Tiden rusar på som aldrig förr -men vad ska man säga, det är ju december trots allt. Jag ska ta ordentliga foton här hemma så ni får se hur det blivit med allt julpyntande och så.

 

En ny vecka har startat och nya möjligheter finns att förändra sitt liv. Varje dag är en möjlighet att fånga. Det finns ingen mening med att titta tillbaka mer än för att lära sig av det förgågna -för det kan ändå inte ändras i efterhand, men framtiden är din att forma precis som du vill. Glöm inte att du är kaptenen på ditt eget skepp.

• Vilka mål har ni?
• Är de stora, är de små?
• Är de tunga eller känns de lätta?.
• Hur visualiserar ni er att det känns när ni kommit till den punkten då ni är nöjda?

 

För min egen del hade jag gett upp, innan jag bestämde mig. Mitt beslut var så starkt att det inte kunde rubbas och jag fullföljde min livstilsförändring utan pauser och utan att ge mig. Jag visualiserade hela tiden mitt mål framför mig vilket gjorde det lättare. Idag står jag här, klar med min viktresa -i mitt livs form och jag har aldrig mått så bra någonsin. DEN känslan är fantastisk. KAN JAG SÅ KAN DU!

 

Det känns i luften att värmen har blivit annorlunda. Det är klart kyligare värme nu, även om det kan bli riktigt varmt i solen. Detta innebär att tiden med powerwalks för mig blir något svårare än den annars brukar vara. Eftersom jag gått ned så mycket i vikt så har jag väldigt lite underhudsfett kvar och att vara sämre isolerad innebär sämre möjlighet att hålla värmen. Det kan man känna redan tidigt i viktminskningsläge, att man fryser mer. Det beror som sagt på att kroppen arbetar med att bränna fettet och mindre fett = mindre isolering.

Tomas skojade lite förra vintern om att vi nog fick lov att flytta till varmare trakter över vintrarna och bara vara hemma just på julen. Jag minns att jag stod vid bilen och bara skakade och grät för att det gjorde så himla ont i kroppen på mig och då var det ändå inte så farligt kallt, utan kanske bara ett par minusgrader. Det är det jag tycker är störst minus med att gå ned i vikt -att frysa så.

 

Många frågar mig hur jag gör för att hålla vikten. Mitt svar på det är ganska enkelt;

-jag har fortsatt med mitt sundare sätt att leva.

 

 

När jag blev klar med min viktminskning och slutade viktminska (för några månader sedan nu) så gick jag inte tillbaka till att leva som jag gjorde förut. Under viktminskningens gång gjorde jag en livsstilsförändring och den är bestående. Det innebär att jag inte äter godis och onyttigheter varje dag. Jag äter normala matportioner och inte bara massa skräpmat. Jag väljer trapporna istället för hissen, hämtar barnen genom att gå och cyklar hellre om jag väljer affären en bit bort, än att ta bilen. Jag är heller inte lat längre (jo ibland, som alla är, men inte vardagslat) och låter andra göra saker åt mig, utan gör dem själv. Så håller jag vikten och det är så jag planerar att fortsätta hålla den också, genom att leva sunt.

 

 

En ny helg har börjat och lördagskvällen är här. Det är nu många funderar på hur de ska göra med sitt helgmys? Ska man stå över eftersom man vill gå ned i vikt eller hålla vikten, ska man "unna" sig "synda" , "tillåta",  "vara busig" osv? Kanske våndas man över att man åt så mycket under fredagsmyset att det känns lite förbjudet och dumt idag eller så "tillåter" man det väl idag för imorgon så jäklar ska vi börja om. 

 

Jag rekommenderar att ni skrapar bort alla de där orden som gör att det ni väljer idag egentligen kan tolkas som ett fel. För väljer ni att äta gott idag -smal som tjock, normal som deffad, för liten eller extremt stor, så är det ett VAL ni gör och väljer ni det så ska det kännas bra.

Jag förstår så klart att många inte kan glädjas när de äter eftersom det faktiskt känns som om de gör något förbjudet, men försök att komma ihåg att livet är till för att levas och en del i att leva är att njuta. Att känna att det är fel eller förbjudet, om det verkligen inte går att släppa de känslorna, låt det i sådana fall bara kännas som ett hinder på vägen som ni måste komma förbi.

 

 

Ännu en vecka har gått och jag hoppas att ni alla känner nöjda med hur ni levt under veckan. Det finns dock alltid rum för förändring och varje ögonblick är en ny möjlighet att fånga upp livet. Under helgen är det många som upplever att de "faller". Det kan handla om allt ifrån att det blir för mycket att dricka till att det blev alldeles för mycket mat och godis.

