Fantastiskt erbjudande
För ett år sedan så deltog jag och Tomas på ett hälsocamp anordnat av "Kör bara kör". Dels spelade vi på deras 1-årsjubileum och dels var vi med på ett par föreläsningar. Nu är det så fantastiskt att lagom till deras 2-årsjubileum så har jag lyckats få ett fantastiskt ERBJUDANDE till er och delar det här. Jag hoppas att detta erbjudandet skall göra så att några av er har möjlighet att delta. Mitt mål är också att vara på plats och lära mig ännu mer -för fullärd blir man aldrig. Campet är inte endast för överviktiga utan passar ALLA oavsett vikt eller vigör. Jag hoppas några av oss kan ses där. Med vänliga hälsningar Linda.
OBS: DETTA INLÄGG ÄR INTE SPONSRAT och jag tjänar absolut inga pengar på att dela detta med er.
----
KBK HÄLSOCAMP 9 - 2016
Nu kan vi presentera årets första camp & 2 års JUBILEUM!
Vi kommer att hålla till på BOSÖN i deras kreativa atmosfär av laganda & utmaningar. Vi vänder oss till alla så som tränad, otränad eller även dig med funktionshinder. Vi arbetar inifrån och ut och levererar nycklar till att bli den bästa versionen av just DIG.
Kvalité är viktigt för KBK, alla ska trivas & utmana utmaningen.
RABATTKOD: LINDASKIMRA pris 5999kr (ordinarie Pris: 6499kr)
•4 dagar, 3 nätter på Bosön.
•Helpension (buffé frukost, lunch & middag) •Mellanmål
•Föreläsningar inom hälsa, kost, träning, andning, kommunikation, motivation, inspiration.
•TRÄNING i olika former ute/inne (Ledda pass med endast utbildade instruktörer).
•Gym tid.
•Personlig tränare på plats varje dag, möjlighet till konsultation.
*Funktions tröja , överraskningar , tävlingar & priser ingår.
Anmälan är bindande (endast godkänt läkarintyg godtages för att ej kunna medverka på föreläsning/träning.) Vi arbetar enbart med utbildade tränare som finns på plats under hela vistelsen samt kommer in och håller olika träningspass.
Vi tar även in föreläsare i olika områden kring hälsa som ger oss dom mentala bitarna och stöd , föreläsningarna innehåller fakta om te.x kost, stress, andning, kroppshållning. Alla får en chans att synas, känna sig sig betydelsefulla och motiveras oavsett vilken nivå vi ligger på.
Bosön och kbk HälsoCamp är Handikappanpassat .
För intresse, frågor och boka din plats .
Maila [email protected]
(Glöm ej rabattkoden)
www.kbkhälsocamp.se
Video: http://youtu.be/mjapvroFQXY
Bland det viktigaste jag sagt
Nu måste det bli stopp på hetsen kring kroppen. På riktigt så säger jag det här eftersom jag ser överallt hur det tenderar att gå alldeles för långt. Vi lever i en värld som just nu har taskigt sjuka ideal vad gäller kroppar. Vad som "gäller" idag för kvinnor är dessa kroppar (de är också jättefina, så inget missförstånd blir)
och det är inte det minsta konstigt att det skapar hets. Om folk tror att det är så här de ska se ut för att duga och vara en komfortabel del av vårt sammhälle, då har kroppshetsen gått för långt. Jag säger inte att man inte ska försöka nå sina drömmar och mål, det vore hyckleri för det har ju faktiskt även jag gjort. Men däremot har jag varit noggrann med att ända från början i min blogg, påpeka det faktum att vi har alla olika kroppar med olika förutsättningar. Därför ska man inte jämför sig med andra utan endast med sig själv. Den egna kroppen är vad som skall förändras och den har sina egna möjligheter. Så längre vi jagar andras kroppar så kommer vi aldrig att bli lyckliga i våra egna. Sedan är det också dumt att jaga ideal som man egentligen inte alls vet huruvida de stämmer eller inte. För även de flesta män tror att de måste se ut så här för att duga
och vi kvinnor tycker att visst, det är fint men det finns ingen som helst nödvändighet att våra partners ser ut så här (jo jag vet att alla är olika och att för vissa är det väldigt viktigt). Faktum är att somliga av oss även gillar om det finns lite mer på kroppen än så här. Likaså gäller för våra karlar. Är du tillsammans med eller gift med en karl (eller kvinna) som inte accepterar dig för den du är och den kropp du för tillfället bär, då är det inte dig det är fel på. Punkt.
