Poletten
När poletten trillar ned kan det vara en magisk känsla.
Nu ska jag säga nåt som säkert kommer låta underligt i mångas öron, men jag har inte kunnat greppa den viktiminskning jag gjort nu, till skillnad från den jag gjorde senast. Jag vet att de flesta säger att de har svårt att hänga med när de gått ned mycket i vikt och speciellt om det gått fort. Många som opererat sig till exempel (jag har inte gjort det) får ofta en radikal och snabb viktminskning, då kroppen jobbar med dem medan de kämpar för att gå ned. De -och övriga som går ned snabbt, säger ofta att det är svårt att stå i affären och vara till exempel en storlek Medium, då man instinktivt tittar åt stora storlekar. Jag tror på detta fenomenet, men senast var jag inte med om det själv. Konstigt kanske, ja, men jag mätte mig så stadigt, provade kläder i mindre storlekar och var medveten om min storlek. Jag fotade mig var 5e kilo jag gått ned för att kunna jämföra och jag mätte mig en gång i månaden, samt vägde mig en gång i veckan.
Som ni vet så blev jag sjuk efter att jag varit tunn och hållit vikten i ett år (ni kan läsa om det i tidigare inlägg så jag skriver inte om det nu) och under sjukdomsperioden, dels på grund av mediciner men mestadels på att sjukdomen och medicinen gav brist i kroppslig självkontroll (kort sagt åt jag i princip vad som helst utan att tänka. Till en början spelade det ingen roll, men efter att jag gått upp från 50-60 kilo så borde jag försökt att stanna till . Men jag mådde helt enkelt för dåligt för att orka bry mig om det). Jag blev kort sagt frisk i höstas men då var vikten redan pikad mot 95 kilo och jag kände mig som världens sämsta människa och världen sämsta förebild. Jag drog mig undan från allt vad heter allmänhet. Jag la ned min blogg i princip helt. Jag hade gjort flera försök att gå ned i vikt igen men orkade bara nåt kilo och vid 88 gav jag alltid upp igen och kände att jag var för värdelös för att försöka. Jag trodde helt ärligt på att jag var så dålig att det skulle aldrig gå igen.
Sakteliga började jag förstå, genom många av mina följare här i bloggen och på facebook (de flesta som följer mig här är också vänner och -eller följare på facebook) att det handlade inte längre om att ni fanns kvar "hos mig" för att ni ser mig som en förebild, det handlade om att ni tyckte om mig som människa. Det gav mig en inre glöd och jag bestämde mig att från och med 1a januari så skulle jag vända igen och ta tag i vikten och hitta tillbaka till mig själv. Då vägde jag 95 kilo.
Jag har valt att ta det oerhört långsamt. Ibland har jag slarvat oerhört och ätit bara skräp i en vecka hit och en vecka dit. Men skillnaden är att jag ätit på ett annat vis och med medvetenhet. Jag arbetar hela tiden med min insida nu också. För måendet ligger inte i vikten eller det yttre. Allt sitter i huvuet och i hjärtat -själen. Det är därt inne vi kan förändra och utveckla hur vi mår och tillslut ta fram allt det fina vi är värda. Senast handlade det om utsida. Nu handlar det om balans.
Jag har gått ned 17 kilo nu, vilket betyder att jag väger 78 kilo. Jag är inte längre tjock, utan istället lite runt och mullig. Jag har äntligen börjat tycka om hur jag ser ut. Det finns vissa dagar då det känns som om jag hatar mina armar och mina ben, där huden sitter och gör att jag ser skev ut (i mina ögon) men jag lyckas ta mig ur känslan och ger inte upp. Det är också därför jag kommit tillbaka så mycket.
Jag tänker försöka att uppdatera bloggen varje dag igen. Nu nu har jag nämligen efter mycket grunnande bestämt mig för att det inte bara är min viktgrupp (heter "viktgruppen") på facebook som jag vill vara aktiv i. Jag har också uppdaterat om vikten (sparsamt) på min vanliga facebook, på instagram och nu är det dags för bloggen att få sig en reopening.
Ikväll kommer det en kille hit för att titta på vårt kök (vi har köpt vår lägenhet och ska renovera) men hinner jag efter det så ska jag ge er en bildkavalkad.
NU KÖR VI!
Idag på morgonen
Jag är rädd -men det är STORT!
Tiden rusar på som aldrig förr -men vad ska man säga, det är ju december trots allt. Jag ska ta ordentliga foton här hemma så ni får se hur det blivit med allt julpyntande och så.
I övrigt kikar jag nu in för att ge er mina senaste uppdateringar och det är dels att jag håller vikten som jag ska (jag lovar att se till att ni fåt nåt foto snart, men glömmer själv att fota så det senaste jag har tagit är tyvärr det ni fick i senaste inlägget).
Men det nya och VIKTIGA är att jag bestämt mig för att verkligen kasta mig ut för stupets kant nu. Jag har HELT slutat räkna kalorier nu och äter och ska träna enligt "sunt förnuft" och precs som det ska och bör vara (jag gör inget annat istället heller, som diet, lchf, propoints, modeller osv, utan bara sunt förnuft understryker jag). SÅ mina hjärtan, håll tummarna nu för att jag fortsätter att hålla vikten när jag nu åter ska -tänka själv. Det är NU det blir läskigt. Det är nu jag kastar mig ut, utan livlina. Det är nu det kommer märkas vad jag lärt mig och inte lärt mig. Heja mig, ja, jag får säga det. Heja mig!
Julhandling med Marcus. Mys!
Min sista julgottetalrik som jag åt medan jag fortfarande räknade kalorier (dag 2 idag utan räkning så det är bambi på hal is fortfarande. En sådan här talrik skulle jag inte våga göra mig idag till exempel haha)
Dagens lunch, grönsaker i ugnen, egengjord sås och grillad kyckling. Kalorierna i detta? Noll aning!
Några viktiga råd!
Jag får dagligen väldigt mycket frågor, kommentarer, funderingar och folk som vädjar och ber om tips och råd. Jag har tyvärr inte möjlighet att svara till alla personligen, varken här eller på facebook (även om frågor till mig direkt på facebookväggen hinns med nästan i princip alla, så vill ni verkligen ha svar så fråga gärna där). Därför tänkte jag nu ger er ett inlägg med några goda råd.
