Vad gäller magen i sig så är musklerna fina och jag fick av kirurgen igår grönt ljus för att börja träna igen. Jag får så klart inte gå hårt ut från början utan behöver börja mjukt så får vi se. Dock ska jag inte träna nu under två veckor eftersom läkaren idag sa att jag behöver vila. Hon bekräftade dock att det är okay att träna och börja bära lite försiktigt. Förhoppningsvis kommer allting att bli som det ska i magen inom två veckor.

Då tänkte jag att jag ska svara på era frågor här. En del frågor har kommit via bloggen och en del via facebook. Skulle någon känna att jag inte svarat tydligt nog så säg gärna till. Ni ska självklart också säga till om ni känner att jag råkat missa att svara på er fråga. Det går självklart bra att fortsätta fråga efter detta också, då jag kommer att fortsätta svara på frågor som vanligt sedan.

 

• De jag undrar är hur du gjorde du? 

Jag valde bort operation eftersom jag trodde starkt på att jag kunde göra detta själv och ville prova det först. Jag valde också bort att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter och valde istället att fokusera på grundlära -att äta allt men i lagom mäng. Ser man på hur livsmedel presenteras, hur läkare tänker, hur man räknar på träning, hur WHO räknar och som sagt tillbaka till grunden, det vi lärde oss i skolan, så handlar det egentligen och kort sagt om kalorier. Jag valde att använda mig av kalorier in och kalorier ut. Till detta valde jag att använda viktklubb.se som ett stöd i ryggen. Jag tycker att de är bra eftersom de ordentligt lär ut hur man ska tänka och räkna kring kalorier. De har tydliga verkltyg för de som önskar och man kan få allt ifrån träning till recept från dem. De talar också om hur många kalorier om, dagen man bör äta för att gå ned till önskad vikt på önskad tid.

Och anledningen till att jag just valde detta med kalorier och se tillbaka på grunden är eftersom jag ville gå ned i vikt genom att göra en livvstilsförändring. Jag ville leva som jag ska fortsätta leva resten av livet. Jag ville äta samma mat som jag kommer att äta. Jag ville äta godis för jag vill kunna leva gott. Jag ville kunna äta ost och ta ett glas vin också. Ja ni förstår. Skillnaden är dock att jag under själva viktminskningen åt inom ramen av en viss mängd kalorier. Mina första två veckor så räknade jag allt jag åt (och förde in i matdagboken på viktklubb) men sedan slutade jag räkna och gick på sunt förnuft och överslagsräkning för mig själv i huvudet. (obs, jag får inget betalt för att göra någon form av reklam för vikltklubb).

 

• varför valde du viktklubb och inte vikt väktarna?

Främst skulle jag säga att det var eftersom jag kände till viktklubb då jag använt de tidigare -2006. Då  använde jag kaloritänket, med hjälp av dem och räknade maten. Första månaden gick jag ned 12 kilo. Men då var jag inte mentalt stark nog att fortsätta. Jag gjorde ursäkter eftersom det var jul, tog "semester" från viktminskningen och kom aldrig igång igen. Jag kan inte svara på om jag skulle valt viktväktarna om jag undersökt hur det fungerar, men av vad jag redan visste så kändes viktklubb som det rätta alternativet. Dessutom ville jag inte gå ned "med hjälp av", utan bara ha det i ryggen som stöd (jag har använt kurvorna, inte recepten eller dagboken. Jag har även kollat kaloriinnehåll i livsmedel och kaloriförbränning vid viss träning, då och då)

 

• Skulle gärna vilja veta hur du ätit och motionerat för att nå ditt mål? 

   

Jag har ätit allt men i lite mindre mäng. Jag har fokuserat på att jag ska bli mätt när jag äter, men jag ville inte bli "för mätt". Jag har helt skippat okynnesätandet eller att man sträcker sig efter bara en köttbulle till eftersom det var så gott. Jag har ätit flera mindre mål än stora när det väl varit mat. Jag har emellan målen inte ätit något (småätande) och har ätit godis bara en dag i veckan. Jag har alltid ätit frukost, lunch, middag och kvällsmål, samt ett eller två mellanmål beroende på om jag varit hungrig eller inte.