Vad man alltså måste börja fokusera på är som jag skriver ovan, att man har sina egna förutsättningar. Hur man kan se ut i kroppen (utan hjälp av formande plastikoperationer) är alltså helt individuellt och beror på hur kroppen är formad. Det finns som bekant olka former på kroppar. Breda höfter, päronform, fytkantig, timglas, smala höfter osv. Dessa underliggande former spelar helt in på slutresultatet. Så gör även vår längd. För tänk på att man kan ha ungefär samma vikt men ändå se väldigt olika ut.
För oss som har barn ligger också ett väldigt stort anvar i hur vi talar om våra kroppar, andras kroppar och utseenden. Hemma hos oss har vi en absolut nolltolerans mot hånande av något slag. Hos oss kan man alltså inte höra kommentarer framför tvn som "haha hur ser han ut då" för att kommentera någons roliga frisyr. På samma vis pratar inte vi framför barnen om hur vi upplever våra kroppar. Det skall erkännas att det stundom har varit svårt att driva igenom min viktminskning utan att prata om min kropp på ett negativt vis framför barnen. Men istället har jag lagt absolut fokus på det positiva då det varit i närheten. Det negativa som jag har känt det har jag tagit med min man. Sedan får man så klart tycka vad man vill om det också, men hellre det för barnens skull då det sista man skall är att skapa vikthets för barn.
Vad gäller hur jag talat om min kropp framför min make så kan jag inte annat än säga att jag har den för mig absolut bästa karl som finns. Han har älskat mig genom alla de former jag burit genom åren. Från de 92 kilo jag bar när vi träffades, till de 130 jag hamnade på som tyngst, de 47 jag vägde som minst, de 55 jag väger nu samt allt däremellan.
92 kg sommaren 2004 när vi träffades (klicka på miniatyrerna för att de ska bli större)
112 kg nådde jag efter jag fött Marcus
112
Gravid med Oliver 2008
115 kilo nådde jag efter att jag fött Oliver
130 kilo 2010
117 kg och gravid med Leo 2011
112 kilo våren 2012
70 kg hösten 2012
60 kg januari 2013 och bukplastiken är gjord
47-50 kg sommaren 2013
95-97 kilo efter en snabb viktökning på våren 2014 (pga sjukdom)
95 kg våren 2015
80 kg i början av sommaren
70 ca efter sommaren
60 ca när vintern kom
57 kg i december
55 kilo nu och stadigt sedan slutet av decemberOch i alla dessa vikter har alltså Tomas älskat mig ändå, oavsett storlek. Sedan ligger det hos mig att jag ville gå ned i vikt igen efter jag blev frisk och det är eftersom jag trivs bäst så här. Det är en känsla i min egen kropp och efter mina egna förutsättningar. För tänk på följande; ALLA kroppar är faktiskt lika vackra och det enda som skall styra hur vi vill att vår egen ska se ut, det är vår egen trivsel och känsla
Tillsammans kan man bli starkare
Stöd utifrån är viktigt när man ska göra förändringar i livet, egentligen oavsett vad det gäller, men speciellt om det gäller stora livsstilförändringar. Vid förändringar så är det fantastiskt om man kan få stöd från andra. Det kan vara stöd i form av familj eller vänner, men också från forum och -eller vänner på internet. Det är faktiskt så att studier visar att ju mer aktiv man är på sociala medier medan man viktminskar, desto större sannolikhet att man kommer att klara sin viktminskning hela vägen. Det har också i studer visat sig att de flesta upplever att det bästa stödet är det som de kan få via sina vänner, bloggar, grupper och liknande via internet. Anledningen till det är inte på något vis att det är brist på stöd i den egna omgivningen utan för att man har lättare att finna likasinnade när man tar det på sociala medier. Även eget bloggande har visat sig ge större framgångar när det gäller stora förändringar i sig, just eftersom man har möjligheten att tala om precis vad man känner samt valet att göra det öppet eller anonymt.
Jag själv har turen att ha mycket bra stöd omkring mig i det verkliga livet. Jag har en familj som stöttar mig till hundra procent, samt goda vänner som alltid finns där. Men även jag har upplevt hur mycket hjälp just jag har fått genom att jag har bloggat, följt andra bloggar, startat gruppen på facebook som heter
"Viktgruppen -original", av att jag är med i andras grupper, min egna facebooksida
https://www.facebook.com/Goingsmaller/ , alla mina fantastiska peppare här och på facebook och mina facebookvänner.