Många upplever måndagar som en tung veckodag, just eftersom det är den dagen de ska "börja om" eller "ta tag i det hela" igen. Man behöver inte känna så om man lär sig att hitta en fungerande balans. Jag säger det igen -under tiden som jag viktminskade från 130-50 kilo så åt jag godis på helgerna. På fredagen eller lördagen mös jag ned mig i soffan med det godis jag ville ha. Det var helt olika vad jag åt och vilken mängd. Ena veckan kunde jag känna att det var en skål jordgubbar som var grejen. En annan helg blev det en påse ostbågar. En tredje vecka kände jag inte för något och ytterligare en gång kunde det vara en påse plockgodis, ibland 10 bitar ibland en jättepåse. 

När man sitter mitt i situationen där man försöker att ändra sitt liv, till exempel då man gör en stor viktresa, så är det inte helt ovanligt att man kommer till stora svackor, där man efter ett tag ser på sig i spegeln och det känns som att man har så långt kvar innan det är dags, man är bara ful, tjock och magen/rumpa/låren/osv kommer aldrig att försvinna -någonsin. Och man känner nästan att man inte orkar längre, för man är inget fin i alla fall.

Ett kritiskt skede är nu nått och det absolut vanligaste folk då gör, (förutom att eventuellt stanna till och vara onyttig en vecka) innan de kanske tar tag i det hela igen, är att sätta på sig sin "fulkostym". Men vet ni en sak -det finns ett fantastiskt trick för att komma förbi många de negativa tankarna man kan få om sig själv så där. Det spelar ingen roll om man är överviktig, tjock, smal, fit, eller deppig, det kan ändå göra stor skillnad när som helst i livet. Det är att se till att göra sig i ordning.

 

Det är lätt att man blir lite komfortabel i sina  slapparkläder. Inte orkar man fixa håret, sminka sig/raka sig, raka benen om man är kvinna -för vem ser dem ändå (alternativt, "jag är ju ändå så fet och ful så vad spelar det för roll"), men det spelar faktiskt roll. En av de råden folk som "gått in i väggen" får, är faktiskt att börja varje morgon med att gå upp och göra sig i ordning. Vad har vi egentligen dessutom för anledning till att spara alla kläderna till bättre tillfällen?

Varför ska man inte kunna sätta på sig den snyggaste tröjan eller kjolen, skjortan, klänningen, jeansen, finskorna osv bara för att det är vanlig vardag? Okay, smoking och balklänning kanske är att dra det ett steg för långt, men de andra fina kläderna, njut av dem. Njut av att känna er fina. Det gör väldigt stor skillnad för självförtroendet. Det är också en väldigt bra hjälp på vägen när man ska lära sig att acceptera sig själv och kanske till och med älska sig själv.

 

När jag började viktminska så kände jag mig jättetjock och ful i början. Men sedan hände något efter ett tag. Jag vägde omkring 100 kilo när jag helt plötsligt började känna annorlunda för mig själv. Jag satte alltid på mig de fina kläderna (så fint jag kunde). Jag började se mig själv annorlunda eftersom jag inte bara gjorde min förändring kroppsligt, utan också mentalt. Jag slutade ta mig endast mjukiskläder -trots att jag fortfarande var tjock. Än idag så fixar jag till mig nästan varje dag. Så klart är det inget fel att juica runt i de fulaste mjukskläderna emellanåt heller, det måste man också få göra för att må bra. Men alla dagar som ni känner för det -fixa till er lite, sedan njuter ni en stund över hur fina ni är, sedan fångar ni dagen.

 

Jag känner mig helt stum. Jag har inga ord som en räcker till för att beskriva den känsla av tacksamhet och glädje som jag har i kroppen. Jag hade aldrig kunnat drömma om att folk skulle vilja hjälpa mig som de gör och har gjort och jag känner mig mer än rörd och varje gång jag öppnar facebook får jag sitta och gråta glädjetårar igen. Ni är alldeles för fina! 

