Nu har det varit sol och underbart väder i flera dagar. Finns det något som ger mer energi än att få se solen? Det gör att jag riktigt längtar efter att få ut och prmenera. Dessvärre är det fortfarande relativt mycket snö och modd omkring här så det är svårt att ut och trampa, men allt går om man vill och jag är van så det är okay. Det som stoppar mig från att kunna ut och hoppa på dagarna nu är att jag har barnen hemma och även om jag tekniskt skulle kunna stoppa ned Leo (som förövrigt är sjuk med feber och hosta) i vagnen, så har jag ingenstans att göra av min 4-åring och 7-åring, så promenaden får vänta. Jag håller istället tummarna för mer soliga dagar i takt med varmare väder. Jag hörde att det skulle bli kallare igen. Nej nej och åter nej -enligt mig.

 

Men när jag inte kan gå på gymmet eller på promenad så har jag i alla fall och tack och lov, min crosstrainer. Bettan sjunger dock på sista versen får jag för mig och det gör mig lite nervös nu när jag sedan två veckor är arbetslös (då mitt kontor lades ned och alla fick gå) och det inte är så fördelsamt för mig att saker behöver fixas, lagas, inhandlas och liknande. Och även om en crosstrainer är en extremt bra och nödvändig investering så finns det något annat vi måste fixa med först och det är vår bil. Japp, den bråkar tyvärr också just nu. Just nu av alla gånger dvs. Vi skulle besiktiga den igår på morgonen men upptäckte att det var tomt i kylaren. Så vi fyllde snabbt som ögat på med nytt och då ser Tomas att det rinner ut under bilen istället för in i systemet. Det är alltså en läcka någonstans. Något vi behöver just nu? Något man aldrig behöver så klart -men speciellt inte just nu. Så eventuellt är vi också i behov av bil. Först och främst dock så håller vi tummarna för att det inte är så farligt som det eventuellt verkar och att det är något Tomas lagar lätt i helgen. Sedan håller vi tummarna för att crosstrainern inte alls sjunger på sista versen, utan kanske bara fått en liten förkylning

 

 

Jag vill börja detta inlägg med att tacka för era fantastiskt fina kommentarer till mig igår, efter mitt inlägg om tjejerna som pratat om mig. Det värmde att öppna bloggen och se allt ert stöd i frågan. Jag ska försöka ta era råd och hålla huvudet högt. Det förefaller trots allt som fler litar på mig än de kanske (och förhoppningsvis) få som inte gör det. Mitt varmaste tack!

 

Igår hade jag för första gången sedan innan viktminskningen, känslan av att jag ville äta eftersom jag var ledsen. Jag kände i ärlighetens namn för att köpa mig en påse godis och äta för att jag var lite deppig. Nu menade jag inga mängder godis utan kanske bara en snickers eller så, men ändå. Jag vet att det inte hade varit "FEL" och jag kommer säkert att göra så någon gång i livet -liksom de flesta någon gång gör. Det är trots allt skillnad på att äta ett kilo godis för att man är deppig och bara en liten bit. Men jag öppnade hjärtat i Viktgruppen på Facebook (en grupp jag startat för några månader sedan) och fick så oerhört mycket stöd och pepp där (liksom här av era kommentarer) att min känsla helt vände om. Istället tog jag kraft i mig och ställde mig på crosstrainern och brände av ett 94-minuters pass. Jag var extremt nöjd efteråt för att jag stod emot, men också tacksam för att jag kan hämta stöd från er -liksom ni kommenterar att ni gör från mig. En fantastisk balans av ett givande och tagande.

 

Idag är det en bra dag som vanligt igen. Vågen visar fint, solen är framme och alla era kommentarer och ert stöd har tagit bort alla negativa känslor jag kände efter jag fick höra om pratat om mig. Jag började dagen med ett möte på arbetsförmedlingen -ett obligatoriskt som arbetslös. Det är "bara" min andra vecka som arbetslös nu, men jag vill helst få ett arbete redan "igår", så jag tar dessa möten seriöst och tar in informationen därifrån. Idag handlade det om CV och var faktiskt mer intressant än man skulle kunnat tro. Så det var bra.

Idag ska jag fortsätta söka efter arbete och ta hand om mina sjuka barn. Tomas är hemma och tar en pappadag idag också, så jag får lite vuxet sällskap. Eftersom jag mår bra idag så kommer jag också ta ett träningspass sedan ikväll igen. Jag håller tummarna för att jag fortsätter hålla mig frisk och inte smittas av den nya förkylningen med feber, som barnen har åkt på

 

 

Igår fick jag ett intressant meddelande av en väninna på facebook. Hon hade hört två kvinnor tala om mig på friskis och svettis. Eftersom hon förstod att det var mig de talade om, då de tydligen pratade om min blogg och "hon som var i tidningen" så hade hon spetsat öronen mot gåbanden där de gick och pratade. Hon kände inte igen dem men kunde beskriva dem med "Båda var i våran ålder en blond tjej ganska lång med halvlångt hår den andra var brunett och lite kort".

FÅR man inte lyckas med att ta tag i sin vikt och klara det? FÅR man inte det utan att folk ska hitta på massa skit? Jag blir faktiskt både irriterad och ledsen nu, för anledningen till att jag ens startade min blogg och delade med mig av min resa på facebook var för att inspirera andra och för att det är MÅNGA som är väldigt intresserade. Jag är ganska bra på att stänga av för jag vet ju själv vad som är sant men någonstans går faktiskt gränsen för när jag också blir ledsen och så är det.

God morgon. Jag sitter hemma med en liten sjukling här och själv är jag fortfarande ruggig. Kanske tur i oturen för barnen att det är lov, så de inte behöver vara "hemma" från skola och barnomsorg. Vi får väl se om Marcus och Oliver följer efter Leo och blir sjuka de också.

 

Här står allting lite stilla just nu skulle man kunna säga. Jag har ännu inte tränat nåt men orkar jag senare idag (om jag inte börjar må dåligt) så kommer jag prova på ett pass idag och se hur jag mår efter det imorgon. Jag har ingen feber och inte ont i halsen så det borde fungera bra och håller tummarna för det.