En väldigt vanlig fråga/fundering/kommentar jag får är när folks motivation tryter till följd av att de jämför sig alldeles för mycket med vad andra gör och främst när det gäller träning. Jag förstår att det kan bli väldigt pressande i alla dessa grupper om man känner att "alla andra gör så mycket mer" och resultatet av det blir ofta att folk säger till mig att de tror att de möjligheter till träning och de sorters form av träning och motion de får inte alls duger. Man skall aldrig glömma att oavsett träning och kost så är alla sin egen individ. Det finns absolut inget fel vid att se på hur andra gör men det är viktig att ni ändå i slutändan endast använder andra som inspiration och alltså INTE som måttstock på hur det ska vara. För det som är rätt för andra är kanske automatiskt inte rätt för just er. Somliga pressar timmar på gymmet, andra promenerar. Det är inget av det som är mer rätt eller mer fel än det andra. Somliga äter enligt sunt förnuft, andra kör på diet. Inget rätt eller fel där heller. Kom ihåg följande:
Många stressar upp sig själva nåt fruktansvärt under en viktminskaning/livsstilsförändring. Jag säger inte att det är konstigt för jag tror att det är oerhört lätt att det blir så. Men det är så vanligt att folk skriver till mig och i grupperna att de ska inte äta si eller så på si eller sådan tid för nu ska de tappa 10 kilo så snabbt de kan för det är en fest eller för att det gjorde någon annan. Sedan gråter man blod för att man "misslyckas" sätta sina mål eller tycker att man misslyckats för man åt något onyttigt på helgen. Varje måndag börjar man om med oro i hjärtat för nästa miss. Jag säger här något viktigt som jag sagt flera gånger i bloggen -att viktminska ska faktiskt vara roligt! Tänk på att:
Så är det så många som är så "elaka" mot sig själva. Man tror helt enkelt inte på att det faktiskt kommer hända. Ni tycker att ni har alltid misslyckats tidigare så det går inte nu, det har aldrig fungerat, det kommer aldrig gå och ni känner stundom som ni lika gärna kan krypa under en sten och leva "tjocka" i ensamhet och trycka choklad i resten av ert liv. Tro mig, jag känner också igen känslan så jag kritiserar er absolut INTE när jag skriver ned det. Det jag vill mena är att det är viktigt att ni försöker allt ni kan att se på er själva med andra ögon. Allt handlar om hur ni känner på insidan och inte hur det är på utsidan. Utsidan är en canvas som vi kan måla om. Jag säger det igen -jag började älska vad jag såg i spegeln när jag vägde 90 kilo någonting. Jag var fortfarande jättestor då (jag är ju så liten och kort) men det handlade inte om utseendet längre, utan om min mentala förändring. Försök att:
Och sist men inte minst vill jag be er om expriment. Läs detta:
Ta in det och tänk på det.
Mycket pepp, stöd, kramar och kärlek från mig till er alla!
Rädsla, motivation och fokus
Vet ni vad det är för skillnad på rädsla och fokus?
Att vara rädd är att hoppa över saker man vill, för att man är rädd att det ska komma i vägen för målet.
Att vara fokuserad är att veta att man kommer nå sina mål oavsett, men att medvetet till fälligt hoppa över det man vill -för att man har sina mål i fokus.
Vet ni vad det är för skillnad på att vara motiverad och fokuserad?
Att vara motiverad betyder att man vill nå sina mål, men motivation KAN vara flyktigt och kan komma och gå beroende på hur man tillfälligt mår.
Att vara fokuserad innebär att man strävar mot sina mål och trots att det kan finnas hinder på vägen så klarar man av att åtminstone tillfälligt se förbi dem -för att nå sina mål.
Ett recept på framgång; att hitta sin motivation stärker möjligheten att fokusera på sina mål. Utan motivation blir det svårt att hålla ett fokus en längre tid. Så även om det kan vara styrka bakom ett totalt fokus, så finns det inget starkare än fokus och motivation tillsammans.
Receptet för misslyckande är enkelt; att ständigt trycka ned sig själv med negativa tankar
Lite nya jämförelsebilder
-80 kilo, utan magsäcksoperation eller diet (vill dock understryka att jag INTE tycker det är fel med op). Startvikt 130 kg. Huden på magen har jag tagit bort i en bukplastik men resten behöver fortfarande opereras)
Så gick det med vikten under semestern
Nu är det sista dagen på vår semester och imorgon startar vardagen. Det betyder också att ni kommer att få se mig bloggandes här som vanligt, eftersom vi kommer att vara hemma som vanligt nu. Idag har jag passat på att städa och tvätta här, så jag inte skulle ha det kvar till imorgon, för på kvällen kommer min syster Sandra hit för lite tv-spel. Det ser jag fram emot.
Nu till vikten. Hur har det egentligen gått för mig med vikten under semestern? Det är ju som ni vet lätt "att det blir lite för mycket semester" och alltså "för mycket av det goda" under den här perioden. Men jag kan meddela att för min del har det gått lika bra som förra sommaren -vilket innebär att jag stått helt still i vikt (förra sommaren gick jag stadigt ned). Det är alltså för att understryka exakt det jag ska göra nu. Viktminskningen är jag, som jag hoppas ni förstår, färdig med sedan en tid tillbaka. Vad som alltså återstår för mig nu är att hålla vikten. Detta ska jag dessutom lyckas med under tiden som jag ökar på mina kalorier till normal nivå.
Nu kanske ni som följt mig länge eller från början kommer ihåg att jag INTE räknat kalorier under tiden som jag gått ned i vikt. Jag understryker alltså även detta (och som det idag står i Söndagsbilagan till Aftonbladet) att jag alltså INTE räknat kalorier under min viktminskning.
Anledningen till att jag började räkna kalorier (i påskas ungefär) var för att jag ville kolla hur mycket jag egentligen åt eftersom jag då stod still på 57 kg sedan i mitten av januari. Vid närmare räkning visade det sig att jag åt ca 1300-1400 om dagen och jag fortsatte att räkna för att kolla att jag inte åt över det
-eftersom jag ville ned en bit till. Strax lossnade det helt (jag var alltså på en berömd platå) och jag gick ned till mina 50 kilo fort efter det (ca1,5 månader).
Här valde jag att träffa en dietist för att få stöd i ökningen av kalorierna. Jag hade som jag sa innan, fortsatt att räkna kalorierna för att se att jag inte översteg 1300 på sluttampen, men också eftersom jag med hjälp av att räkna dem också kan öka dem (min matmängd) i en takt som kroppen accepterar, så jag kan ta mig från viktminskningläge till normalläge. För som ni alla förstår så har jag ätit allt -även godis, precis som jag sagt, men i lite mindre mängd bara (a.k.a ca 1300 kalorier om dagen) men så kan jag ju inte fortsätta leva eftersom jag inte vill gå ned mer i vikt. Än så länge går det alldeles utmärkt och jag har inte ökat något alls i vikt, under tiden som jag ökat mitt kaloriintag.
Jag har för en tid sedan haft en frågestund i min blogg och jag kommer snart att svara på dessa frågor. Passa på i detta inlägg om det är något ni vill fråga. Jag kommer göra ett samlat men kan även svara efter hand om det skulle vara så.
Och sist men inte minst, idag kom Aftonbladets söndagsbilaga ut, som jag är med i
Härom dagen i skärgården
Vi har njutit i solen under vår sista vecka, som vi spenderat i skärgården med Tomas föräldrar
Och tillslut ett litet tips. Jag hittade den här i affären och den smakar underbart gott! Jag använder den som pålägg på smörgås (men den kan även avnjutas som den är direkt ur burken)
Här är jag!
När tiden bara går och bloggen står, då kan det vara lätt att man blundar lite extra för att göra det man bör -nämligen komma igång med alla uppdateringar som vanligt. Jag tänkte här göra en liten sammanställning på vad som hänt på sista tiden så att jag kan hämta upp igen och börja blogga varje dag.
Som ni märker har jag haft en liten bloggpaus. Dels är det eftersom jag mentalt faktiskt kände att jag behövde ta en paus efter allting, men dels också för att det blev så stort tryck på min facebooksida att jag varit tvungen att lägga den mesta av min kraft där. Ni är välkomna dit eller hit, vilket som passar er bäst.
