Som en sömngångare
Idag har det varit tyst från mig -jag vet och jag ber om ursäkt. Men smärtan tog lite musten ur mig igår och efter att jag väl lyckats somna i natt så sov jag djupt fram tills 10. Då vaknade jag en timme och sedan somnade jag i soffan igen och sov tills för kanske 30 minuter sedan. Jag tror det som sagt beror på att jag hade så ont igår att jag var så trött, men när jag kände att jag somnade om i soffan så lät jag det bara ske. Nu är jag lite piggare och har för tillfället lite mindre ont. Således ska jag försöka röra på mig en liten stund för man ska ju undvika i mesta möjliga mån att bli stillasittande under läkningen. Sedan får vi se hur mycket jag orkar också.
Senare idag så tänkte jag göra ett helt annat sorts inlägg, där vi går tillbaka och ser på gamla bilder, där man ser lite mer av min viktresa och skillnaden mellan förra julen och årets.
Och TACK för all pepp jag fått från er! Det värmer att ni finns där ute och tänker på mig,
Kommentarer
Pernilla
Usch, jag har varit så himla dålig på att kommentera de två senaste veckorna och jag blir lite arg på mig själv, för nu om någonsin hade du behövt och förtjänat alla de där kommentarerna som jag egentligen velat skriva. Jag hoppas (och tror) dock att du vet att jag tänkt på dig och att jag är så imponerad över att du lyckas hålla skenet uppe på det sätt som du gör. Du är så stark! Kramar!
Svar:
Linda
Trackback
