Viktigt svar

Jag fick en fråga angående när jag är hemma med familjen, eftersom jag har så mycket att göra nu på kvällarna. Jag kan lugna med att det inte är så faligt som det låter.
 
Måndag: Jag kommer hem efter jobbet och går hemmifrån till dansgympan 19.20. 
Tisdagar: Jag kommer hem efter jobbet och går hemmifrån till repet kl 19.
Men det är bara imorgon och nästa vecka kvar på detta, sedan kommer jag inte att gå hemmifrån alls på tisdagar.
Onsdagar: Kommer hem som vanligt efter jobbet. Är hemma hela kvällen
Tordagar: Kommer hem som vanligt efter jobbet. Är hemma hela kvällen
Fredagar: Kommer hem som vanligt efter jobbet. Är hemma hela kvällen.
Med undantag för 9 november till 15 december då jag har föreställning kl 19 på fredagkvällarna (men det är bara en månad det handlar om så det är ok)
Lördagar: Ledig hela dagen. Har haft rep 12-15 (där barnen ibland varit med) men det är lika där som med tisdagar att det bara är nu på lördag kvar och sedan blir det inget mer lunchrep på lördagar. Är då hemma hela dagen fram tills på kvällen när det är föreställning (fast bara under en månad och sedan är det stopp)
Söndag: Ledig hela dagen.
 
Så för att summera så är det hittills bara en dag i veckan jag inte varit hemma alls med familjen vilket varit tisdagar. Det kommer bytas ut till fredagar då jag som nu på tisdagar, bara kommer hinna äta hemma innan jag ska gå. ALLA andra övriga dagar i veckan är jag med familjen som vanligt, bortsett från timmen jag är på dansen på måndagar.
 
Vad jag menar när jag säger att det är mycket är mer att det mentalt är mycket. Jag läser texter och tränar in repliker hemma när vi inte repar. På måndagar och tisdagskvällar är jag borta, även om det på måndagar bara handlar om en timme. De övriga kvällarna ska jag hinna med min crosstrainer minst en timme också, gärna mer. Så jag kanske ska omformulera mig igen och byta ut att det är fullt upp, till att det är fullt upp två dagar i veckan och övriga dagar är jag hemma med familjen.
Det som stjäl min ork från att komma hem och hålla på med bloggen och sånt är att jag är trött efter jobbet och vill spendera tiden med familjen (bortsett från att läsa texter och träna på crosstrainern, men det gör jag å andra sidan i samma rum som dem) och då blir det inte att jag sätter mig vid datorn, för jag orkar inte det också.
 
Anledningen till att jag berättar det här är för att det lät lite på kommentaren jag fick (vilket det kanske inte alls är) som om att jag kanske tar för mycket egen tid. Jag vill således inte att någon ska tro att jag på nått sätt inte spenderar tid med min familj och speciellt inte för att någon tror det förändrats i takt med att jag gått ned i vikt. Jag är medveten om att det finns folk som förändrats när de gått ned i vikt. Jag har inte förändrats som person, förutom att jag har blivit gladare, eftersom jag mår bättre med mig. Att jag har mycket att göra (fast jag kallar inte en kväll i veckan att det är överdrivet mycket) nu är eftersom jag kom med i revyn vilket var jätteroligt. Innan jag tackade ja till att delta så satte jag och Tomas oss ned och pratade om hur det kommer påverka hur jag är hemma och kom fram till att en kväll i veckan (plus 3 timmar på dagen på helgen) undre reptid, inte är något som helst problem. Det är ju som om att jag skulle gått på gymmet två dagar i veckan. Det har inte nåt med min vikt att göra heller.
Som sagt, jag vet inte om personen som kommenterade menade något negativt alls, men eftersom jag hört om andra som gått ned och förändrats och jag fick den känslan från kommentaren så tänkte jag att det är bäst jag skriver detta ifall någon funderar på detta.
För att göra det solklart: Jag älskar Tomas precis lika mycket som innan, nej faktiskt kanske till och med mer, för han är så fantastiskt stöttande. Vi har varit gifta i 7 år, going on 8 och allt känns underbart. Mina 3 älskade söner är de viktigaste som finns i hela världen och jag skulle aldrig kunna spendera all min lediga tid ifrån dem, eller från Tomas. JAG är som jag alltid har varit. Förhoppningsvis en bra person. Jag bryr mig mycket om andra och hur andra mår. På gott och på ont, eftersom vissa trampat på mig för detta. Jag har dock blivit bättre på att stå på mig, vilket jag tror kommit i takt med att jag börjar känna mig värdefull igen. Jag är värd att få känna mig värdefull. Det är inte samma sak som att tro att man är bäst, vackrast och viktigast.
 