Vi börjar med det som de flesta av er kanske undrar om: vikten. Det går kanon med vikten. Jag har gått ned ett kilo till och ligger nu oftast mellan 54-55 kilo och pendlar fram och tillbaka. Jag ska börja med upptrappning av kalorierna nu också. Under min viktminskning (mellan 130-60 kg) så räknade jag inte kalorier, som ni kanske minns att jag berättat? Jag tänkte på dem och valde gärna kalorisnålare alternativ -men mer tanke än så och lätt överslagsräknande (för att hålla mig kring ca 1300) gjorde jag inte. När jag nådde mitt första viktmål på 60 kilo (7 januari) så satte jag ett nytt mål på ca 55 kilo och började räkna kalorierna för att veta hur mycket jag egentligen åt per dag (för att göra detta så rekommenderar jag viktklubb.se). Sedan dess har jag stadigt (utom med vissa undantag då det så klart inte fungerat att räkna) räknat kalorierna.
Men att leva på 1300 kalorier om dagen resten av livet är inte hållbart och dessutom är jag klar med min viktminskning. Därav är det nu dags att trappa upp kalorierna tills jag kommer till nivån för att hålla vikten, vilket är ca 1700 kalorier. Upptrappningen ska ske med 100 kalorier i veckan, från och med nästa vecka. Nu har det varit att ligga stadigt och verkligen nå kalorimålet alla dagar. Så det kommer ta ca 4-5 veckor att nå målet (om jag inte lägger på mig på vägen så man kan få sakta ned och ta ökningen med 50 kalorier i veckan istället). När jag väl kommit till 1700 så ska jag ligga stadigt på det i ca 3 månader, innan jag kan börja släppa på räknandet.
För att få hjälp med detta så det görs på rätt sätt och hälsosamt som själva viktminskningen, så gick jag till en dietist och det är tillsammans med henne som planen för ökningen har gjorts. Jag hade också kollat detta tidigare med den dietisten som var med på resan till portugal. Därav vet jag att detta är det riktiga sättet att göra det på för bästa resultat. Jag har dock blivit varnad om att jag i början kanske lägger på mig ett par kilon, men att jag inte ska bli rädd då det bara kommer vara vätska som kroppen sedan kommer kunna göra sig av med. Jag ska hålla er uppdaterade om vikten med foton och så klart siffror.
Senaste bilderna på mig
Hos mina svärföräldrar
53,9 kg
Vad gäller övriga livet så är det en mix av mycket och lite som händer på samma gång. Jag har varit med lite i tidning och på radio på sista tiden och nu på fredag den 31:a så kan ni höra mig i Radio 1 (101,9) där jag kommer vara med mellan 10-12 och prata om vikt och hälsa, motivation och målsättning. Har jag förstått saken rätt så kan man också ringa in för att ställa frågor och få hjälp. Det ser jag fram emot. Jag har också gjort en intervju i Radio österåker (länk till detta kommer) vilket var väldigt roligt.
Däremot har jag ännu inte hittat något arbete.
Jag har också varit och vägt mig på Itrim igen. Ni kanske minns att jag gjorde det tidigare? Jag gjorde det nu eftersom jag gått ned ytterligare lite i vikt och ville kolla att allt såg bra ut och att jag inte blivit av med musklerna utan med fettet. Resultatet av detta var bra. Alla musklerna finns kvar och ytterligare fett har jag blivit av med. Så här ser resultatet ut av den nya vägningen (juni, augusti, oktober, november och maj är alla från Itrim, medan den i mars gjordes hos Elena Malmfeldt)
Detta är bara en liten sammanfattning av sista tiden och det är mycket mer jag ska berätta om och skriva till er -så jag kommer att få dela upp det i flera inlägg så det inte blir så mycket att läsa i varje. Nu ska jag ut och handla till min älskade mamma som fyller år idag
Välkommen!
När en facebookvän till mig länkade till Biggest losers sida på facebook, med uppmaningen om att jag skulle tävla om träningstillfällen med Mårten Nylén, så kunde jag inte föreställa mig att det skulle resultera i att så många skulle styra in varken i min blogg eller på min facebooksida. Men jag brinner för och älskar att hjälpa andra människor så jag tycker det är väldigt roligt och välkomnar alla nya läsare.
Just nu är det många frågor som ställs och det är allt ifrån hur jag gjort till hur det fungerar med huden. Jag kommer inte kunna svara på alla frågor men kommer inom några dagar att sammaställa information till er samt svara på de mest ställda frågorna. Kortversionen lyder i alla fall att jag INTE gjort någon magsäcksoperation, utan valde att gå ned i vikt på min egen vilja. Jag har ätit all mat i "lagom mängd" och har alltså klarat det helt genom att göra en livsstilsförändring. Jag bestämde mig kort sagt för att försöka gå ned i vikt genom att leva som jag kommer vilja göra resten av livet -fast i lite mindre mängd under själva minskningen.
Jag har haft kalorier som min tanke i bakhuvudet. Jag har inte räknat dem slaviskt men har överslagsräknat i huvudet och har försökt hålla mig på ca 1300 om dagen. Jag har tränat genom vardagsmotion och vanlig motion mest. Jag började som störst med att simma och sedan följde jag med powerwalks och sedan började jag motionera på min crosstrainer hemma.
Fortsätt gärna ställa frågor, så ska jag svara efter hand och så gott jag kan
-75 kilo utan operation
Ett par jämförelsefoton kommer här
April 2010 vägde jag 130 kilo och April nu 55 kilo. -75 kilo, utan operation
April 2012 vägde jag 112 kilo och nu April 55 kilo. -57 kilo
Att tappa min vikt tog ca 12 månader
-75 kilo och i mål en gång för alla -nu är jag klar!
Jag gjorde det vänner! Jag är nu äntligen klar med min viktnedgång en gång för alla!
Igår stod vågen på 55,4 kilo och det är så pass nära 55,0 att jag känner att det nu får räcka. Jag måste ändå tänka på den extra hud jag också bär på kroppen. Jag har nu tänkt att gå upp till 57 kilo igen eftersom det var där jag trivdes som bäst med kroppen. Jag gillar att vara liten, men vill inte att det ska gå till överdrift. Vart jag sedan i slutändan kommer att hamna med vikten och känna mig som mest bekväm (då syftar jag inte på en viktökning -utan på om jag ligger på 56 kilo, 57 kilo eller 60 kilo -men inte över) det återstår att se. Jag vill nu också börja bygga mina muskler mer och gissningsvis kommer detta också få mig att gå upp något kilo i vikt. Jag känner att från och med nu kommer vikten inte vara det viktigaste, utan hur jag mår och ser ut i kroppen. Jag gjorde denna livsstilsförändring för att nå till en nivå som jag är nöjd med och där är jag nu.
Nu börjar alltså resa nummer två för mig. Det handlar om att hålla min vikt ordentligt, så att den inte råkar sticka iväg och jag går upp. Jag tror nog att jag ska orka ha den diciplinen i kroppen för jag känner så starkt att jag vägrar bli tjock igen. Men att vara tjock och hälsosam är två skilda saker och det ska man inte glömma. Egentligen var jag redan i mål när jag nådde mina 60 kilo, det var bara det att jag ville ha ett spelrum om ett par kilon och sa redan då till min man att jag trodde 57 vore den bästa vikten, men satte 55 som slutmål eftersom det var en jämn och bra siffra. När jag passerade 57 och kom under så började det gränsa lite till för smalt och den tjejen vill jag inte vara. Så från och med nu börjar min viktstabilitet. Jag kommer dock att blogga på som vanligt angående hälsa och vikt. Ni får gärna fortsätta ställa frågor om viktnedgång och be om tips och råd. Jag hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som är långt ifrån över.