Många gånger när jag har "velat" ge upp, både första vändan 2012/2013 men även efter min sjukdom som jag blev frisk från förra året och sedan jag då tog tag i vikten igen (och såg till att gå ned det jag gått upp under sjukdomsperioden) -då är det flertalet gånger som jag har känt att jag nästan gett upp. Jag har faktiskt inte varit lika stark gång nummer två som första gången. Visst jag har gjort det, men jag har i långt större utsträckning tyckt att det varit jobbigt. Nu tror jag mestadels att det har just att göra med att jag kände att jag låg så mycket back eftersom jag faktiskt egentligen redan gjort jobbet, men hade varit "så dum att jag slarvade bort det"
(att det inte alls egentligen är så är inte nåt man tänker när man väl är i den negativa tankespiralen). Jag har dock klarat av att göra jobbet igen och mycket av det är TACK VARE ER allihop! Och det låter kanske klyschigt, men det är sant. För jag har fått så mycket stöd från er alla att jag känt att jag verkligen ville fortsätta kämpa, för att visa att det GÅR.
Så mitt absoluta råd, om ni står idag och funderar på att ta tag i hälsan. Gå ned eller upp i vikt och verkligen försöka må bra till exempel. Ta hjälp av andra, hämta kraft från de människor som är villiga att ge det, för det är faktiskt så att tillsammans kan man bli starkare
Enkel "bulle" med snålt energiinnehåll
Ibland kan man behöva ett snabbt tips på något så enkelt och så gott att det blir larvigt åt det. Ni vet när man är riktigt löjligt sugen på nått sött och så vandrar tankarna åt, ja ska vi säga en saftig kanelbulle? Nu tycker jag att om man är väldigt sugen på en kanelbulle så ska man kunna äta en sådan. Men om det nu är så att man vill tänka på vikten, håller på att gå ned i vikt eller generellt blir sugen för ofta för vad som är bra för vikten, då finns ett litet knep man kan ta till.
Jag äter glutenfritt bröd eftersom jag faktiskt har celiaki. Det finns ett vitt rostbröd (och eftersom vi nu inte är inne på vad som är nyttigt eller inte vad gäller bröd så kan vi lämna pekpinnarna om att vitt bröd är som luft, för det vet vi redan) som per skiva inte alls innehåller speciellt mycket energi (46 ca).
Givetvis är brödet lite lättare och mindre än säg jättefranska, men som frukostbröd tycker jag att det i kombination med kanske yoghurt, ägg eller något annat duger bra. På senaste tiden har jag tagit två smörgåsar till frukosten.
Men så har vi den där enkla "kanelbullen". Tar man och rostar ett sådant här bröd och så kan kan sedan bre den med exempelvis lite vanlijkvarg/kesella eller äppelmos kanske? Egentligen behöver man inte något heller, men jag tycker det är gott så jag har det. Sedan pudrar man över sötströ och kanel (sötströ är en variant av socker men utan energi), då får man en så kallat "cinnamon toast" och det smakar faktiskt näst intill kanelbulle. Medan en kanelbulle kanske har 250 eller mer i energi så kan du få en cinnamon toast för runt 50. Jag tycker det är ett bra tips i alla fall, om man är sugen på nåt litet gott och enkelt.
Individuellt RDI skall icke förbigås
Jag är inne i en ny fas av min viktminskning som jag har berättat tidigare. Nu är det inte längre en minskning utan ett race för balans. Jag tror det är lätt att man tror att det är viktminskning och tillslut en målgång som troligtvis inte skal vara så mycket mer komplicerad än själva "bantandet" (for the record ett ord jag verkligen avskyr och tycker borde rensas ur var människas vokabulär) men som jag hintat om tidigare så är det inte så, åtminstone inte för de allra flesta. Undantag finns givetvis och har man arbetat med kost, motion, balans, insida och allt som behövs under hela vägen så kan det så klart finnas goda chanser för att man har så pass mycket kunskap om sig själv och den egna kroppen att man således inte behöver göra så mycket efterarbete. Men för mig likt de flesta andra så är efterarbetet ettminst lika stort arbete som minskningen.
Personligen är jag just nu inne i en fas där jag till exempel inte kontrollerar min egen vikt varje dag. De dagar jag gjort det har den dock legat som förväntat på ca 55 kilo och det betyder att det jag gör just nu verkar fungera som en balansfas. Dock är det så att jag kommer att fortsätta lägga till mer och mer mat varje dag, för det är ju naturligtvis så att jag ätit lite färre kalorier under minskningen, men givetvis skall upp till ett rekommenderat intag för mig. Tänk på att RDI är individuellt och faktiskt anpassat efter hur mycket man rör på sig och -eller tränar. Det betyder som exempel att om jag ligger i soffan och ser film hela dagarna så ska min kropp ligga på strax över 1500 kalorier endast, för att ligga still i vikt (nu syftar jag alltså på att endast sitta. Inga promenader eller träning.) Medan jag vid en Låg nivå av motion, som till exempel att jag går och hämtar och lämnar barnen på skolan, går och handlar och tar trappen hellre än hissen, men max tränar en dag i veckan. Då skall jag genast ligga på istället ca 1700-1800 kalorier om dagen.