 

Igår hände också något fantastiskt och jag har blivit ombedd att dela detta med er för att fler ska kunna få möjligheten att ta del av det. Jag öppnade facebook och möts av detta (översta bilden) och höll på att bokstavligen trilla ihop i en hög. Jag skakade som ett asplöv och hade inte ett ord. Jag försökte beskriva mitt tack, men det fanns inga ord som täckte och räckte. Idag på morgonen när jag vaknade så hade samma underbara Natalie gjort ytterligare ett inlägg (bilden nedan). Hon bad mig att dela detta med er, via min blogg, så att fler skulle kunna gå in på hennes sida och eventuellt vara med, eller vilja titta vidare på dess fodral. Hennes facebook hittar ni HÄR 

 

 

Jag har fått ganska många mail, kommentarer och förfrågningar om vart man kan vända sig för att hjälpa till med den här insamligen. Jag hade inte tänkt skriva det i bloggen först, för jag vill inte att någon missuppfattar det och tror att det är jag som startat detta (förvisso ser ni att så inte är läget om ni går in i gruppen och tittar). Men jag inser att det är för mycket att svara på, så när en person rekommenderade mig att i alla fall skriva ut det så har jag bestämt mig för att göra det ändå.

 

Men först vill jag understryka att det inte är jag som startat denna grupp eller kommit på idén och att jag inte vill att någon känner sig tvungen att vara med att bidra. Att ni ens frågar eller tänker/har tänkt tanken, nu eller någonsin är större än det. Jag är så tacksam för all positiv energi jag fått från er alla läsare och hade aldrig ens tänkt tanken att något sådant här skulle kunna ske. Det går lite bortom mina drömmar om ni förstår hur jag menar. Ni är helt underbara och fantastiska som ni är -med eller utan bidrag! NI ger mig styrka varje dag. ERA kommentarer gör sådan skillnad i min livskvalitet (även om ni inte tror det!)

 

 

Gruppen på facebook hittar ni HÄR

Swedbank 

Clearing nr : 8327-9

Konto: 924 649 080-0

 

 

 

 

VIKTIGT!

Jag känner att jag har något jag vill klargöra för er alla här och det gäller hur jag äter -lightprodukter eller inte, kaloriräknande -varför. Anledningen till att jag vill göra detta uttalande är eftersom jag inte vill att ni varken ska tro fel om mig, men också för att inte felaktigt sprida ett osunt budskap.

Jag äter alltså INTE bara lightprodukter eller lågkaloriprodukter. Det är vissa utvalda saker som är light eller lågkalori som jag av olika anleningar väljer som sylt (som jag använder som marmelad), äppelmos, lätt kvarg och om jag äter yoghurt/fil eller kräm, så väljer jag oftast en lätt variant. I övrigt äter jag helt vanlig mat, precis som alla andra och OM jag av händelse äter något lågkalori så är det för att det är något jag tycker är gott och absolut inte för att gå ned i vikt på något vis.

Jag vill helt klargöra att jag sedan några månader tillbaka är HELT klar med min viktminskning (jag vill alltså INTE gå ned mer i vikt -överhuvud taget) och arbetar endast i nuläget med att öka upp mina kalorier så att jag ska äta normalt och som precis alla andra. Under detta, som jag kallar stegring, så har jag gått till en dietist för att få råd om hur jag ska stegra utan att det blir galet för kroppen. När jag började stegra så gick jag ned mina sista 5 kilo TROTS att jag ökade matintaget. Jag frågade en läkare och dietisten och detta är helt normalt att det kan hända, dock skulle det stanna upp för att vara okay och det stannade också upp. Det kan hända att det blir så att kroppen NATURLIGT  vill lägga på sig ett par kilo under ökningen, för att den vill hitta den vikt som den själv tycker är normalt. Detta är helt okay med mig, för att klargöra. Går jag upp några kilon så är det helt okay -förutsatt så klart att det är kroppens val och inte för att jag börjar slappa till och äta massa hamburgare och godis. Dock vill jag också klargöra att jag äter hamburgare och godis som alla andra. Jag har faktiskt till och med släppt min regel om en dag i veckan och äter när jag vill (dock blir det oftast bara fredagen och -eller lördagen).

Jag försöker INTE hålla igen mitt matintag utan äter mer nu än jag gjort sedan innan jag började gå ned i vikt. Jag äter troligtvis mer än många som inte försökt gå ned i vikt gör, eftersom jag äter ett jämt antal kalorier om dagen, medan de som inte försökt gå ned i vikt, liksom blogginlägget jag skrev igår, faktiskt äter ganska olika och splittrat från dag till dag. Så kommer jag så klart också att äta sedan, ibland mer och ibland mindre , för det är så man normalt lever.