 

I övrigt så är det mest arbetsförmedling och fundering. Jag blev erbjuden en helt fantastisk praktikplats med en gedigen plan för anställning och en riktigt bra plan för min anställning -på toppform.se detta skulle ha varit en fantastisk möjlighet för mig och en enorm chans att få arbeta med det jag verkligen vill. Men arbetsförmedlingen godkänner tydligen inte praktikplatser och jag kan därför troligtvis inte få detta. Det var oerhört nedslående för nu vet jag inte vart jag ska vända mig för att få chansen att arbeta med det jag vill. Därav känns allt lite ledsamt i nuläget och jag känner mig besviken på hur systemet fungerar. Jag menar, okay om det var så att det inte erbjöds något jobb men här fanns det en tydlig plan för allt. Jag tycker det borde kunna finnas fall och fall om man så säger. Men ja, ingen idé att vara bitter utan jag får fortsätta hålla ögon och öron öppna

 

God morgon och ny vecka. Jag vet att det varit tomt i blooggen i helgen vilket är ganska ovanligt för att vara jag, men jag har varit sjuk under helgen och min energinivå har varit så låg att det enda jag orkat förutom att ligga deckad i soffan och sängen, har varit att navigera facebook på min mobiltelefon. För er som känner att ni vill vara uppdaterade även om bloggen inte uppdateras så är min facebook http://www.facebook.com/lindaskimra

Jag är fortfarande dålig skall tilläggas. Jag har ont i hela kroppen, speciellt i axlar och huvud. Jag har också varit magsjuk och förkyld i helgen. En härlig kompott med andra ord och jag börjar denna vecka som jag avslutade förra -träningslös.

 

I övrigt är allt nästan som det ska. Min mage är bråkig med mig efter bukplastiken och jag har ibland lite svårt att få till hur jag ska äta för att magen inte ska svullna upp som en stor boll och göra ont. Eftersom magmusklerna är ihopsydda så får ju inte tarmarna plats som de fick då jag var tjock och kunde äta som jag ville. Jag kan givetvis inte äta så mycket nu som då. Dels eftersom min magsäck så klart är mindre (och min vana är ju dessutom annorlunda), men dels eftersom det inte finns plats till det. Men nu kan jag få riktigt ont i magen om jag äter "för mycket". Innan bukplastiken var det mer som att man blev så där väldigt mätt ni vet. Nu är det inte så utan nu är det smärta. Men ja, läkaren sa att det är vanligt att man måste lära sig hur det fungerar efter en bukplastik så det är bara fortsätta med det I guess.

 

Nu ska jag krypa under en filt i soffan och fortsätta krya på mig

 

Då är jag på väg att packa ihop mig och gå till arbetsfödmedlingen för det första av två obligatoriska möten, då man precis blivit arbetslös. Förhoppningsvis har jag dock något på gång som kommer göra att jag slipper vara utan arbete länge. Det bästa är att det har med mina drömmar inom hälsobranschen att göra så jag håller tummarna. Om det blir nåt av det så kommer jag så klart berätta för er.

 

Jag ställde mig på vågen också och väger 57,5 kilo vilket är toppen! Det betyder att jag håller vikten precis som jag ska. När jag senast vägde mig för två veckor sedan på lördagen så vägde jag ju som ni säkert minns 57,1. Jag har fortfarande 55 som slutmål på vad jag vill gå ned till men som jag sagt innan så har jag inte brottom dit på något sätt och eftersom jag idag inte längre äter för att gå ned i vikt, utan för att långsamt plana så är det helt i linje med hur jag bör ligga och således mer än nöjd med resultatet

 

Nu ska jag vara ärlig en stund och kasta ut en fråga. Jag har precis blivit uppsagd från mitt arbete, då de bestämde sig för att stänga ned kontoret jag arbetade på. Således står jag arbetslös sedan i måndags (och jag hade bara två veckors uppsägningstid då firman jag arbetat på sedan januari 2010 sålde sin verksamhet till denna nya firman, under förra sommaren. Så när jag "återanställdes" blev det med 6 månaders provanställning). Det är första gången jag är arbetslös. Är det någon som känner till att det finns något arbete någonstans som ni vet står ledigt, eller som ni kan rekommendera mig?

Jag skulle verkligen vilja arbeta som voiceover/speakover/dubba filmer eller arbeta inom reklam, framför kamera eller med all sorts form av sång - musikal - teater (detta är också min stora dröm)

Jag brinner också för att hjälpa människor och arbetar gärna inom hälsobranschen (jag kan till exempel föreläsa och -eller hjälpa folk med viktproblem som exempel). Jag kan också arbeta inom försäljning, barnomsorg, med ungdomar, i butik, reception, som telefonist eller en mängd andra saker.

Tack snälla för all hjälp!

 

Igår skrev jag inget för det var som om att någon slog mig i huvudet med en stekpanna. Eftersom jag mådde dåligt så tog jag en lång dusch på dagen, efter att jag avverkat en del viktiga samtal. Sedan var det svårt att hitta orken kan jag säga. Jag hade äran att få hem Tomas tidigt så vi hämtade alla barnen tillsammans vilket var extra skönt då jag inte mådde bra. Jag gjorde middag tidigt så vi åt strax efter 16 och sedan från 17 så krashade jag totalt i soffan. Medan Marcus gjorde läsläxa med Tomas så somnade jag i kanske en och en halv timme. Jag mådde lite bättre när jag vaknade och orkade hjälpa till med läggning av barnen, äta lite yoghurt och se på lite tv.

 

Idag mår jag tack och lov mycket bättre, men kommer för säkerhetsskull inte att träna idag heller. Det är inte alls bra att träna för tidigt och det finns en risk att det är de två passen på 90 minuter i måndags och tisdags som utlöste gårdagens dipp. Jag tyckte jag mådde bra nog att köra i måndags, men jag kan ha varit och petat lite väl mycket på gränsen. Hur som haver så väntar jag nu någon dag extra innan jag tränar igen.