Skulle vi dra det ytterligare ett steg och räkna att man tar trappen istället för hissen 9 av 10 gånger, hellre går och hämtar än tar bilen samt att man motionerar runt 3-5 dagar i veckan (med motion räknas dels promenader men också gymmet eller hårdare övning än promenad) så ska det istället vara ca 2000 kalorier. Som ni förstår fortsätter detta att öka ju mer man tränar och vid högre vigör. Det är också givetvis skillnad på hur mycket energi som går åt för någon som är på elitnivå och tränar 5 dagar i veckan än om jag skulle träna 5 gånger i veckan så hårt jag kan. Det är också därför jag säger att det är individuellt vad den egna individen behöver. Här får man alltså inte bara försöka att kanske "räkna" ut det så gott det går, men faktiskt också titta på fakta.
Med att titta på fakta så menar jag likt följande: Om man har som mål att ligga still i vikt men ändå går ned, då äter man för lite. Går man upp så äter man för mycket. Går man ned när man vill ligga still så kan man titta dels på hur mycket man tränar. Kanske är det på en för hög nivå? Eller så ser man till sitt intag som kanske är alldeles för lågt. Hellre ett högre intag och mer träning än att ligga på lågt intag av energi.
På samma vis får man tänka om man går upp i vikt, fast omvänt. Troligtvis äter man på tog för mycket för den nivån man motionerar. Antingen får man här öka på motionen ytterligare om man då vill fortsätta ligga på det intaget man har eller så får man alltså dra ned på sitt matintag.
Just den här balansen är den som är den svåraste att hitta. Vad som är normalt för just dig själv i mat och motion.
Sedan finns det ytterligare bitar att belysa, som vidare mål. Men de skall vi ta vid nästa tillfälle så att ni inte nu blir överfulla med information
Viktiga råd att ta till sig
Igår var det melodifestivalen vilket jag tror att få människor missade. Frans vann med "If I was sorry" och även om det inte var min personliga favorit så var han absolut värd att få vinna.
Vi spenderade mello kvällen hemma i soffan och jag höll på att säga att hela familjen var med, men Leo 4,5 år försvann in i rummet av och till. I övrig hade vi mysigt tillsammans allihop och det är väl needles to say att jag idag skulle vara i behov att bränna av sådär 10.000 kalorier. Skämtåsido blev det väldigt mycket ätande igår men jag får fokusera på att jag faktiskt är på.min målvikt och då måste man försöka slappna av lite mer kring det där med att kunna äta på speciella tillfällen.
Det för mig in på det jag snuddat vid några gånger då jag skrivit och det är den där målgången. När man alltså når det mål man satt upp med sin vikt. Jag tror att när man kommer till den punkten så är det oerhört lätt bli vilsen och inte veta "vad ska jag göra nu och hur håller jag den här vikten". För vad man inte kan göra är att bara tro att det varken ska vara enkelt eller gå avsåg självt. Man kommer att behöva jobba på det och arbetet är hårt och tar mycket tankeverksamhet. Man ska dels lära sig att inte äta för mycket men dels också se till att man inte äter för lite. Man måste våga släppa på en del av se hårda ramar man byggt upp men vara noga med att inte falla tillbaka i gamla mönster. Att få en viktminskning att bli bestående är svårare än att göra jobbet för att gå ned. För mig är efterarbetet definitivt svårare än arbetet ned i alla fall.
Sen finns det något allvarligt som jag tycker är väldigt viktigt att belysa. Många tror att om man är olycklig så kan man banta och så blir man smal och så är allt bra. Så är det inte. Mår man dåligt är det troligtvis inte på grund av vikten om man ser på djupet. Det kan givetvis vara en stor del av problemet men få människor är olyckliga som tjocka och blir sedan lyckliga bara för de.går ned i vikt.
Nej är du olycklig så bör du ta reda på varför. Att.samtidigt arbeta med vikten och välmående är jättebra, men det ska bara vara ett stöd i vägen till den inre lyckan. Insidan är a och o och mår du dåligt på insidan så spelar utsidan ingen som helst roll.