TACK för allt stöd och all pepp under min viktminskning!!
Min historia
Eftersom jag just nu får väldigt mycket frågor om hur jag har gjort, så tänkte jag göra en liten kortare sammanfattning som visar ungefär hur jag gått tillväga med allt från mat och träning. Jag har också massa länkar till olika viktiga och bra inlägg med mer information. Dessa länkar finns att hitta om ni går bakåt något i bloggen. Dels la jag upp några för ett par veckor sedan men sedan la jag också upp väldigt många precis runt nyår eller om det var i början av januri. Glöm inte att ni kan klicka på månad för månad om ni vill hitta saker lättare. Här kommer MIN HISTORIA
Det är nog så jobbigt att "banta" och det är svårt (kan vara) svårt att hålla motivationen igång. Inte allt för sällan ger man upp efter ett par kilo. Jag bestämde mig för att gå ned i vikt genom att äta ALLT men i lagom mängd. Således gick jag ned från 130 kg och idag så vägde jag 56,3 kilo. Jag är inte opererad och det tog mig bara 11 aktiva månader att nå min målvikt på 60 kg (59,9 blev det på dagen D) efter detta har jag valt att plana ut viktminskningen ned till 55 kilo och det är för att se till att kroppen stabiliserar sig på en bra nivå.
Så hur tänker man allt i lagom mängd? Jo jag körde på kalorer. Den är skonsam för kroppen eftersom det innebär att leva som vanligt men med eftertänksamhet. Det går så klart att vara olika hårt inom detta också. Jag valde att kalla kalorimetoden för att gå ned i vikt på sunt förnuft. Jag räknade nämligen inte kalorierna. Jag överslagade bara lite i huvudet ibland för att hålla en ungefärlig koll, men det var långt ifrån varje dag. Jag vägde inte maten och skrev inte upp den. Använde ingen app i telefonen eller liknande. Ville jag skriva ned nåt jag ätit eller kolla innehållet i något så gjorde jag det på viktklubb.se. Där fyllde jag också i min vikt varje måndag samt fyllde i hur mycket jag ville tappa, på hur lång tid och fick deras rekommenderade kaloriintag (1300) hur exakt jag hållit den nivån kan jag inte svara på eftersom jag ätit efter "sunt förnuft" (men vill man vara noggran så rekommenderar jag varmt viktklubb. Jag rekommenderar dem också som ett stöd i ryggen och för att lära sig hur man använder sig av kalorimetoden -för viktklubb är verkligen SÅ bra som man vill att en viktminskningssida ska vara). Det har därför varit ganska smärtfritt för mig att gå ned i vikt och godissuget höll jag också i shack -eftersom jag ätit godis en dag i veckan under hela minskningen (det godiset räknade jag inte heller utan åt det jag ville ha, fast inte allt i hela godisavdelningen då så klart). Jag har också varit försiktig med -men inte avstått helt, alkohol. Nu när jag kommit under 60 kilo så har jag dock börjat räkna mina kalorier för nu när jag planar vill jag ha ordentlig koll och det innebär att jag fyller i det jag äter på viktklubb.se varje dag.
Vad gäller träning så började jag som tyngst med att simma i ett par månader och det var runt 2-3 gånger i veckan. Jag simmade 40-45 minuter i den takt jag klarade, utan att sätta ned fötterna i botten. Sedan när jag satte igång efter jag fått bebis så började jag med powerwalks och det var ca 1-1,5 timmar i det snabbaste tempot jag kunde och gissningsvis åtminstone 4 dagar i veckan, under några veckor. Sedan plockade jag fram min crosstrainer och körde mellan 60-90 minuter på den om dagen. Då var det nästan varje dag i veckan. Detta gjorde jag mellan juli-oktober. I oktober blev det bara några pass och sedan hade jag helt träningsstopp eftersom jag hade fullt upp med revy och annat. I december gjorde jag en bukplastik och fick inte träna på 4 veckor (men kunde inte börja förrän efter 6) och så startade februari och jag kom igång ordentligt igen. Förutom ett par förkylningar så har jag stått ca 60 - 120 minuter om dagen på den (ett pass är 60-90 så allt över det är uppdelat i 2 eller 3 pass på en dag). Men allra oftast 60x1 eller 60x2 på en dag). Men så kan det bli stopp ett par dagar, som nu när vi är sjuka -igen.
Så hur tänker man allt i lagom mängd? Jo jag körde på kalorer. Den är skonsam för kroppen eftersom det innebär att leva som vanligt men med eftertänksamhet. Det går så klart att vara olika hårt inom detta också. Jag valde att kalla kalorimetoden för att gå ned i vikt på sunt förnuft. Jag räknade nämligen inte kalorierna. Jag överslagade bara lite i huvudet ibland för att hålla en ungefärlig koll, men det var långt ifrån varje dag. Jag vägde inte maten och skrev inte upp den. Använde ingen app i telefonen eller liknande. Ville jag skriva ned nåt jag ätit eller kolla innehållet i något så gjorde jag det på viktklubb.se. Där fyllde jag också i min vikt varje måndag samt fyllde i hur mycket jag ville tappa, på hur lång tid och fick deras rekommenderade kaloriintag (1300) hur exakt jag hållit den nivån kan jag inte svara på eftersom jag ätit efter "sunt förnuft" (men vill man vara noggran så rekommenderar jag varmt viktklubb. Jag rekommenderar dem också som ett stöd i ryggen och för att lära sig hur man använder sig av kalorimetoden -för viktklubb är verkligen SÅ bra som man vill att en viktminskningssida ska vara). Det har därför varit ganska smärtfritt för mig att gå ned i vikt och godissuget höll jag också i shack -eftersom jag ätit godis en dag i veckan under hela minskningen (det godiset räknade jag inte heller utan åt det jag ville ha, fast inte allt i hela godisavdelningen då så klart). Jag har också varit försiktig med -men inte avstått helt, alkohol. Nu när jag kommit under 60 kilo så har jag dock börjat räkna mina kalorier för nu när jag planar vill jag ha ordentlig koll och det innebär att jag fyller i det jag äter på viktklubb.se varje dag.
Vad gäller träning så började jag som tyngst med att simma i ett par månader och det var runt 2-3 gånger i veckan. Jag simmade 40-45 minuter i den takt jag klarade, utan att sätta ned fötterna i botten. Sedan när jag satte igång efter jag fått bebis så började jag med powerwalks och det var ca 1-1,5 timmar i det snabbaste tempot jag kunde och gissningsvis åtminstone 4 dagar i veckan, under några veckor. Sedan plockade jag fram min crosstrainer och körde mellan 60-90 minuter på den om dagen. Då var det nästan varje dag i veckan. Detta gjorde jag mellan juli-oktober. I oktober blev det bara några pass och sedan hade jag helt träningsstopp eftersom jag hade fullt upp med revy och annat. I december gjorde jag en bukplastik och fick inte träna på 4 veckor (men kunde inte börja förrän efter 6) och så startade februari och jag kom igång ordentligt igen. Förutom ett par förkylningar så har jag stått ca 60 - 120 minuter om dagen på den (ett pass är 60-90 så allt över det är uppdelat i 2 eller 3 pass på en dag). Men allra oftast 60x1 eller 60x2 på en dag). Men så kan det bli stopp ett par dagar, som nu när vi är sjuka -igen.