 

 

Som jag nämnt innan så håll gärna utkik här, för det är uppkommande med tävlig i bloggen, vilket jag tror kommer bli roligt. I övrigt funderar jag på att ha vägdag imorgon igen, men har inte riktigt bestämt mig hur jag ska göra än.

 

 

 

Idag rekommenderar jag er att ställa er framför spegeln och se på er själva. Försök att hämta all kraft ni bär på insidan och känn hur fina ni är och känn ert fantastiska värde. Idag är en helt ny dag och idag kan man ta första steget mot alla sina mål och drömmar -eller fortsätta resan. Man ska ta lärdom av föregågna dagar och tid, men blicka inte för mycket tillbaka utan se till att kliva framåt, så ni inte fastnar när ni ser i backspegeln. Kraften sitter på insidan och den kommer ut tillslut, det gäller bara att våga fånga upp den. 

 

Idag började min morgon som bekant med ett mycket intressant möte. Jag fick äran att följa med på ett nätverkande med en mängd intressanta människor. Där fick jag bland andra träffa Mikael Arndts och Magnus Hedman som föreläste fantastiskt bra och intressant. Jag är oerhört glad och det var en riktig ära för mig att Mikael Milestad ville ta med mig på detta så jag fick chansen att både uppleva, se, lära mig och få nätverka. Nu skall jag skicka iväg ett viktigt mail som förhoppningsvis leder till att jag får möjligheten att komma ut och föreläsa om min viktminskning -med syftet att hjälpa folk att ta sina beslut, att starta sin resa och att veta hur de kan tänka för att utföra den.

 

För det ska ni veta, att jag brinner otroligt för att hjälpa andra, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Detta har så klart också då blivit något jag kan göra för just andra och ser att det skulle vara otroligt roligt att få föreläsa, samt coacha människor. Det skulle (tillsammans med musiken givetvis) verkligen vara min stora dröm. Det finns ingen större glädje tycker jag än att få arbeta med människor och att få hjälpa, glädja och utföra.

 

Imorgon bitti har jag ett mycket spännande möte inne i Stockholm. Jag ska få träffa ett gäng människor inom hälsobranschen bland annat och jag ska åka dit tillsammans med Mikael Milestad, en av grundarna för toppform.se det är en stor ära att få följa med och det ska bli väldigt spännande att se va detta kan resultera i. Jag lovar att berätta mer imorgon när jag kommit hem. Fram tills dess rekommenderar jag er varmt att gå in på toppform.se och läsa mer om dem. De finns också på facebook där ni kan gilla och få mer information.

 

Nu är det dags för mig att samla kraft inför morgondagens möte. Det är lika bra att vara pigg, fräsh och utvilad

 

 

  

90 minuter crosstrainer avklarat. Vad skönt att äntligen kunna träna igen. Håller nu tummarna för att jag inte tränade för tidigt så förkylningen kommer tillbaka. Men jag kände mig både redo och stark i kroppen så det kändes dumt att låta bli. Det finns inget skönare i kroppen än ett riktigt bra träningspass

 

Då är jag precis hemkommen från Danderyds sjukhus där jag gjort ultraljud för att se om jag hade någon sten i gallan. Minns ni att jag haft ont? För er som är nya så kan jag berätta att jag nyligen fått massa hemska anfall av ont i magen varav jag ena gången fick åka in till akuten. Det läkaren sa då var att allt pekade mot gallsten. Jag fick starka mediciner mot smärtan och en tid för ultraljud. Man kan dock ha ont i gallan utan att det finns stenar också, men då är det inte så lätt att göra nåt åt saken. Men ett gäng stenar hittade han och jag kommer att bli kontaktad av en kirurg som ska berätta om olika alternativ för detta. Samtidigt blänkade han om operation för detta, så jag antar att det är det som de kommer att vilja göra, eller rekommendera att jag gör.

 

Angående gallsten så är det tydligen väldigt vanligt att man får det efter en stor viktnedgång och ännu vanligare tydligen då om det gått snabbt (dessutom kan det ligga i generna och min mamma har fått operera bort sin galla och min lillasyster har ont, samt att pappa fått operera bort sin). Så får ni väldigt ont efter att ni gått ned i vikt så ska ni inte bli oroliga att ni håller på att dö (för det känns lite så om jag ska vara ärlig), utan be att de undersöker er för gallsten.

 

(källa för bild och text)

 

Jag förstår inte riktigt hur det kommer sig att folk har så otroligt svårt att tro på att det kan vara sant det här med att någon tappat mycket vikt utan operation, speciellt också i och med att det gått snabbt?

Jag har en bild på facebook som helt plötsligt fick ca 1000 kommentarer och jag har så klart inte kunnat svara på dem eller ens läsa igenom alla, men slås av att det ändå är ganska många som reagerar med att det inte kan vara sant, att jag tappat för mycket på för kort tid för att det ska vara äkta, att det inte är samma tjej och så är de skeptiska eftersom de tycker att det inte skulle fungera för huden att dra ihop sig. Jag kan ju så klart inte göra nåt åt de kommentarerna och jag tar inte illa vid mig personligen -för jag vet ju vem jag är och huvudsaken är ju att JAG vet att det är sant. Men det gör mig sorgsen att folk inte tror att det går utan operation. Eller rättare sagt, att så pass många tror det. Betyder det att det finns många där ute som inte ens skulle våga försöka tappa en större övervikt eftersom de inte tror att det är möjligt utan operationer, eller handlar det helt enkelt om att operationen idag är så pass vanlig att om någon tappar en så stor mängd vikt som jag gjort så är det bara det som kan vara anledningen? (alltså nu syftar jag på att folk skulle tro det eftersom det är de som de hör om). För så är ju verkligen inte fallet. Det finns ju massa folk som tappat mycket vikt utan att operera sig och det finns massa folk där ute som skulle kunna utan att operera sig också -om de skulle våga försöka.

 

Sedan vill jag åter igen understryka att jag inte säger att operationen är fel. Behöver man operera sig för att det helt enkelt inte går på annat sätt, då är det fantastiskt att det finns så att de också kan få chansen att komma ned och leva med normal vikt. Men det är synd om folk automatiskt ska tro att en stor viktminskning endast kan ske om man har gjort en gastric bypass (eller att de då annars tror att det är faikade bilder).

