Jag är rädd -men det är STORT!

Tiden rusar på som aldrig förr -men vad ska man säga, det är ju december trots allt. Jag ska ta ordentliga foton här hemma så ni får se hur det blivit med allt julpyntande och så.
I övrigt kikar jag nu in för att ge er mina senaste uppdateringar och det är dels att jag håller vikten som  jag ska (jag lovar att se till att ni fåt nåt foto snart, men glömmer själv att fota så det senaste jag har tagit är tyvärr det ni fick i senaste inlägget).
 
Men det nya och VIKTIGA är att jag bestämt mig för att verkligen kasta mig ut för stupets kant nu. Jag har HELT slutat räkna kalorier nu och äter och ska träna enligt "sunt förnuft" och precs som det ska och bör vara (jag gör inget annat istället heller, som diet, lchf, propoints, modeller osv, utan bara sunt förnuft understryker jag). mina hjärtan, håll tummarna nu för att jag fortsätter att hålla vikten när jag nu åter ska -tänka själv. Det är NU det blir läskigt. Det är nu jag kastar mig ut, utan livlina. Det är nu det kommer märkas vad jag lärt mig och inte lärt mig. Heja mig, ja, jag får säga det. Heja mig!
 
Julhandling med Marcus. Mys!
 
Min sista julgottetalrik som jag åt medan jag fortfarande räknade kalorier (dag 2 idag utan räkning så det är bambi på hal is fortfarande. En sådan här talrik skulle jag inte våga göra mig idag till exempel haha)
 
Dagens lunch, grönsaker i ugnen, egengjord sås och grillad kyckling. Kalorierna i detta? Noll aning!
 
 

Mina ben

Jag har varit på en bedömning av huden på mina ben. Det var på Sabbatsbergs sjukhus inne i Stockholm. Min läkare skickade en remiss för korrigering av extrahuden på benen och jag fick svar på remissen att jag skulle få träffa en kirurg för bedömning. Hon sa att det var mycket hud och att hon verkligen skulle vilja hjälpa mig med det, då det fanns mycket goda skäl till det.
Det som kan bli ett problem i det hela är att landstinget inte brukar godkänna andra operationer än buken -om man inte har någon ordentlig anledning som skulle göra att de måste fixa huden. Jag vet inte om jag har det.
Vad jag vet är att jag är viktstabil och har ett normalt BMI och det borde kunna underlätta, kan tyckas. Liksom också det faktum att jag kämpat ned vikten själv. Dock sa kirurgen att dessa faktorer dessvärre inte spelade någon roll och att vad gäller att jag gått ned i vikt själv och inte via operation, så kunde det näst intill kanske stjälpa mer än hjälpa. Anledningen till just det sa hon är att de annars kan anse att det pga operation är landstingets "fel" att personen fått extrahud, men om jag går ned själv så är det ju mitt "fel". Med det sagt så betyder det INTE att om man gjort en GB-operation så hade man fått fixa huden, då reglerna är samma för alla.
 
Så just nu väntar jag på svar och jag håller tummarna så hårt att de blir blå, för att ha all den extrahuden på benen som jag har är INTE roligt
 
Vill inte visa hela härligheten för er så ni får hålla tillgodo med denna suddiga och beskärda bild. Kom då ihåg att den heller inte visar allt
 

-75 kilo utan operation

Ett par jämförelsefoton kommer här
 
April 2010 vägde jag 130 kilo och April nu 55 kilo. -75 kilo, utan operation
 
April 2012 vägde jag 112 kilo och nu April 55 kilo. -57 kilo
 
Att tappa min vikt tog ca 12 månader
 

-75 kilo och i mål en gång för alla -nu är jag klar!

Jag gjorde det vänner! Jag är nu äntligen klar med min viktnedgång en gång för alla!
 
 
Igår stod vågen på 55,4 kilo och det är så pass nära 55,0 att jag känner att det nu får räcka. Jag måste ändå tänka på den extra hud jag också bär på kroppen. Jag har nu tänkt att gå upp till 57 kilo igen eftersom det var där jag trivdes som bäst med kroppen. Jag gillar att vara liten, men vill inte att det ska gå till överdrift. Vart jag sedan i slutändan kommer att hamna med vikten och känna mig som mest bekväm (då syftar jag inte på en viktökning -utan på om jag ligger på 56 kilo, 57 kilo eller 60 kilo -men inte över) det återstår att se. Jag vill nu också börja bygga mina muskler mer och gissningsvis kommer detta också få mig att gå upp något kilo i vikt. Jag känner att från och med nu kommer vikten inte vara det viktigaste, utan hur jag mår och ser ut i kroppen. Jag gjorde denna livsstilsförändring för att nå till en nivå som jag är nöjd med och där är jag nu. 
 
Nu börjar alltså resa nummer två för mig. Det handlar om att hålla min vikt ordentligt, så att den inte råkar sticka iväg och jag går upp. Jag tror nog att jag ska orka ha den diciplinen i kroppen för jag känner så starkt att jag vägrar bli tjock igen. Men att vara tjock och hälsosam är två skilda saker och det ska man inte glömma. Egentligen var jag redan i mål när jag nådde mina 60 kilo, det var bara det att jag ville ha ett spelrum om ett par kilon och sa redan då till min man att jag trodde 57 vore den bästa vikten, men satte 55 som slutmål eftersom det var en jämn och bra siffra. När jag passerade 57 och kom under så började det gränsa lite till för smalt och den tjejen vill jag inte vara. Så från och med nu börjar min viktstabilitet. Jag kommer dock att blogga på som vanligt angående hälsa och vikt. Ni får gärna fortsätta ställa frågor om viktnedgång och be om tips och råd. Jag hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som är långt ifrån över.
 
TACK för allt stöd och all pepp under min viktminskning!!
 
 

Min historia

Eftersom jag just nu får väldigt mycket frågor om hur jag har gjort, så tänkte jag göra en liten kortare sammanfattning som visar ungefär hur jag gått tillväga med allt från mat och träning. Jag har också massa länkar till olika viktiga och bra inlägg med mer information. Dessa länkar finns att hitta om ni går bakåt något i bloggen. Dels la jag upp några för ett par veckor sedan men sedan la jag också upp väldigt många precis runt nyår eller om det var i början av januri. Glöm inte att ni kan klicka på månad för månad om ni vill hitta saker lättare. Här kommer MIN HISTORIA
 
Det är nog så jobbigt att "banta" och det är svårt (kan vara) svårt att hålla motivationen igång. Inte allt för sällan ger man upp efter ett par kilo. Jag bestämde mig för att gå ned i vikt genom att äta ALLT men i lagom mängd. Således gick jag ned från 130 kg och idag så vägde jag 56,3 kilo. Jag är inte opererad och det tog mig bara 11 aktiva månader att nå min målvikt på 60 kg (59,9 blev det på dagen D) efter detta har jag valt att plana ut viktminskningen ned till 55 kilo och det är för att se till att kroppen stabiliserar sig på en bra nivå.
Så hur tänker man allt i lagom mängd? Jo jag körde på kalorer. Den är skonsam för kroppen eftersom det innebär att leva som vanligt men med eftertänksamhet. Det går så klart att vara olika hårt inom detta också. Jag valde att kalla kalorimetoden för att gå ned i vikt på sunt förnuft. Jag räknade nämligen inte kalorierna. Jag överslagade bara lite i huvudet ibland för att hålla en ungefärlig koll, men det var långt ifrån varje dag. Jag vägde inte maten och skrev inte upp den. Använde ingen app i telefonen eller liknande. Ville jag skriva ned nåt jag ätit eller kolla innehållet i något så gjorde jag det på viktklubb.se. Där fyllde jag också i min vikt varje måndag samt fyllde i hur mycket jag ville tappa, på hur lång tid och fick deras rekommenderade kaloriintag (1300) hur exakt jag hållit den nivån kan jag inte svara på eftersom jag ätit efter "sunt förnuft" (men vill man vara noggran så rekommenderar jag varmt viktklubb. Jag rekommenderar dem också som ett stöd i ryggen och för att lära sig hur man använder sig av kalorimetoden -för viktklubb är verkligen SÅ bra som man vill att en viktminskningssida ska vara). Det har därför varit ganska smärtfritt för mig att gå ned i vikt och godissuget höll jag också i shack -eftersom jag ätit godis en dag i veckan under hela minskningen (det godiset räknade jag inte heller utan åt det jag ville ha, fast inte allt i hela godisavdelningen då så klart). Jag har också varit försiktig med -men inte avstått helt, alkohol. Nu när jag kommit under 60 kilo så har jag dock börjat räkna mina kalorier för nu när jag planar vill jag ha ordentlig koll och det innebär att jag fyller i det jag äter på viktklubb.se varje dag.

Vad gäller träning så började jag som tyngst med att simma i ett par månader och det var runt 2-3 gånger i veckan. Jag simmade 40-45 minuter i den takt jag klarade, utan att sätta ned fötterna i botten. Sedan när jag satte igång efter jag fått bebis så började jag med powerwalks och det var ca 1-1,5 timmar i det snabbaste tempot jag kunde och gissningsvis åtminstone 4 dagar i veckan, under några veckor. Sedan plockade jag fram min crosstrainer och körde mellan 60-90 minuter på den om dagen. Då var det nästan varje dag i veckan. Detta gjorde jag mellan juli-oktober. I oktober blev det bara några pass och sedan hade jag helt träningsstopp eftersom jag hade fullt upp med revy och annat. I december gjorde jag en bukplastik och fick inte träna på 4 veckor (men kunde inte börja förrän efter 6) och så startade februari och jag kom igång ordentligt igen. Förutom ett par förkylningar så har jag stått ca 60 - 120 minuter om dagen på den (ett pass är 60-90 så allt över det är uppdelat i 2 eller 3 pass på en dag). Men allra oftast 60x1 eller 60x2 på en dag). Men så kan det bli stopp ett par dagar, som nu när vi är sjuka -igen. 