 

Vad gäller träning/motion så startade jag med att simma. Det var när jag var som störst på 130 kilo. Jag simmade under de första 2,5 månaderna av viktminskningen och då vägde jag mellan 130-117 kilo. Sedan blev det paus för graviditet och amning. När jag startade upp igen så började jag med att gå powerwalks/snabba promenader. Jag gick så snabbt jag orkade -en vända som är ca 8-10 kilometer. I början tog det över en timme men ju mer van jag blev desto snabbare gick det. I juli plockade jag fram min crosstrainer som vi köpte 2006 men aldrig kom igång att använda. Den blev min bästa vän. Jag stod på den varje dag under de första två månaderna. Från första gången jag klev upp så stod jag aldrig mindre än 60 minuter. Ibland kunde jag dock stå längre tid än så. Under september och oktober så började jag på måndagar att gå på dansgympa på friskis och svettis. I övrigt har jag varit på all vardagsmotion jag kunnat. Jag går så mycket jag kan och drar mig inte för att springa iväg till affären, hämta barnen, bära matkassar, dra vagnar osv. Och jag går ALLTID i trapporna (utom om jag är ensam med barn och vagn).

 

• men även Tomas har förändrats! Han har också gått ner en del i vikt, va?...och ökat i hårväxt istället? :D

   

Ja det stämmer. Vi äter som sagt samma mat som tidigare, så det Tomas har gått ned på är helt och hållet att vi slutat äta godis varje dag -som vi gjorde tidigare, samt att vi slutade äta hamburgare från Mc, Max och BK flera dagar i veckan. Han har inte tränat eller ätit färre kalorier. Tomas har gått ned 15 kilo. Tomas var något överviktig förut, men det är inte konstigt med tanke på hur vi förhöll oss till godis och mat.

 

• jag vill också kunna gå ner i vikt men tycker det svårt och gå till gymmet känneratt jag skulle bli lyckligare om jag vägde mirde några tips och råd

Jag förstår den tanken helt och hållet eftersom jag också kände att jag inte skulle hinna eller ha möjlighet att komma till gymmet. Dels visste jag inte riktigt hur jag skulle träna där och vad jag skulle träna, dels tyckte jag inte att jag hade råd och dels för att tiden inte riktigt räckte till med tre små barn och allt annat som kommer i vardagen. Självklart är allt en prioriteringsfråga och vill man ta sig tid så har man tid, men eftersom jag inte kände så då så blev gymmet inget alternativ för mig då. Jag valde därför (och det är min rekommendation för de som inte hinner eller kanske har just råd) att hitta träningsformer jag kunde göra hemma, eller kostnadsfritt. Promenader är toppen absolut och kostar ju inget. Har man råd med det så kan man investera i en crosstrainer. Det behöver inte vara en dyr pjäs, men har man maskinen så kan man träna hemma och vinna tid på det. Naturligtvis ska man välja den maskin man vill ha så vill man hellre ha gåband eller cykel så för all del. Sedan finns det också bra appar som man gratis kan ladda ned till telefonen. De heter bl.a. Daily workout. Man kan också hitta zumbapass på youtube och köra hemma. Har ni undanstoppade träningsmaskiner så plocka fram dem. Och det viktigaste av allt är att inte underskatta vardagsmotionen.

 

• Några mirakeltips?!

   

Jag önskar att jag kunde svara ja, men det ända mirakeltipset jag har är att man verkligen ska bestämma sig. Om man verkligen bestämmer sig så kommer man inte att vackla ifrån beslutet och man kommer att komma i mål på ett eller annat sätt. Sedan kan det hända saker i livet som gör att saker faller runt om, men om det finns något man alltid kan göra så är det att ta hand om sig själv och försöka äta väl och må bra. Ta ett beslut om resten av ert liv. Det riktiga beslutet är det tipset jag kan ge -som kan skapa mirakel.

 

• Hur ofta har du unnat dig något onyttigt och hur mycket? 