 

 

I övrigt så har jag funderat på hur jag ska ta mig vidare i min vikt och hälsoresa här. Jag vill ju tona upp kroppen lite så jag känner mig nöjd med formerna. Som det är nu så har jag som jag sagt tidigare, väldigt mycket hud som behöver tas bort. På benen, armarna och ryggen är det väldigt mycket och när det gäller brösten så måste de också fixas eftersom de bara är tomma påsar nu. Men det är en enorm kostnad på operationerna så jag får i nuläget tyvärr leva med den överflödiga huden. Jag är extremt tacksam för att jag fick magen betalad av landstinget så att jag i alla fall kan få leva så normalt som det bara går. De andra operationerna måste jag spara ihop till själv. Det får med andra ord komma längre fram.

 

Då är jag hemkommen från en absolut lugn lördag i skärgården hos mina svärföräldrar (där internet inte riktigt fungerar som det ska). Vi passade på att åka ut till tysdnaden när jag ändå inte är frisk nog att träna än. Det skall erkännas att det var med lite dåligt samvete jag fikade och smakade i gottskålarna hos mina svärföräldrar -nu när jag inte som sagt kan träna och känna att jag kompenserar. Men även detta tillhör att lära sig att leva helt normalt. Man kan inte alltid träna och man kommer inte alltid att vara helt hälsosam i sina val. Det är en del av livet. Skönt hade vi det i alla fall. Förhoppningsvis är jag frisk snart och kan komma igång med träningen som vanligt.

 

Då har jag varit på shoppingtur med Jenny. Jag har hittat två par jeans som jag kommer att vilja köpa samt en tröja. Det är roligt att det har börjat komma in så mycket nytt i butikerna nu. Är det inte vår ute ännu så är det i alla fall vår inne bland kläderna

 

 

Idag har jag en spännande lunch att gå på. Jag ska träffa Mikael på toppform.se och prata lite om framtiden. Jag ser fram emot det och tror det kan komma att bli något bra. Jag berättar mer när jag vet mer.

 

I övrigt så känner jag att jag har fått barnens förkylning i systemet och vaknade åter igen med lite ont i halsen, tjock näsa och tungt huvud. Däremot har det nu, precis som igår, redan clearat upp och jag känner mig frisk som vanligt. Men jag kommer att köra på träningsstopp idag också, så jag inte drar på mig något värre eller faktiskt skadar kroppen för att jag tränar då jag är förkyld.

 

Det kan jag passa på att påminna om -det är faktiskt farligt att träna när man är sjuk och det är långt mycket viktigare att ni tar hand om er och blir friska än att ni försöker träna sjuka. Kroppen kommer ändå inte kunna tillgodogöra sig träningen ordentligt om ni är sjuka och det kan ni också komma ihåg.

Samma sak är det med alkohol. Har ni varit ute och druckit kvällen innan, så är det ingen idé att ni föröker träna dagen efter. Så länge det finns spår av alkohol i kroppen så kommer kroppen lägga allt fokus på att bli av med alkholen och spåren av det och då kan träningen göra mer skada än nytta. Det värsta där är också att det kan ta flera dagar för kroppen att återställa sig efter att man druckit alkhol så att träningen faktiskt gör den verkan i kroppen som den ska. Kan vara bra att veta inför helgen så här. 

 

 

  (klicka på bilden för att komma till toppform på facebook)

 

Efter en riktigt mysig alla hjärtans dag är det dags för mig att ta sista stunden med en kaffekopp i soffan och bara njuta av lugnet. Tomas kom hem med blommor till mig -något jag faktiskt inte väntat mig eftersom han brukar köpa godis vilket jag ju till en början sagt ifrån om. Men jag har njutit av mina "en gång om årethjärtan" ikväll med gott samvete och jag hoppas att ni andra också har njutit av det ni åt eller just för att ni valde att inte äta något. Det finns som sagt inga rätt eller fel när det gäller speciella dagar, det viktigaste är att man mår bra. Dock kan jag å det varamaste rekommendera er att hålla er till bara en dag i veckan om ni viktminskar. Så om den dagen blir på en onsdag så skulle jag försöka att låta resten av veckan gå utan att snaska. Så har i alla fall jag gjort under mina 73 kilo ned och det har fungerat bra. Sedan säger jag inte att man aldrig kan äta eller unna sig flera dagar, men den tiden kommer också -det lovar jag! Just hang in there och tänk på följande:

 

 

Vet ni vad, jag har ändrat mig. Så klart ska jag äta lite alla hjärtansdagsgodis. Varför inte? Livet stannar inte och jag behöver inte gå ned i vikt längre egentligen -jag behöver bara hålla den.

En del i att hålla vikten är att våga leva som en "vanlig" människa. Bara det är ett jobb man måste klara av.

Del ett i det jobbet är att våga släppa taget en vardag. Japp, idag ska jag njuta av geléhjärtan som Tomas vill ge mig. Förövrigt kan man göra det även om man viktminskar, men gör det inte imorgon igen. Det är skillnanden.

 

Man kan finna inspiration i nästan vad som helst. Jag finner väldigt mycket inspiration i musik. Inget känns så bra som en en låt som får hjärtat att pumpa ren glädje i blodet. En av mina favoriter just nu är Hall of Fame med The Script. Vad inspireras ni av?

