Igår stod vågen på 55,4 kilo och det är så pass nära 55,0 att jag känner att det nu får räcka. Jag måste ändå tänka på den extra hud jag också bär på kroppen. Jag har nu tänkt att gå upp till 57 kilo igen eftersom det var där jag trivdes som bäst med kroppen. Jag gillar att vara liten, men vill inte att det ska gå till överdrift. Vart jag sedan i slutändan kommer att hamna med vikten och känna mig som mest bekväm (då syftar jag inte på en viktökning -utan på om jag ligger på 56 kilo, 57 kilo eller 60 kilo -men inte över) det återstår att se. Jag vill nu också börja bygga mina muskler mer och gissningsvis kommer detta också få mig att gå upp något kilo i vikt. Jag känner att från och med nu kommer vikten inte vara det viktigaste, utan hur jag mår och ser ut i kroppen. Jag gjorde denna livsstilsförändring för att nå till en nivå som jag är nöjd med och där är jag nu. 

 

Nu börjar alltså resa nummer två för mig. Det handlar om att hålla min vikt ordentligt, så att den inte råkar sticka iväg och jag går upp. Jag tror nog att jag ska orka ha den diciplinen i kroppen för jag känner så starkt att jag vägrar bli tjock igen. Men att vara tjock och hälsosam är två skilda saker och det ska man inte glömma. Egentligen var jag redan i mål när jag nådde mina 60 kilo, det var bara det att jag ville ha ett spelrum om ett par kilon och sa redan då till min man att jag trodde 57 vore den bästa vikten, men satte 55 som slutmål eftersom det var en jämn och bra siffra. När jag passerade 57 och kom under så började det gränsa lite till för smalt och den tjejen vill jag inte vara. Så från och med nu börjar min viktstabilitet. Jag kommer dock att blogga på som vanligt angående hälsa och vikt. Ni får gärna fortsätta ställa frågor om viktnedgång och be om tips och råd. Jag hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som är långt ifrån över.

 

 

Ett år till har passerat och det här året har varit ganska intensivt på många sätt. Samtidigt har det varit helt fantastiskt för oss alla. Jag tänkte här bjuda på en liten årskrönika på året som har passerat. Må nästa år bli lika fantastiskt eller ännu bättre.

 

Januari började som de flesta andra år. Med pulkaåkning och alldeles för mycket godis och Mc Donalds. En 25 kg lättare Linda förvisso, men fortfarande stor och åter igen inne i samma gamla vanliga ätamönster (med en skillnad och det var att jag hela tiden höll koll på vikten, så att jag inte skulle gå upp i vikt). Leo hade hunnit bli 4 hela månader och inne på sin femte. Jag hade egentligen här inga planer för mitt år. Jag visste att jag så småning om skulle börja banta igen -men jag tänkte inte så mycket på det i det här skedet. Livet gick på halvfart för oss alla.

  (klicka för större bilder. Gäller alla miniatyrer)

 

 

Jag börjar tänka på hur jag ser ut efter gravidtet igen och försöker att komma ur mammalunken. Fortfarande inne i dåliga mat och godismönster så kröp vikten sakta uppåt. En rolig händelse kantas av något hemskt då Marcus tappar sin första tand och Oliver ca en timme senare -av misstag (och så klart utan vår vetskap) fått tag i en julbrosch som jag har liggande. Den satte han i halsen och kunde inte andas ordentligt. Vi fick tillkalla ambulans och de fick akutköra en blå Oliver till sjukhuset, medan de ringde efter extra assistans. En mycket upprörd Marcus och jag springer i cirklar hemma, medan mormor skyndar hit för att ta hand om Marcus så jag kan åka till sjukhuset och möta upp Oliver och Tomas. Det planerades en sövning för att operera ut broschen då den satt illa, men fantastiska Oliver lyckades kräkas så att trycket fick brsochen att flyga upp ur luftröret och faran var över. Barnen får en syskonvag och snön smälte bort

 

 

 

Jag funderar allt mer på hur jag ser ut, till följd på att vikten hamnat allt högre upp. Den peakar mellan 110-11 kilo stundom. Marcus börjar springa på provfilmningar för reklamfilmer, pojkarna får vattkoppor och Leo växer så det knakar. Tomas börjar att jobba mer i studion och producerar ny musik. Första värmen så man i solen kan ta av sig jackan kommer

 

 

 

Värmen håller i sig vilket var tidigt och härligt. Vi firar underbar påsk med massa godis, men jag börjar tänka kring hur jag äter godis och om jag verkligen bör.. Jag börjar småkolla lite på hur jag ska göra när det är dags att sätta igång så fort jag får (men ammade fortfarande här). Marcus får sina första reklamfilmer och Leo fick en tillsammans med Marcus. Och mer tänder trillar ur Mackans mun

 

 

 