Motiovationen har jag dels fått genom att prata massa om min resa. Jag har en väldigt flitigt använt mig av min blogg, där jag delar med mig av allt. Jag har också Viktgruppen på facebook och en stöttande familj. Vidare så fotograferade jag mig väldigt mycket och ofta. Dels i intervaller om 10 kilo, i samma kläder men dels också i underkläder några kilon hit och dit, (när jag kände för det) då kunde jag klart se skillnaden hela tiden och det var peppande så det skrek om det. Jag var också ofta i klädesbutikerna och provade olika kläder och storlekar, bara för att se hur saker satt, hur kroppen förändrades och hur storlekarna byttes mot mindre (jag var alltså ute på prvrunda och inte ute efter att köpa).
Men jag måste ändå säga att en av de viktigaste delarna i mina framgångar, förutom allt stöd -det är maten. Jag tror inte jag hade klarat det om jag skulle gått på någon diet. Att utesluta mat, byta ut massa mat eller gå på tillfälliga dieter hade inte fungerat för mig (det betyder inte att jag säger att dieter är dåligt för för andra fungerar det utmärkt med vissa dieter). Nej jag ville kunna leva som jag alltid kommer leva, men i lite mindre mängd. Normal mängd. Och godis bara en dag i veckan. Jag skulle inte klarat att se på medan familjen åt en härlig fläskkotlett med ris och sås och själv sitta med en soppa eller så. Aktiva val har varit viktigt för mig under detta. Det betyder att om jag en dag valde att jag ville äta keso till min kyckling, istället för pomfritt, så var det för att JAG ville det och inte för att en diet sa att jag var tvungen. Så jag har levt normalt bara, fast i lite mindre mängd.
Jag hoppas det kan hjälpa något och säg gärna till om ni vill ha mer tips, råd eller likande. Det finns också väldigt tydligt om hur jag gjort, var, när och extremt mycket foton, kategorier och länkar här i min blogg
-73 kg Motivation med kläder (Massa foton)
Jag skulle nu vilja skriva ett litet inlägg om hur man kan lägga sin motivation. Idag väljer jag ämnet kläder.
Det här med trender är extra roligt nu när jag har gått ned i vikt. Förut så skulle jag till exempel aldrig ha drömt om att ha på mig de färger som finns i butiken idag och som är så på modet. Jag gömde mig bakom mörka och svarta kläder. Färg tillhörde ovanligheten och jag valde färg ytterst vaksamt eftersom jag upplevde att jag såg större ut i färg.
klicka för störreMen ju mer vikt jag tappade, desto fler färger vågade jag prova på och jag tyckte det blev roligare och roligare med kläder också. Jag började till exempel att använda kjol redan förra sommaren trots att jag då fortfarande var stor.
klicka för storFör att sedan ta mig till dagens dato där jag känner att jag kan och faktiskt vågar följa de underbara trenderna som denna vår bjuder på, har bjudit upp och kommer fortsätta att erbjuda. I år är det färger som gäller och jag är helt överlycklig över att kunna känna mig bekväm i kläder som dessa (bilderna är från idag)
Innan jag gick ned i vikt så såg jag ut så här när jag var finklädd (!)
klicka för stor(observera på sista bilden som är tagen på sommaren innan jag började gå ned i vikt, att magen är så stor att den ligger i knät och att väninnans son faktiskt sitter på den!)
Det känns som om det är lite skillnad mellan hur jag kunde klä mig förut och hur jag kan klä mig nu. Det är ju så klart givet eftersom jag har så mycket större möjligheter nu, men dit jag vill komma är att det finaste jag kunde klä mig förut inte ens är hälften så fint som när jag idag är klädd i mina vardagskläder. Jag säger inte att folk som är stora inte kan ha fina kläder -absolut inte för min väninna Liza hade så himla fina kläder när hon var stor, då hon la ned väldigt mycket tid och pengar på att hitta tjusiga kläder. Men jag hatade att handla kläder, det var verkligen det värsta jag kunde tänka mig. Det fanns aldrig något fint som jag kunde ha kändes det som. Nu kan jag köpa precis det jag vill ha.
Detta har varit en stor morot för mig under viktminskningen och det är dit jag vill komma med det här inlägget. Det är viktigt att hitta det som motiverar oss när vi ska gå ned i vikt. Somliga vill komma i ett speciellt plagg -till exempel sin brudklänning, somliga drömmer om att gå i bikini och somliga vill slippa ha ont i knäna. För många är det också svårt att hitta styrkan för att klara av resan. Med detta inlägg vill jag inspirera i kläder och visa att det finns många bra saker att använda sig av när man ska finna sin motivation i viktresan
Hur jag närmar mig slutmålet
Jag kommer att uppdatera er ordentligt imorgon och ge er massa foton och sådant, men tänkte så klart att jag också ska skriva ett litet inlägg här och nu. Det har varit mycket att fixa och greja med i ett par dagar och tiden har riktigt flugit förbi. Vi håller på att fixa om här hemma och det tar tid och nu har jag börjat att eventuellt bli sjuk igen. Inte riktigt vad jag behöver just nu.
I övrigt är det mycket planering för arbete i studion. Vi håller på att greja med våra egna låtar för att fixa ordentliga demon som vi kan skicka ut och hoppas på att bli upplockade.
Sist men inte minst så går det bra med vikten. Idag vägde jag 57,5 vilket innebär att jag som vanligt (tack och lov) håller vikten som jag ska under min planing. Jag säger det igen, att jag siktar på 55 kilo som slutmål men att jag vill att det tar lite tid att ta mig ned dit så att kroppen slutar att gå ned sedan men också att den lär sig att inte lägga på sig igen. Det är nog det allra bästa. För att hålla nollan ska jag äta strax över 1700 kalorier om dagen och jag har ju hela vägen legat på ca 1300. Jag tror att det vore väldigt dumt om jag åt 1300 tills jag hamnar på 55 kilo och sedan nästa dag öka til 1700 eftersom jag tror att det är ett ganska stort = att gå upp i vikt (även om bara ett par kilon). Hur tänker ni kring er viktminskning och hur ni ska göra när ni närmar er mål?
Hämta er kraft
God morgon alla!
Idag rekommenderar jag er att ställa er framför spegeln och se på er själva. Försök att hämta all kraft ni bär på insidan och känn hur fina ni är och känn ert fantastiska värde. Idag är en helt ny dag och idag kan man ta första steget mot alla sina mål och drömmar -eller fortsätta resan. Man ska ta lärdom av föregågna dagar och tid, men blicka inte för mycket tillbaka utan se till att kliva framåt, så ni inte fastnar när ni ser i backspegeln. Kraften sitter på insidan och den kommer ut tillslut, det gäller bara att våga fånga upp den.