 

 

Igår började jag känna mig hängig så jag orkade inte de tre passen jag ville köra med min crosstrainer (ett pass för mig är 60 minuter åtminstone) och det slutade med två avklarade pass när jag väl gick och la mig. Idag känner jag mig inte sjuk men ruggig så jag tror att jag ska hoppa träningen och avvakta tills i helgen. Förhoppningsvis kan detta göra att jag slipper bli sjuk. Men det finns inget mer irriterande tycker jag, än när jag vill träna men inte kan. Dessutom har jag känslan av att jag vill ta fram vågen igen, för att ta tillbaka en del av kontrollen på vikten. Jag vet inte om det beror på att jag inte kan just träna idag att de känslorna kom, men jag bet ihop och lät bli att väga mig. Vi får se hur det blir imorgon, men känner på mig att jag kommer bli besviken om vågen skulle visa högre än de 57 jag vägde i lördags. Jag vet inte hur det skulle komma sig att jag skulle väga mer, men misstänker att det är en stundande ägglossning som är boven kring mitt vacklande och min svullna mage. Av den anledningen hoppas jag fixa att hålla mig i skinnet i några dagar till innan jag plockar fram vågen. Den ju ju faktiskt egentligen oviktig

 

Idag är det alla hjärtans dag som de flesta säkert vet. Alla andra år så har jag fått en låda gelehjärtan av Tomas, de är nämligen ett av mina favoritgodis på hela året och jag kan sätta i mig hela lådan framför tv utan att blinka. I år har jag sagt att jag inte vill ha den där lådan. Det är lätt att i en sådan här situation fundera på hur man ska göra med en sådan sak. Dels är det bara alla hjärtans dag/kanelbullens dag/fettisdagen/pannkakans dag osv en dag om året och precis som julen eller påsken så är det en tradition för många. Jag säger så här att vill man äta godiset eller det man är van att äta eller få -så är det helt okay. Så länge man gör sina val metvetna och vet vad det kan betyda för viktminskningen eller kroppen så finns det ingen mening med att ha dåligt samvete och har man dåligt samvete över det så bör man antingen fundera på vart det samvetet kommer ifrån eller om det är rätt för en själv att äta.

 

Hade det varit förra året nu och jag varit helt inne i min viktminskning så hade jag absolut inte kunnat tänka mig att smaka godiset ens. Idag så skulle jag kunna eftersom jag nu är normal och alla människor måste kunna ta en godis en vanlig veckodag någon gång också -allt är ju förutsatt att det inte händer varje dag. Anledningen till att jag sagt ifrån mig geléhjärtana i år är för att jag vill lära mig att hålla vikten och hitta den rätta balansen helt och hållet innan jag tar steg 3 (bara leva normalt och kanske väga mig en gång i månaden för att ha koll att det håller som det ska). Dessutom vill jag fortfarande nå 55 kilo och i lördags vägde jag 57, så två kilo kvar innan jag nåt mitt mål helt. Dessutom känns det i kroppen som om jag kanske ligger nåt kilo över 57 för magen är lite svullen sedan i helgen. Ingen fara och inget konstigt men det gör att jag känner att det är bättre att låta bli också. Tomas och barnen äter inte geléhjärtan heller för annars hade jag kunna ta bara ett eller två, men nu blir det en hel låda som bara jag ska äta.

 

Men för er andra så kan jag bara råda att ni stannar upp och tänker till. Vart är ni i er fas i livet och vad kan den där asken betyda för er? Väljer ni att äta den, så gör det med gott samvete. Njut och må bra. Sedan sätter ni omedelbart igång med era mål igen

 

 

Det här med självförtroende kan vara väldigt jobbigt när man är extremt överviktig. Det kan handla om allt från att våga visa sig ute, till att våga tala med folk eller även att våga göra de saker man tycker om eller älskar. I mitt fall så körde mitt själförtroende mig så mycket i botten att jag inte riktigt vågade ta mig ut och göra det jag älskar mest i hela världen och det jag faktiskt drömmer om att arbeta med -musiken. Tomas skriver egen musik och tillsammans har vi gjort en del egna låtar. Vi spelar också på fester, restauranger, på krogen och bröllop. Men jag skyggade undan från allt detta eftersom jag kände att ingen skulle ta mig på allvar då jag var så stor. Nu är allt detta tack och lov ändrat och jag har åter vågat sikta mot mina och våra drömmar.

 

Dels har vi arbetat vidare med våra egna låtar, vilka vi kommer att skicka ut till olika producenter och bolag. Så hoppas vi så klart att någon är intresserad av att plocka upp oss. Dels så ska vi åter ut och börja uppträda och har haft en del spelningar sedan förra året. Nästkommande är ett bröllop och här är en inspelning Tomas och jag gjort nu ikväll, på låten som jag ska köra där.

 

 

Min hud är en fråga många ställt. Både här och på facebook så har jag fått frågan om hur min hud lyckats dra ihop sig. Sanning och säga för mig är att den inte dragit ihop sig så pass som man skulle kunnat önska kanske. Jag har till exempel gjort en bukplastik på Strandkliniken i Stockholm. Den betalade landstinget eftersom jag uppfyllde alla kriterier för att få den. Dessutom hade jag bara hud i magen fick jag veta och inget underhudsfett så det såg väldigt konstigt ut.

På benen och armarmarna är det väldigt mycket hud kvar, men den har dragit ihop sig så pass bra att det går att leva med den just nu, samtidigt som jag skulle behöva operera mig. Speciellt benen och brösten skulle jag behöva operera, men det kostar väldigt mycket så armar, ben, rygg och bröst får tyvärr vänta.

Här kommer i alla fall lite bilder som visar huden under viktminskningen

 

Hej. Jag tänkte att jag skulle börja den här morgonen med att uppdatera blite i bloggen. Jag har en del nya som tittar in och det kan ju vara svårt att hitta det man söker när man inte vet var man ska leta. Jag har därför gjort ihop två länkar åt er nedan. I en av dem så kommer ni till ett annat inlägg där jag länkar till en del av mina viktigare inlägg jag gjort tidigare. I det andra så länkar jag er till alla frågor och svar ifrån min frågestund jag hade ganska nyligen.