Motiovationen har jag dels fått genom att prata massa om min resa. Jag har en väldigt flitigt använt mig av min blogg, där jag delar med mig av allt. Jag har också Viktgruppen på facebook och en stöttande familj. Vidare så fotograferade jag mig väldigt mycket och ofta. Dels i intervaller om 10 kilo, i samma kläder men dels också i underkläder några kilon hit och dit, (när jag kände för det) då kunde jag klart se skillnaden hela tiden och det var peppande så det skrek om det. Jag var också ofta i klädesbutikerna och provade olika kläder och storlekar, bara för att se hur saker satt, hur kroppen förändrades och hur storlekarna byttes mot mindre (jag var alltså ute på prvrunda och inte ute efter att köpa).

Men jag måste ändå säga att en av de viktigaste delarna i mina framgångar, förutom allt stöd -det är maten. Jag tror inte jag hade klarat det om jag skulle gått på någon diet. Att utesluta mat, byta ut massa mat eller gå på tillfälliga dieter hade inte fungerat för mig (det betyder inte att jag säger att dieter är dåligt för för andra fungerar det utmärkt med vissa dieter). Nej jag ville kunna leva som jag alltid kommer leva, men i lite mindre mängd. Normal mängd. Och godis bara en dag i veckan. Jag skulle inte klarat att se på medan familjen åt en härlig fläskkotlett med ris och sås och själv sitta med en soppa eller så. Aktiva val har varit viktigt för mig under detta. Det betyder att om jag en dag valde att jag ville äta keso till min kyckling, istället för pomfritt, så var det för att JAG ville det och inte för att en diet sa att jag var tvungen. Så jag har levt normalt bara, fast i lite mindre mängd.

Jag hoppas det kan hjälpa något och säg gärna till om ni vill ha mer tips, råd eller likande. Det finns också väldigt tydligt om hur jag gjort, var, när och extremt mycket foton, kategorier och länkar här i min blogg
 
 

 

-73 kg Motivation med kläder (Massa foton)

Jag skulle nu vilja skriva ett litet inlägg om hur man kan lägga sin motivation. Idag väljer jag ämnet kläder.
 
Det här med trender är extra roligt nu när jag har gått ned i vikt. Förut så skulle jag till exempel aldrig ha drömt om att ha på mig de färger som finns i butiken idag och som är så på modet. Jag gömde mig bakom mörka och svarta kläder. Färg tillhörde ovanligheten och jag valde färg ytterst vaksamt eftersom jag upplevde att jag såg större ut i färg. 
 
   klicka för större
 
Men ju mer vikt jag tappade, desto fler färger vågade jag prova på och jag tyckte det blev roligare och roligare med kläder också. Jag började till exempel att använda kjol redan förra sommaren trots att jag då fortfarande var stor. 
 
 klicka för stor
 
För att sedan ta mig till dagens dato där jag känner att jag kan och faktiskt vågar följa de underbara trenderna som denna vår bjuder på, har bjudit upp och kommer fortsätta att erbjuda. I år är det färger som gäller och jag är helt överlycklig över att kunna känna mig bekväm i kläder som dessa (bilderna är från idag)
 
 
Innan jag gick ned i vikt så såg jag ut så här när jag var finklädd (!)
 
      klicka för stor
(observera på sista bilden som är tagen på sommaren innan jag började gå ned i vikt, att magen är så stor att den ligger i knät och att väninnans son faktiskt sitter på den!)
 
Det känns som om det är lite skillnad mellan hur jag kunde klä mig förut och hur jag kan klä mig nu. Det är ju så klart givet eftersom jag har så mycket större möjligheter nu, men dit jag vill komma är att det finaste jag kunde klä mig förut inte ens är hälften så fint som när jag idag är klädd i mina vardagskläder. Jag säger inte att folk som är stora inte kan ha fina kläder -absolut inte för min väninna Liza hade så himla fina kläder när hon var stor, då hon la ned väldigt mycket tid och pengar på att hitta tjusiga kläder. Men jag hatade att handla kläder, det var verkligen det värsta jag kunde tänka mig. Det fanns aldrig något fint som jag kunde ha kändes det som. Nu kan jag köpa precis det jag vill ha.
 
Detta har varit en stor morot för mig under viktminskningen och det är dit jag vill komma med det här inlägget. Det är viktigt att hitta det som motiverar oss när vi ska gå ned i vikt. Somliga vill komma i ett speciellt plagg -till exempel sin brudklänning, somliga drömmer om att gå i bikini och somliga vill slippa ha ont i knäna. För många är det också svårt att hitta styrkan för att klara av resan. Med detta inlägg vill jag inspirera i kläder och visa att det finns många bra saker att använda sig av när man ska finna sin motivation i viktresan
 
 
 
 

Hur jag närmar mig slutmålet

Jag kommer att uppdatera er ordentligt imorgon och ge er massa foton och sådant, men tänkte så klart att jag också ska skriva ett litet inlägg här och nu. Det har varit mycket att fixa och greja med i ett par dagar och tiden har riktigt flugit förbi. Vi håller på att fixa om här hemma och det tar tid och nu har jag börjat att eventuellt bli sjuk igen. Inte riktigt vad jag behöver just nu.
 
I övrigt är det mycket planering för arbete i studion. Vi håller på att greja med våra egna låtar för att fixa ordentliga demon som vi kan skicka ut och hoppas på att bli upplockade.
 
Sist men inte minst så går det bra med vikten. Idag vägde jag 57,5 vilket innebär att jag som vanligt (tack och lov) håller vikten som jag ska under min planing. Jag säger det igen, att jag siktar på 55 kilo som slutmål men att jag vill att det tar lite tid att ta mig ned dit så att kroppen slutar att gå ned sedan men också att den lär sig att inte lägga på sig igen. Det är nog det allra bästa. För att hålla nollan ska jag äta strax över 1700 kalorier om dagen och jag har ju hela vägen legat på ca 1300. Jag tror att det vore väldigt dumt om jag åt 1300 tills jag hamnar på 55 kilo och sedan nästa dag öka til 1700 eftersom jag tror att det är ett ganska stort = att gå upp i vikt (även om bara ett par kilon). Hur tänker ni kring er viktminskning och hur ni ska göra när ni närmar er mål?
 

Spännande möte och vad jag brinner för

Idag började min morgon som bekant med ett mycket intressant möte. Jag fick äran att följa med på ett nätverkande med en mängd intressanta människor. Där fick jag bland andra träffa Mikael Arndts och Magnus Hedman som föreläste fantastiskt bra och intressant. Jag är oerhört glad och det var en riktig ära för mig att Mikael Milestad ville ta med mig på detta så jag fick chansen att både uppleva, se, lära mig och få nätverka. Nu skall jag skicka iväg ett viktigt mail som förhoppningsvis leder till att jag får möjligheten att komma ut och föreläsa om min viktminskning -med syftet att hjälpa folk att ta sina beslut, att starta sin resa och att veta hur de kan tänka för att utföra den.
 
För det ska ni veta, att jag brinner otroligt för att hjälpa andra, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Detta har så klart också då blivit något jag kan göra för just andra och ser att det skulle vara otroligt roligt att få föreläsa, samt coacha människor. Det skulle (tillsammans med musiken givetvis) verkligen vara min stora dröm. Det finns ingen större glädje tycker jag än att få arbeta med människor och att få hjälpa, glädja och utföra.
 
Avslutningsvis rekommenderar jag er att ta en titt på toppform.se Ett nytt slags forum med mycket spännande på gång!
 

Sikta mot drömmar -vår cover på Bed of Roses

Det här med självförtroende kan vara väldigt jobbigt när man är extremt överviktig. Det kan handla om allt från att våga visa sig ute, till att våga tala med folk eller även att våga göra de saker man tycker om eller älskar. I mitt fall så körde mitt själförtroende mig så mycket i botten att jag inte riktigt vågade ta mig ut och göra det jag älskar mest i hela världen och det jag faktiskt drömmer om att arbeta med -musiken. Tomas skriver egen musik och tillsammans har vi gjort en del egna låtar. Vi spelar också på fester, restauranger, på krogen och bröllop. Men jag skyggade undan från allt detta eftersom jag kände att ingen skulle ta mig på allvar då jag var så stor. Nu är allt detta tack och lov ändrat och jag har åter vågat sikta mot mina och våra drömmar.
 
Dels har vi arbetat vidare med våra egna låtar, vilka vi kommer att skicka ut till olika producenter och bolag. Så hoppas vi så klart att någon är intresserad av att plocka upp oss. Dels så ska vi åter ut och börja uppträda och har haft en del spelningar sedan förra året. Nästkommande är ett bröllop och här är en inspelning Tomas och jag gjort nu ikväll, på låten som jag ska köra där.
 
 
Glöm inte att sikta mot era drömmar!
 

Länkar, info och en mängd foton från viktresan (-73 kg)

Hej. Jag tänkte att jag skulle börja den här morgonen med att uppdatera blite i bloggen. Jag har en del nya som tittar in och det kan ju vara svårt att hitta det man söker när man inte vet var man ska leta. Jag har därför gjort ihop två länkar åt er nedan. I en av dem så kommer ni till ett annat inlägg där jag länkar till en del av mina viktigare inlägg jag gjort tidigare. I det andra så länkar jag er till alla frågor och svar ifrån min frågestund jag hade ganska nyligen.
 