Vad gäller att jag räknar kalorier fortfarande fast jag är normalviktig handlar alltså för att avsluta detta, om att jag ska öka upp mina kalorier utan att det bli för stora nivåer som skiljer i kroppen, så att jag kan få släppa kalorierna helt och hållet och leva PRECIS som jag gjorde förra året när jag gick ned i vikt -enbart på sunt förnuft, fast nu i NORMAL mängd -till skillnad från "i mindre mängd".

Har ni några frågor så tveka inte att ställa dem!
Tack för ordet!

/Linda

Nu är det sista dagen på vår semester och imorgon startar vardagen. Det betyder också att ni kommer att få se mig bloggandes här som vanligt, eftersom vi kommer att vara hemma som vanligt nu. Idag har jag passat på att städa och tvätta här, så jag inte skulle ha det kvar till imorgon, för på kvällen kommer min syster Sandra hit för lite tv-spel. Det ser jag fram emot.

 

Nu till vikten. Hur har det egentligen gått för mig med vikten under semestern? Det är ju som ni vet lätt "att det blir lite för mycket semester" och alltså "för mycket av det goda" under den här perioden. Men jag kan meddela att för min del har det gått lika bra som förra sommaren -vilket innebär att jag stått helt still i vikt (förra sommaren gick jag stadigt ned). Det är alltså för att understryka exakt det jag ska göra nu. Viktminskningen är jag, som jag hoppas ni förstår, färdig med sedan en tid tillbaka. Vad som alltså återstår för mig nu är att hålla vikten. Detta ska jag dessutom lyckas med under tiden som jag ökar på mina kalorier till normal nivå.

 

Nu kanske ni som följt mig länge eller från början kommer ihåg att jag INTE räknat kalorier under tiden som jag gått ned i vikt. Jag understryker alltså även detta (och som det idag står i Söndagsbilagan till Aftonbladet) att jag alltså INTE räknat kalorier under min viktminskning.

Anledningen till att jag började räkna kalorier (i påskas ungefär) var för att jag ville kolla hur mycket jag egentligen åt eftersom jag då stod still på 57 kg sedan i mitten av januari. Vid närmare räkning visade det sig att jag åt ca 1300-1400 om dagen och jag fortsatte att räkna för att kolla att jag inte åt över det

-eftersom jag ville ned en bit till. Strax lossnade det helt (jag var alltså på en berömd platå) och jag gick ned till mina 50 kilo fort efter det (ca1,5 månader). 

 

Här valde jag att träffa en dietist för att få stöd i ökningen av kalorierna. Jag hade som jag sa innan, fortsatt att räkna kalorierna för att se att jag inte översteg 1300 på sluttampen, men också eftersom jag med hjälp av att räkna dem också kan öka dem (min matmängd) i en takt som kroppen accepterar, så jag kan ta mig från viktminskningläge till normalläge. För som ni alla förstår så har jag ätit allt -även godis, precis som jag sagt, men i lite mindre mängd bara (a.k.a ca 1300 kalorier om dagen) men så kan jag ju inte fortsätta leva eftersom jag inte vill gå ned mer i vikt. Än så länge går det alldeles utmärkt och jag har inte ökat något alls i vikt, under tiden som jag ökat mitt kaloriintag.

 

Jag har för en tid sedan haft en frågestund i min blogg och jag kommer snart att svara på dessa frågor. Passa på i detta inlägg om det är något ni vill fråga. Jag kommer göra ett samlat men kan även svara efter hand om det skulle vara så.

 

 

Här har det grejats för fullt idag. Jag har varit och hämtat ett par byråar, träffat min väninna Jessica (<-- länk), städat, handlat och hämtat barn.

 

 

Det blev lite balkongmys med barnen till middagen. Det är så skönt nu när det är så pass varmt ute att man kan sitta ute och äta trots att det inte är sol som ligger på.

 

 

Jag har ju väldiga problem med att hålla värmen som ni kanske minns? (jag ska berätta om det vid ett annat tillfälle) så när det är varmt nog för mig så brukar de flesta andra tycka att det är skönt också. Och visst börjar man vittra sommar?

 

 

Något annat som får det att verkligen kännas som om sommaren står för dörren är att klockan är strax efter 19, solen skiner, det är nästan 19 grader ute och alla barnen på gården är ute och leker tillsammans. Underbart.

 

Jag vet hur jag ska spendera min kväll ikväll. Jag har nämligen fått hem min första surfplatta. En samsung Galaxyplatta och jag är helt överlycklig över att äntligen ha den hemma -då den varit restad så länge att jag har fått vänta nästan en månad på den. Men nu är den äntligen här och sedan ska jag lägga mig i sängen och pillra med den. Men först tror jag att jag ska mysa med en film och kanske lite popcorn till det. Tomas arbetar borta den här veckan, så jag får roa mig bäst jag kan.

