ner, börja väga dej varanna dag osv. För det är ju såklart inte bra att du väger dej och mår dåligt av det.

Kära du! Jag känner så med dig. Det är inte ofta man kan säga att man känna en annan människas känslor och verkligen förstå, men det gör jag nu. Det var som sagt just därför jag valde att väga mig en gång i månaden. Jag hade mått väldigt dåligt om jag skulle väga mig varje dag/en gång i veckan. Jag hade bara sett plusen - jag hade fokuserat på dem och inget annat. Fast det är fullt normalt att man ökar lite i vikt någon dag, för att sen gå ner det igen (som du skriver). För mig är det verkligen en lättnad att väga mig så sällan som jag gör, för jag slipper den ångesten och kan istället tänka i en hel månad att jag väger 62 kg (t.ex.) utan att ens tänka tanken att jag kanske väger 64 kg en dag... Visst kan jag känna mig större vissa dagar, men det är ju oftast inbillning har jag kommit fram till, för aldrig har jag väl känt mig så stor som när jag ska ställa mig på vågen (som dessutom visar minus..)?

Jag tror det blir svårt för dig att sluta väga dig varje dag helt plötsligt - det har ju blivit en rutin för dig. Jag föreslår att du minskar antalet vägningar till en början. Exempelvis att du väger dig varannan dag, sen var tredje dag, sen två gånger i veckan, sen en gång i veckan osv... Då håller du koll, men det blir kanske på ett mer avslappnat sätt och detta med förhoppningen att du i framtiden bara behöver väga dig ibland - eller inte alls, för att du har hittat en hyfsat hållbar vikt och en bra livsstil för det. Låt det ta tid! Det är en stor omställning, såklart! Du vet att jag tycker känslan är viktigast, men det är något som måste arbetas fram. Om man som du är van vid att fokusera på siffrorna (till största del då...) och baserar din känsla efter det (min tolkning) så är det inte alls konstigt att du blir förvirrad och har svårt att känna dig smal fast vågen har visat ett litet plus (som troligtvis är borta om två dagar). Känn efter lite till och gör en plan och försök hålla dig till den. Ropa till om du behöver hjälp :) Många kramar till dig, finaste Linda!

Ps. Tack för länken :)

Jag är en en-gång-i-veckan-vägare men det har hänt att jag i perioder vägt mig varje dag som exempel under jul och nyår. Då var mitt mål att jag skulle inte gå upp i vikt under helgerna, helst skulle jag ha gått ner.
Ibland funderar jag på att väga mig varje dag, eller åtminstone två tre ggr i veckan. Vilka fördelar ser du med att väga sig varje dag förutom kontrollbehovet?

Jag har haft lite onda tankar nu när jag ätit lite extra, speciellt i fredags. Men det försvinner väl ganska snabbt i veckan bara jag kommer igång med träningen och vanlig kosthållning igen.

Varpå anonym kommentar ovan, skit i den! Det låter mer som ett avundsjukt utrop. Jag vågar påstå att jag TIDIGARE haft ätstörning, men inte längre. Eftersom jag tidigare hetsåt ibland, numera blir det mest tröstätning ibland men försöker låta bli det med (det kanske också är ätstörning?)

Jag är inte där än utan är under min viktresa. Jag är precis som du, väger mig varje dag. Det sitter i skallen. Att man pendlar dag för dag är inget konstigt. Det handlar ju om man gått på toa eller inte, druckit mkt eller lite vatten och helt enkelt om kroppens vätskebalans i övrigt. Detta vet man men det är svårt när det som du säger blir ett slags kontrollbehov. Som föregående kommentar så tror jag att det är en ätstörning. Man blir inte kraftigt överviktig utan att ha en slags ätstörning. Det är ju ett avvikande ätbeteende som gör att man blir så pass överviktig. Det som är, är ju att det inte försvinner vips för att man lyckats blivit smal. Då, tror jag, arbetet måste fortsätta med att även förvandla det inre. Jag tror du skulle må bäst av att slänga undan vågen och bara väga dig max en gång i månaden. Mina smala vänner brukar inte väga sig ofta utan känna på kläderna. Börjar jeansen sitta tight brukar de väga sig och har man gått upp något så tar man tag i det då. Vill avsluta med att säga att du gjort ett oroligt jobb! Wow! Stor eloge till dig! Även en jättemysig blogg att läsa! :)

det jag menar är att du väger dig varje dag och visst kan man det men varför varje dag och sen så var det 60 kg nu 55 och när du är 55 så blr det lätt att man tänker ja men något kg till ner är okej...jag har själv gjort som du och slutat med att det blev ätstörning fast jag själv tyckte det var helt okej men när man är upp i det så ser man inte det hoppas du inte tog illa upp utan det var omtanke som jag ville fråga...

låter som du fattat ett klokt val ovan.. betydligt mer sunt och bra för dig! =D

Din blogg är så bäst, får så mycke hjälp av den, känner igen mig i så många tankar!! Hoppas verkligen att du fortsätter blogga om dina tankar och vikt, för den här bloggen är sååå beroendeframkallande :)
All lycka till dig:)