I det HÄR inlägget har ni en mängd länkar till olika inlägg jag gjort som varit lite mer tydliga, under viktminskningen
I det HÄR inlägget svarar jag på MASSA frågor om min viktminskning. Ett par exempel på dessa frågor är följande:
 
  • De jag undrar är hur du gjorde du? 
Jag valde bort operation eftersom jag trodde starkt på att jag kunde göra detta själv och ville prova det först. Jag valde också bort att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter och valde istället att fokusera på grundlära -att äta allt men i lagom mäng. Ser man på hur livsmedel presenteras, hur läkare tänker, hur man räknar på träning, hur WHO räknar och som sagt tillbaka till grunden, det vi lärde oss i skolan, så handlar det egentligen och kort sagt om kalorier. Jag valde att använda mig av kalorier in och kalorier ut. Till detta valde jag att använda viktklubb.se som ett stöd i ryggen. Jag tycker att de är bra eftersom de ordentligt lär ut hur man ska tänka och räkna kring kalorier. De har tydliga verkltyg för de som önskar och man kan få allt ifrån träning till recept från dem. De talar också om hur många kalorier om, dagen man bör äta för att gå ned till önskad vikt på önskad tid.
Och anledningen till att jag just valde detta med kalorier och se tillbaka på grunden är eftersom jag ville gå ned i vikt genom att göra en livvstilsförändring. Jag ville leva som jag ska fortsätta leva resten av livet. Jag ville äta samma mat som jag kommer att äta. Jag ville äta godis för jag vill kunna leva gott. Jag ville kunna äta ost och ta ett glas vin också. Ja ni förstår. Skillnaden är dock att jag under själva viktminskningen åt inom ramen av en viss mängd kalorier. Mina första två veckor så räknade jag allt jag åt (och förde in i matdagboken på viktklubb) men sedan slutade jag räkna och gick på sunt förnuft och överslagsräkning för mig själv i huvudet. (obs, jag får inget betalt för att göra någon form av reklam för vikltklubb).
 
  • Skulle gärna vilja veta hur du ätit och motionerat för att nå ditt mål? 

     

Jag har ätit allt men i lite mindre mäng. Jag har fokuserat på att jag ska bli mätt när jag äter, men jag ville inte bli "för mätt". Jag har helt skippat okynnesätandet eller att man sträcker sig efter bara en köttbulle till eftersom det var så gott. Jag har ätit flera mindre mål än stora när det väl varit mat. Jag har emellan målen inte ätit något (småätande) och har ätit godis bara en dag i veckan. Jag har alltid ätit frukost, lunch, middag och kvällsmål, samt ett eller två mellanmål beroende på om jag varit hungrig eller inte.
 
Vad gäller träning/motion så startade jag med att simma. Det var när jag var som störst på 130 kilo. Jag simmade under de första 2,5 månaderna av viktminskningen och då vägde jag mellan 130-117 kilo. Sedan blev det paus för graviditet och amning. När jag startade upp igen så började jag med att gå powerwalks/snabba promenader. Jag gick så snabbt jag orkade -en vända som är ca 8-10 kilometer. I början tog det över en timme men ju mer van jag blev desto snabbare gick det. I juli plockade jag fram min crosstrainer som vi köpte 2006 men aldrig kom igång att använda. Den blev min bästa vän. Jag stod på den varje dag under de första två månaderna. Från första gången jag klev upp så stod jag aldrig mindre än 60 minuter. Ibland kunde jag dock stå längre tid än så. Under september och oktober så började jag på måndagar att gå på dansgympa på friskis och svettis. I övrigt har jag varit på all vardagsmotion jag kunnat. Jag går så mycket jag kan och drar mig inte för att springa iväg till affären, hämta barnen, bära matkassar, dra vagnar osv. Och jag går ALLTID i trapporna (utom om jag är ensam med barn och vagn).
 
och
 
  • Några mirakeltips?!

     

Jag önskar att jag kunde svara ja, men det ända mirakeltipset jag har är att man verkligen ska bestämma sig. Om man verkligen bestämmer sig så kommer man inte att vackla ifrån beslutet och man kommer att komma i mål på ett eller annat sätt. Sedan kan det hända saker i livet som gör att saker faller runt om, men om det finns något man alltid kan göra så är det att ta hand om sig själv och försöka äta väl och må bra. Ta ett beslut om resten av ert liv. Det riktiga beslutet är det tipset jag kan ge -som kan skapa mirakel.
 
En väninna frågade mig en dag om jag gillade att shoppa när jag fortfarande var stor och jag medgav att jag hatade det. Det fanns inget som var så hemskt som att shoppa kläder tyckte jag. Lite som att det var ett onödigt ont. Men då ska tilläggas att när jag var så där stor att jag behövde ha de största storlekarna på stora avdelningen så kändes allting som att ha på sig påsar. Och det var nedslående värre när 3XL satt för tight för att vara så snyggt som det kunde vara. Jag är glad att jag inte mår så längre. Men jag vill också påpeka att den känslan försvann redan innan jag kom från stora avdelningen i storlek. Det var när jag vägde någonstans runt 110 kilo skulle jag gissa. Jag vet inte om det berodde på att jag kände mig annorlunda, finare redan. Jag började tycka att min kropp var fin redan runt 100 kilo. Det hade nog med att göra att jag tagit ett beslut om mig och hur jag kände inför mig själv, för när jag gick upp till 100 så tyckte jag att jag såg fruktansvärd ut -medan jag tyckte jag var fin när jag sedan väl kom ned till det igen. Så det ska ni veta alla ni som kämpar med vikten -att det kan räcka med att ni kommer igång, för att ni ska kunna se er och se på er annorlunda. Se ert värde TROTS storleken. För det kanske räcker med ett kilo, oavsett om ni väger 80 kilo då eller 150 kilo då. Det sitter i självkänslan men tar man beslutet om sig så kan självbilden förändras. Tänk på det så kanske inte resan känns så tung
 
Jag avslutar med en kavalkad av foton på mig från resans gång. Vill ni se mer foton rekommenderar jag er att klicka på de olika månaderna då jag alltid varit generös med foton. Mest foton finner ni nog dock i länken för januari i år, där jag gjort diverse olika sammanställningar av året som gått
 
 

En ny punkt i viktminskningen är nådd och jag ÄLSKAR det

Jag är så lycklig i mig själv just nu. Jag har nåt en helt ny punkt i relationen med mig själv och det krävdes ett lite brake för mig för att nå hit. Kanske minns ni att jag pratade om relationen till vågen i helgen? Ja det var i lördags har jag för mig och jag vaknade sur och trumpen för att jag sparat vätska i kroppen av att vi åt godis på fredagen. Det där som händer alla osv. Jag visste inte varför jag var sur egentligen men jag var det i alla fall och i ren protest mot mig själv så köpte jag ostbågar på kvällen vilka jag åt med gott samvete på ena axeln och dåligt på den andra. Jag vaknade på söndagen och såg i spegeln att magen var svullen. Ja inte bara magen för den delen utan också höfterna som samlat vätska. Nu trodde jag att detta berodde på mitt ätande under helgen och en del av det gjorde nog det, men sedan kom mensen också. Det var oväntat tidigt och efter det försvann svullnaden, så jag ser nu ut som vanligt.
 
MEN det är inte svullnad det här handlar om utan det handlar om beslutet jag tog redan på lördagen och låt mig poängtera att det var innan jag gick in i bloggen och läste era kommentarer angående mitt inlägg om vågen. Mitt beslut var att ta mig i kragen angående mitt krontrollbehov för vikten. That's right. Jag har fått frågan ser jag om det är en ätstörning som gör att jag väger mig varje dag. Svaret på det är nej, det är rent och skärt kontrollbehov. I lördags bestämde jag mig för att bryta mitt eget behov och la bort vågen. Jag har inte stått på den sedan dess och jag ÄLSKAR det. Jag mår mycket bättre med mig, jag trivs mycket bättre med mitt utseende och jag har släppt massa på mig och hur jag tänker kring min vikt. Ja, jag önskar fortfarande komma ned till 55 kilo, samtidigt så är det viktigaste hur jag känner mig i kroppen. Varför jag inte sagt nåt förrän nu är för att jag själv ville se hur jag skulle fixa detta först. Det kunde ju lika gärna bli så att jag skulle caiva och väga mig. Men jag har inte gjort det och det känns fantastiskt. Dessutom känns kroppen mycket finare nu än innan (men egentligen ser den bara likadan ut som på fotot i fredags. Jag ska ta nya bilder sedan så ni får se).
 
Jag har också steppat på med träningen ordentligt. Jag tänkte passa på så mycket jag kan nu medan jag inte arbetar. I söndags tog jag en powerwalk på ca 8 kilometer och ett 60 min crosstrainerpass. Igår var jag på crosstrainern tre gånger varav två gånger 60 minuter och en 70-minutare. Jag körde också plankan två gånger. Idag har jag hittills kört två crosspass på 60 minuter och så vida mina fötter tillåter så kommer jag att vara på crosstrainern ikväll igen. Den gör under för figuren om man gör den rätt kan jag säga. Jag har också gjort en planka och minst en till kommer också under kvällen. Love it an will keep going.
 
Så nytt mål är att väga mig en gång i veckan till att börja med. Jag vet inte om jag kör veckans vikt på fredag eller lördag men har idag känslan av lördag morgon. Om jag väger mer eller mindre än i fredags det bryr jag mig inte om. Dels jobbar jag med musklerna nu så jag kan gå upp därav, men också för att det inte egentligen spelar någon roll. Allt som spelar roll är hur jag känner mig och hur jag ser ut. Svaret på det är redan nu att jag känner mig väldigt bra i kroppen och jag tycker jag ser fin ut. Så det kan bara bli förbättring. Det har inget med siffror att göra. Och som sagt, foton kommer snart
 

Följer ni med?

Efter noga övervägande har jag nu bestämt mig för att imorgon reset inställningen för "hålla" nollan och istället gå in i viktminskning igen. Jag är dels inte nöjd med att jag stått still i vikt efter helgen, eftersom det innebär då både att jag stått helt still i vikt under veckan, men också att jag faktiskt ligger på 2 hela plus sedan förra fredan -har aldrig hänt tidigare under hela viktminskningen. Okay, det är ingen panik för jag är fortfarande under 60 kilo (idag 59,9) men det är ändå konstigt eftersom jag ätit precis på samma sätt som jag gjort under viktminskningen. Jag har alltså inte ätit mer, ätit onyttigt, ätit konstig mat eller ätit godis, druckit läsk, fikat eller något annat som jag normalt inte gör. Den ända skillnaden nu från då är min medicin jag tar för magen -samt att jag är väldigt svullen om magen utan att riktigt veta varför (men å andra sidan är jag fortfarande relativt nyopererad, samt att jag nu har besvären med gallsten så det är ju inte helt konstigt heller).Det ända jag kan tänka mig är att kroppen kanske jobbar med återställningar och platåar eventuellt och att det är därför jag står still i vikt. Vad det än beror på så vill jag inte och tänker jag inte bekymra mig över det, det blir som det blir imorgon på vägningen.
 