Spännande möte och vad jag brinner för
Idag började min morgon som bekant med ett mycket intressant möte. Jag fick äran att följa med på ett nätverkande med en mängd intressanta människor. Där fick jag bland andra träffa Mikael Arndts och Magnus Hedman som föreläste fantastiskt bra och intressant. Jag är oerhört glad och det var en riktig ära för mig att Mikael Milestad ville ta med mig på detta så jag fick chansen att både uppleva, se, lära mig och få nätverka. Nu skall jag skicka iväg ett viktigt mail som förhoppningsvis leder till att jag får möjligheten att komma ut och föreläsa om min viktminskning -med syftet att hjälpa folk att ta sina beslut, att starta sin resa och att veta hur de kan tänka för att utföra den.
För det ska ni veta, att jag brinner otroligt för att hjälpa andra, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Detta har så klart också då blivit något jag kan göra för just andra och ser att det skulle vara otroligt roligt att få föreläsa, samt coacha människor. Det skulle (tillsammans med musiken givetvis) verkligen vara min stora dröm. Det finns ingen större glädje tycker jag än att få arbeta med människor och att få hjälpa, glädja och utföra.
Avslutningsvis rekommenderar jag er att ta en titt på toppform.se Ett nytt slags forum med mycket spännande på gång!
Spännande på G!
Imorgon bitti har jag ett mycket spännande möte inne i Stockholm. Jag ska få träffa ett gäng människor inom hälsobranschen bland annat och jag ska åka dit tillsammans med Mikael Milestad, en av grundarna för toppform.se det är en stor ära att få följa med och det ska bli väldigt spännande att se va detta kan resultera i. Jag lovar att berätta mer imorgon när jag kommit hem. Fram tills dess rekommenderar jag er varmt att gå in på toppform.se och läsa mer om dem. De finns också på facebook där ni kan gilla och få mer information.
Nu är det dags för mig att samla kraft inför morgondagens möte. Det är lika bra att vara pigg, fräsh och utvilad
-73 kg bilder (samt underklädesbilder från 112 kg)
Idag gjorde jag det för första gången, jag vågade släppa bilderna av mig nu vs i underkläder då. Jag har aldrig visat de bilderna innan eftersom det varit lite känsligt att våga. Dessutom har både min mamma och syster starkt sagt att de inte rekommenderade det och jag har förstått varför. Men idag så kändes det bara rätt att göra det. Och inte vet jag egentligen varför för min mage idag är ganska svullen så skulle jag tänka det så, så är det inte alls den bästa dagen att ta en efterbild. Men det kändes bara så ärligt och det var därför jag gjorde det. Det är ju trots allt så här jag ser ut. Vad gäller underklädesbilden på mig så är den inte alls kul nej -men jag ser faktiskt inte ut så längre. Jag såg ut så, men jag gör det inte längre. Sedan skall nämnas att på den där underklädesbilden så väger jag 112 kilo. Jag har då alltså vägt 18 kilo mer och alltså varit ännu större egentligen. Men här kommer de i alla fall, de bilderna jag i princip inte vågat visa på mig själv.
Jag började med att visa dem i 3 slutna grupper på facebook för att se om någon skulle skriva nåt negativt. Jag trodde inte det men eftersom jag bara fick bra respons så vågade jag posta dem på min vägg. Genast fick jag en kommentar som sa att bilderna var fake eftersom jag inte hade hud på vänsta bilden. Det är roligt att folk inte tänker så. Jag svarade så klart i alla fall att jag tagit bort huden på magen. Benen har jag inte visat er men på armarna syns den ganska bra på massa av bilderna jag visat er, som exempelvis denna:
Men folk får prata och tro bäst och vad de vill, finns inte så mycket jag kan göra åt det. Nu är de i alla fall out in the open och jag kan inte ta dem tillbaka. Det känns ganska skönt ändå, att jag vågat visa mig... Jag lovar att det ska komma bild på mig hur jag ser ut nu också, men jag skäms väldigt över benen och de är de som gör det svårast.. Men det kommer så fort jag försonats med tanken
En ny punkt i viktminskningen är nådd och jag ÄLSKAR det
Jag är så lycklig i mig själv just nu. Jag har nåt en helt ny punkt i relationen med mig själv och det krävdes ett lite brake för mig för att nå hit. Kanske minns ni att jag pratade om relationen till vågen i helgen? Ja det var i lördags har jag för mig och jag vaknade sur och trumpen för att jag sparat vätska i kroppen av att vi åt godis på fredagen. Det där som händer alla osv. Jag visste inte varför jag var sur egentligen men jag var det i alla fall och i ren protest mot mig själv så köpte jag ostbågar på kvällen vilka jag åt med gott samvete på ena axeln och dåligt på den andra. Jag vaknade på söndagen och såg i spegeln att magen var svullen. Ja inte bara magen för den delen utan också höfterna som samlat vätska. Nu trodde jag att detta berodde på mitt ätande under helgen och en del av det gjorde nog det, men sedan kom mensen också. Det var oväntat tidigt och efter det försvann svullnaden, så jag ser nu ut som vanligt.
MEN det är inte svullnad det här handlar om utan det handlar om beslutet jag tog redan på lördagen och låt mig poängtera att det var innan jag gick in i bloggen och läste era kommentarer angående mitt inlägg om vågen. Mitt beslut var att ta mig i kragen angående mitt krontrollbehov för vikten. That's right. Jag har fått frågan ser jag om det är en ätstörning som gör att jag väger mig varje dag. Svaret på det är nej, det är rent och skärt kontrollbehov. I lördags bestämde jag mig för att bryta mitt eget behov och la bort vågen. Jag har inte stått på den sedan dess och jag ÄLSKAR det. Jag mår mycket bättre med mig, jag trivs mycket bättre med mitt utseende och jag har släppt massa på mig och hur jag tänker kring min vikt. Ja, jag önskar fortfarande komma ned till 55 kilo, samtidigt så är det viktigaste hur jag känner mig i kroppen. Varför jag inte sagt nåt förrän nu är för att jag själv ville se hur jag skulle fixa detta först. Det kunde ju lika gärna bli så att jag skulle caiva och väga mig. Men jag har inte gjort det och det känns fantastiskt. Dessutom känns kroppen mycket finare nu än innan (men egentligen ser den bara likadan ut som på fotot i fredags. Jag ska ta nya bilder sedan så ni får se).
Jag har också steppat på med träningen ordentligt. Jag tänkte passa på så mycket jag kan nu medan jag inte arbetar. I söndags tog jag en powerwalk på ca 8 kilometer och ett 60 min crosstrainerpass. Igår var jag på crosstrainern tre gånger varav två gånger 60 minuter och en 70-minutare. Jag körde också plankan två gånger. Idag har jag hittills kört två crosspass på 60 minuter och så vida mina fötter tillåter så kommer jag att vara på crosstrainern ikväll igen. Den gör under för figuren om man gör den rätt kan jag säga. Jag har också gjort en planka och minst en till kommer också under kvällen. Love it an will keep going.