   

En dag i veckan oh oftast på lördagar till en början. Jag höll mig och längtade ja. Det var en härlig belöning på lördagen när jag "fick" äta godis. Dock så sa jag hela tiden att jag har inga förbud och vill jag så kan jag och vill jag så får jag. Det tror jag har varit en del i att jag lyckats -inga förbud. Men en dag i veckan har det varit. Sedan kunde dagen skifta om det var nåt speciellt som typ midsommarafton. Om jag bytte dag på myset så blev det inget till helgen. Dock var det som sagt bara i undantagsfall. Senare i viktminskningen har det oftare blivit fredagar än lördagar. Mängd har varierat. Ibland några bitar plockgodis, någon gång en halv påse ostbågar. En annan gång en liten tårtbit och ytterligare en gång godis tills det sprutade ur öronen på mig

 

•  Var det någon vecka som du fuskade och föll dit på en tårtbit eller så?

Nej, det var inte det. Inga fusk alls faktiskt.

 

• Drack du någon sötad dryck som läsk, saft eller juice alls?

Det har hänt att jag druckit något glas juice, men det var i undantasgfall. Läsk erkänner jag dock att jag drukit ganska mycket. Men eftersom jag dricker Zero eller Light så har det för mig som ätit efter kalorier, inte varit ett problem. Sedan kan man tycka vad man vill om light eller zero och det är så klart inte nyttigt. Men jag tycker att det är gott och har velat ha det, så därför har jag drukit det. Punkt.

 

• Hur ofta träna du per vecka? 

Mellan 7 maj och fram tills i oktober så var det varje dag (något undantag då jag var sjuk och någon gång när vi var bortresta). I oktober började höstförkylningarna för oss och det blev massa rep med Club 96. Detta gjorde att det drogs ned ordentligt på träningen och det blev kanske bara ett par dagar i veckan, utöver dansgympan. Under november var det så gott som ingen träning alls, kanske 2-3 gånger och under december har det inte varit något alls (efter 18 december har jag inte heller fått träna pga operationen).

 

• Promenader hur ofta? 

Under juni var det varje dag. Från juli var det då och då. Sedan augusti har det kanske bara varit ett par gånger eftersom jag helt gick över till crosstrainern.

 

• Kände du att du behövde offra mkt av din tid och äta annorlunda? Hur gick det med familjens mat åt ni samma eller hur gjorde du?

Jag har inte behövt offra någon tid alls tycker jag. Ätandet har inte tagit någon tid eftersom vi ätit samma mat som vi brukar. Ja förutom alla hamburgare då för det har vi inte ätit, men i övrigt. Familjen har ätit samma mat som jag, eftersom jag också ätit samma vanliga mat som vi brukar. Dock har jag ätit mer sallad än innan. Det som tagit tid från övriga livet är träningen men eftersom jag tränat mest hemma och i samband med att vi sett tv, så har det heller inte tagit tid. Så jag tycker minskningen i sig inte har påfrestat på livet alls

 

• Jag skulle vilja veta hur du mådde o hur du tänkte angående mat,godis,ostbågar,läsk dom FÖRSTA veckorna/månaderna .. 

Exakt hur jag tänkte minns jag inte. Jag slutade med godis och skräp från den ena dagen till den andra så jag var säkert godissugen under ett par dagar, men det blev aldrig ett problem. De första veckorna tänkte jag dock att när jag kommit till 95 kilo så skulle jag äta en påse ostbågar. Senare så skiftade denna tanke och jag åt aldrig de ostbågarna. Men det godissug som jag eventuellt hade överskuggades också av min beslutsamhet så det blev aldrig jobbigt. Jag mådde aldrig dåligt eller kände mig tom, ledsen eller deppig över att jag inte "fick" äta godis. Min livskvalitet (som jag ansåg det) blev inte sämre trots att man kunde tro att jag nästan skulle klätta på väggarna. Jag hade som sagt en dag i veckan då jag fick äta och det räckte för mig. Om jag sedan fick godissug så var det lätt att inte fundera mer på det och istället njuta av min kvälsyoghurt eller nutrilettbar (som jag ibland kunde äta på kvällen istället för yoghurt)

 

• Är du rädd att bli tjock igen? 