 

I övrigt håller jag på att fixa med min offentliga facebooksida för Goingsmaller. Man kan förvisso följa eller adda mig på min privata facebook, men tänkte att det kan vara bra att göra en sida offentlig istället, som man kan gilla. Där kommer man kunna se massa uppdateringar, foton som är samlade osv. Man kommer givetvis också att kunna ställa frågor, få direkt kontakt och sådant. Tills vidare hittar ni mig på min vanliga facebooksida: https://www.facebook.com/lindaskimra så säger jag till så snart den andra är färdig.

 

Till lunch idag gjorde jag en egen nudelsoppa med Shiratakinudlar, rökt kalkon, minimajs och lätt naturell yoghurt. Det är enkelt och supergott. Jag kryddade på ganska ordentligt också så det blev en smakrik nudelsoppa. Fördelen med Shiratakinudlarna (förutom att de är glutenfria) är att de innehåller så extremt få kalorier. 100 gram innehåller endast 10 kalorier. De går alldeles utmärkt att använda som kalla nudlar i sallader, som substitut och lättare alternativ för pasta om man vill det, eller just som nudlar.

 

Jag får ofta frågor angående mat och träning, motivation, längd, vikt mått, klädstorlek och allt annat man kan tänka sig. Med anledning av detta så har jag bestämt att det nu åter igen är dags för en frågestund i bloggen. så I DETTA blogginlägg (helst) så är det bara börja fråga, så ska jag göra en sammanställning om ett par dagar där jag försöker besvara så många av era frågor så utförligt som möjligt.

 

Jag skulle vilja be att få tcka så mycket för all pepp jag fått från er, här i bloggen och på facebook, angående mitt inlägg gällande benen igår. Nej det stämmer -det var inte så lätt att visa upp dem. Men när jag gör sådana saker så är det för att hjälpa andra och eftersom det inte finns något bättre än att få hjälpa andra att må bra (tycker jag), så bjuder jag på det. När det eventuellt blir aktuellt för en operation så kommer jag -liksom jag gjorde med magen, att ge er bättre bilder.

 

Idag har jag massa saker att göra. Jag ska söka jobb, träffa en väninna, storstäda samt fixa med min nya facebooksida tänkte jag. Snart kommer bloggen också att få en ny design av en jätteduktig tjej. Mer om det och henne får ni veta längre fram. Tills vi hörs lite senare idag så önskar jag en fin dag och lämnar er med en bild på dagens frukost

 

När tiden bara går och bloggen står, då kan det vara lätt att man blundar lite extra för att göra det man bör -nämligen komma igång med alla uppdateringar som vanligt. Jag tänkte här göra en liten sammanställning på vad som hänt på sista tiden så att jag kan hämta upp igen och börja blogga varje dag.

Som ni märker har jag haft en liten bloggpaus. Dels är det eftersom jag mentalt faktiskt kände att jag behövde ta en paus efter allting, men dels också för att det blev så stort tryck på min facebooksida att jag varit tvungen att lägga den mesta av min kraft där. Ni är välkomna dit eller hit, vilket som passar er bäst.

 

Vi börjar med det som de flesta av er kanske undrar om: vikten. Det går kanon med vikten. Jag har gått ned ett kilo till och ligger nu oftast mellan 54-55 kilo och pendlar fram och tillbaka. Jag ska börja med upptrappning av kalorierna nu också. Under min viktminskning (mellan 130-60 kg) så räknade jag inte kalorier, som ni kanske minns att jag berättat? Jag tänkte på dem och valde gärna kalorisnålare alternativ -men mer tanke än så och lätt överslagsräknande (för att hålla mig kring ca 1300) gjorde jag inte. När jag nådde mitt första viktmål på 60 kilo (7 januari) så satte jag ett nytt mål på ca 55 kilo och började räkna kalorierna för att veta hur mycket jag egentligen åt per dag (för att göra detta så rekommenderar jag viktklubb.se). Sedan dess har jag stadigt (utom med vissa undantag då det så klart inte fungerat att räkna) räknat kalorierna. 

