Jag funderade en stund på om jag skulle våga

Helt galet slut var jag igår när jag kom hem och efter en hastig lunchsallad så gick jag faktiskt och la mig och sov i en och en halv timme. Då kändes det som om influensan aldrig någonsin skulle gå över kan jag säga.
 
Konsultationen gick i alla fall bra om man så säger. Han sa att han trodde det skulle bli ett väldigt fint resultat på både armar, ben och rumpa. Det svåraste att fixa skulle vara brösten eftersom de helt måste byggas upp från början -så som för någon som tagit bort dem i exempelvis bröstcancer, som han sa. Men han trodde han skulle kunna få till detta bra också.
Han sa att han skulle vilja göra operationerna som följer; innanlår och ryggplastik (för att lyfta bort huden på rumpan och ytterlåren) i en operation och sedan armar och den första bröstoperationen i en operation. Därefter så kan man vänta 6 månader innan man fixar det sista med brösten. Vad detta kalas kommer kosta var han så klart tvungen att räkna ut och kommer att offerera mig så snart han kunde. Jag kommer meddela vidare så snart jag vet något mer.
 
Galet nervös på vägen in
 
Glad men nervös i väntrummet
 
I natt kunde jag verkligen inte sova alls och kände mer och mer att jag aldrig kommer bli frisk och att jag säkert skulle somna timmen innan jag skulle upp och således vara extremzombie idag. Men jag lyckades somna -någonstans kring 3 tiden tror jag det var och jag vaknade faktiskt ganska pigg och även välmående.
Jag funderade en stund på om jag skulle våga crosstrainern som ropade så tydligt på mig och valde att faktiskt köra ett pass efter att jag lämnat barnen på förskolan och skolan. Så 60 minuter och 400 kalorier fattigare, så känner jag mig rikare i sinnet och det var UNDERBART att äntligen få stå på crosstrainer igen. Hoppas nu jag inte tränade för tidigt så att förkylningen kommer åter. Än mår jag bra, så håll tummarna
 
 
Nu tänkte jag åka iväg och handla lite, samt lämna lite kläder till en väninna. Sedan blir det hem och laga lite god lunch till mig och greja vidare med företagsplanerna. Ikväll är det åter rep med Club 96!
 
 
Vad står på er agenda för idag?
 
Och sist men inte minst, så har vi nu fått välkomna Oktober för i år. Redan den 2:a eftersom dagarna springer på, men ett litet avsked och  välkomnande hinner vi i alla fall med innan månaden är slut
 
 
Och hur gick det då med vikthållningen under September för mig? Jag började den här månaden ca 300 gram lättare än förra -så jag håller vikten precis som jag ska. HEJA alla kämpar där ute,
NU KÖR VI VIDARE!
 
 
 
 

Så galet spännande -och nervöst!

Idag är det en riktigt spännande dag för mig. Som ni kanske vet finns det en offentlig sida samt en grupp på facebook med helt fantastiska människor som bestämt sig för att hjälpa till att samla ihop pengar till mig, så att jag ska kunna få göra de operationer jag behöver efter min stora viktminskning på 80 kilo. Idag ska jag med en av dessa kvinnor iväg och träffa en plastikkirurg som ska göra en bedömning på vad det skulle komma att kosta (ca) för korrigeringarna som behövs för att jag ska kunna få ett normalt liv. Det ska bli mycket spännande och jag ser väldigt mycket fram emot att höra på hans förslag på vad som bör göras och vad det skulle gå på ungefär. Jag kommer självklart berätta efteråt hur det har gått. Håll gärna tummarna för mig. Om 20 minuter sitter jag nervös på tåget
 
 

Det är HELT otroligt

Jag känner mig helt stum. Jag har inga ord som en räcker till för att beskriva den känsla av tacksamhet och glädje som jag har i kroppen. Jag hade aldrig kunnat drömma om att folk skulle vilja hjälpa mig som de gör och har gjort och jag känner mig mer än rörd och varje gång jag öppnar facebook får jag sitta och gråta glädjetårar igen. Ni är alldeles för fina! 
 
Igår hände också något fantastiskt och jag har blivit ombedd att dela detta med er för att fler ska kunna få möjligheten att ta del av det. Jag öppnade facebook och möts av detta (översta bilden) och höll på att bokstavligen trilla ihop i en hög. Jag skakade som ett asplöv och hade inte ett ord. Jag försökte beskriva mitt tack, men det fanns inga ord som täckte och räckte. Idag på morgonen när jag vaknade så hade samma underbara Natalie gjort ytterligare ett inlägg (bilden nedan). Hon bad mig att dela detta med er, via min blogg, så att fler skulle kunna gå in på hennes sida och eventuellt vara med, eller vilja titta vidare på dess fodral. Hennes facebook hittar ni HÄR 
 
Natalie är även med i gruppen som underbara Angelina startade för min skull (<3 <3 och åter igen understryker jag att jag faktiskt INTE ENS KÄNNER dessa fantastiska människor på riktigt, utan de har kommit på detta helt utifrån sin godhet) och även där bad de mig att dela länken till den gruppen med er. Även när Angelina berättade att hon startat denna grupp så höll jag på att trilla ihop i en hög och jag bara grät av lycka hela kvällen och hade inga ord som räckte till för att tacka
 
Gruppen hittar ni HÄR
 
Jag önskar och hoppas att jag kan göra något för alla ER, för att återgälda er för eran fantastiska kärlek till mig. TACK -jag vet att ordet inte räcker, men mitt djupaste TACK!
 