Något annat att vara noggrannmed är att se till att ha bra stöd omkring sig under en viktminskning. För att klara att göra ett omfattande arbete med kroppen så krävs ordentligt med vilja och målmedvetenhet. Är man inte ordentlig med hur man går tillväga och arbetar med vad man gör, hur man ska göra när man kommer närmare mål och hur man planerar att hantera resten av livet, då finns det STOR risk att man omedvetet får en ätstörning eller ett stört ätbetrende. Det betyder inte varken anorexi, bulimi eller ortoreexi utan kan helt enkelt betyda att man har svårt att släppa på sitt kontrollerade beteende. Kanske får man svårt att sluta väga och räkna mat eller svårt att se förbi de stramare tyglar man haft och kunna njuta av livet.
I förlängningen behöver det här inte ha katastrofala följder men kan spela in så pass mycket att livet inte fungerar fullt ut. Givetvis kan det också leda till värre ätstörningar. Vad jag vill säga här är alltså att ni skall vara noga med att ta hand om er, se till att ha hjälp omkring er, be om hjälp ifall det behövs men som jag sa först -arbeta med er insida under hela processen.
Mys hemma hos Tomas mormor igår
Mysfika och glutenfritt fanns givetvis till mig
Min älskade Tomas som är min klippa genom livet. Gifta snart 11 år
Jag igår
I skärgården
Jag blir så rörd varje gång jag öppnar bloggen och ser vad ni har skrivit till mig. TUSEN tack för alla fina kommentarer. Jag skall ta mig för att svara på dem. Jag förstår att ni funderar på varför jag ibland tar tid på mig mellan inläggen och jag blir alldeles rörd när jag läser att ni säger att ni "saknar mina inlägg" och även "snälla kom och skriv nya fina inlägg till oss som följer och inspireras av dig". De orden är värmande i själ och hjärta.
Anledningen till att det ibland tar tid är för att det händer väldigt mycket för mig just nu. Jag har behövt ha mitt fokus på ett annat håll och jag måste erkänna att det gjort att jag slitits lite mellan om det är något jag skall berätta om eller inte i den här bloggen. Vad jag har gjort är att jag startat upp en till blogg och den handlar om en helt annan del av mitt liv än vikten. Egentligen är det inte alls konstigt att ha det så.
Man kan säga så här, livet består så klart av en mängd olika delar. Vikt och hälsa kan vara en sådan del. Musiken är en annan sådan del för oss. Det är ju den delen där det är fullt fokus för mig och Tomas att skriva och producera låtar. Det är lite av det jag delat med er här av det som finns på till exempel Spotify och andra delar av internet. Sen skulle vi kunna kalla familjelivet för en alldeles egen del också och som ni har märkt har även bitar av detta kommit in i den här bloggen. Dock kan jag berätta att jag hade en sådan blogg som handlade bara om livet, innan jag startade den här bloggen. Den bloggen startade jag 2009 och den täcker hela tiden från då och fram tills jag började min viktminskning 2012 och bytte till den här bloggen. Är ni intresserade av livet innan jag gick ned i vikt så hittat ni min andra blogg på skimra.blogg.se en liten varning dock är att jag själv tycker att den är lite smålarvig ibland.
Sen är det min nystartade blogg alltså. Den handlar väl förvisso om livet i sig, men den handlar om mitt liv i kombination med något annat och det är just här jag måste ta ett beslut huruvida jag skall dela den med er här och kanske på facebook. Vill jag att folk skall läsa den bloggen eller vill jag att den skall vara för bara mig och mina nära och kära som jag delat adressen till. Till den frågan tillhör att jag vid varje tidpunkt jag berättat om något som hänt i mitt liv så har mina följare här reagerat med att tro att det har direkt koppling till min viktminskning. Jag vill inte alltid att allt jag berättar ska behöva komma med en förklaring om att det inte har det minsta med viktminskningen att göra, men däremot kan det ha med min Celiaki att göra -om något alls.
Men utöver just den här frågan så har vi frågan om min vikt. Jag kan med största glädje berätta att det går jättebra med vikten och jag håller mig på mitt mål av 55 kilo alldeles utmärkt och till min stora lycka. Som jag har berättat tidigare så är det efterarbetet av en viktminskning som är det stora jobbet och det livslånga. Att tackla vad som kommer i min väg av frestelser men samtidigt tillåta det som är normalt är en balans man måste lära sig att finna. Men jag har förtröstan till att jag skall hitta balansen som krävs men utan att jag ständigt skall behöva tänka på det. För någon gång måste man sluta. Gör man inte det så riskerar man att det går åt huvudet och det är det minsta jag vill!