 

Men att leva på 1300 kalorier om dagen resten av livet är inte hållbart och dessutom är jag klar med min viktminskning. Därav är det nu dags att trappa upp kalorierna tills jag kommer till nivån för att hålla vikten, vilket är ca 1700 kalorier. Upptrappningen ska ske med 100 kalorier i veckan, från och med nästa vecka. Nu har det varit att ligga stadigt och verkligen nå kalorimålet alla dagar. Så det kommer ta ca 4-5 veckor att nå målet (om jag inte lägger på mig på vägen så man kan få sakta ned och ta ökningen med 50 kalorier i veckan istället). När jag väl kommit till 1700 så ska jag ligga stadigt på det i ca 3 månader, innan jag kan börja släppa på räknandet.

 

För att få hjälp med detta så det görs på rätt sätt och hälsosamt som själva viktminskningen, så gick jag till en dietist och det är tillsammans med henne som planen för ökningen har gjorts. Jag hade också kollat detta tidigare med den dietisten som var med på resan till portugal. Därav vet jag att detta är det riktiga sättet att göra det på för bästa resultat. Jag har dock blivit varnad om att jag i början kanske lägger på mig ett par kilon, men att jag inte ska bli rädd då det bara kommer vara vätska som kroppen sedan kommer kunna göra sig av med. Jag ska hålla er uppdaterade om vikten med foton och så klart siffror.

 

 

Igår stod vågen på 55,4 kilo och det är så pass nära 55,0 att jag känner att det nu får räcka. Jag måste ändå tänka på den extra hud jag också bär på kroppen. Jag har nu tänkt att gå upp till 57 kilo igen eftersom det var där jag trivdes som bäst med kroppen. Jag gillar att vara liten, men vill inte att det ska gå till överdrift. Vart jag sedan i slutändan kommer att hamna med vikten och känna mig som mest bekväm (då syftar jag inte på en viktökning -utan på om jag ligger på 56 kilo, 57 kilo eller 60 kilo -men inte över) det återstår att se. Jag vill nu också börja bygga mina muskler mer och gissningsvis kommer detta också få mig att gå upp något kilo i vikt. Jag känner att från och med nu kommer vikten inte vara det viktigaste, utan hur jag mår och ser ut i kroppen. Jag gjorde denna livsstilsförändring för att nå till en nivå som jag är nöjd med och där är jag nu. 

 

Nu börjar alltså resa nummer två för mig. Det handlar om att hålla min vikt ordentligt, så att den inte råkar sticka iväg och jag går upp. Jag tror nog att jag ska orka ha den diciplinen i kroppen för jag känner så starkt att jag vägrar bli tjock igen. Men att vara tjock och hälsosam är två skilda saker och det ska man inte glömma. Egentligen var jag redan i mål när jag nådde mina 60 kilo, det var bara det att jag ville ha ett spelrum om ett par kilon och sa redan då till min man att jag trodde 57 vore den bästa vikten, men satte 55 som slutmål eftersom det var en jämn och bra siffra. När jag passerade 57 och kom under så började det gränsa lite till för smalt och den tjejen vill jag inte vara. Så från och med nu börjar min viktstabilitet. Jag kommer dock att blogga på som vanligt angående hälsa och vikt. Ni får gärna fortsätta ställa frågor om viktnedgång och be om tips och råd. Jag hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som är långt ifrån över.

 

 

Idag har det varit en helt full dag. Det började med att Oliver kräktes i natt och därav fick ju alla tre barnen vara hemma från förskola och skola idag. På förmiddagen trotsade min väninna Liza risken för att bli smittad av någon magsjuka (vilket jag inte ens vet om det är för bortsett från en kräkning i natt och två dåliga toalettillfällen idag på morgonen så mår Oliver precis som vanligt och äter som vanligt) och kom hit i några timmar. Det var väldigt trevligt med lite sällskap.

 

 

Bara tio minuter efter hon gått så gick jag ned på undersökningsrunda på Ica. Jag har läst om massa recept och andra saker på nätet. Det har också kommit massa nya glutenfria varor (jag är allergisk och mottager GÄRNA bra recept om ni har! eller tips så klart) som jag ville se på. Dessutom kände jag att jag ville jämföra lite kaloriinnehåll och sådant i olika varor. Helt sjukt för jag var på Ica i runt 2 timmar och läste, kollade, utvärderade och grejade. Men det var roligt samtidigt -nu känner jag att jag har god koll på vissa saker. Men vet ni bra och kalorisnåla och även om det är glutenfria saker så säg gärna till.

 

 

Sedan var det hem och möta upp Tomas vid 16.30 och laga lite middag från Linas matkasse. En helt underbar fisk och vi åt gott. Ingen aning alls om kaloriinnehåll men har räknat av så gott jag kan och tror det ligger på en normal nivå för en middag -jag är ju inte heller den som äter mängder.