Vad jag dock tänker göra imorgon som sagt är att efter jag skrivit in min vikt så kör jag på en etapp till i viktminskningen och sätter ett nytt mål på 55 kilo. Förut har jag funderat på det, nu har jag bestämt mig. Utifrån min vikt idag så är det fem kilo jag ska gå ned, sedan kan det bli mer eller mindre imorgon om jag går upp eller ned något (jag hoppas då så klart snarare på ned än upp så klart). Skillnaden nu från tidigare under viktminskningen kommer vara att jag inte kommer känna att jag har "brottom" att ta mig ned i vikt. Så länge jag väger under 60, vilket var min ursprångsmålvikt så är det okay och då gör det inte mig något om det tar 3 månader att tappa fem kilo eller om det tar en månad, bara det går ned. Det finns ju som sagt en risk också att det kommer ta sin tid -dels eftersom jag är nu är normalviktig mer eller mindre (om vi räknar minus hud) men dels också för att jag som sagt skulle kunna hamna på en platå här. 
 
Jag ska också börja komma igång med träning nu efter operation och allt och hoppas att det ska fungera bra. Ni kommer att få ta del av min viktminskning och träning precis som vanligt.
 
So it continues, jag hoppas ni vill följa med mig på den fortsatta resan mot mål

Idag
 
 
 
 

Frågor och svar -71 kilo

Då tänkte jag att jag ska svara på era frågor här. En del frågor har kommit via bloggen och en del via facebook. Skulle någon känna att jag inte svarat tydligt nog så säg gärna till. Ni ska självklart också säga till om ni känner att jag råkat missa att svara på er fråga. Det går självklart bra att fortsätta fråga efter detta också, då jag kommer att fortsätta svara på frågor som vanligt sedan.
 
  • De jag undrar är hur du gjorde du? 
Jag valde bort operation eftersom jag trodde starkt på att jag kunde göra detta själv och ville prova det först. Jag valde också bort att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter och valde istället att fokusera på grundlära -att äta allt men i lagom mäng. Ser man på hur livsmedel presenteras, hur läkare tänker, hur man räknar på träning, hur WHO räknar och som sagt tillbaka till grunden, det vi lärde oss i skolan, så handlar det egentligen och kort sagt om kalorier. Jag valde att använda mig av kalorier in och kalorier ut. Till detta valde jag att använda viktklubb.se som ett stöd i ryggen. Jag tycker att de är bra eftersom de ordentligt lär ut hur man ska tänka och räkna kring kalorier. De har tydliga verkltyg för de som önskar och man kan få allt ifrån träning till recept från dem. De talar också om hur många kalorier om, dagen man bör äta för att gå ned till önskad vikt på önskad tid.
Och anledningen till att jag just valde detta med kalorier och se tillbaka på grunden är eftersom jag ville gå ned i vikt genom att göra en livvstilsförändring. Jag ville leva som jag ska fortsätta leva resten av livet. Jag ville äta samma mat som jag kommer att äta. Jag ville äta godis för jag vill kunna leva gott. Jag ville kunna äta ost och ta ett glas vin också. Ja ni förstår. Skillnaden är dock att jag under själva viktminskningen åt inom ramen av en viss mängd kalorier. Mina första två veckor så räknade jag allt jag åt (och förde in i matdagboken på viktklubb) men sedan slutade jag räkna och gick på sunt förnuft och överslagsräkning för mig själv i huvudet. (obs, jag får inget betalt för att göra någon form av reklam för vikltklubb).
 
  • varför valde du viktklubb och inte vikt väktarna?
Främst skulle jag säga att det var eftersom jag kände till viktklubb då jag använt de tidigare -2006. Då  använde jag kaloritänket, med hjälp av dem och räknade maten. Första månaden gick jag ned 12 kilo. Men då var jag inte mentalt stark nog att fortsätta. Jag gjorde ursäkter eftersom det var jul, tog "semester" från viktminskningen och kom aldrig igång igen. Jag kan inte svara på om jag skulle valt viktväktarna om jag undersökt hur det fungerar, men av vad jag redan visste så kändes viktklubb som det rätta alternativet. Dessutom ville jag inte gå ned "med hjälp av", utan bara ha det i ryggen som stöd (jag har använt kurvorna, inte recepten eller dagboken. Jag har även kollat kaloriinnehåll i livsmedel och kaloriförbränning vid viss träning, då och då)
 
  • Skulle gärna vilja veta hur du ätit och motionerat för att nå ditt mål? 

     

Jag har ätit allt men i lite mindre mäng. Jag har fokuserat på att jag ska bli mätt när jag äter, men jag ville inte bli "för mätt". Jag har helt skippat okynnesätandet eller att man sträcker sig efter bara en köttbulle till eftersom det var så gott. Jag har ätit flera mindre mål än stora när det väl varit mat. Jag har emellan målen inte ätit något (småätande) och har ätit godis bara en dag i veckan. Jag har alltid ätit frukost, lunch, middag och kvällsmål, samt ett eller två mellanmål beroende på om jag varit hungrig eller inte.
 
Vad gäller träning/motion så startade jag med att simma. Det var när jag var som störst på 130 kilo. Jag simmade under de första 2,5 månaderna av viktminskningen och då vägde jag mellan 130-117 kilo. Sedan blev det paus för graviditet och amning. När jag startade upp igen så började jag med att gå powerwalks/snabba promenader. Jag gick så snabbt jag orkade -en vända som är ca 8-10 kilometer. I början tog det över en timme men ju mer van jag blev desto snabbare gick det. I juli plockade jag fram min crosstrainer som vi köpte 2006 men aldrig kom igång att använda. Den blev min bästa vän. Jag stod på den varje dag under de första två månaderna. Från första gången jag klev upp så stod jag aldrig mindre än 60 minuter. Ibland kunde jag dock stå längre tid än så. Under september och oktober så började jag på måndagar att gå på dansgympa på friskis och svettis. I övrigt har jag varit på all vardagsmotion jag kunnat. Jag går så mycket jag kan och drar mig inte för att springa iväg till affären, hämta barnen, bära matkassar, dra vagnar osv. Och jag går ALLTID i trapporna (utom om jag är ensam med barn och vagn).
 
  • men även Tomas har förändrats! Han har också gått ner en del i vikt, va?...och ökat i hårväxt istället? :D

     

Ja det stämmer. Vi äter som sagt samma mat som tidigare, så det Tomas har gått ned på är helt och hållet att vi slutat äta godis varje dag -som vi gjorde tidigare, samt att vi slutade äta hamburgare från Mc, Max och BK flera dagar i veckan. Han har inte tränat eller ätit färre kalorier. Tomas har gått ned 15 kilo. Tomas var något överviktig förut, men det är inte konstigt med tanke på hur vi förhöll oss till godis och mat.
 
  • jag vill också kunna gå ner i vikt men tycker det svårt och gå till gymmet känneratt jag skulle bli lyckligare om jag vägde mirde några tips och råd
Jag förstår den tanken helt och hållet eftersom jag också kände att jag inte skulle hinna eller ha möjlighet att komma till gymmet. Dels visste jag inte riktigt hur jag skulle träna där och vad jag skulle träna, dels tyckte jag inte att jag hade råd och dels för att tiden inte riktigt räckte till med tre små barn och allt annat som kommer i vardagen. Självklart är allt en prioriteringsfråga och vill man ta sig tid så har man tid, men eftersom jag inte kände så då så blev gymmet inget alternativ för mig då. Jag valde därför (och det är min rekommendation för de som inte hinner eller kanske har just råd) att hitta träningsformer jag kunde göra hemma, eller kostnadsfritt. Promenader är toppen absolut och kostar ju inget. Har man råd med det så kan man investera i en crosstrainer. Det behöver inte vara en dyr pjäs, men har man maskinen så kan man träna hemma och vinna tid på det. Naturligtvis ska man välja den maskin man vill ha så vill man hellre ha gåband eller cykel så för all del. Sedan finns det också bra appar som man gratis kan ladda ned till telefonen. De heter bl.a. Daily workout. Man kan också hitta zumbapass på youtube och köra hemma. Har ni undanstoppade träningsmaskiner så plocka fram dem. Och det viktigaste av allt är att inte underskatta vardagsmotionen.
 
  • Några mirakeltips?!

     

Jag önskar att jag kunde svara ja, men det ända mirakeltipset jag har är att man verkligen ska bestämma sig. Om man verkligen bestämmer sig så kommer man inte att vackla ifrån beslutet och man kommer att komma i mål på ett eller annat sätt. Sedan kan det hända saker i livet som gör att saker faller runt om, men om det finns något man alltid kan göra så är det att ta hand om sig själv och försöka äta väl och må bra. Ta ett beslut om resten av ert liv. Det riktiga beslutet är det tipset jag kan ge -som kan skapa mirakel.
 
  • Hur ofta har du unnat dig något onyttigt och hur mycket? 

     

En dag i veckan oh oftast på lördagar till en början. Jag höll mig och längtade ja. Det var en härlig belöning på lördagen när jag "fick" äta godis. Dock så sa jag hela tiden att jag har inga förbud och vill jag så kan jag och vill jag så får jag. Det tror jag har varit en del i att jag lyckats -inga förbud. Men en dag i veckan har det varit. Sedan kunde dagen skifta om det var nåt speciellt som typ midsommarafton. Om jag bytte dag på myset så blev det inget till helgen. Dock var det som sagt bara i undantagsfall. Senare i viktminskningen har det oftare blivit fredagar än lördagar. Mängd har varierat. Ibland några bitar plockgodis, någon gång en halv påse ostbågar. En annan gång en liten tårtbit och ytterligare en gång godis tills det sprutade ur öronen på mig
 
  •  Var det någon vecka som du fuskade och föll dit på en tårtbit eller så?
Nej, det var inte det. Inga fusk alls faktiskt.
 