Inte ett dugg faktiskt -ska jag svara ärligt. Jag har inte samma förhållande till mat och godis längre. Idag kan jag absolut svulla godis och mat tills jag rullar ur soffan och det rinner choklad ur öronen, men OM jag gör så -så är det fortfarande bara en dag i veckan. De övriga 6 dagarna lever jag helt normalt och utan godis och skräpmat. Så det blir inget problem och inget som visar sig på vågen -utom kanske dagen efter jag ätit godiset. Men det försvinner ju på en gång eftersom det bara är vätska och eftersom jag inte fortsätter en dag till och en dag till och en dag till. Dessutom älskar jag min nya kropp och skulle aldrig sabba det.

 

• Märker du att du blir mer uppskattad när du väger mindre?

Tyvärr kanske man ska säga här, men ja. Det är faktiskt så att folk pratar med mig på ett helt annat sätt idag. Inte mina vänner så klart för de ser mig som jag är, men en del bekanta gör det. Framför allt dock folk ute, i affären eller folk man stöter ihop med. Jag stötte till exempel ihop med en karl som inte hade mycket till övers för mig när jag var som tjockast. Nu kände han inte igen mig och dessutom passade han på att stöta lite på mig. Han slutade så klart när jag påminde om att jag är gift. MEN han fortsatte att tala till mig på ett uppskattande vis (utan att då fortsätta stöta).

 

• Om ni ska ha fler barn tänk om du ökar igen då?

Det skulle naturligtvis vara en risk, men ingen av oss känner idag att vi vill ha fler barn (de tre vi har har vi tillsammans) och det kommer till 99,999% aldrig förändras. Därav oroar jag mig inte för detta. Skulle det dock varit så att vi hade velat ha fler barn eller om det skulle ändras, så kan jag inte se att det skulle göra så jag skulle bli permanent överviktig. Det skulle dock vara normalt och okay för mig att gå upp en hälsosam mängd vikt (det man helt enkelt lägger på sig av att vara gravid) under graviditeten.

• Då kan jag passa på att fråga hur huden på resten av kroppen känns. Jag tycker att det ser ut som om huden på överarmarna gått tillbaka ganska mycket, men hur känns det för dig?

   

När du säger huden på resten av kroppen så antar jag att du syftar på huden utöver magen. Det stämmer att huden på armarna har gått tillbaka mycket ja absolut. Armarna är lågt ifrån fina dock och kommer behöva opereras om de inte drar ihop sig mer. Dock är de inte det största problemet. Det syns inte på mina bilder eftersom jag alltid har tighta leggings eller jeans på mig, men jag har väldigt mycket extrahud på benen, eller från grenen och ned om man vill säga så. Benen har dock tappat vikten sist och det är bara under egentligen senaste månaden eller två som det blivit tomt på fett och bara massa hud på benen. Så innan jag  skriker för högt så ska huden naturligtvis få arbeta med den naturliga processen av att dra ihop sig så mycket den kan. Jag har också mycket extrahud på rumpan, som hänger lite tjusigt. Bröst har jag inga kvar, utan två tomma påsar -vilket tyvärr inte är så tjusigt. Där är problemet dock att det inte kommer dra ihop sig över huvud taget så brösten kommer att behöva opereras hur lång tid jag än väntar. Ryggen har också en hel del extrahud. Det som känns värst är dock brösten och benen. Där efter kommer rygg och armar. Så det är en del operationer kvar för mig innan jag kan kalla mig färdig. TYVÄRR så är det dock för dyrt för mig i nuläget så antingen får jag hoppas vinna på lotto eller hitta någon fond att söka pengar ur. Annars får jag vänta lite.

 

• Min fråga till dig är hur en "vanlig dag" har sett ut för dig vad det gäller mat samt motion. Vad har du ätit, när har du ätit, vad har du motionerat?

Här får jag göra en exempeldag.

Frukost klockan 9: en skål alpro soya mild and creamy vanilj.

Lunch klockan 12: Ett kycklinglår, lätt keso och lite blandad sallad av rödlök, gurka, körsbärstomat och blandsallad.

Mellanmål klockan 14: En mandarin.

Middag klockan 17: En dl pasta (okokt) kokat med lite grönsaker (frysta grönsaker som jag häller i pastavattnet de sista minutrarna). Lite Kelda carbonara crush över detta.

Kl 20-21 träning -crosstrainer.

Kvällsmål 22.30 en skål mild and creamy vanilj.

Men detta är endast ett exempel.