 
 
 

Det går bort om mina drömmar

Jag har fått ganska många mail, kommentarer och förfrågningar om vart man kan vända sig för att hjälpa till med den här insamligen. Jag hade inte tänkt skriva det i bloggen först, för jag vill inte att någon missuppfattar det och tror att det är jag som startat detta (förvisso ser ni att så inte är läget om ni går in i gruppen och tittar). Men jag inser att det är för mycket att svara på, så när en person rekommenderade mig att i alla fall skriva ut det så har jag bestämt mig för att göra det ändå.
 
Men först vill jag understryka att det inte är jag som startat denna grupp eller kommit på idén och att jag inte vill att någon känner sig tvungen att vara med att bidra. Att ni ens frågar eller tänker/har tänkt tanken, nu eller någonsin är större än det. Jag är så tacksam för all positiv energi jag fått från er alla läsare och hade aldrig ens tänkt tanken att något sådant här skulle kunna ske. Det går lite bortom mina drömmar om ni förstår hur jag menar. Ni är helt underbara och fantastiska som ni är -med eller utan bidrag! NI ger mig styrka varje dag. ERA kommentarer gör sådan skillnad i min livskvalitet (även om ni inte tror det!)
 
Massa kärlek till er -ALLA!
 

Gruppen på facebook hittar ni HÄR

Swedbank 

Clearing nr : 8327-9

Konto: 924 649 080-0

 

 
 

 

 

 
 

 

Något fantastiskt rörande hände igår

Igår skrev jag inte här i bloggen, för jag fick fullt upp att göra på facebook. Det var inte alls meningen att sätta något i första hand -men något fantastiskt rörande hände igår (och i förrgår).

 

Det hela började faktiskt i förrgår då en kvinna kontaktade mig på facebook och berättade att hon startat en sida där, med målet att de skulle kunna hjälpa mig att samla ihop pengar till de operationer jag behöver, då landstinget tyvärr inte hjälper till med annat än magen. Sedan igår kom en annangrupp underbara människor (oberoende av varandra) på samma sak i en grupp jag startat på facebook (gruppen heter VIktgruppen och jag startade den förra året för att kunna samla de folk som ville kunna hjälpas åt att peppa, stödja och ge kärlek, tips och råd till varandra) och utan att ens fråga mig hade de organiserat sig, hittat in i den första kvinnans grupp och börjat sprida budskapet.

Jag blev så djupt rörd av det som dessa fina människor ens tänkte och sedan att de organiserade sig för att hjälpa till att faktiskt få det här att hända. Det var så rörande så jag bara satt och grät av kärlek igår kväll. Och med handen på hjärtat, även om det bara blir 50 kronor allt som allt så kan jag säga att det kunde lika gärna ha varit 50 miljoner kronor -för att folk ens tänker detta, för min skull, det är mer än jag någonsin kunnat drömma om.

 

TACK!

 
 
Jag vågar visa er sanningen nu. Jag har ändå varit ärlig med er från första stund -i allt jag någonsin sagt. Så jag kan lika gärna fortsätta vara ärlig, trots att det känns väldigt jobbigt att publicera dessa bilder.
 
 

Lite nya jämförelsebilder

-80 kilo, utan magsäcksoperation eller diet (vill dock understryka att jag INTE tycker det är fel med op). Startvikt 130 kg. Huden på magen har jag tagit bort i en bukplastik men resten behöver fortfarande opereras)
 
 
 
 
 

Det är dags att tala allvar för en sekund

Det är dags att tala allvar för en sekund och detta är något som i alla högsta grad rör vikten. För de av er som följer mig på facebook, så vet ni redan, men för er andra så kan jag meddela att jag fått svar från landstinget och att de nekar mig operation av benen. Jag blev så klart mycket ledsen över detta, trots att jag egentligen redan förväntat mig det, men det finns väl inget att göra än att acceptera läget antar jag. Jag har också efter mycket grunnande tänkt att jag ändå vill visa mina ben för er. Många undrar över dem och dessutom har jag den här bloggen för att visa er verkligheten och försöka hjälpa och peppa så gott jag kan. Så here goes, efter 78 kilos viktnedgång (utan magsäcksoperation) -huden på mina ben (som jag inte får hjälp att ta bort dessvärre):
 