  • Drack du någon sötad dryck som läsk, saft eller juice alls?
Det har hänt att jag druckit något glas juice, men det var i undantasgfall. Läsk erkänner jag dock att jag drukit ganska mycket. Men eftersom jag dricker Zero eller Light så har det för mig som ätit efter kalorier, inte varit ett problem. Sedan kan man tycka vad man vill om light eller zero och det är så klart inte nyttigt. Men jag tycker att det är gott och har velat ha det, så därför har jag drukit det. Punkt.
 
  • Hur ofta träna du per vecka? 
Mellan 7 maj och fram tills i oktober så var det varje dag (något undantag då jag var sjuk och någon gång när vi var bortresta). I oktober började höstförkylningarna för oss och det blev massa rep med Club 96. Detta gjorde att det drogs ned ordentligt på träningen och det blev kanske bara ett par dagar i veckan, utöver dansgympan. Under november var det så gott som ingen träning alls, kanske 2-3 gånger och under december har det inte varit något alls (efter 18 december har jag inte heller fått träna pga operationen).
 
  • Promenader hur ofta? 
Under juni var det varje dag. Från juli var det då och då. Sedan augusti har det kanske bara varit ett par gånger eftersom jag helt gick över till crosstrainern.
 
  • Kände du att du behövde offra mkt av din tid och äta annorlunda? Hur gick det med familjens mat åt ni samma eller hur gjorde du?
Jag har inte behövt offra någon tid alls tycker jag. Ätandet har inte tagit någon tid eftersom vi ätit samma mat som vi brukar. Ja förutom alla hamburgare då för det har vi inte ätit, men i övrigt. Familjen har ätit samma mat som jag, eftersom jag också ätit samma vanliga mat som vi brukar. Dock har jag ätit mer sallad än innan. Det som tagit tid från övriga livet är träningen men eftersom jag tränat mest hemma och i samband med att vi sett tv, så har det heller inte tagit tid. Så jag tycker minskningen i sig inte har påfrestat på livet alls
 
  • Jag skulle vilja veta hur du mådde o hur du tänkte angående mat,godis,ostbågar,läsk dom FÖRSTA veckorna/månaderna .. 
Exakt hur jag tänkte minns jag inte. Jag slutade med godis och skräp från den ena dagen till den andra så jag var säkert godissugen under ett par dagar, men det blev aldrig ett problem. De första veckorna tänkte jag dock att när jag kommit till 95 kilo så skulle jag äta en påse ostbågar. Senare så skiftade denna tanke och jag åt aldrig de ostbågarna. Men det godissug som jag eventuellt hade överskuggades också av min beslutsamhet så det blev aldrig jobbigt. Jag mådde aldrig dåligt eller kände mig tom, ledsen eller deppig över att jag inte "fick" äta godis. Min livskvalitet (som jag ansåg det) blev inte sämre trots att man kunde tro att jag nästan skulle klätta på väggarna. Jag hade som sagt en dag i veckan då jag fick äta och det räckte för mig. Om jag sedan fick godissug så var det lätt att inte fundera mer på det och istället njuta av min kvälsyoghurt eller nutrilettbar (som jag ibland kunde äta på kvällen istället för yoghurt)
 
  • Är du rädd att bli tjock igen? 
Inte ett dugg faktiskt -ska jag svara ärligt. Jag har inte samma förhållande till mat och godis längre. Idag kan jag absolut svulla godis och mat tills jag rullar ur soffan och det rinner choklad ur öronen, men OM jag gör så -så är det fortfarande bara en dag i veckan. De övriga 6 dagarna lever jag helt normalt och utan godis och skräpmat. Så det blir inget problem och inget som visar sig på vågen -utom kanske dagen efter jag ätit godiset. Men det försvinner ju på en gång eftersom det bara är vätska och eftersom jag inte fortsätter en dag till och en dag till och en dag till. Dessutom älskar jag min nya kropp och skulle aldrig sabba det.
 
  • Märker du att du blir mer uppskattad när du väger mindre?
Tyvärr kanske man ska säga här, men ja. Det är faktiskt så att folk pratar med mig på ett helt annat sätt idag. Inte mina vänner så klart för de ser mig som jag är, men en del bekanta gör det. Framför allt dock folk ute, i affären eller folk man stöter ihop med. Jag stötte till exempel ihop med en karl som inte hade mycket till övers för mig när jag var som tjockast. Nu kände han inte igen mig och dessutom passade han på att stöta lite på mig. Han slutade så klart när jag påminde om att jag är gift. MEN han fortsatte att tala till mig på ett uppskattande vis (utan att då fortsätta stöta).
 
  • Om ni ska ha fler barn tänk om du ökar igen då?
Det skulle naturligtvis vara en risk, men ingen av oss känner idag att vi vill ha fler barn (de tre vi har har vi tillsammans) och det kommer till 99,999% aldrig förändras. Därav oroar jag mig inte för detta. Skulle det dock varit så att vi hade velat ha fler barn eller om det skulle ändras, så kan jag inte se att det skulle göra så jag skulle bli permanent överviktig. Det skulle dock vara normalt och okay för mig att gå upp en hälsosam mängd vikt (det man helt enkelt lägger på sig av att vara gravid) under graviditeten.

  • Då kan jag passa på att fråga hur huden på resten av kroppen känns. Jag tycker att det ser ut som om huden på överarmarna gått tillbaka ganska mycket, men hur känns det för dig?

     

När du säger huden på resten av kroppen så antar jag att du syftar på huden utöver magen. Det stämmer att huden på armarna har gått tillbaka mycket ja absolut. Armarna är lågt ifrån fina dock och kommer behöva opereras om de inte drar ihop sig mer. Dock är de inte det största problemet. Det syns inte på mina bilder eftersom jag alltid har tighta leggings eller jeans på mig, men jag har väldigt mycket extrahud på benen, eller från grenen och ned om man vill säga så. Benen har dock tappat vikten sist och det är bara under egentligen senaste månaden eller två som det blivit tomt på fett och bara massa hud på benen. Så innan jag  skriker för högt så ska huden naturligtvis få arbeta med den naturliga processen av att dra ihop sig så mycket den kan. Jag har också mycket extrahud på rumpan, som hänger lite tjusigt. Bröst har jag inga kvar, utan två tomma påsar -vilket tyvärr inte är så tjusigt. Där är problemet dock att det inte kommer dra ihop sig över huvud taget så brösten kommer att behöva opereras hur lång tid jag än väntar. Ryggen har också en hel del extrahud. Det som känns värst är dock brösten och benen. Där efter kommer rygg och armar. Så det är en del operationer kvar för mig innan jag kan kalla mig färdig. TYVÄRR så är det dock för dyrt för mig i nuläget så antingen får jag hoppas vinna på lotto eller hitta någon fond att söka pengar ur. Annars får jag vänta lite.
 
  • Min fråga till dig är hur en "vanlig dag" har sett ut för dig vad det gäller mat samt motion. Vad har du ätit, när har du ätit, vad har du motionerat?
Här får jag göra en exempeldag.
Frukost klockan 9: en skål alpro soya mild and creamy vanilj.
Lunch klockan 12: Ett kycklinglår, lätt keso och lite blandad sallad av rödlök, gurka, körsbärstomat och blandsallad.
Mellanmål klockan 14: En mandarin.
Middag klockan 17: En dl pasta (okokt) kokat med lite grönsaker (frysta grönsaker som jag häller i pastavattnet de sista minutrarna). Lite Kelda carbonara crush över detta.
Kl 20-21 träning -crosstrainer.
Kvällsmål 22.30 en skål mild and creamy vanilj.
Men detta är endast ett exempel.
 
  • hur ofta har du motionerat på en vecka.
Sedan i, säg november, ingenting alls - just nu. Förutom vardagsmotionen. Detta kommer dock ändras så snart jag får börja träna igen nu efter bukplastiken. Troligtvis kommer jag igång redan i februari om magen tillåter.
 
  • Du skrev i ett inlägg häromdagen att du funderar över vad som kommer hända med kroppen och vikten när du börjar träna. Kanske missuppfattade jag, men jag tolkade det som att du inte tränat så mycket under tiden du gått ner i vikt. Hur tänker du kring det? Varför tog du det beslutet? Tror du att du hade haft mindre lös hud om du tränat styrka under tiden? 
Jag har som sagt tränat genom att motionera. Nu är det dags för mig att lägga till lite styrka och muskeluppbyggning, för det har jag inte haft så stort fokus på. Jag vet dock att musklerna finns där eftersom jag gått på regelbunden kontroll. Jag har tränat väldigt mycket under den mesta av min viktminskning men det har varit mera konditionsträning och bara lite basic styrka hemma (lite planka, arhävningar, situps och andra basicsaker). Anledningen till att jag inte tränat i gymmet är dels på grund av kostad men också för att jag ville fokusera på viktminskningen innan jag började med musklerna. Detta måste dock alla göra som det känns bäst för dem. En anledning till det beslutet utöver pengar, tid och fokus på kondition är för att jag inte tyckte det kändes kul att gå till gymmet 112 kg tung (och när jag vägde 130 var det inte på tal) och sätta mig med maskiner som jag nästan inte fick plats i.
Jag hade inte haft mindre lös hud (tyvärr). Det finns ingen träning -enligt någon av de träningsexpertet jag talat med, som kan hjälpa till att dra ihop huden. Enligt plastikkirurgen beror också ihopdragningen av huden på hur mycket bristningar man har och eftersom jag har mycket bristningar (se mina magbilder) så hade aldrig min hud haft en chans att gå tillbaka ordentligt. Sad but true.
 
  • Hur mycket måste man väga för att en läkare godkänner bukplastik?