 

 

Att bero på äta så provade jag för första gången någonsin att äta havregrynsgröt idag. Det var ju så himla gott! Jag åt med lite stevia och äppelmos. Nu har jag köpt lågkaloriäppelmos som jag ska prova med ikväll när jag äter mitt kvällsmål vid 20.

 

Och nu till gårdagens förhandsvining av filmen Croodarna. Den var väldigt mysig kan jag meddela och trots att de tyvärr visade den på Engelska (så mina pojkar inte förstod, utan vi fick berätta för dem då och då) så tyckte grabbarna att filmen var väldigt bra. Den var sevärd även för vuxna. Det är en riktigt mysig familjefilm som passar för både pojkar, flickor, tjejer, killar, män och kvinnor. Så det är toppen. Det var några hundra glada folk på bion och det var glädjetjut, högljudda skratt och applåder. En riktigt mysig kväll helt enkelt. Vi kom hem så barnen kom i säng till 21 vilket var stressande, men det gick ju bra. Dels för att de inte behövde gå iväg idag men dels också då var de vakna och såg på tv redan klockan 6 idag, så inte var de påverkade av att komma extra sent i säng

 

 

Ni kanske funderat kring om det finns något negativt med att tappa så mycket vikt som jag gjort? Är det bara underbart, fantastiskt, guld och gröna skogar? Svaret är att nej, det är det så klart inte -men det som är bra överhänger rejält det som är dåligt. Jag mår bra, kroppen mår bra och allt sådant som är bra (om man viktminskar på ett bra och hälsosamt sätt så klart), men det finns två trista minus som jag har kommit på.

 

Det ena är att det finns folk som talar bakom ryggen på en -om man har otur så klart. Det finns de bland mina "vänner och bekanta" som inte kan lita på att det jag gjort är sant till exempel (alltså att jag skulle ljuga om mitt tillvägagångssätt). Nu är det bara ett par stycken som tur var, men det är trist. Det som är lustigt är dock att folk som pratar ofta inte inser att det kommer fram på ett eller annat sätt, så jag vet. Men de vet inte att jag vet. Sedan finns det också en del avundsjuka och andra åsikter. Det gäller att vara stark för dessa saker också. Det gäller att fortsätta viktminskningen för sin egen skull och inte ge upp för att folk runt om har tankar åt olika håll. När du ska gå ned i vikt måste du se till att kunna hantera även om detta händer för det kan kännas tungt ibland. Men håller man huvudet högt -för att man faktiskt inte ljuger om det, gör det på ett bra sätt och är stolt över det man gjort, så klarar man det. Dessutom så ser man också ganska snart vart ens riktiga vänner finns. Se bara till vad du än gör på din resas gång, att behålla ödmjukheten mot människor omkring dig!

 

Det finns en sak till som jag kommer på som är negativ och det är att i samma takt som underhudsfettet försvinner så försvinner också den bra förmågan att behålla värman. Jag fryser nästan jämt nu mer. Jag fryser så det gör riktigt ont i kroppen. Idag på vägen till förskolan och skolan så fick Oliver låna mina vantar då han hade sina kvar på förskolan sedan igår och det blåste kallt. När jag kom fram till förskolan efter att ha lämnat Marcus i skolan så hade jag så ont händerna att jag näst intill satt och grät inne medan jag klädde av Leo. Ja okay, alla kan ju få ont i händerna när det är kallt så det var kanske inte en optimal liknelse, men om vi säger så här då; jag fick ett extra element på mitt kontor eftersom jag inte kunde arbeta där inne (i 22 grader) då det gjorde ont i skelettet av "kylan". Jag sover ofta med hel pyamas, thermotäcke och fleecetröja. Jag mste ha varma tofflor inne (23 grader) eftersom jag annars fryser om fötterna och ändå har vi inte dragiga golv. Jag kan inte behålla värmen i kroppen när jag är ute, utan måste klä mig extra varmt och ha varma sockor i mina kängor eftersom jag annars får så ont att jag nästan inte larar att röra mig. Tomas sa lite gulligt att vi helt enkelt får flytta till varmare breddgrader över vintrarna.