 
Som ni säkert förstår är det bra tur och TACK OCH LOV att det finns stödstrumpbyxor, som gör att jag kan visa benen bland folk i alla fall
 
 
Men som ni kanske förstår är det inte alltid så skönt att behöva ha dem på för att det inte ska se hemskt ut eller göra ont av huden som slänger omkring. Det blir dessutom extremt varmt och jobbigt med dem på, därav denna inte så vackra utstyrsel ifrån Portugal
 
 
Jag fick klippa av nedre delen av strumbyxorna för att kunna "andas" där nere, för det blir svinigt varmt med dem på. Dessutom blir det så klart instängt och det hjälper inte med hygienen kring all den här huden. Dessutom är det bara benen som behöver strumpbyxor, för magen är ju fixad och fin, så det gör ju också att det blir lite påklätt och extra varmt.
 
Samtidigt vill jag verkligen inte klaga. Jag är SÅ SJUKT tacksam över min mage -för tänk hur den såg ut innan, jämfört med nu!
 
 idag
 
Då jag vägde 62 kg (dagen innan operationen) Så jag ska inte vara negativ.
 
Samtidigt kunde jag önskat att man skulle fått hjälp från landstinget och vad man känner kan man dessvärre inte hjälpa. Andas in och ut och ta nya tag i livet
 

Mina ben

Jag har varit på en bedömning av huden på mina ben. Det var på Sabbatsbergs sjukhus inne i Stockholm. Min läkare skickade en remiss för korrigering av extrahuden på benen och jag fick svar på remissen att jag skulle få träffa en kirurg för bedömning. Hon sa att det var mycket hud och att hon verkligen skulle vilja hjälpa mig med det, då det fanns mycket goda skäl till det.
Det som kan bli ett problem i det hela är att landstinget inte brukar godkänna andra operationer än buken -om man inte har någon ordentlig anledning som skulle göra att de måste fixa huden. Jag vet inte om jag har det.
Vad jag vet är att jag är viktstabil och har ett normalt BMI och det borde kunna underlätta, kan tyckas. Liksom också det faktum att jag kämpat ned vikten själv. Dock sa kirurgen att dessa faktorer dessvärre inte spelade någon roll och att vad gäller att jag gått ned i vikt själv och inte via operation, så kunde det näst intill kanske stjälpa mer än hjälpa. Anledningen till just det sa hon är att de annars kan anse att det pga operation är landstingets "fel" att personen fått extrahud, men om jag går ned själv så är det ju mitt "fel". Med det sagt så betyder det INTE att om man gjort en GB-operation så hade man fått fixa huden, då reglerna är samma för alla.
 
Så just nu väntar jag på svar och jag håller tummarna så hårt att de blir blå, för att ha all den extrahuden på benen som jag har är INTE roligt
 
Vill inte visa hela härligheten för er så ni får hålla tillgodo med denna suddiga och beskärda bild. Kom då ihåg att den heller inte visar allt
 

Inte bra, mycket roligt och tusen bilder

Tiden flyter förbi snabbt och jag tänkte att det är dags för att uppdatera här nu när jag landat efter en vecka i Portugal och äntligen har friska barn igen. Hela veckan har nämligen gått ut på att ta hand om influensabarn och magsjuka. Så roligt hade jag det efter semestern. Samtidigt ska jag inte klaga, brun och med lite värme i själen efter en underbar semester blandad med träning och sol.
 
Vad gäller vikten så går det bra. Jag väger 55 kilo precis som jag ska och jag håller mina mått. SÅ jag är väldigt nöjd och glad. Men oj så svullen jag var nere i Portugal. Jag blev nästan rädd att jag gått upp i vikt ett tag, men det visade sig att det var värmen för dgen efter vi kommit hem så var svullnaden bortblåst och allt som vanligt.
 
Vad som INTE är bra är att jag fortfarande är arbetslös. Jag har sökt massa arbeten men vad gäller arbeten inom hälsa och kanske hjälpa folk med vikt och sådan, det vet jag inte riktigt vart jag ska söka. Jag skulle kunna göra föreläsningar och liknande, samt köra lite coaching efter egen erfarenhet. Dessutom arbetade jag ju som försäljningschef och kundansvarig då mitt kontor lades ned, så jag kan ju även sälja. Jag är också sångesrka, kan göra statistjobb, voiceovers, speakovers osv. I övrigt så är jag öppen för det mesta så om någon vet något, har något tips eller råd så mottages detta gärna! Maila mig i sådana fall på [email protected]
 
Och så till en liten rolig avslutning på detta inlägg: Imorgon bitti så ska jag iväg på bedömning av mina ben! Det betyder att de ska titta på benen och avgöra om de vill hjälpa mig med dem eller inte -så håll gärna tummarna för mig imorgon.
 