     

Jag vågar inte svara på hur mycket man måste väga. Det är nog väldigt individuellt och olika landsting kan ha olika regler. Vad jag vet är att det har med BMI att göra och jag tror även att man måste ha ett visst häng ( i centimetrar) på magen för att få det godkänt. Jag rekommenderar er att ställa frågan till er husläkare eller vårdcentral, så ni vet vad som gäller hos och för er i den här frågan.
 
  • Hur lång tid tog det för dig att gå ner allt? 
Det beror lite på hur man räknar, men hela vikten har jag fått bort på 10,5/11 aktiva månader av viktminskning. Del ett, alltså 130-117/118 kilo tappade jag på 2,5 månader. Det var i mitten av oktober tills den 28 december 2010. Jag fick lov att pausa där eftersom jag plussade för graviditet då. Under graviditetens första månad så tappade jag från 117-115 kilo och vägde sedan detta under hela graviditeten fram tills jag födde. Ett par veckor efter jag fött så vägde jag 105 kilo. Men under tiden som jag ammade, alltså september 2011 då Leo föddes och sedan fram tills dagen jag startade med viktminskningen igen -7 maj, så la jag på mig nästan all vikt igen och startade då på 112 kilo. 5 kilo kan man alltså säga att jag tappade med graviditeten.
Etapp 2, alltså från 112 kilo till målgången den 7 januari tappade jag på exakt (på dagen lustigt nog) 8 månader.
 
  • Hur ska du hålla vikten nu ? Vad motionerar du?
Vikten kommer jag att hålla genom att fortsätta leva som jag redan gör, genom att fortsätta äta allt i lagom mängd. Ibland kommer jag att äta för mycket -som alla andra (som just nu i skrivandets stund när jag sitter med min plockgodispåse eftersom det är fredag) men den mesta tiden kommer jag att äta vanligt och nyttigt och balansera detta med massavis av vardagsmotion och crosstrainer -samt den nya styrkan jag ska lägga till i livet. Jag har inte gjort upp något schema eller någon exakt plan än -men det kommer så fort jag får börja träna igen.

  • Att gå ned mycket i vikt innebär ett långt tidsptojekt. Vilka är dina främsta tips/knep vad gäller att hålla motivationen igång när det känns motigt?

     

Ja det stämmer ju. Har man en gång varit ordentligt överviktig så kan man aldrig slappna av helt igen i livet och äta pizza varje dag i två veckor -för då kommer man att gå upp i vikt. Det är lite som en alkoholist som måste förbli nykter. Detta underlättas dock genom att man går ned i vikt genom att förändra just livsstilen. Jag kommer inte ha problemet med maten och godiset eftersom jag hittat en bra balans till allt. Av den anledningen tror jag heller inte det kommer kännas som om motivationen tryter. Dock är det precis samma råd för att hålla den igång under vägens gång -som när man väl är i mål, nämligen att fokusera. Man skall fokusera på målet (och är man redan i mål så fokuserar man i alla fall på målet även om det känns aningen larvigt). Vart är jag nu och vart vill jag vara. Och om jag redan är där, vill jag riskera att falla ur. Kan jag acceptera att inte längre ha den kropp som jag skaffat mig, eller acceptera att inte få den kropp jag vill ha. Är det viktigare med den bullen, godiset, ölen, pizzan, mackan, beraniesen eller whatever -än det liv jag önskar mig? Man måste sluta ge sig själv anledningar som att "jag vill leva gott" för JAG lever väldigt gott. Just nu mår jag illa för jag har ätit för mycket godis. Och med för mycket så menar jag inte två dumle, utan för mycket på riktigt. Inget fattas mig för jag äter det jag vill ha -men inte varje dag.
 
Fotografera er. Även om det känns töntigt eller otrevligt. Fota och göm bilderna i en mapp på datorn eller i telefonen, men fota er mycket -trots att ni är stora för det kommer att hjälpa när det är motigt. Ta era mått, för de minskar även om vågen står still.
BESTÄM er och gör det sedan. Om ni bestämmer er men sedan inte gör det -då bestämde ni er faktiskt aldrig. Det är erat liv och ni kan ta kontrollen över det. Att leva gott är så mycket mer än en snickers, som man nästan skäms för att man äter eftersom man "syndar" eller gör något "dumt" eller äter något man inte "får". Det är ingen synd att äta något gott. Det är inget dumt. Man får visst! Men det är skillnad på att göra det en dag i veckan och alla dagar i veckan.
 
Och råkar ni nu ta en snickers bakom bilen i hemlighet en onsdag, fortsätt inte då med en pizza och en läsk och en extra macka och en liter cola osv. Är då den skickersen, njut av den och sedan fortsätter ni vara nyttiga från sekunden ni svalt ner godisen. Och skäms inte för det för man får och det är inget fel. Man måste bara försöka att bestämma sig. Och det gäller även om man är beroende. Försök att släppa vad ni just gjorde och ät nyttigt resten av dagen. Ett litet exempel; när ni tappar er mobiltelefon på marken -stampar ni då på den tills den går sönder -eftersom den ramlade i backen? Nej. Gör inte det med era kroppar heller.
 
  • Ska du inte börja jobba med nåt med viktnergång nu när du gått ner så mycket?
Tack för den frågan. Svaret är att det vill jag verkligen göra. Jag funderar på att utbilda mig till coach eller något liknande. Jag vill göra allt jag kan för att hjälpa folk med deras viktproblem. Det spelar ingen roll om man vill gå ned, av sig själv, med en diet eller om man opererar sig -jag vill verkligen hjälpa till och peppa folk och hjälpa till. Jag vill komma med goda råd och mina synvinklar på det hela. Bloggen är ett sätt att göra detta på och jag kommer att fortsätta ha den och bistå så mycket jag kan med tips, råd, pepp, hjälp, guidning, kärlek, vänskar och infallsvinklar som jag kan. Sedan hoppas jag kunna öppna upp mitt eget företag där jag kan erbjuda riktig hjälp.
 
Tack så mycket för alla era frågor. Det var många som likande varandra och därför har jag svarat så brett jag kunnat och hoppas att ni ska känna att ni fått svar på just er fråga. Som jag sa ovan är det dock så klart okay att fortsätta fråga, eller ställa frågor baserade på den information jag nu har gett er. Jag förtydligar så klart även svar vid önskemål
 
 
 
 
 

Jag länkar er!

Nu tänkte jag att jag skulle skämma bort er lite genom att länka till en mängd av mina olika inlägg under året som varit. Det är allt ifrån hur jag gjort till hur jag tänkt, foton, öppna kommentarer, när jag tvivlat och annat, till foton på bukplastiken och min årskrönika. Anledningen till att jag gör detta är dels eftersom jag fått en del nya läsare på sista tiden och många kommentarer som rör saker jag tidigare redan skrivit om. Jag svarar så klart gärna på frågor men tänker att detta kanske kan underlätta lite. Dels är det också för att bloggen nu funnits i några månader (sedan i juni) och det är mycket som har hänt sedan den startades. Bl.a så har jag ju gått ned från 100 kg som jag vägde då den startades, till i måndags 61 kg (och är då bara ett kg från min målvikt) och jag förstår att det då säkerligen är inlägg som glömts bort och saker som kan vara intressant att blicka tillbaka på.
 
Jag vill bara påpeka att detta bara är ett axplock av mina inlägg och det finns fler inlägg med information ni kanske vill ha eller läsa, så gå gärna tillbaka själva i bloggen för att se lite på hur det varit och fungerat. Kom också ihåg att det går jättebra att ställa frågor för jag svarar så gärna.
 
Klicka på länkarna för att komma till de specifika inläggen
 
Min vikthistoria och hur det började kan ni läsa om HÄR 
Det senaste om hur jag gör, tänker, hur det började och så (tydligt) hittar ni HÄR
Lite mattänk hittar ni HÄR.
Lite om motivation hittar ni HÄR.
Litet mattips hittar du HÄR.
Lite om hur man kan tänka kring frestelser hittar du HÄR.
Mina viktiga tankar vid 96 kg hittar ni HÄR
Lite om min viktkurva och viktklubb.se hittar ni HÄR
Några matbilder hittar ni HÄR
Lite om ont i kroppen vid viktminskning hittar ni HÄR
Lite tydligare mattänk hittar ni HÄR
TYDLIGT skrivet "så här gör jag" hittar du HÄR
Jag svarar angående träning och det hittar ni HÄR
Lite tankar om hur jag såg/ser mig själv hittar ni HÄR
Lite tankar om huden hittar ni HÄR
Jag svarar öppet på hur det går till och det hittar ni HÄR
Mat och viktminskningsbilder (från juli) hittar ni HÄR
Öppen kommentar efter att någon tror jag ljuger om att ha gjort viktoperation hittar du HÄR
Jag inser en förändring hos mig och det kan du läsa om HÄR
Mina tips på viktintervaller om 5 och 10 kg kan ni läsa om HÄR
Träningsexperten hjälper mig att öppet förklara hur min snabba minskning går till. Det läser du om HÄR
Djupa funderingar mitt iresan kan du läsa om HÄR
Lite tankar om kroppen hittar du HÄR
Jag har vaknat på fel sida av sängen och det kan du läsa om HÄR
Vågstopp,, fulvecka och en fråga, kan ni läsa om HÄR
Ett tänkvärt citat kan ni läsa HÄR
Jag besegrar ett monster och det kan ni läsa om HÄR
Jag ger ett argt svar på tal och det kan du läsa om HÄR
Jag går till husläkaren och får en remiss för plastik efter viktminskning. Läs om det HÄR
Jag blir uppringd av kirurgmottagningen och det kan ni läsa om HÄR
Jag får ok för operation. läs om det HÄR
Öppen kommentar om målvikt hittar ni HÄR
Kirurgen ringer igen och jag blir prio. Läs mer om det HÄR
En fotokavalkad från november hittar ni HÄR
Att vara med i Aftonbladet, fotografering och viktklubb kan ni läsa om HÄR
Att få huvudet att hänga med kan ni läsa om HÄR
Jultips (fungerar dock för alla högtider) för att hålla vikten kan ni läsa om HÄR
Bilderna på huden (magen) dagen innan bukplastiken hittar ni HÄR
Om smärtan efter plastiken kan ni läsa HÄR
Bilder från operationsdagen hittar ni HÄR
Första bilderna på magen hittar ni HÄR (för fler bilder och allt om och kring detta läs under december)
Pepp till läsarna och mer magbilder finns HÄR
Årskrönikan och endast ett kg från mål hittar ni HÄR
 
 
 
 
 

Årskrönikan 2012

Ett år till har passerat och det här året har varit ganska intensivt på många sätt. Samtidigt har det varit helt fantastiskt för oss alla. Jag tänkte här bjuda på en liten årskrönika på året som har passerat. Må nästa år bli lika fantastiskt eller ännu bättre.
 