 

I det HÄR inlägget har ni en mängd länkar till olika inlägg jag gjort som varit lite mer tydliga, under viktminskningen

I det HÄR inlägget svarar jag på MASSA frågor om min viktminskning. Ett par exempel på dessa frågor är följande:

 

 

Jag avslutar med en kavalkad av foton på mig från resans gång. Vill ni se mer foton rekommenderar jag er att klicka på de olika månaderna då jag alltid varit generös med foton. Mest foton finner ni nog dock i länken för januari i år, där jag gjort diverse olika sammanställningar av året som gått

 

 

Idag gjorde jag det för första gången, jag vågade släppa bilderna av mig nu vs i underkläder då. Jag har aldrig visat de bilderna innan eftersom det varit lite känsligt att våga. Dessutom har både min mamma och syster starkt sagt att de inte rekommenderade det och jag har förstått varför. Men idag så kändes det bara rätt att göra det. Och inte vet jag egentligen varför för min mage idag är ganska svullen så skulle jag tänka det så, så är det inte alls den bästa dagen att ta en efterbild. Men det kändes bara så ärligt och det var därför jag gjorde det. Det är ju trots allt så här jag ser ut. Vad gäller underklädesbilden på mig så är den inte alls kul nej -men jag ser faktiskt inte ut så längre. Jag såg ut så, men jag gör det inte längre. Sedan skall nämnas att på den där underklädesbilden så väger jag 112 kilo. Jag har då alltså vägt 18 kilo mer och alltså varit ännu större egentligen. Men här kommer de i alla fall, de bilderna jag i princip inte vågat visa på mig själv. 

 

Den här dagen har gått förbi så snabbt att jag inte hängt med nästan. Det har varit två träningspass, en del städning efter helgen, storhandling och matlagning.

Idag fick det bli pasta till middag. Jag kokade en dl pasta och i vattnet hade jag några babymorötter och bara lite wokgrönsaker. Till detta hade jag lite Kelda Carbonara crusch och svampmix som jag stekt på (fryspåse från Ica). Riktigt gott!

 

Nu är det dags för lite tv tillsammans med Tomas samt ett till crosstrainerpass. Idag på dagen så stod jag 70 minuter istället för 60 och jag skulle lätt kunnat fortsätta, men hejdade mig för att få igång Leo som ville fortsätta sova middag (olämplig tid på dygnet), så kanske orkar jag ett längre pass än 60 minuter här nu. Lika bra att köra på efter orken jag har

 

Ännu en helg har passerat och vi hade planer som tyvärr ställdes in. På lördagen så skulle vi träffa vänner på kvällen om umgås, men mannen blev sjuk. Något snopet, men sådant som händer. Istället fick Tomas och jag en kväll ensamma i soffan där vi kunde njuta av tystnaden och varandras sällskap helt ostört. Det var underbart skönt.

 

Nu fortsätter jag med etapp två i min vikt och hälsoresa. Min vägning i lördags gick bra som ni såg och jag följde med ett crosstrainerpass på morgonen. Sedan blev det inget mer tränande under helgen eftersom det var fullt upp i lördagas och eftersom gårdagen var vilodag. Jag känner av i kroppen när det inte tränats kan jag säga och det är både bra och negativt enligt min mening. Å ena sidan så betyder det att min kropp vant sig vid träning och mår bra av detta, å andra sidan kommer jag kanske att få känna mig obekväm om jag inte kommer kunna hålla samma träningstempo sedan. Jag får arbeta med att hitta en balans, men kommer att fortsätta med fler träningspass så länge jag har möjligheten i alla fall. Ett crosstrainerpass är idag avklarat.

 

Jag har också lite saker jag kommer att berätta för er så snart jag vet mer om det. Jag kan i nuläget i alla fall avslöja att det är spännande, roligt och något som troligtvis kommer intressera de flesta av er.

 

Då har jag varit på mitt arbete för sista gången. Som jag skrev tidigare så misstänkte jag att det var nedskärningar på gång och har officiellt blivit uppsagt från och med i måndags. Medan jag var sjukskriven så omorganiserade de på företaget och hela stockholmskontoret blir nedlagt och och uppgifterna tas över från HK i växjö. Inte helt lätt för mig som bor i Stockholm. Men det är sådant som händer I guess. Så då är jag alltså arbetslös för första gången. What to do?

 

Och med träningen har det gått lika bra hela veckan. Jag har kört tre crosstrainerpass om dagen och således tre timmar om dagen, utom i förrgår när det blev tre timmar och tjugo minuter. Jag har också gjort lite basic styrka på detta. Idag hann jag inte något morgonpass eftersom jag skulle till kontoret men ska nu ge mig på crosstrainern och hoppas även hinna ett pass ikväll innan jag ska iväg och vara karaokevärdinna mellan 21-01.

 

Vad gäller vägning så har jag ju redan talat om att jag inte tänkte ha någon vägdag idag som de senaste fredagarna och tänker heller inte ha någon på måndag. Dock funderar jag på att ställa mig på vågen imorgon och kommer i sånt fall troligtvis att uppdatera er. Sedan vet jag inte när nästa vägdag kommer att komma, eftersom jag inte bestämt vilken veckodag jag vill väga mig, eller om jag ska väga mig en gång i veckan eller kanske rent av varannan vecka. Jag hade en fundering om att ställa mig imorgon för att se att jag är på rätt spår och inte har gått upp massa nu när jag inte hållit koll, men att jag efter detta ska försöka med 14 dagar utan våg. 

 

Ännu en fullspäckad dag har gått förbi en allt mer lycklig jag. Jag måste säga att jag är så nöjd med det faktum att jag går på känsla istället för på siffra, synd att jag inte gjorde det så fort jag nådde mitt mål och hamnade på 59,9 kg. Jag har fått frågan några gånger nu hur det kommer sig att jag vägde mig varje dag och svaret jag har på det är att det handlade om att jag ville ha full kontroll på vikten. Jag tyckte det var roligt att se minskningen jag gjorde varje dag. När jag var stor så blev det lite minus varje dag och det var peppande att se det tyckte jag. Jag var jättelycklig löver att väga 100 g mindre den ena dagen än den andra och nöjd varje vecka när jag summerade den totala minskningen. Jag skrev upp i min kalender varje dag hur jag vägde och det är lite roligt i efterhand att se på. Anledningen till att det slutade vara "kul" var för att när jag kom ned på en normal nivå i vikten och inte har att tappa, så har det gått lite upp och ned och för mig som gått stadigt nedåt var det svårt att acceptera att så inte längre var fallet. Jag såg det som att jag kanske gjort något galet, när jag faktiskt egentligen inte alls hade gjort det. Det var det som gjorde dagsvägningarna osunda för mig. I nästan 3 veckor kände jag mig onöjd med morgonresultaten och efter det fick jag nog och vågade tillåta mig att plocka bort vågen. Det är jag så glad för att jag gjorde. Känslan i kroppen och känslan när jag ser mig i spegeln är SÅ mycket viktigare.