 

Så här ligger det till med extrahuden

Ett kort inlägg här bara, för jag får just nu väldigt mycket frågor och majoriteten av dem rör min hud. Jag har fått göra en bukplastik för att ta bort överflödig hud på magen. Jag har dock fortfarande kvar massa hud på armar, ben, rygg osv. Det döljs ganska bra under kläder tack och lov men om ni ser på mina bilder så kan ni ofta se armarnas extrahud. Jag kan ta lite foton längre fram som visar mer av huden, men innan jag vet hur det blir med operationen av benen så vill jag gärna vara privat med i alla fall dem.
 
På den här bilden kan ni ganska bra se huden på mina armar (dock samma arm på båda bilderna, men ur olika vinklar. Båda armarna har så klart lika mycket hud)
 
Lite hud på mage och rygg som jag visade upp den 17 december, dagen innan min bukplastik
 
Och här kan ni då se ett exempel på magen efter bukplastiken, även om den faktiskt var ganska svullen på den vänstra bilden (jag kan dock ta någon ny bild i dagarna)
 
Så nu vet ni hur det ligger till med huden. Jag kan också säga att det stramat upp sig mycket efter hand, ja, för det är stor skillnad på till exempel armar och ben nu mot för kanske tre månader sedan. Men det kommer aldrig dra ihop sig så pass mycket att man kanske inte skulle behöva opereras för att kunna få chansen att få det fint. Vad gäller för er egen del så är det ett avvägande man måste ta, om man vill opereras eller inte. Men att huden drar ihop sig helt det händer väldigt sällan
 

Söka till Idol

Idag har det varit en till dag som varit riktigt fullspäckad med saker att göra. Först spenderade jag hela förmiddagen hemma hos min barndomskompis Ann-Christin, där jag såg till att suga i mig lite energi inför lördag. Jag har nämligen tänkt att jag ska söka till idol då. Så ni får gärna hålla tummarna för mig om ni känner att ni har en minut över. Min allra högsta dröm, sedan så länge jag kan minnas, har varit att bli sångerska. Ni som följt min blogg länge vet ju att jag jag håller på med musik väldigt mycket och att min man är musiker och skriver egen musik. I förrgår ringde en vän till mig och sa till att i år borde jag verkligen söka och då bestämde jag mig för att göra det.
 
Sedan har jag tränat två pass på 60 minuter på crosstrainern idag också, samt varit ute och hämtat och lämnat barn, handlat, lagat mat och allt annat sådant som hör vardagen till. Men även om det är skönt att ha mycket tid ledig så hoppas jag verkligen att jag ska hitta ett jobb nu. Det har gått två månader sedan kontoret jag arbetade på lades ned och verksamheten flyttades till hk i växjö (vilket innebar att jag blev arbetslös). Jag har höga förhoppningar på den arbetsintervjun jag var på i måndags.
 
En annan spännande sak jag kan berätta är att jag fått en kallelse till en konsultation angående extrahuden på benen. Så jag kommer förhoppningvis att få det fixat, vilket vore helt fantastiskt. Dit ska jag den 6 maj, så det är inte så långt kvar
 
Lite enkla inspelningar där jag sjunger nedan
 
 
 
 
 
 
 

-75 kilo utan operation

Ett par jämförelsefoton kommer här
 
April 2010 vägde jag 130 kilo och April nu 55 kilo. -75 kilo, utan operation
 
April 2012 vägde jag 112 kilo och nu April 55 kilo. -57 kilo
 
Att tappa min vikt tog ca 12 månader
 

-75 kilo och i mål en gång för alla -nu är jag klar!

Jag gjorde det vänner! Jag är nu äntligen klar med min viktnedgång en gång för alla!
 
 
Igår stod vågen på 55,4 kilo och det är så pass nära 55,0 att jag känner att det nu får räcka. Jag måste ändå tänka på den extra hud jag också bär på kroppen. Jag har nu tänkt att gå upp till 57 kilo igen eftersom det var där jag trivdes som bäst med kroppen. Jag gillar att vara liten, men vill inte att det ska gå till överdrift. Vart jag sedan i slutändan kommer att hamna med vikten och känna mig som mest bekväm (då syftar jag inte på en viktökning -utan på om jag ligger på 56 kilo, 57 kilo eller 60 kilo -men inte över) det återstår att se. Jag vill nu också börja bygga mina muskler mer och gissningsvis kommer detta också få mig att gå upp något kilo i vikt. Jag känner att från och med nu kommer vikten inte vara det viktigaste, utan hur jag mår och ser ut i kroppen. Jag gjorde denna livsstilsförändring för att nå till en nivå som jag är nöjd med och där är jag nu. 
 