Så nytt mål är att väga mig en gång i veckan till att börja med. Jag vet inte om jag kör veckans vikt på fredag eller lördag men har idag känslan av lördag morgon. Om jag väger mer eller mindre än i fredags det bryr jag mig inte om. Dels jobbar jag med musklerna nu så jag kan gå upp därav, men också för att det inte egentligen spelar någon roll. Allt som spelar roll är hur jag känner mig och hur jag ser ut. Svaret på det är redan nu att jag känner mig väldigt bra i kroppen och jag tycker jag ser fin ut. Så det kan bara bli förbättring. Det har inget med siffror att göra. Och som sagt, foton kommer snart
Frågor och svar -71 kilo
Då tänkte jag att jag ska svara på era frågor här. En del frågor har kommit via bloggen och en del via facebook. Skulle någon känna att jag inte svarat tydligt nog så säg gärna till. Ni ska självklart också säga till om ni känner att jag råkat missa att svara på er fråga. Det går självklart bra att fortsätta fråga efter detta också, då jag kommer att fortsätta svara på frågor som vanligt sedan.
- De jag undrar är hur du gjorde du?
Jag valde bort operation eftersom jag trodde starkt på att jag kunde göra detta själv och ville prova det först. Jag valde också bort att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter och valde istället att fokusera på grundlära -att äta allt men i lagom mäng. Ser man på hur livsmedel presenteras, hur läkare tänker, hur man räknar på träning, hur WHO räknar och som sagt tillbaka till grunden, det vi lärde oss i skolan, så handlar det egentligen och kort sagt om kalorier. Jag valde att använda mig av kalorier in och kalorier ut. Till detta valde jag att använda viktklubb.se som ett stöd i ryggen. Jag tycker att de är bra eftersom de ordentligt lär ut hur man ska tänka och räkna kring kalorier. De har tydliga verkltyg för de som önskar och man kan få allt ifrån träning till recept från dem. De talar också om hur många kalorier om, dagen man bör äta för att gå ned till önskad vikt på önskad tid.
Och anledningen till att jag just valde detta med kalorier och se tillbaka på grunden är eftersom jag ville gå ned i vikt genom att göra en livvstilsförändring. Jag ville leva som jag ska fortsätta leva resten av livet. Jag ville äta samma mat som jag kommer att äta. Jag ville äta godis för jag vill kunna leva gott. Jag ville kunna äta ost och ta ett glas vin också. Ja ni förstår. Skillnaden är dock att jag under själva viktminskningen åt inom ramen av en viss mängd kalorier. Mina första två veckor så räknade jag allt jag åt (och förde in i matdagboken på viktklubb) men sedan slutade jag räkna och gick på sunt förnuft och överslagsräkning för mig själv i huvudet. (obs, jag får inget betalt för att göra någon form av reklam för vikltklubb).
- varför valde du viktklubb och inte vikt väktarna?
- Skulle gärna vilja veta hur du ätit och motionerat för att nå ditt mål?
Vad gäller träning/motion så startade jag med att simma. Det var när jag var som störst på 130 kilo. Jag simmade under de första 2,5 månaderna av viktminskningen och då vägde jag mellan 130-117 kilo. Sedan blev det paus för graviditet och amning. När jag startade upp igen så började jag med att gå powerwalks/snabba promenader. Jag gick så snabbt jag orkade -en vända som är ca 8-10 kilometer. I början tog det över en timme men ju mer van jag blev desto snabbare gick det. I juli plockade jag fram min crosstrainer som vi köpte 2006 men aldrig kom igång att använda. Den blev min bästa vän. Jag stod på den varje dag under de första två månaderna. Från första gången jag klev upp så stod jag aldrig mindre än 60 minuter. Ibland kunde jag dock stå längre tid än så. Under september och oktober så började jag på måndagar att gå på dansgympa på friskis och svettis. I övrigt har jag varit på all vardagsmotion jag kunnat. Jag går så mycket jag kan och drar mig inte för att springa iväg till affären, hämta barnen, bära matkassar, dra vagnar osv. Och jag går ALLTID i trapporna (utom om jag är ensam med barn och vagn).
- men även Tomas har förändrats! Han har också gått ner en del i vikt, va?...och ökat i hårväxt istället? :D
Ja det stämmer. Vi äter som sagt samma mat som tidigare, så det Tomas har gått ned på är helt och hållet att vi slutat äta godis varje dag -som vi gjorde tidigare, samt att vi slutade äta hamburgare från Mc, Max och BK flera dagar i veckan. Han har inte tränat eller ätit färre kalorier. Tomas har gått ned 15 kilo. Tomas var något överviktig förut, men det är inte konstigt med tanke på hur vi förhöll oss till godis och mat.
- jag vill också kunna gå ner i vikt men tycker det svårt och gå till gymmet känneratt jag skulle bli lyckligare om jag vägde mirde några tips och råd
- Några mirakeltips?!
- Hur ofta har du unnat dig något onyttigt och hur mycket?
- Var det någon vecka som du fuskade och föll dit på en tårtbit eller så?
- Drack du någon sötad dryck som läsk, saft eller juice alls?
- Hur ofta träna du per vecka?
- Promenader hur ofta?
- Kände du att du behövde offra mkt av din tid och äta annorlunda? Hur gick det med familjens mat åt ni samma eller hur gjorde du?
- Jag skulle vilja veta hur du mådde o hur du tänkte angående mat,godis,ostbågar,läsk dom FÖRSTA veckorna/månaderna ..
- Är du rädd att bli tjock igen?
- Märker du att du blir mer uppskattad när du väger mindre?
- Om ni ska ha fler barn tänk om du ökar igen då?
- Då kan jag passa på att fråga hur huden på resten av kroppen känns. Jag tycker att det ser ut som om huden på överarmarna gått tillbaka ganska mycket, men hur känns det för dig?
När du säger huden på resten av kroppen så antar jag att du syftar på huden utöver magen. Det stämmer att huden på armarna har gått tillbaka mycket ja absolut. Armarna är lågt ifrån fina dock och kommer behöva opereras om de inte drar ihop sig mer. Dock är de inte det största problemet. Det syns inte på mina bilder eftersom jag alltid har tighta leggings eller jeans på mig, men jag har väldigt mycket extrahud på benen, eller från grenen och ned om man vill säga så. Benen har dock tappat vikten sist och det är bara under egentligen senaste månaden eller två som det blivit tomt på fett och bara massa hud på benen. Så innan jag skriker för högt så ska huden naturligtvis få arbeta med den naturliga processen av att dra ihop sig så mycket den kan. Jag har också mycket extrahud på rumpan, som hänger lite tjusigt. Bröst har jag inga kvar, utan två tomma påsar -vilket tyvärr inte är så tjusigt. Där är problemet dock att det inte kommer dra ihop sig över huvud taget så brösten kommer att behöva opereras hur lång tid jag än väntar. Ryggen har också en hel del extrahud. Det som känns värst är dock brösten och benen. Där efter kommer rygg och armar. Så det är en del operationer kvar för mig innan jag kan kalla mig färdig. TYVÄRR så är det dock för dyrt för mig i nuläget så antingen får jag hoppas vinna på lotto eller hitta någon fond att söka pengar ur. Annars får jag vänta lite.
- Min fråga till dig är hur en "vanlig dag" har sett ut för dig vad det gäller mat samt motion. Vad har du ätit, när har du ätit, vad har du motionerat?
Frukost klockan 9: en skål alpro soya mild and creamy vanilj.
Lunch klockan 12: Ett kycklinglår, lätt keso och lite blandad sallad av rödlök, gurka, körsbärstomat och blandsallad.
Mellanmål klockan 14: En mandarin.