Januari
 
Januari började som de flesta andra år. Med pulkaåkning och alldeles för mycket godis och Mc Donalds. En 25 kg lättare Linda förvisso, men fortfarande stor och åter igen inne i samma gamla vanliga ätamönster (med en skillnad och det var att jag hela tiden höll koll på vikten, så att jag inte skulle gå upp i vikt). Leo hade hunnit bli 4 hela månader och inne på sin femte. Jag hade egentligen här inga planer för mitt år. Jag visste att jag så småning om skulle börja banta igen -men jag tänkte inte så mycket på det i det här skedet. Livet gick på halvfart för oss alla.
  (klicka för större bilder. Gäller alla miniatyrer)
 
Februari
 
Jag börjar tänka på hur jag ser ut efter gravidtet igen och försöker att komma ur mammalunken. Fortfarande inne i dåliga mat och godismönster så kröp vikten sakta uppåt. En rolig händelse kantas av något hemskt då Marcus tappar sin första tand och Oliver ca en timme senare -av misstag (och så klart utan vår vetskap) fått tag i en julbrosch som jag har liggande. Den satte han i halsen och kunde inte andas ordentligt. Vi fick tillkalla ambulans och de fick akutköra en blå Oliver till sjukhuset, medan de ringde efter extra assistans. En mycket upprörd Marcus och jag springer i cirklar hemma, medan mormor skyndar hit för att ta hand om Marcus så jag kan åka till sjukhuset och möta upp Oliver och Tomas. Det planerades en sövning för att operera ut broschen då den satt illa, men fantastiska Oliver lyckades kräkas så att trycket fick brsochen att flyga upp ur luftröret och faran var över. Barnen får en syskonvag och snön smälte bort
 
 
Mars
 
Jag funderar allt mer på hur jag ser ut, till följd på att vikten hamnat allt högre upp. Den peakar mellan 110-11 kilo stundom. Marcus börjar springa på provfilmningar för reklamfilmer, pojkarna får vattkoppor och Leo växer så det knakar. Tomas börjar att jobba mer i studion och producerar ny musik. Första värmen så man i solen kan ta av sig jackan kommer
 
 
April
 
Värmen håller i sig vilket var tidigt och härligt. Vi firar underbar påsk med massa godis, men jag börjar tänka kring hur jag äter godis och om jag verkligen bör.. Jag börjar småkolla lite på hur jag ska göra när det är dags att sätta igång så fort jag får (men ammade fortfarande här). Marcus får sina första reklamfilmer och Leo fick en tillsammans med Marcus. Och mer tänder trillar ur Mackans mun
 
 
Maj
 
Årets första grillning. Marcus spelar in en reklamfilm till och Oliver är stand in i en reklamfilm (han fick dock aldrig filma). Värmen fortsätter att vara och det blir riktigt sommarvarmt. Jag tar ett beslut för framtiden och mitt liv den 7:e maj. Den dagen bestämde jag mig på allvar att det var dags att ta tag i mitt liv och viktminskningen. Vågen visade 112 kg och jag visste att om jag inte satte igång igen så skulle jag inte komma igång. Dessutom kände jag mig tjock och obekväm så det räckte. Marcus första reklamfilm, för Tallink Silja (Leos också) börjar gå på tv. Jag läser Fifty shades böckerna, börjar med min viktminskning och powerwalks. Under maj så tappar jag hela 10 kg
 
 
Juni
 
Jag kör hårt med viktminskningen. Försöker hitta inspiration genom bloggar men har så svårt att hitta olika bloggar så jag startar den här, med förhoppning om att kunna inspirera andra att ta tag i sin viktminskning. Jag hamnar under 100 kg för första gången sedan 2004 (!). Jag kan korsa benen när jag sitter, också för första gången på flera år. Jag trampar vidare på mina powerwalks och kör med min mat. Värmen försvinner och den kommer i princip aldrig tillbaka. Jag belönar mig själv för min första minusintervall på 10 kg. Tomas bygger en altan hemma hos min lillasyster och Marcus har sin första skolavslutning och har därmed slutat förskoleklass
 
 
Juli
 
Lite värme åter och jag passar på att ta med barnen ut på promenader så fort solen skiner. Vi åker till Eskilstuna med vänner och när vi kommer hem så plockar jag fram min crosstrainer och gör till min bästa kompis. På den kan jag köra tills svetten rinner. Jag belönar mig för mer viktminskning med nya skor. Vi tränar inför en spelning som ska komma i augusti. Marcus reklamfilm för Mc Donalds börjar gå på tv. Jag fyller på garderoben med nya kläder och sätter på mig kjol för första gången på fler år än jag minns. Jag börjar skönja nyckelbenen och kärar ned mig i en riktig drömsko 
 
 
 
Augusti
 
Jag och min lillasyster Sandra går på museum med barnen och jag och Tomas firar 7-årig bröllopsdag med middag på restaurang (och mina drömskor hade jag köpt in for the occation). Jag har tappat mer vikt, kärar åter ned mig i kläder och skor. Marcus sista reklamfilm börjar gå på nätet och tv i andra länder. Oliver tycker han är cool när han är kortklippt och gör en häftig min och vill att jag förevigar ögonblicket på foto. Vi har spelning på min väninnas 30-årfest. Jag fortsätter att ta powerwalks då och då mellan mina crosspass och orkar även med en ordentlig svamprunda i skogen med min pappa. Jag vågar köpa mig lite nya kläder för presentkortet jag fick när jag fyllde 31. Jag kommer ned till 79 kg och har alltså tappat hela 50 kilo. Marcus börjar i första klass!
Jag och mina systrar samt min svåger, spenderar en heldag på gröna lund och far bland karusellerna som småbarn. Leo fyller ett år och jag börjar kära ned mig i vinterjackor
 
 
September
 
Jag blir tillfrågad om att vara med i Club 96 (!) Tomas och jag bestämmer på 20 sekunder att jag ska tacka ja och en underbar tid startar. Jag tar bilder i mina gamla kläder och hittar även ett målplagg. Vi spelar in lite ny musik. 100-årskalas på Ljusterö då Tomas syster Anna-Karin fyller 40 och Tomas mamma Elisabeth fyller 60. Jag är överlycklig (även om det inte syns på bilden, haha) för att mina nyckelben syns. Jag har alltid tyckt det är så vackret när de syns. Hösten tågar in och värmen ut. Det sker på mindre än en vecka
 
 
Oktober
 
Vi målar om hemma och det är uppfriskande och härligt. Min lillasyster Jenni hjälper till med detaljer. Hösten har verkligen kommit för det börjar bli kallt. Jag börjar arbeta igen efter mammaledigheten.. Tomas blir pappaledig. Jag tränas dansgympa med min lillasyster Sandra, på friskis och svettis, på måndagagskvällar. På tisdagar och lördagar repas det för fullt med Club 96. Jag blir för liten för mer kläder. Vi umgås med goda vänner
 
 
November
 
Club 96 har premiär och vi har så grymt roligt när vi håller på. Jag når ett stort mål och har tappat 60 kilo. Vi börjar julhandla och i slutet av månaden åker även julpyntet upp. Jag startar upp som karaokevärd men hinner bara köra premiären innan föreställningarna tar tiden. Således tar min syster Jenni över i väntan på att jag kan komma tillbaka igen. Jag har fått veta att jag ska få göra en bukplastik på Strandkliniken den 18 December och jag längtar mig blå tills dess. Första snön faller
 
 
December
 
En händelserik månad. Jag rasar i vikt igen (ca 10 kg). Det kantas av att bli uppringd av Aftonbladet som frågar om jag kan tänka mig att vara ansikte utåt för Viktklubb, samt vara med i en artikel och senare webTv. Jag blir jätteglad och tackar så klart ja. Jag passar i mitt målplagg och får nya kläder igen -av underbara vänner. Det förbereds för julen och plastiken. Föreställningarna tar slut och vi kör en avslutning med julmiddag tillsammans med 96-gänget. Tack för en underbar tid! 
Jag kärar ned mig i mer kläder och speciellt en onepiece i storlek 170 från barnavdelningen (fördelen med att vara kort). Jag räknar ned till plastiken och den 18:e är dagen kommen. Jag far in till ett julfint stockholm och blir av den underbara Dr Oya Kocabalkan, av med 920 gram hud på magen. Även om jag blir något handlikappad så firar vi en fantastisk jul med familjen. Jag träffar en av mina vänner, familjen äter på restaurang när jag orkar ta mig upp och detta följs sedan av två besök på kliniken för att töma ut extra vätska ur magen. Jag får visst ta det lite lugnare.
 
 
Så når vi årets sista dag. Den sista December 2012. Nyårsafton och Tomas födelsedag. En perfekt avslutning på ett underbart år, fyllt med mycket kärlek och glädje. Pojkar som växt och hunnit bli 1, 4 och sju år gamla. Tomas har tappat 12-13 kilo när jag gått ned i vikt. Jag har förvandlat mig själv från enorm till Normal och kan säga att jag klarade av att gå ned hela 51 kilo mellan maj-sista december och 69 kilo (fast troligtvis 70, då jag har massa extra vätska i kroppen efter operation och det säkerligen är ca kilot) allt som allt (på 10, 5 aktiva månader). Jag har också haft turen att under samma år, fått en fantastisk julklapp av landstinget och Strandkliniken. En normal mage. 
 