 

I övrigt är det något annat bra som hänt och det är att jag äntligen är av med att använda min korsett! Och det är en underbart skön känsla att slippa känna mig instäng. Första kvällen då jag tog av den så kändes det obehagligt men nu är det bara underbart. Dessutom är det bra för figuren blir finare utan korsetten som gav mig en snygg muffinsform upptill då den puttade upp huden jag har extra på ryggen. Frihet!

 

Dagens träning är jag nöjd med och kickstarten har verkligen tagit effekt i sinnet. Idag har det blivit 3 timmar och 20 minuter crosstrainer, 50 situps, 15 dips, 10 armhävningar och 10 rygglyft. Jag erkänner att det känns lite i fötterna, men samtidigt är det så underbart att köra på

 

Jag är så lycklig i mig själv just nu. Jag har nåt en helt ny punkt i relationen med mig själv och det krävdes ett lite brake för mig för att nå hit. Kanske minns ni att jag pratade om relationen till vågen i helgen? Ja det var i lördags har jag för mig och jag vaknade sur och trumpen för att jag sparat vätska i kroppen av att vi åt godis på fredagen. Det där som händer alla osv. Jag visste inte varför jag var sur egentligen men jag var det i alla fall och i ren protest mot mig själv så köpte jag ostbågar på kvällen vilka jag åt med gott samvete på ena axeln och dåligt på den andra. Jag vaknade på söndagen och såg i spegeln att magen var svullen. Ja inte bara magen för den delen utan också höfterna som samlat vätska. Nu trodde jag att detta berodde på mitt ätande under helgen och en del av det gjorde nog det, men sedan kom mensen också. Det var oväntat tidigt och efter det försvann svullnaden, så jag ser nu ut som vanligt.

 

MEN det är inte svullnad det här handlar om utan det handlar om beslutet jag tog redan på lördagen och låt mig poängtera att det var innan jag gick in i bloggen och läste era kommentarer angående mitt inlägg om vågen. Mitt beslut var att ta mig i kragen angående mitt krontrollbehov för vikten. That's right. Jag har fått frågan ser jag om det är en ätstörning som gör att jag väger mig varje dag. Svaret på det är nej, det är rent och skärt kontrollbehov. I lördags bestämde jag mig för att bryta mitt eget behov och la bort vågen. Jag har inte stått på den sedan dess och jag ÄLSKAR det. Jag mår mycket bättre med mig, jag trivs mycket bättre med mitt utseende och jag har släppt massa på mig och hur jag tänker kring min vikt. Ja, jag önskar fortfarande komma ned till 55 kilo, samtidigt så är det viktigaste hur jag känner mig i kroppen. Varför jag inte sagt nåt förrän nu är för att jag själv ville se hur jag skulle fixa detta först. Det kunde ju lika gärna bli så att jag skulle caiva och väga mig. Men jag har inte gjort det och det känns fantastiskt. Dessutom känns kroppen mycket finare nu än innan (men egentligen ser den bara likadan ut som på fotot i fredags. Jag ska ta nya bilder sedan så ni får se).

 

Jag har också steppat på med träningen ordentligt. Jag tänkte passa på så mycket jag kan nu medan jag inte arbetar. I söndags tog jag en powerwalk på ca 8 kilometer och ett 60 min crosstrainerpass. Igår var jag på crosstrainern tre gånger varav två gånger 60 minuter och en 70-minutare. Jag körde också plankan två gånger. Idag har jag hittills kört två crosspass på 60 minuter och så vida mina fötter tillåter så kommer jag att vara på crosstrainern ikväll igen. Den gör under för figuren om man gör den rätt kan jag säga. Jag har också gjort en planka och minst en till kommer också under kvällen. Love it an will keep going.

 

Så nytt mål är att väga mig en gång i veckan till att börja med. Jag vet inte om jag kör veckans vikt på fredag eller lördag men har idag känslan av lördag morgon. Om jag väger mer eller mindre än i fredags det bryr jag mig inte om. Dels jobbar jag med musklerna nu så jag kan gå upp därav, men också för att det inte egentligen spelar någon roll. Allt som spelar roll är hur jag känner mig och hur jag ser ut. Svaret på det är redan nu att jag känner mig väldigt bra i kroppen och jag tycker jag ser fin ut. Så det kan bara bli förbättring. Det har inget med siffror att göra. Och som sagt, foton kommer snart

 

Idag blir det bara ett kort inlägg för jag har inte suttit vid datorn alls idag förrän nu.

Jag började min söndag med en 8 km powerwalk. Det kändes riktigt härligt att komma ut i solen och trots att det var minusgrader så kändes det skönt. Det kändes lite i benet det erkänner jag och ett tag blev jag nervös att jag kanske tränat för tidigt, men det gick bra.

 

Jag var så trött och slut efter en natt som jag inde kunnat sova ordentligt, att jag sedan råkade somna en stund på dagen. Jag sov väl en timme allt som allt och det positiva är att jag kände mig avsevärt piggare sedan, å andra sidan kanske det blir jobbigt när jag ska sova här snart.

Efter middagen slappade vi i soffan framför "Min bästa väns bröllop" till klockan var 19 då jag ställde mig på crosstrainern. Jag stod i en och en halv timme och har sedan inte gjort mer än att äta en skål yoghurt, lite vitkål samt kollat min facebook.

 

Nu håller jag tummarna för att jag inte vaknar och har ont imorgon så att jag kan fortsätta att träna under veckan. Min kropp har under helgen samlat på sig väldigt mycket vätska och mina höfter har svullnat upp så jag ser lite knasig ut. Det vill jag gärna bli av med snarast och hoppas det underlättar om jag har möjligheten att studsa runt. Kirurgen sa det också efter bukplastiken, att det underlättar för kroppen med vätskan om man rör på sig.