 

• hur ofta har du motionerat på en vecka.

Sedan i, säg november, ingenting alls - just nu. Förutom vardagsmotionen. Detta kommer dock ändras så snart jag får börja träna igen nu efter bukplastiken. Troligtvis kommer jag igång redan i februari om magen tillåter.

 

• Du skrev i ett inlägg häromdagen att du funderar över vad som kommer hända med kroppen och vikten när du börjar träna. Kanske missuppfattade jag, men jag tolkade det som att du inte tränat så mycket under tiden du gått ner i vikt. Hur tänker du kring det? Varför tog du det beslutet? Tror du att du hade haft mindre lös hud om du tränat styrka under tiden? 

Jag har som sagt tränat genom att motionera. Nu är det dags för mig att lägga till lite styrka och muskeluppbyggning, för det har jag inte haft så stort fokus på. Jag vet dock att musklerna finns där eftersom jag gått på regelbunden kontroll. Jag har tränat väldigt mycket under den mesta av min viktminskning men det har varit mera konditionsträning och bara lite basic styrka hemma (lite planka, arhävningar, situps och andra basicsaker). Anledningen till att jag inte tränat i gymmet är dels på grund av kostad men också för att jag ville fokusera på viktminskningen innan jag började med musklerna. Detta måste dock alla göra som det känns bäst för dem. En anledning till det beslutet utöver pengar, tid och fokus på kondition är för att jag inte tyckte det kändes kul att gå till gymmet 112 kg tung (och när jag vägde 130 var det inte på tal) och sätta mig med maskiner som jag nästan inte fick plats i.

Jag hade inte haft mindre lös hud (tyvärr). Det finns ingen träning -enligt någon av de träningsexpertet jag talat med, som kan hjälpa till att dra ihop huden. Enligt plastikkirurgen beror också ihopdragningen av huden på hur mycket bristningar man har och eftersom jag har mycket bristningar (se mina magbilder) så hade aldrig min hud haft en chans att gå tillbaka ordentligt. Sad but true.

 

• Hur mycket måste man väga för att en läkare godkänner bukplastik?

   

Jag vågar inte svara på hur mycket man måste väga. Det är nog väldigt individuellt och olika landsting kan ha olika regler. Vad jag vet är att det har med BMI att göra och jag tror även att man måste ha ett visst häng ( i centimetrar) på magen för att få det godkänt. Jag rekommenderar er att ställa frågan till er husläkare eller vårdcentral, så ni vet vad som gäller hos och för er i den här frågan.

 

• Hur lång tid tog det för dig att gå ner allt? 

Det beror lite på hur man räknar, men hela vikten har jag fått bort på 10,5/11 aktiva månader av viktminskning. Del ett, alltså 130-117/118 kilo tappade jag på 2,5 månader. Det var i mitten av oktober tills den 28 december 2010. Jag fick lov att pausa där eftersom jag plussade för graviditet då. Under graviditetens första månad så tappade jag från 117-115 kilo och vägde sedan detta under hela graviditeten fram tills jag födde. Ett par veckor efter jag fött så vägde jag 105 kilo. Men under tiden som jag ammade, alltså september 2011 då Leo föddes och sedan fram tills dagen jag startade med viktminskningen igen -7 maj, så la jag på mig nästan all vikt igen och startade då på 112 kilo. 5 kilo kan man alltså säga att jag tappade med graviditeten.

Etapp 2, alltså från 112 kilo till målgången den 7 januari tappade jag på exakt (på dagen lustigt nog) 8 månader.

 

• Hur ska du hålla vikten nu ? Vad motionerar du?

Vikten kommer jag att hålla genom att fortsätta leva som jag redan gör, genom att fortsätta äta allt i lagom mängd. Ibland kommer jag att äta för mycket -som alla andra (som just nu i skrivandets stund när jag sitter med min plockgodispåse eftersom det är fredag) men den mesta tiden kommer jag att äta vanligt och nyttigt och balansera detta med massavis av vardagsmotion och crosstrainer -samt den nya styrkan jag ska lägga till i livet. Jag har inte gjort upp något schema eller någon exakt plan än -men det kommer så fort jag får börja träna igen.

