Jag försökte få iväg ett blogginlägg från min surfplatta igår, men den ville inte låta mig logga in och jag var alldeles för sjuk och trött för att klara av att sätta mig vid datorn. Jag berättar;

 

Som de flesta av er vid detta lag vet, så var det så att jag härom veckan var inne till min husläkare för att prata om min gallsten. Vid det laget hade jag också börjat samla extra vätska i kroppen och bad min husläkare att få ta vätskedrivande, eftersom jag lagt på mig så pass mycket så fort (vid det laget var det 2 kg extra vätska på ett dygn). Eftersom hon tidigare skrivit ut vätskedrivande till mig då jag en gång i våras svullnade upp 5 kilo på en helg, av extra vätska (som jag fick ut på bara två dagar med drivande) så trodde jag givetvis inte detta skulle vara ett problem. Min husläkare ville dock inte höra alls på det örat och tyckte att alla samlar vätska då och då, så det är bara att ignorera. Jag försökte förmedla hur mycket det var, vart det satt och att det gjorde ont, men hon ville inte lyssna och jag fick gå hem utan medicin (men med remiss för gallstenen i alla fall).

 

Under de nästkommande dagarna samlade jag hela 6 kilo extra vätska i kroppen (allt som allt) och hade så klart extremt ont. Jag fick springa in och ut hos läkaren, de undersökte och kände, tog massa prover på min kropp, tog EKG och ytterligare djupare tester på njurar, lever, alla möjliga värden osv, för att se om de kunde hitta något fel. Alla prover visade att allting såg bra ut bara. Jag lyckades via distriktsköterskan få ut vätskedrivande trots att min läkare (som gick på semester dagen efter jag varit hos henne och därför inte fanns på plats för att se allt detta) sagt ifrån om det. Två dagar senare så var alla 6 kilon, mosigheten och smärtan i kroppen borta. Jag åt vätskedrivande mellan torsdagen (förra veckan) tills i måndags kväll (den här veckan) då jag tog sista tabletten.

 

Jag valde då att prova att gå av vätskedrivandet igen, för jag hade under första svängen då de tog alla prover, fått en återbesökstid till min husläkare för diskussion av detta. Så  jag tänkte att om jag åter igen skulle börja samla vätska, så skulle jag haft både första tillfället med de 6 kilona (och alla läkarbesök) samt en sväng till, som skulle kunna visa henne att jag faktiskt talade sanning och behövde inte bara drivande vid behov, men också en utredning på varför.

Men den här gången gick det så mycket snabbare! På bara två dygn hade jag samlat hela 4 kilo extra vikt av vätska, men det var inte lika denna gången som senaste, för den här gången gick det så långt med svullnaden i magen att det började trycka på lungorna och igår under dagen fick jag riktig andnöd.

 

Det är ingen form av överdrift att säga att läget blev ganska allvarligt. Dag ett och 2 kilo plus så syntes det (som ni ser i mitt förra inlägg) att benen var ordentligt svullna och på kvällen förjde magen efter. På morgonen dag två så var mina ben som stockar och det gjorde så klart ont. Åter igen fick jag inte på mig skorna och magen var stor som en boll. På bara en timme så hann jag träffa min väninna två gånger som alarmerade att mitt ansikte svullnat på sig från första mötet till andra och jag började kippa efter andan då buken var så extremt full med vätska, även så högt upp att det pressade mot lungorna.

Eftersom jag bor precis vid vårdcentralen så tog jag mig med flackande blick, mosighet och smärta dit. Med mina flämtningar tog distriktsköterskan emot mig och först sa hon att det var akuten omgående som gällde och började be mig om vem som kunde köra mig dit eller om det var ambulans som gällde. Jag lyckades få fram att jag inte trodde det var nåt faktiskt fel på lungorna utan vätskan som tryckte och eftersom hon dessutom sett mig förra veckan under första vätskesvängen så kunde hon klart och tydligt se skillnaden i magen från då och nu, trots att det var 6 kilo förra gången och "bara" 4 nu.

 

Sköterskan ringde snabbt på läkaren som fick avbryta att ta in patient och komma bort till mig på en gång. Han klämde och kände på mig och sa åt mig att jag omedelbart skulle hem och ta vätskedrivande och att jag INTE fick sluta med det. Han sa att han skulle skriva detta tydligt i journalen och att det MÅSTE påbörjas en ordentlig utredning om varför jag samlar så mycket vätska i kroppen

 

(det har inte blivit som någon biverkning av viktminskningen för jag har alltid samlat vätska. SKillnaden är att då fanns det mycket kropp att fördela den i, medan det nu finns väldigt lite kropp att expandera).  

 

Jag skulle sedan vara sängliggande och vila (gissar pga andningen) tills vätskan förvunnit. Skulle det inte ge med sig så jag fortsatte ha svårt att andas så skulle jag in till akuten.

 

Idag när jag vaknade, HELT GALET, så var all extra vätska borta. Alla 4 kilon. Smärtan är också borta (förutom att dte ömmar lite i buken), men jag är väldigt trött idag eftersom kroppen jobbade så mycket igår. Men nu slipper jag testa att gå av det i alla fall, förrän vi vet mer.