Nu börjar alltså resa nummer två för mig. Det handlar om att hålla min vikt ordentligt, så att den inte råkar sticka iväg och jag går upp. Jag tror nog att jag ska orka ha den diciplinen i kroppen för jag känner så starkt att jag vägrar bli tjock igen. Men att vara tjock och hälsosam är två skilda saker och det ska man inte glömma. Egentligen var jag redan i mål när jag nådde mina 60 kilo, det var bara det att jag ville ha ett spelrum om ett par kilon och sa redan då till min man att jag trodde 57 vore den bästa vikten, men satte 55 som slutmål eftersom det var en jämn och bra siffra. När jag passerade 57 och kom under så började det gränsa lite till för smalt och den tjejen vill jag inte vara. Så från och med nu börjar min viktstabilitet. Jag kommer dock att blogga på som vanligt angående hälsa och vikt. Ni får gärna fortsätta ställa frågor om viktnedgång och be om tips och råd. Jag hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som är långt ifrån över.
 
TACK för allt stöd och all pepp under min viktminskning!!
 
 

När folk pratar skit bakom min rygg

Igår fick jag ett intressant meddelande av en väninna på facebook. Hon hade hört två kvinnor tala om mig på friskis och svettis. Eftersom hon förstod att det var mig de talade om, då de tydligen pratade om min blogg och "hon som var i tidningen" så hade hon spetsat öronen mot gåbanden där de gick och pratade. Hon kände inte igen dem men kunde beskriva dem med "Båda var i våran ålder en blond tjej ganska lång med halvlångt hår den andra var brunett och lite kort".
Hon sa att hon hört följande från dem: "Det dom pratade om var att dom hade hört att du tar efedrin för att gå ner i vikt det är ett amfetamin liknande tabletter som gör att man går ner i vikt."
 
Hon hade övervägt att stanna till hos dem och påpeka att hon känner mig och att de skulle hålla igen eftersom de inte visste vad de talade om, men lät bli eftersom det kändes obehagligt (jag förstår det). Men då tänker jag så här att varför har ens dessa rykten eller det ryktet uppstått? Jag har också fått höra att det åtminstone förut florerade nåt skumt rykte om att jag ljög för alla och att jag visst var opererad.
FÅR man inte lyckas med att ta tag i sin vikt och klara det? FÅR man inte det utan att folk ska hitta på massa skit? Jag blir faktiskt både irriterad och ledsen nu, för anledningen till att jag ens startade min blogg och delade med mig av min resa på facebook var för att inspirera andra och för att det är MÅNGA som är väldigt intresserade. Jag är ganska bra på att stänga av för jag vet ju själv vad som är sant men någonstans går faktiskt gränsen för när jag också blir ledsen och så är det.
 
Sedan vet jag att jag måste ha hård hud eftersom jag är så pass offentlig som jag är och i och med att mina (och Tomas) drömmar är att jag faktiskt till och med ska lyckas slå igenom med vår musik, som sångerska -så måste jag kunna ta en hel del skit. Och svaret på det är att det kan jag. Men det gör ändå lite ont att det är så.
 
Att inte folk bara kan fråga då istället? Och VEM hittade egentligen på detta? 
Det är ganska stor skillnad på att säga att man tror någon ljuger om en operation eller starta nåt skitrykte om att någon skulle gå på droger om vi säger så.
 
Men ja, jag kan inget göra. Jag får försöka fortsätta som vanligt bara och hålla huvudet högt. Jag vet ju att jag gjort det själv och inte ätit någon konstig diet, opererat mig eller går på droger och det är ju det viktigaste. Och för er som funderar på saker -fråga istället. Finns ingen anledning att ha sandlåda bakom ryggen på någon
 
JAG gjorde detta (och mer därtill eftersom jag startade på 130 kg, men jag har inget foto i undekläder från då)
 

Sjukdom och svullnad

God morgon och ny vecka. Jag vet att det varit tomt i blooggen i helgen vilket är ganska ovanligt för att vara jag, men jag har varit sjuk under helgen och min energinivå har varit så låg att det enda jag orkat förutom att ligga deckad i soffan och sängen, har varit att navigera facebook på min mobiltelefon. För er som känner att ni vill vara uppdaterade även om bloggen inte uppdateras så är min facebook http://www.facebook.com/lindaskimra
Jag är fortfarande dålig skall tilläggas. Jag har ont i hela kroppen, speciellt i axlar och huvud. Jag har också varit magsjuk och förkyld i helgen. En härlig kompott med andra ord och jag börjar denna vecka som jag avslutade förra -träningslös.
 
I övrigt är allt nästan som det ska. Min mage är bråkig med mig efter bukplastiken och jag har ibland lite svårt att få till hur jag ska äta för att magen inte ska svullna upp som en stor boll och göra ont. Eftersom magmusklerna är ihopsydda så får ju inte tarmarna plats som de fick då jag var tjock och kunde äta som jag ville. Jag kan givetvis inte äta så mycket nu som då. Dels eftersom min magsäck så klart är mindre (och min vana är ju dessutom annorlunda), men dels eftersom det inte finns plats till det. Men nu kan jag få riktigt ont i magen om jag äter "för mycket". Innan bukplastiken var det mer som att man blev så där väldigt mätt ni vet. Nu är det inte så utan nu är det smärta. Men ja, läkaren sa att det är vanligt att man måste lära sig hur det fungerar efter en bukplastik så det är bara fortsätta med det I guess.
 