Middag klockan 17: En dl pasta (okokt) kokat med lite grönsaker (frysta grönsaker som jag häller i pastavattnet de sista minutrarna). Lite Kelda carbonara crush över detta.
Kl 20-21 träning -crosstrainer.
Kvällsmål 22.30 en skål mild and creamy vanilj.
Men detta är endast ett exempel.
- hur ofta har du motionerat på en vecka.
- Du skrev i ett inlägg häromdagen att du funderar över vad som kommer hända med kroppen och vikten när du börjar träna. Kanske missuppfattade jag, men jag tolkade det som att du inte tränat så mycket under tiden du gått ner i vikt. Hur tänker du kring det? Varför tog du det beslutet? Tror du att du hade haft mindre lös hud om du tränat styrka under tiden?
Jag hade inte haft mindre lös hud (tyvärr). Det finns ingen träning -enligt någon av de träningsexpertet jag talat med, som kan hjälpa till att dra ihop huden. Enligt plastikkirurgen beror också ihopdragningen av huden på hur mycket bristningar man har och eftersom jag har mycket bristningar (se mina magbilder) så hade aldrig min hud haft en chans att gå tillbaka ordentligt. Sad but true.
- Hur mycket måste man väga för att en läkare godkänner bukplastik?
- Hur lång tid tog det för dig att gå ner allt?
Etapp 2, alltså från 112 kilo till målgången den 7 januari tappade jag på exakt (på dagen lustigt nog) 8 månader.
- Hur ska du hålla vikten nu ? Vad motionerar du?
- Att gå ned mycket i vikt innebär ett långt tidsptojekt. Vilka är dina främsta tips/knep vad gäller att hålla motivationen igång när det känns motigt?
Fotografera er. Även om det känns töntigt eller otrevligt. Fota och göm bilderna i en mapp på datorn eller i telefonen, men fota er mycket -trots att ni är stora för det kommer att hjälpa när det är motigt. Ta era mått, för de minskar även om vågen står still.
BESTÄM er och gör det sedan. Om ni bestämmer er men sedan inte gör det -då bestämde ni er faktiskt aldrig. Det är erat liv och ni kan ta kontrollen över det. Att leva gott är så mycket mer än en snickers, som man nästan skäms för att man äter eftersom man "syndar" eller gör något "dumt" eller äter något man inte "får". Det är ingen synd att äta något gott. Det är inget dumt. Man får visst! Men det är skillnad på att göra det en dag i veckan och alla dagar i veckan.
Och råkar ni nu ta en snickers bakom bilen i hemlighet en onsdag, fortsätt inte då med en pizza och en läsk och en extra macka och en liter cola osv. Är då den skickersen, njut av den och sedan fortsätter ni vara nyttiga från sekunden ni svalt ner godisen. Och skäms inte för det för man får och det är inget fel. Man måste bara försöka att bestämma sig. Och det gäller även om man är beroende. Försök att släppa vad ni just gjorde och ät nyttigt resten av dagen. Ett litet exempel; när ni tappar er mobiltelefon på marken -stampar ni då på den tills den går sönder -eftersom den ramlade i backen? Nej. Gör inte det med era kroppar heller.
- Ska du inte börja jobba med nåt med viktnergång nu när du gått ner så mycket?
Tack så mycket för alla era frågor. Det var många som likande varandra och därför har jag svarat så brett jag kunnat och hoppas att ni ska känna att ni fått svar på just er fråga. Som jag sa ovan är det dock så klart okay att fortsätta fråga, eller ställa frågor baserade på den information jag nu har gett er. Jag förtydligar så klart även svar vid önskemål
Ytterligare viktminskning och tankar kring detta
Jag har funderat nu sedan i måndags, på mitt viktstopp. Jag har ju nått mitt önskade mål, men betyder det att jag är klar och inte vill eller ska gå ned mer i vikt nu? Jag börjar förvisso känna mig nöjd och det är det ända som spelar roll -men jag skulle nog ändå, efter noga övervägande, faktiskt vilja gå ned ett par kilon till. Jag känner att det vore rätt för mig att väga någonstans mellan 55-57 kilon. Helt beroende på hur jag ser ut skall tilläggas. Jag vill absolut inte se osund ut eller för smal och jag är medveten om att jag har hud som väger lite och att jag kanske är i alla fall 2 kilon lättare om man tar bort den. Men även om jag så skulle väga 53 kilon (utan extrahud) så är jag kort och liten i mig själv och det ligger fortfarande väl inom ramarna för normalviktig och inte nere och dippar på kanten till underviktig (ett viktexempel). Sedan vet jag så klart att BMI bara är ett ungefärligt mått som man inte kan lita helt på, men det är i alla fall en fingervisning.
Anledningen till att jag vill tappa lite till (och mitt huvud har fastnat på ca 57 kilo) är eftersom jag hellre ligger i min naturliga loop av pendlarkilon (de där ca 2 kilona som folk pendlar upp och ned -beroende på vad man ätit och vätska osv) mellan 57-59 (ca) än 60-62. Jag vill helst inte komma över 60. Men det här är ju bara som jag tänker nu -det kan ju ändras efter vägen och så stannar jag på 59,0 också. Det beror som sagt helt på hur jag ser ut i kroppen, mår och känner mig. Jag har ju också -som de flesta vet, tänkt börja träna nu. Träning ger muskler och muskler väger mycket. Hellre muskelvikt än att jag väger för att jag skulle lägga på mig av någon anledning.
Men jag känner mig stressfri angående detta i alla fall och det är en skön känsla. OM jag nu väljer att gå ned mer i vikt (eller om kroppen väljer det själv under planingen/hålla nollan, innan den stabiliserar sig -för det är faktiskt också möjligt) så känner jag inte att jag har brottom med det. Jag är inte ute efter att fortsätta VIKTMINSKA och det tror jag är viktigt att tillägga. Det betyder att jag inte bryr mig ett spår om jag går ned två kilon på 4 månader. Eller om jag väger 59,0 på mådag och veckan efter väger 59,8 heller för den delen. Så mitt aktiva "bantande" är över. Går jag ned mer så kan det gärna få bero på kommande träning, som att jag tappar det själv.
Jag kommer fortfarande tänka på vad jag äter yes -för jag har inte av intresse att ändra mat och börja äta massa onyttiga saker nu, men det är ur hälsosynpunkt. Öka maten ja. Lägga till ett par mellanmål extra ja. Allt inom ramarna av vad som är en normal kalorimängdnivå för mig nu. Enligt viktklubb så skulle jag äta 1300 kalorier när jag ville gå ned i vikt. För att hålla nollan rekommenderar de mig nu under 3 månader att äta 1788 istället.
Jag har inte räknat kalorierna under viktminskningen och troligtvis kommer jag inte göra det nu heller. Så om jag ena dagen får i mig 1455 och andra får i mig 1986 -det kommer jag nog inte ha en aning om, men det är bra att veta vad rekommendationen är tycker jag.
Sedan kommer jag att fortsätta föra in min vikt på vk -för jag tycker som sagt att sidan är ett bra stöd i ryggen -som jag tyckt under hela minskningen, även om jag gjort jobbet själv på egen hand.
I måndags nådde jag mitt mål (60,0) och hade tappat 70 kilo. 3-5 kg kvar på mitt planingsmål, som det känns just nu.