Årets första grillning. Marcus spelar in en reklamfilm till och Oliver är stand in i en reklamfilm (han fick dock aldrig filma). Värmen fortsätter att vara och det blir riktigt sommarvarmt. Jag tar ett beslut för framtiden och mitt liv den 7:e maj. Den dagen bestämde jag mig på allvar att det var dags att ta tag i mitt liv och viktminskningen. Vågen visade 112 kg och jag visste att om jag inte satte igång igen så skulle jag inte komma igång. Dessutom kände jag mig tjock och obekväm så det räckte. Marcus första reklamfilm, för Tallink Silja (Leos också) börjar gå på tv. Jag läser Fifty shades böckerna, börjar med min viktminskning och powerwalks. Under maj så tappar jag hela 10 kg

 

 

 

Jag kör hårt med viktminskningen. Försöker hitta inspiration genom bloggar men har så svårt att hitta olika bloggar så jag startar den här, med förhoppning om att kunna inspirera andra att ta tag i sin viktminskning. Jag hamnar under 100 kg för första gången sedan 2004 (!). Jag kan korsa benen när jag sitter, också för första gången på flera år. Jag trampar vidare på mina powerwalks och kör med min mat. Värmen försvinner och den kommer i princip aldrig tillbaka. Jag belönar mig själv för min första minusintervall på 10 kg. Tomas bygger en altan hemma hos min lillasyster och Marcus har sin första skolavslutning och har därmed slutat förskoleklass

Lite värme åter och jag passar på att ta med barnen ut på promenader så fort solen skiner. Vi åker till Eskilstuna med vänner och när vi kommer hem så plockar jag fram min crosstrainer och gör till min bästa kompis. På den kan jag köra tills svetten rinner. Jag belönar mig för mer viktminskning med nya skor. Vi tränar inför en spelning som ska komma i augusti. Marcus reklamfilm för Mc Donalds börjar gå på tv. Jag fyller på garderoben med nya kläder och sätter på mig kjol för första gången på fler år än jag minns. Jag börjar skönja nyckelbenen och kärar ned mig i en riktig drömsko 

 

 

Jag och min lillasyster Sandra går på museum med barnen och jag och Tomas firar 7-årig bröllopsdag med middag på restaurang (och mina drömskor hade jag köpt in for the occation). Jag har tappat mer vikt, kärar åter ned mig i kläder och skor. Marcus sista reklamfilm börjar gå på nätet och tv i andra länder. Oliver tycker han är cool när han är kortklippt och gör en häftig min och vill att jag förevigar ögonblicket på foto. Vi har spelning på min väninnas 30-årfest. Jag fortsätter att ta powerwalks då och då mellan mina crosspass och orkar även med en ordentlig svamprunda i skogen med min pappa. Jag vågar köpa mig lite nya kläder för presentkortet jag fick när jag fyllde 31. Jag kommer ned till 79 kg och har alltså tappat hela 50 kilo. Marcus börjar i första klass!

Jag och mina systrar samt min svåger, spenderar en heldag på gröna lund och far bland karusellerna som småbarn. Leo fyller ett år och jag börjar kära ned mig i vinterjackor

 

 

 

Jag blir tillfrågad om att vara med i Club 96 (!) Tomas och jag bestämmer på 20 sekunder att jag ska tacka ja och en underbar tid startar. Jag tar bilder i mina gamla kläder och hittar även ett målplagg. Vi spelar in lite ny musik. 100-årskalas på Ljusterö då Tomas syster Anna-Karin fyller 40 och Tomas mamma Elisabeth fyller 60. Jag är överlycklig (även om det inte syns på bilden, haha) för att mina nyckelben syns. Jag har alltid tyckt det är så vackret när de syns. Hösten tågar in och värmen ut. Det sker på mindre än en vecka

 

 

 

Vi målar om hemma och det är uppfriskande och härligt. Min lillasyster Jenni hjälper till med detaljer. Hösten har verkligen kommit för det börjar bli kallt. Jag börjar arbeta igen efter mammaledigheten.. Tomas blir pappaledig. Jag tränas dansgympa med min lillasyster Sandra, på friskis och svettis, på måndagagskvällar. På tisdagar och lördagar repas det för fullt med Club 96. Jag blir för liten för mer kläder. Vi umgås med goda vänner

 

 

 

Club 96 har premiär och vi har så grymt roligt när vi håller på. Jag når ett stort mål och har tappat 60 kilo. Vi börjar julhandla och i slutet av månaden åker även julpyntet upp. Jag startar upp som karaokevärd men hinner bara köra premiären innan föreställningarna tar tiden. Således tar min syster Jenni över i väntan på att jag kan komma tillbaka igen. Jag har fått veta att jag ska få göra en bukplastik på Strandkliniken den 18 December och jag längtar mig blå tills dess. Första snön faller

 

 

 

En händelserik månad. Jag rasar i vikt igen (ca 10 kg). Det kantas av att bli uppringd av Aftonbladet som frågar om jag kan tänka mig att vara ansikte utåt för Viktklubb, samt vara med i en artikel och senare webTv. Jag blir jätteglad och tackar så klart ja. Jag passar i mitt målplagg och får nya kläder igen -av underbara vänner. Det förbereds för julen och plastiken. Föreställningarna tar slut och vi kör en avslutning med julmiddag tillsammans med 96-gänget. Tack för en underbar tid! 