Nu ska jag krypa under en filt i soffan och fortsätta krya på mig
 

Min hud

Min hud är en fråga många ställt. Både här och på facebook så har jag fått frågan om hur min hud lyckats dra ihop sig. Sanning och säga för mig är att den inte dragit ihop sig så pass som man skulle kunnat önska kanske. Jag har till exempel gjort en bukplastik på Strandkliniken i Stockholm. Den betalade landstinget eftersom jag uppfyllde alla kriterier för att få den. Dessutom hade jag bara hud i magen fick jag veta och inget underhudsfett så det såg väldigt konstigt ut.
På benen och armarmarna är det väldigt mycket hud kvar, men den har dragit ihop sig så pass bra att det går att leva med den just nu, samtidigt som jag skulle behöva operera mig. Speciellt benen och brösten skulle jag behöva operera, men det kostar väldigt mycket så armar, ben, rygg och bröst får tyvärr vänta.
Här kommer i alla fall lite bilder som visar huden under viktminskningen
 
Innan bukplastiken
 
Efter bukplastiken
 
Bilder från Strandkliniken
 
Vad gäller huden på till exempel armbarna så får jag lov att ta nya bilder så ni kan se, men tills vidare så kan ni ser lite av den på bilderna av mig med bara armar, som dessa
 
 

Länkar, info och en mängd foton från viktresan (-73 kg)

Hej. Jag tänkte att jag skulle börja den här morgonen med att uppdatera blite i bloggen. Jag har en del nya som tittar in och det kan ju vara svårt att hitta det man söker när man inte vet var man ska leta. Jag har därför gjort ihop två länkar åt er nedan. I en av dem så kommer ni till ett annat inlägg där jag länkar till en del av mina viktigare inlägg jag gjort tidigare. I det andra så länkar jag er till alla frågor och svar ifrån min frågestund jag hade ganska nyligen.
 
I det HÄR inlägget har ni en mängd länkar till olika inlägg jag gjort som varit lite mer tydliga, under viktminskningen
I det HÄR inlägget svarar jag på MASSA frågor om min viktminskning. Ett par exempel på dessa frågor är följande:
 
  • De jag undrar är hur du gjorde du? 
Jag valde bort operation eftersom jag trodde starkt på att jag kunde göra detta själv och ville prova det först. Jag valde också bort att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter och valde istället att fokusera på grundlära -att äta allt men i lagom mäng. Ser man på hur livsmedel presenteras, hur läkare tänker, hur man räknar på träning, hur WHO räknar och som sagt tillbaka till grunden, det vi lärde oss i skolan, så handlar det egentligen och kort sagt om kalorier. Jag valde att använda mig av kalorier in och kalorier ut. Till detta valde jag att använda viktklubb.se som ett stöd i ryggen. Jag tycker att de är bra eftersom de ordentligt lär ut hur man ska tänka och räkna kring kalorier. De har tydliga verkltyg för de som önskar och man kan få allt ifrån träning till recept från dem. De talar också om hur många kalorier om, dagen man bör äta för att gå ned till önskad vikt på önskad tid.
Och anledningen till att jag just valde detta med kalorier och se tillbaka på grunden är eftersom jag ville gå ned i vikt genom att göra en livvstilsförändring. Jag ville leva som jag ska fortsätta leva resten av livet. Jag ville äta samma mat som jag kommer att äta. Jag ville äta godis för jag vill kunna leva gott. Jag ville kunna äta ost och ta ett glas vin också. Ja ni förstår. Skillnaden är dock att jag under själva viktminskningen åt inom ramen av en viss mängd kalorier. Mina första två veckor så räknade jag allt jag åt (och förde in i matdagboken på viktklubb) men sedan slutade jag räkna och gick på sunt förnuft och överslagsräkning för mig själv i huvudet. (obs, jag får inget betalt för att göra någon form av reklam för vikltklubb).
 
  • Skulle gärna vilja veta hur du ätit och motionerat för att nå ditt mål? 

     

Jag har ätit allt men i lite mindre mäng. Jag har fokuserat på att jag ska bli mätt när jag äter, men jag ville inte bli "för mätt". Jag har helt skippat okynnesätandet eller att man sträcker sig efter bara en köttbulle till eftersom det var så gott. Jag har ätit flera mindre mål än stora när det väl varit mat. Jag har emellan målen inte ätit något (småätande) och har ätit godis bara en dag i veckan. Jag har alltid ätit frukost, lunch, middag och kvällsmål, samt ett eller två mellanmål beroende på om jag varit hungrig eller inte.
 