 

Idag är det ett fantastiskt väder ute och jag önskar riktigt att jag inte hade ont, så jag hade kunnat gå på en powerwalk. Men det känns bättre att ta det lugnt med benen så de läker och så jag kan träna på sedan istället. Vi var nere en sväng i affären och handlade hem lite som saknades och har sedan tagit det lugnt resten av dagen. Här planeras det middag och ikväll är det melodifestivalen vilket alltid är mysigt. 

 

 

Idag tänkte jag ta upp det här med vågen igen och jag har en god anledning till att jag gör det. Folk väger sig ju givetvis olika. Somliga kör varje dag, som jag gör. Andra sträller sig en gång i veckan bara. Det finns de som kör varannan vecka och de som kör en gång i månaden. Sen har vi så klart också de som inte behöver tänka på vågen, då de inte har några viktproblem (eller de som har viktproblem och därför låter bli att väga sig).

 

Vart jag vill komma är det här med kroppen VS vikten. För en tid sedan frågade en person mig om jag ville gå ned till 55 kg för att jag fixerat på en siffra eller om det var en känsla i kroppen. Med handen på hjärtat så är det nog en del av båda. Del ett är att jag känner stor skinnad i magen (vilket är nytt sedan operationen) på när jag väger över 60 och under 60. Och självklart är det en skillnad i hur man känner sig i kroppen på 5 kg upp eller ned. Men när det kommer till normala pendlingar beroende på vätska, menscykel, eller dagen efter en bautamiddag följt av en efterättsbuffé som man äter tills man somnar i -så är det ingen skillnad. Då är frågan; Does one nee to know? Behöver man verkligen veta varje kg man går upp och ned då man pendlar, om det inte är så att man börjar gå upp i vikt?

 

För att förtydliga ytterligare. Igår vägde jag som ni vet 58,6 kilo. På kvällen blev det väldigt mycket ätande. Det blev eget godis, gemensamt godis, smakande av barnens godis, rostmacka (sådant gör jag bara när jag har "ätardag", att jag kan äta nåt jag vill ha enbart för att det är gott), ost och you name it. Alla människor gör så ibland att det blir lite FÖR mycket av det goda. Jag ställde mig på vågen som jag alltid gör men jag visste att gamla Bettan skulle ge mig ett icke glädjande besked. Pip pip 61,0. Nu vet ju alla att det inte egentligen är vikt man har gått upp och att det om några dagar bör vara helt borta, men jag har ändå sett det och det hugger ändå till i magen. Men hade jag egentligen behövt veta det? Förstår ni tanken där? Behöver vi egentligen se att det där händer? Det vore ju så klart skillnad om man skulle äta så varje dag eller flera dagar för då är det ju absolut nödvändigt att se hur det ser ut, men om det handlar om att man äter mycket en dag och sedan gått upp till dagen efter, om man blir ledsen av att se det så kanske man helt enkelt borde låta bli att väga sig.

 

För tänk på alla som INTE väger sig idag för att de inte har problem med vikten och det därför inte tillhör någon som helst form av rutin att väga sig -de kan också ha pendlat upp 2 kilon från igår till idag. Men de passar ju fortfarande i sina kläder (då det inte är fett vi lägger på oss på ett dygn, utan vätskor osv); as do I. De har ju ingen aning om att de tillfälligt gått upp och skulle de ställa sig på vågen 3 dagar efter på nåt läkarbesök eller whatever så skulle de väga som de brukar göra.

 

Efter mycket babblande kommer slutpoängen då, vilken är att jag tror ändå att det är sunt om vi som kört på här med vikten -när vi kommer ned i normala vikter eller i mål, faktiskt försöker att inte väga oss för ofta. Jag tänker på Pernilla till exempel (<--- klicka för att komma till hennes underbara blogg), hon väger sig bara den 1a i varje månad. Det betyder att hon har noll aning om alla uppgångar som eventuellt kommer under månaden. Det tror jag är skönt. Men för mig är det en rädsla som styr. Det blir ett kontrollbehov av det. Jag får känslan av att jag måste veta så jag kan hålla ordentlig koll och om jag går upp så kompenserar jag med att räkna efter i ett par dagar så det inte råkar gå över. Jag vet inte om jag vill leva så resten av livet. Känns kroppen normal och man passar i kläderna, vad spelar då vikten för roll, överhuvud taget -egentligen?

Okay, eftersom mobilen av någon anledning vrider bilderna så gjoree jag en ny som också kanske tydligare visar veckans viktminskningsbilder och tillsammand med en gammal bild från när jag var som störst

 

Idag har jag haft en trevlig dag med min väninna till en början.  Vi gick i centrum och kollade på lite saker som hon behövde och sedan åt vi lunch. Hon ville bjuda viljet jag inte alls vsr beredd på men som var väldigt gulligt och trevligt.

 

Sedan hämtade jag barnen tidigt. Vi handlade litw fredagsmys och gick hem och tog det lugnt. Tomas kom strax efter och vi har ätit middag och godis, samt har fortsatt ha en lugn kväll. Tomas har arbetat med musik och jag har sett inspelningarna av Sveriges mästerkock och masterchef United States. 

 

Imorgon hoppas jag kunna stå en stund på min crosstrainer, jag är dock inte helt optimistisk eftersom jag haft väldigt ont idag också. 

 

Veckans viktminskningsbilder kommer här. De skulle kommit i mitt förra inlägg som jag sa men kunde då inte hitta på vilken plats i mobilen de ligger.  Nu bloggar jag från mobilen så nu är det lättare att få till

Jag bestämde mig ganska fort för att jag lika gärna kunde ge er veckans vikt idag, så det blir en vecka som vanligt. Sedan kanske jag lägger upp den igen på måndag och börjar köra måndag - måndag som jag gjorde tidigare. Den här veckan har jag inte kunnat få hjälp av träning något med minskningen, eftersom jag gjorde illa mig på min PW i måndags. Den smärtan sitter fortfarande i så jag känne rmig tveksam till att det blir träning i helgen heller, men allt återstår ju så klart att se. Här kommer i alla fall veckan vikt