Jag kärar ned mig i mer kläder och speciellt en onepiece i storlek 170 från barnavdelningen (fördelen med att vara kort). Jag räknar ned till plastiken och den 18:e är dagen kommen. Jag far in till ett julfint stockholm och blir av den underbara Dr Oya Kocabalkan, av med 920 gram hud på magen. Även om jag blir något handlikappad så firar vi en fantastisk jul med familjen. Jag träffar en av mina vänner, familjen äter på restaurang när jag orkar ta mig upp och detta följs sedan av två besök på kliniken för att töma ut extra vätska ur magen. Jag får visst ta det lite lugnare.

 

 

 

 Före jag fick Leo. 130 kg till 117

 

 Slutet av april i år ca 112 kg

 Idag på morgonen 61 kg

 

 För 15 dagar sedan såg jag ut så här

 

 För 4 dagar sedan

 

 Idag på morgonen

 

 

 

 

 

 

 

Vad händer med all tid? Ja, idag har det förvisso varit fullt upp för på en gång på morgonen var det bara att fixa mig för att uppträda med Club 96 (promotion) här i centrum där jag bor. På en gång efteråt var det rep med 96 och kvällen gick förbi lika snabbt den. Vi har gjort klart all målning i musikrummet och börjat möblera och greja (bild kommer sedan). Sen har vi hunnit slappna av lite i soffan också skönt nog. Men jag ser på klockan och den är redan efter 00 och jag kan inte annat än fundera på hur det gick till att det gick så snabbt.

 

Jag känner mig fortfarande som om jag är sämst på att höra av mig och uppdatera er nu, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle försvinna så mycket tid mellan arbete, träning, rep  och målning att jag inte skulle orka sätta mig ned och svara på kommentarerna som ni gett mig, underbara ni. Jag hoppas ni förstår hur mycket styrka och glädje ni ger mig! Om ni känner att jag inte är inne här tillräckligt ofta så får ni självklart lägga till mig på facebook om ni vill http://www.facebook.com/lindaskimra för där brukar jag i alla fall titta in med jämna mellanrum eftersom jag ser en liten bild på mobilen när det händer nya saker på fb.

 

Idag hämtade jag ut min nya telefon, en samsung galaxy s3. Vad tror ni de missat? Som gör att jag inte kunnat greja nåt alls med den idag? Jo att skicka med ett minisimkort. Så det blir att fixa det imorgon så jag får starta min nya telefon. Ska bli så härligt att få en bra telefon igen. Jag har älskat min HTC sensation kan jag säga, men den börjar bli pensionär nu och lever sitt eget lilla liv ibland.

 

Från dagens uppträdande

 

Nej vet ni vad, jag tror jag ska träna nu ikväll i alla fall. Jag har ingen hosta, inga nysningar. Inget snor som rinner och ingen feber (36,8). Jag har inte heller ont i halsen. Det ända jag har haft är ont i huvudet men det tror jag kommer från musklerna, för jag har ont i huvudet var och varannan dag jämt, så skulle jag gå på huvudvärk skulle jag sällan få träna. Jag funderar därför på att ta ett entimmes på crosstrainern idag. Jag kan ju alltid gå av om det inte känns bra.

 

Idag åt vi hemgjorda hamburgare till middag och jag fixade inte att äta upp maten. Jag hade grönsalladsblad som hamurgerbröd (är allergisk mot gluten och de glutenfria innehåller massa kalorier och är oftast skumgummibröd), sedan en ganska tunn och liten hamburgare (nötköttfärs, rödlök och kryddor) och uppe på det en tomatskiva, lite rödlök samt ketchup och senap. Jag åt en och gjorde sedan en till (för en är lite väl lite mat och lite för få kalorier) men jag orkade inte äta upp hela den andra. När jag nådde halva var jag på väg att ge upp men bestämde mig för att det var så lite kvar så jag kunde äta den, samt att jag faktiskt "behövde" kalorierna. Så jag tog en tugga till. Men sen kände jag att nej, varför i hela ska jag trycka i mig nått som jag inte orkar? Så jag la bort den snutten som var kvar, trots att det var så lite.

Inte så intressant för er att veta kanske, men jag tänkte att det är många som frågar mig hur jag gör för att gå ned i vikt och hur jag äter. Vart jag ville komma med detta är att tala om att jag äter så jag blir mätt, men jag äter inte mer än så

 

Här är mina nya skor förresten. Vad tycker ni? Keepers eller returners? (de kostade 299 kr).