Vad gäller träning/motion så startade jag med att simma. Det var när jag var som störst på 130 kilo. Jag simmade under de första 2,5 månaderna av viktminskningen och då vägde jag mellan 130-117 kilo. Sedan blev det paus för graviditet och amning. När jag startade upp igen så började jag med att gå powerwalks/snabba promenader. Jag gick så snabbt jag orkade -en vända som är ca 8-10 kilometer. I början tog det över en timme men ju mer van jag blev desto snabbare gick det. I juli plockade jag fram min crosstrainer som vi köpte 2006 men aldrig kom igång att använda. Den blev min bästa vän. Jag stod på den varje dag under de första två månaderna. Från första gången jag klev upp så stod jag aldrig mindre än 60 minuter. Ibland kunde jag dock stå längre tid än så. Under september och oktober så började jag på måndagar att gå på dansgympa på friskis och svettis. I övrigt har jag varit på all vardagsmotion jag kunnat. Jag går så mycket jag kan och drar mig inte för att springa iväg till affären, hämta barnen, bära matkassar, dra vagnar osv. Och jag går ALLTID i trapporna (utom om jag är ensam med barn och vagn).
 
och
 
  • Några mirakeltips?!

     

Jag önskar att jag kunde svara ja, men det ända mirakeltipset jag har är att man verkligen ska bestämma sig. Om man verkligen bestämmer sig så kommer man inte att vackla ifrån beslutet och man kommer att komma i mål på ett eller annat sätt. Sedan kan det hända saker i livet som gör att saker faller runt om, men om det finns något man alltid kan göra så är det att ta hand om sig själv och försöka äta väl och må bra. Ta ett beslut om resten av ert liv. Det riktiga beslutet är det tipset jag kan ge -som kan skapa mirakel.
 
En väninna frågade mig en dag om jag gillade att shoppa när jag fortfarande var stor och jag medgav att jag hatade det. Det fanns inget som var så hemskt som att shoppa kläder tyckte jag. Lite som att det var ett onödigt ont. Men då ska tilläggas att när jag var så där stor att jag behövde ha de största storlekarna på stora avdelningen så kändes allting som att ha på sig påsar. Och det var nedslående värre när 3XL satt för tight för att vara så snyggt som det kunde vara. Jag är glad att jag inte mår så längre. Men jag vill också påpeka att den känslan försvann redan innan jag kom från stora avdelningen i storlek. Det var när jag vägde någonstans runt 110 kilo skulle jag gissa. Jag vet inte om det berodde på att jag kände mig annorlunda, finare redan. Jag började tycka att min kropp var fin redan runt 100 kilo. Det hade nog med att göra att jag tagit ett beslut om mig och hur jag kände inför mig själv, för när jag gick upp till 100 så tyckte jag att jag såg fruktansvärd ut -medan jag tyckte jag var fin när jag sedan väl kom ned till det igen. Så det ska ni veta alla ni som kämpar med vikten -att det kan räcka med att ni kommer igång, för att ni ska kunna se er och se på er annorlunda. Se ert värde TROTS storleken. För det kanske räcker med ett kilo, oavsett om ni väger 80 kilo då eller 150 kilo då. Det sitter i självkänslan men tar man beslutet om sig så kan självbilden förändras. Tänk på det så kanske inte resan känns så tung
 
Jag avslutar med en kavalkad av foton på mig från resans gång. Vill ni se mer foton rekommenderar jag er att klicka på de olika månaderna då jag alltid varit generös med foton. Mest foton finner ni nog dock i länken för januari i år, där jag gjort diverse olika sammanställningar av året som gått
 
 

-73 kg bilder (samt underklädesbilder från 112 kg)

Idag gjorde jag det för första gången, jag vågade släppa bilderna av mig nu vs i underkläder då. Jag har aldrig visat de bilderna innan eftersom det varit lite känsligt att våga. Dessutom har både min mamma och syster starkt sagt att de inte rekommenderade det och jag har förstått varför. Men idag så kändes det bara rätt att göra det. Och inte vet jag egentligen varför för min mage idag är ganska svullen så skulle jag tänka det så, så är det inte alls den bästa dagen att ta en efterbild. Men det kändes bara så ärligt och det var därför jag gjorde det. Det är ju trots allt så här jag ser ut. Vad gäller underklädesbilden på mig så är den inte alls kul nej -men jag ser faktiskt inte ut så längre. Jag såg ut så, men jag gör det inte längre. Sedan skall nämnas att på den där underklädesbilden så väger jag 112 kilo. Jag har då alltså vägt 18 kilo mer och alltså varit ännu större egentligen. Men här kommer de i alla fall, de bilderna jag i princip inte vågat visa på mig själv. 
 