 

Så nu vet ni det. Låt er dock inte avskräckas. Det är två negativa och tusen positiva anledningar till att gå ned i vikt. Råkar jag komma på nåt mer så lovar jag hojta till

 

Gårdagskvällen var tung. Leo hade 40 graders feber, tredje dagen på raken. Han var lite borta, bara sov och "pratade" med sig själv lite då och då. Han sov i princip hela dagen men på kvällen var det mer att han var utslagen. Han vägrade att äta men det är inte så konstigt. Det som var värst var att han vägrade dricka också. Vi försökte muta honom med glass och annat men det gick inte. Tillslut fick Tomas gå och köpa Coca cola och vaniljmjölk och försöka få i honom (för han vägrade sin älskade välling också) och då dracka han i alla fall lite. Men trots alvedon och en sänkning på en hel grad kroppen så fortsatte han att vara däckad i soffan. Sådant gör alltid så ont i föräldrahjärtat.

 

Igår kväll jag fick den "geniala" idén att vi skulle äta glass med godis (som de har på chillbox) eftersom det är så gott. Men trots att vi inte alls åt mycket godis, så fick jag ont i magen och började må illa av det. Min mage är lite känslig mot godis och sådant efter viktminskningen och bukplastiken (och delvis på grund av gallstenarna), så det kändes inte alls så där mysigt efteråt, som när man njutit tillsammans av något gott. Nej så jag kände att jag ville ställa mig på crosstrainern och bränna av det medan vi såg på film. Jag orkade inte så mycket intervallträning igår och körde därför på ren kondidtion.

Jag stod på crosstrainern i 155 minuter (2 timmar och 35 minuter) och jag hoppas det räckte för att bränna bort det mesta av det onyttiga jag åt -då jag efteråt snarare ångrade mig än var nöjd som sagt.

Jag måste verkligen försöka hitta något som fungerar för magen för den senaste månaden har jag fått ont i magen efter vi ätit godis (fett). Så antingen som sagt så beror det på att magen är så pass annorlunda efter viktminskning och bukplastik, att den inte riktigt klarar av det feta (eller skum och gelé framför allt) eller så beror en stor del på det att jag får ont på grund av stenarna. Det som gör mig tveksam till att det alls har med gallan att göra är för att det inte blir ett anfall, utan mer ont, svullet och illamående (fast igår svullnade jag inte tack och lov, utan mådde bara illa).

 

Jag vill börja detta inlägg med att tacka för era fantastiskt fina kommentarer till mig igår, efter mitt inlägg om tjejerna som pratat om mig. Det värmde att öppna bloggen och se allt ert stöd i frågan. Jag ska försöka ta era råd och hålla huvudet högt. Det förefaller trots allt som fler litar på mig än de kanske (och förhoppningsvis) få som inte gör det. Mitt varmaste tack!

 

Igår hade jag för första gången sedan innan viktminskningen, känslan av att jag ville äta eftersom jag var ledsen. Jag kände i ärlighetens namn för att köpa mig en påse godis och äta för att jag var lite deppig. Nu menade jag inga mängder godis utan kanske bara en snickers eller så, men ändå. Jag vet att det inte hade varit "FEL" och jag kommer säkert att göra så någon gång i livet -liksom de flesta någon gång gör. Det är trots allt skillnad på att äta ett kilo godis för att man är deppig och bara en liten bit. Men jag öppnade hjärtat i Viktgruppen på Facebook (en grupp jag startat för några månader sedan) och fick så oerhört mycket stöd och pepp där (liksom här av era kommentarer) att min känsla helt vände om. Istället tog jag kraft i mig och ställde mig på crosstrainern och brände av ett 94-minuters pass. Jag var extremt nöjd efteråt för att jag stod emot, men också tacksam för att jag kan hämta stöd från er -liksom ni kommenterar att ni gör från mig. En fantastisk balans av ett givande och tagande.

 

Idag är det en bra dag som vanligt igen. Vågen visar fint, solen är framme och alla era kommentarer och ert stöd har tagit bort alla negativa känslor jag kände efter jag fick höra om pratat om mig. Jag började dagen med ett möte på arbetsförmedlingen -ett obligatoriskt som arbetslös. Det är "bara" min andra vecka som arbetslös nu, men jag vill helst få ett arbete redan "igår", så jag tar dessa möten seriöst och tar in informationen därifrån. Idag handlade det om CV och var faktiskt mer intressant än man skulle kunnat tro. Så det var bra.

Idag ska jag fortsätta söka efter arbete och ta hand om mina sjuka barn. Tomas är hemma och tar en pappadag idag också, så jag får lite vuxet sällskap. Eftersom jag mår bra idag så kommer jag också ta ett träningspass sedan ikväll igen. Jag håller tummarna för att jag fortsätter hålla mig frisk och inte smittas av den nya förkylningen med feber, som barnen har åkt på