Det här blev ett långt inlägg, men jag kände att jag ville säga allt detta. Har ni något ni funderar kring så fråga på, jag svarar gärna
 


Kommentarer
E

Tänkte jag skulle svara du gjorde frågan till en stor fråga var inte menat så.

Jag menade absolut inget illa med frågan och menade så klart inte att du inte skulle älska din man och dina barn.
Det skrev jag väll inte.
Jag undrade bara hur du hinner med allt, jobb, familj och allt där i mellan du har mycket i gång och det var inget negativt menat på något sätt.

Jag menade som sagt inte så som du nu tror.
Och att du hade ändrad dej som parson det skriv jag inget om.

Hoppas du förstår att jag inte menade så som du nu tror att jag gjorde.

Inte måste du berätta i detalj hur du har det du får vara borta/hemma hur mycket du vill.
Jag menade som sagt inte frågan så.

Svar: Nejdå, det är ingen fara. Jag förstod att du inte sa nåt om min personlighet eller så. Jag menade bara att det kanske är andra som funderar kring just det här ämnet om hur folk kan förändras när de går ned i vikt. Hörse själv nyligen en intervju med en kvinna som gjort en operation och att hon själv erkände att hon blev väldigt ego efter det och att barnen inte fick hennes tid så mycket och att det slutade med skilsmässa. Allt för att hon blev för ego (henne ord). Jag fick en kommentar för några månader sedan också av någon som sa just det där att de hoppades jag inte skulle ändras som person.
Jag tog inte din fråga illa, så det är ingen fara. Frågan blev som sagt stor just eftersom jag vet att det är folk som funderar kring dessa saker i samband med att vissa tappar mycket vikt. =)
Linda

2012-10-29 @ 13:30:27
smulan

Bra förklarat:) Men jag läste att hon som frågade inte menade nåt illa och det behöver det ju inte heller vara. Bra att du inte tar illa upp. Men jag förstår ändå dom som undrar över sånt här. Alla klarar inte att gå ner så mycket i vikt och fortfarande vara sig själv. En f.d väninna till mig klarade det inte. Hon blev elak mot överviktiga. Men du verkar vara dig lik, iallafall i dina inlägg:)
Man kan ju som du skriver ha mycket att "göra" men ändå vara hemma så att säga. Det är som när jag skriver att jag har mycket på G. Egentligen är det inte så mycket, men för mig är det det, med tanke på den lilla tid per dag som jag har ork. Så allt är relativt. Tycker du gör allt så otroligt bra:)
Kram

Svar: Tack ska du ha! Vad glad jag blir nu över dina ord. Nej hon/han menade säkert inget illa, men jag tänkte det var lika bra att lägga ut hela det där ändå ifall någon funderar kring det. Oj! Jag vet inte hur man kan bli elak mot överviktiga!? Någon som sjlv varit stor borde ju kunna förstå om någon!
Då förstår du mig precis låter det som =) Vad skönt med andra som kan relatera och säga att de känner igen sig =) TACK fina du!
Kram
Linda

2012-10-29 @ 13:54:29
URL: http://smulgubben.wordpress.com
Pernilla

Jag har aldrig tänkt att du försummat familjen, men däremot är jag väldigt imponerad över att du orkar hålla ett så högt tempo. Jobb-träning-rep-familj-blogg och allt annat. Du är en superkvinna :)

Svar: Oj, tack ska du ha. Men inte då. Jag tror att det blir naturligt med många bollar i luften när man blir förälder, eftersom man har allt att göra OCH barnen och maken liksom =) Tack <3
Linda

2012-10-30 @ 18:17:14


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0