Lucia! Hur ska man göra?

Sankta Lucia, ljusklara hägring. Sprid i vår vinternatt, glans av din fägring.
Ja idag är det Lucia, vilket tillhör en av årets mysigaste dagar med alla ljus, all sång och doft av nybakat lussebröd. Det är också den dagen i december som jag alltid känt att det är på riktigt och att julen faktiskt snart är här. När jag var i skolåldern så var jag alltid med i kören. Varje år från lågstadiet tills jag gick ut gymnasiet och just Lucia var en av årets absolut viktigaste kördagar. Jag minns det med glädje.
 
Jag kan också titta vidare på Luciadagen och vad den varit för mig de senaste åren. Kantat av barnens underbara små klingande i allsom olika toner, sjungandes Luciasånger i barnomsorg och skola, till att sitta i soffan på kvällen och proppa i sig saffransbröd och must, tills det nästan rann ur öronen. Inspelningen av årets Lucia som gått på kvällen medan julglädjen spridigt sig i kroppen. Ja, kort sagt så älskar jag Lucia.
 
I år blir min Lucia lite annorlunda. Jag missar TYVÄRR barnens luciafirande på förskolan (Marcus har inget i skolan i år, för föräldrarna), eftersom jag var tvungen att jobba hela dagen idag, då jag vabbat ett par dagar den här veckan och snart ska bli sjukskriven. Det känns trist men det är bara ett år av alla, så det är okay. Vi får sjunga lite ikväll istället. Det andra är att jag inte ska äta saffransbröd och dricka must tills det rinner ur mina öron. Nej idag ska det bli en av mina små lussekatter som jag bakade igår, samt en pepparkaka. Det är jag värd, så det ska jag ta. Men sedan räcker det.
Jag undrar om jag kommer tycka att det känns jobbigt ikväll eller om det kommer kännas lika naturligt som alla andra kvällar. Jag tänker då främst på det här att man lever på minnet av saker. Har man alltid skjutit raketer på nyår men inte sedan gör det ett år så är det tomt och trist. Har man alltid firat in sommaren med en glasdrink den 1 juni (haha, var kom det ifrån) och sedan ett år inte kan, känns det då konstigt? Har jag de senaste åren ätit så magen nästan vänt sig, av lussebulle på Lucia, kommer det då kännas konstigt att låta bli? Jag tror inte det faktiskt. Det återstår dock så klart att se. Hur som haver så blir det inte mer än en.
 
Hur firar ni Lucia? Och finns det något ni tidigare gjort som ni nu kommer att låta bli?
 
Tekniska högskolan idag på morgonen
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0