 Före jag fick Leo. 130 kg till 117
 
 Slutet av april i år ca 112 kg
 Idag på morgonen 61 kg
 
 För 15 dagar sedan såg jag ut så här
 
 För 4 dagar sedan
 
 Idag på morgonen
 
Nu är det bara 7 timmar kvar av 2012. Sedan börjar nästa kapitel och det startar med en blank Januarinatt 2013. Ett år som ska bli lika fantastiskt som detta och historien är för oss att skriva. Med massa kärlek från mig, Tomas och barnen så önskar vi er alla ETT GOTT NYTT ÅR! 
 
JAG KLARADE DET!
 
 
 
 
 
 

morgonen efter bukplastiken

Hej allihop. Nu har jag fått byta rum på sjukhuset och liggener mer eller mindre bara och väntar på att klockan ska gå,  så jag får se magen. 
Jag har sovit okay i natt - vilket är bra. Dock har jag vaknat några gånger så helt utvilad känner jag mig inte just nu. Kanske ska jag försöka slumra Rn stund till.
 
När jag får se magen sen här så kommer jag så klart fota och lägga upp det. Dock vet jag att jag kan se både blåslagen ut och svullen ut. Därav förväntar jag mig inga mirakel om att vara platt och fin. Men så fort som möjligt ska ni få se hur det ser ut sedan idag.
 
Och det här med att vara pigg och ha ont,  det känns i nuläget ganska bra faktiskt,  så får vi se hur det blir sedan och vad jag kommer klara. Jag längtar jag tills jag kan ställa mig framför spegeln hemma och titta hur jag ser ut ordentligt.  Det blir dock så klart inte idag, utan lite länge fram.  Idag får jag se från sängen.
 
Jag har gjort det. Svårt att greppa faktiskt. 110 kg tung på julen förra året. Tror ni jag skulle trott på det då om någon skulle sagt mig att "till julafton nästa år så är du smal och har gjort en bukplastik". Ah eller hur,  skulle jag nog tänkt då. Det har varit ett sådant händelserikt år för mig så jag ska göra ett inlägg sedan om året sm gått och viktminskning-träning-operation och övrigt omkring. Jätteroligt tycker jag
 
Åter igen,  tack för allt stöd och alla lyckönskningar!
 

piggare nu :-)

Nu har jag piggnat till lite och kan därför bjuda på en snabbresumé av hur det gått till allting. När jag kom blev jag invisad i rummet på en gång.  Jag fick byta om till en skön rock och fick en uppvärmd och fräsch säng och hörna.
Strax därefter fick jag gå och duscha inför operationen. När jag kom tillbaka så tog de prover och satte ett dropp. Narkosläkare kom tidigt därefter och berättade om narkosen och hur det skulle gå till med den. Sjuksköterskan talade också tydligt om för mig om hur operationen skulle gå till.
Jag fick också veta att det skulle bli min tid ca 10-15 minuter senare.
 
Kirurgen Dr Oya kom och hämtade mig för att fota och Rita. Hon vet så trevlig och gjorde att jag blev ännu lugnare och gladare. Tillbaka på rummet några minuter senare så ringde jag Tomas och strax hämtade de mig.
 
Operationssalen var fräsch och fin och jag fick lägga mig för blodtryck så men strax sa de att det var dags. I ett rus försvann jag i huvudet.
 
Jag tror jag drömde något men är osäker. När jag vaknade så låg jag i min säng med gördel och dränage.  De sa att jag inte får se magen förrän imorgon så jag längtar!
 
Jag kan fota gördeln så länge i alla fall, så ni får se sen. 
 

Fotografering för Aftonbladet

Igår så fick jag ett mail från Viktklubb, på Aftonbladet. De fråade om jag kunde tänka mig att vara deras ansikte utåt under den kommande vinterkampanjen. Som ni kanske minns så är jag medlem i viktklubb och har sagt att jag tycker de är bra och har även rekommenderat dem till er. Jag har ju använt den metoden de använder för viktminskning (mer kalorier ut än in) och har använt mig av deras sida för att följa min viktprocess (se kategori viktkurva t.e.x) och räkna ut kalorimängd och liknande. Jag tyckte därför att det var väldigt roligt och tackade självklart ja till detta. Idag ska jag därför träffa dem vid 12.30 för en plåtning och har jag förstått saken rätt så kommer denna kampanjen att gå både på viktklubbs hemsida, aftonbladets hemsida och även i själva tidningen. Jag är riktigt glad för detta så klart och hoppas att det ska bli fina bilder. Det ska bli roligt att fotas av en fotograf, nu när jag faktiskt själv börjar bli nöjd med mitt utseende. Jag har fotograferats en gång för länge sedan, mars 2008, men de bilderna hatade jag från ögonblicket jag såg dem. Jag var inte fin där och stor var jag också, vägde 112 kilo (och dessutom, fast det är roligt, ovetandes gravid med vår andra son). Påminn mig om att visa de bilderna för er sedan
 

Tror ni att jag trodde på detta?

Tiden bara rusar på. 14 dagar kvar bara och sedan är det dags för operation. Det innebär följande: 
  • 10 dagar efter att jag gick till husläkaren och frågade om en remiss för hudoperation, så fick jag komma in på kontroll på Karolinska och fick ett omedelbart JA för operation.
  • 21 dagar efter att jag fått mitt JA, så ringer de från sjukhuset ochsäger att de skickar min remiss till en privat klinik istället och att operationen kommer ske innan årsskiftet.
  • 6 dagar efter att de sagt att de skickat remissen så får jag både operationstid och besökstid via telefonen.
  • 7 dagar efter att jag fått tiden i telefonen är besöket.
  • 20 dagar efter besöket kommer operationen ske.
Detta innebär att allt som allt, från att jag gick till läkaren så har det bara tagit/kommer det bara att ta sammanlagt 64 dagar från första besöket, till operation. På en viktminskning jag gjort på 9-10 aktiva månader (inräknat de första 2,5 då jag tappade från 130 kg-117 kg under halva oktober-28 december 2010 då jag blev gravid och sedan från starten nu i maj). Så på ett år då, om man ska säga ett genomsnitt, så kommer jag att ha gått ned 70 kg och hunnit få en bukplastik. Tror ni att jag trodde detta var möjligt när jag började gå ned i vikt i oktober 2010? NIX. Jag trodde på det när jag startade igen i maj, men inte för mitt liv kunde jag tro att det skulle gå så snabbt. Som ni kanske sett så har jag satt mitt måldatum för 60 kg till 1 juli nästa år. Det var inte förrän då jag trodde jag hade chansen att bli klar. Vill man så kan man. 
 
Till alla där ute som kämpar med vikten på ett eller annat sätt. Heja!!
 

Itrimvägning.

Då har har jag varit på Itrim och vägt mig igen. Jagt tänkte att det var lika bra att göra det nu när jag ändå var i farten. Jag tänke att jag skulle berätta för er hur det gick nu och vad de sa där.
 
 
Det här är en jämförelse med alla de tre vägningarna jag gjort. Jag har tidigare visat den från Juni och Augusti. Hon som var där idag och vägde mig förklarade väldigt bra också.
 
Så vikt är då alltså min aktuella vikt enligt vågen där på Itrim och det är ju samma som hemma (100 g mindre trots kläder och frukost till och med) så det är inget konstigt.
Vad gäller mitt BMI så sa hon att man måste bortse från det för det kommer nog alltid hamna lite i överkant, men det handlade om att jag har så mycket muskler i kroppen och som de flesta vet så väger muskler väldigt mycket. Så hon förtydligade som sagt att vi inte kan använda oss av BMI i många fall eftersom det är så pass missvisande.
BMR är det som kroppen gör av med bara på att finnas. Om jag ligger stilla hela dagen och bara andas och inte gör något mer så bränner min kropp 1500 kalorier om dagen. Ju mer muskelmassa man har desto mer förbränner man förklarade hon.
Vätskan var det jag hade svårast att förstå helt. Om jag förstod henne rätt så blir det ett lägre resultat om man har mer vätska i kroppen. Det räknades i Omega och mina 345 visar att jag har lite extra vätska i kroppen. Det skulle ligga på ca 500 sa hon om jag förstod rätt. Men jaja, det var inte så viktigt, det var inga enorma mängder, bara lite mer än vanligt.
Fett % är som det låter, hur stor del av kroppen som är fett, jämfört med övrig vikt och det ska ligga mellan 21-33% för att räknas som normalt. Hon sa att det önskade/optimala är att ligga på 25% och en procent upp eller ned spelade ingen roll och hon påpekade därför att jag skulle räknas ligga helt perfekt vad gäller fettet i kroppen. Översatt i vikt är min fettmassa 19,1 kg och det ska vara på mellan 14,3-25,4 kg för att räknas som att man är normal. Eftersom maskinen är inställt på önskat resultat 25% så översätter den det då i vad som är kvar att tappa för att nå beräknad önskad fettprocent och massa. För mig skulle det då vara 1,3 kg. Hon på Itrim ville dock även där förtydliga att jag inte på nått sett skulle kämpa för att gå ned extra eftersom jag redan är helt normal och där man ska ligga. Så då är det mest för om jag skulle vilja det (vilket jag vill).
Fettfri massa är alltså muskler, vätska och övrigt i kroppen.
 
Så jag är väldigt glad och nöjd över att ha varit där idag och fått veta att jag är normal på alla sätt. Att jag sedan själv ser mig som överviktig fortfarande (även om det inte känns som enorma mängder så klart) så får det vara något jag får komma tillfreds med. Jag känner inte längre någon stress över min vikt, men det var ett tag sedan jag gjorde det nu och det känns skönt. Däremot kan jag säga att jag känner mig inte klar. Jag är inte redo att säga att jag är färdig än. Jag vill nå mitt mål på 60 kg för att det ska kännas bra. Sedan förstår jag att en del av det kanske sitter i huden och inte försvinner förrän huden gör det. Så där är det bara hålla tummarna för att jag dels ska bli godkänd och dels för att det går bra och inte tar allt för lång tid
 
RSS 2.0