• Att gå ned mycket i vikt innebär ett långt tidsptojekt. Vilka är dina främsta tips/knep vad gäller att hålla motivationen igång när det känns motigt?

   

Ja det stämmer ju. Har man en gång varit ordentligt överviktig så kan man aldrig slappna av helt igen i livet och äta pizza varje dag i två veckor -för då kommer man att gå upp i vikt. Det är lite som en alkoholist som måste förbli nykter. Detta underlättas dock genom att man går ned i vikt genom att förändra just livsstilen. Jag kommer inte ha problemet med maten och godiset eftersom jag hittat en bra balans till allt. Av den anledningen tror jag heller inte det kommer kännas som om motivationen tryter. Dock är det precis samma råd för att hålla den igång under vägens gång -som när man väl är i mål, nämligen att fokusera. Man skall fokusera på målet (och är man redan i mål så fokuserar man i alla fall på målet även om det känns aningen larvigt). Vart är jag nu och vart vill jag vara. Och om jag redan är där, vill jag riskera att falla ur. Kan jag acceptera att inte längre ha den kropp som jag skaffat mig, eller acceptera att inte få den kropp jag vill ha. Är det viktigare med den bullen, godiset, ölen, pizzan, mackan, beraniesen eller whatever -än det liv jag önskar mig? Man måste sluta ge sig själv anledningar som att "jag vill leva gott" för JAG lever väldigt gott. Just nu mår jag illa för jag har ätit för mycket godis. Och med för mycket så menar jag inte två dumle, utan för mycket på riktigt. Inget fattas mig för jag äter det jag vill ha -men inte varje dag.

 

Fotografera er. Även om det känns töntigt eller otrevligt. Fota och göm bilderna i en mapp på datorn eller i telefonen, men fota er mycket -trots att ni är stora för det kommer att hjälpa när det är motigt. Ta era mått, för de minskar även om vågen står still.

BESTÄM er och gör det sedan. Om ni bestämmer er men sedan inte gör det -då bestämde ni er faktiskt aldrig. Det är erat liv och ni kan ta kontrollen över det. Att leva gott är så mycket mer än en snickers, som man nästan skäms för att man äter eftersom man "syndar" eller gör något "dumt" eller äter något man inte "får". Det är ingen synd att äta något gott. Det är inget dumt. Man får visst! Men det är skillnad på att göra det en dag i veckan och alla dagar i veckan.

 

Och råkar ni nu ta en snickers bakom bilen i hemlighet en onsdag, fortsätt inte då med en pizza och en läsk och en extra macka och en liter cola osv. Är då den skickersen, njut av den och sedan fortsätter ni vara nyttiga från sekunden ni svalt ner godisen. Och skäms inte för det för man får och det är inget fel. Man måste bara försöka att bestämma sig. Och det gäller även om man är beroende. Försök att släppa vad ni just gjorde och ät nyttigt resten av dagen. Ett litet exempel; när ni tappar er mobiltelefon på marken -stampar ni då på den tills den går sönder -eftersom den ramlade i backen? Nej. Gör inte det med era kroppar heller.

 

• Ska du inte börja jobba med nåt med viktnergång nu när du gått ner så mycket?

Tack för den frågan. Svaret är att det vill jag verkligen göra. Jag funderar på att utbilda mig till coach eller något liknande. Jag vill göra allt jag kan för att hjälpa folk med deras viktproblem. Det spelar ingen roll om man vill gå ned, av sig själv, med en diet eller om man opererar sig -jag vill verkligen hjälpa till och peppa folk och hjälpa till. Jag vill komma med goda råd och mina synvinklar på det hela. Bloggen är ett sätt att göra detta på och jag kommer att fortsätta ha den och bistå så mycket jag kan med tips, råd, pepp, hjälp, guidning, kärlek, vänskar och infallsvinklar som jag kan. Sedan hoppas jag kunna öppna upp mitt eget företag där jag kan erbjuda riktig hjälp.

 

 

 

 

 

I måndags nådde jag mitt mål (60,0) och hade tappat 70 kilo. 3-5 kg kvar på mitt planingsmål, som det känns just nu.

 

Sista bilden på mig innan jag plussade för graviditet den 28 december. Här vägde jag ca 117 kg

 

September. Sista september så vägde jag 74,3 kg