 
Jag började med att visa dem i 3 slutna grupper på facebook för att se om någon skulle skriva nåt negativt. Jag trodde inte det men eftersom jag bara fick bra respons så vågade jag posta dem på min vägg. Genast fick jag en kommentar som sa att bilderna var fake eftersom jag inte hade hud på vänsta bilden. Det är roligt att folk inte tänker så. Jag svarade så klart i alla fall att jag tagit bort huden på magen. Benen har jag inte visat er men på armarna syns den ganska bra på massa av bilderna jag visat er, som exempelvis denna:
 
 
Men folk får prata och tro bäst och vad de vill, finns inte så mycket jag kan göra åt det. Nu är de i alla fall out in the open och jag kan inte ta dem tillbaka. Det känns ganska skönt ändå, att jag vågat visa mig... Jag lovar att det ska komma bild på mig hur jag ser ut nu också, men jag skäms väldigt över benen och de är de som gör det svårast.. Men det kommer så fort jag försonats med tanken
 

Nej men snälla, inte skadad nu

Idag började jag min morgon med en powerwalk. Det var oerhört skönt att komma ut och det var lagom temperatur ute för att slippa varken frysa eller svettas. Det var dessutom länge sedan jag gick på just en walk så det var lite som ett kärt återseende. Det som däremot inte var roligt var att jag måste ha överansträngt min högra ljumske. Alternativt så klart kanske lyckats sträcka den eller liknande. Jag gick i en timme och 22 minuter och jag har fått mer och mer ont under dagen. Jag var också på promenad med mammas och pappas hund som är hos min syster (för hon löper och deras ena hane som inte är kastrerad fixar inte att ha henne i närheten då) vilket blev ytterligare en trevlig promenad -men också ytterligare mer ansträngt i ljumsken. Det sista jag var ute och gick var när jag hämtade barnen från förskolan och skolan men det kändes som om jag nästan fick ångra det bittert eftersom det innebär att jag är på när som orörlig nu. Jag försökte gå ned och veckohandla men blev tvungen att vända hem då jag glömt plånboken. Då fick Tomas ta över för jag kunde nästan inte ta mig upp för trappen till lägenheten. Känns underbart. Jag hade planerat ett crosstrainerpass nu på kvällen men det blir inte av nu då och det känns inte alls roligt eftersom jag precis kommit igång med träningen igen efter operationen.
 
 
Att bero på operation så har jag nu börjat med behandling av navelärret. Det har läkt väldigt fint men jag har så mörka pigment i min hud så ärret är ganska mörkt vilket inte är så roligt. Med tanke på det så ska jag nu smörja siliconkräm på ärret morgon och kväll. Världens minsta tub för 350 kronor -men tydligen ska det vara väldigt effektivt så det är bara att hoppas
 
 

Följer ni med?

Efter noga övervägande har jag nu bestämt mig för att imorgon reset inställningen för "hålla" nollan och istället gå in i viktminskning igen. Jag är dels inte nöjd med att jag stått still i vikt efter helgen, eftersom det innebär då både att jag stått helt still i vikt under veckan, men också att jag faktiskt ligger på 2 hela plus sedan förra fredan -har aldrig hänt tidigare under hela viktminskningen. Okay, det är ingen panik för jag är fortfarande under 60 kilo (idag 59,9) men det är ändå konstigt eftersom jag ätit precis på samma sätt som jag gjort under viktminskningen. Jag har alltså inte ätit mer, ätit onyttigt, ätit konstig mat eller ätit godis, druckit läsk, fikat eller något annat som jag normalt inte gör. Den ända skillnaden nu från då är min medicin jag tar för magen -samt att jag är väldigt svullen om magen utan att riktigt veta varför (men å andra sidan är jag fortfarande relativt nyopererad, samt att jag nu har besvären med gallsten så det är ju inte helt konstigt heller).Det ända jag kan tänka mig är att kroppen kanske jobbar med återställningar och platåar eventuellt och att det är därför jag står still i vikt. Vad det än beror på så vill jag inte och tänker jag inte bekymra mig över det, det blir som det blir imorgon på vägningen.
 
Vad jag dock tänker göra imorgon som sagt är att efter jag skrivit in min vikt så kör jag på en etapp till i viktminskningen och sätter ett nytt mål på 55 kilo. Förut har jag funderat på det, nu har jag bestämt mig. Utifrån min vikt idag så är det fem kilo jag ska gå ned, sedan kan det bli mer eller mindre imorgon om jag går upp eller ned något (jag hoppas då så klart snarare på ned än upp så klart). Skillnaden nu från tidigare under viktminskningen kommer vara att jag inte kommer känna att jag har "brottom" att ta mig ned i vikt. Så länge jag väger under 60, vilket var min ursprångsmålvikt så är det okay och då gör det inte mig något om det tar 3 månader att tappa fem kilo eller om det tar en månad, bara det går ned. Det finns ju som sagt en risk också att det kommer ta sin tid -dels eftersom jag är nu är normalviktig mer eller mindre (om vi räknar minus hud) men dels också för att jag som sagt skulle kunna hamna på en platå här. 
 
Jag ska också börja komma igång med träning nu efter operation och allt och hoppas att det ska fungera bra. Ni kommer att få ta del av min viktminskning och träning precis som vanligt.
 
So it continues, jag hoppas ni vill följa med mig på den fortsatta resan mot mål

Idag
 
 
 
 
RSS 2.0