Det går bort om mina drömmar

Jag har fått ganska många mail, kommentarer och förfrågningar om vart man kan vända sig för att hjälpa till med den här insamligen. Jag hade inte tänkt skriva det i bloggen först, för jag vill inte att någon missuppfattar det och tror att det är jag som startat detta (förvisso ser ni att så inte är läget om ni går in i gruppen och tittar). Men jag inser att det är för mycket att svara på, så när en person rekommenderade mig att i alla fall skriva ut det så har jag bestämt mig för att göra det ändå.
 
Men först vill jag understryka att det inte är jag som startat denna grupp eller kommit på idén och att jag inte vill att någon känner sig tvungen att vara med att bidra. Att ni ens frågar eller tänker/har tänkt tanken, nu eller någonsin är större än det. Jag är så tacksam för all positiv energi jag fått från er alla läsare och hade aldrig ens tänkt tanken att något sådant här skulle kunna ske. Det går lite bortom mina drömmar om ni förstår hur jag menar. Ni är helt underbara och fantastiska som ni är -med eller utan bidrag! NI ger mig styrka varje dag. ERA kommentarer gör sådan skillnad i min livskvalitet (även om ni inte tror det!)
 
Massa kärlek till er -ALLA!
 

Gruppen på facebook hittar ni HÄR

Swedbank 

Clearing nr : 8327-9

Konto: 924 649 080-0

 

 
 

 

 

 
 

 

Välkommen!

När en facebookvän till mig länkade till Biggest losers sida på facebook, med uppmaningen om att jag skulle tävla om träningstillfällen med Mårten Nylén, så kunde jag inte föreställa mig att det skulle resultera i att så många skulle styra in varken i min blogg eller på min facebooksida. Men jag brinner för och älskar att hjälpa andra människor så jag tycker det är väldigt roligt och välkomnar alla nya läsare.
 
Just nu är det många frågor som ställs och det är allt ifrån hur jag gjort till hur det fungerar med huden. Jag kommer inte kunna svara på alla frågor men kommer inom några dagar att sammaställa information till er samt svara på de mest ställda frågorna. Kortversionen lyder i alla fall att jag INTE gjort någon magsäcksoperation, utan valde att gå ned i vikt på min egen vilja. Jag har ätit all mat i "lagom mängd" och har alltså klarat det helt genom att göra en livsstilsförändring. Jag bestämde mig kort sagt för att försöka gå ned i vikt genom att leva som jag kommer vilja göra resten av livet -fast i lite mindre mängd under själva minskningen. 
 
Jag har haft kalorier som min tanke i bakhuvudet. Jag har inte räknat dem slaviskt men har överslagsräknat i huvudet och har försökt hålla mig på ca 1300 om dagen. Jag har tränat genom vardagsmotion och vanlig motion mest. Jag började som störst med att simma och sedan följde jag med powerwalks och sedan började jag motionera på min crosstrainer hemma.
 
Fortsätt gärna ställa frågor, så ska jag svara efter hand och så gott jag kan
 
 

-75 kilo och i mål en gång för alla -nu är jag klar!

Jag gjorde det vänner! Jag är nu äntligen klar med min viktnedgång en gång för alla!
 
 
Igår stod vågen på 55,4 kilo och det är så pass nära 55,0 att jag känner att det nu får räcka. Jag måste ändå tänka på den extra hud jag också bär på kroppen. Jag har nu tänkt att gå upp till 57 kilo igen eftersom det var där jag trivdes som bäst med kroppen. Jag gillar att vara liten, men vill inte att det ska gå till överdrift. Vart jag sedan i slutändan kommer att hamna med vikten och känna mig som mest bekväm (då syftar jag inte på en viktökning -utan på om jag ligger på 56 kilo, 57 kilo eller 60 kilo -men inte över) det återstår att se. Jag vill nu också börja bygga mina muskler mer och gissningsvis kommer detta också få mig att gå upp något kilo i vikt. Jag känner att från och med nu kommer vikten inte vara det viktigaste, utan hur jag mår och ser ut i kroppen. Jag gjorde denna livsstilsförändring för att nå till en nivå som jag är nöjd med och där är jag nu. 
 
Nu börjar alltså resa nummer två för mig. Det handlar om att hålla min vikt ordentligt, så att den inte råkar sticka iväg och jag går upp. Jag tror nog att jag ska orka ha den diciplinen i kroppen för jag känner så starkt att jag vägrar bli tjock igen. Men att vara tjock och hälsosam är två skilda saker och det ska man inte glömma. Egentligen var jag redan i mål när jag nådde mina 60 kilo, det var bara det att jag ville ha ett spelrum om ett par kilon och sa redan då till min man att jag trodde 57 vore den bästa vikten, men satte 55 som slutmål eftersom det var en jämn och bra siffra. När jag passerade 57 och kom under så började det gränsa lite till för smalt och den tjejen vill jag inte vara. Så från och med nu börjar min viktstabilitet. Jag kommer dock att blogga på som vanligt angående hälsa och vikt. Ni får gärna fortsätta ställa frågor om viktnedgång och be om tips och råd. Jag hoppas ni vill fortsätta att följa min resa som är långt ifrån över.
 
TACK för allt stöd och all pepp under min viktminskning!!
 
 

Inse ert värde och er skönhet tidigare än ni tror

Då är jag hemkommen från en liten snabbträff med shopping -tillsammans med min väninna Hanna. Det var roligt för jag köpte ett apr nya jeans på H&M. Det gjorde jag ju igår också men de är mer snyggbyxa-partybyxa och det här är ett par vanliga blåa vardagsjeans. Jag tog storlek 28 i midjan för Hanna sa att de krymper i tvätten (jag och jeans liksom. Jag hade ju i princip aldrig det när jag var stor), så de känns lite stora nu. Men det kändes dumt att ta mindre. Hoppas inte de svarta jag köpte igår krymper för mycket för då får jag inte på mig dem tror jag (de har 27 i midjan).
 
Hanna frågade mig om jag gillade att shoppa när jag fortfarande var stor och jag medgav att jag hatade det. Det fanns inget som var så hemskt som att shoppa kläder tyckte jag. Lite som att det var ett onödigt ont. Men då ska tilläggas att när jag var så där stor att jag behövde ha de största storlekarna på stora avdelningen så kändes allting som att ha på sig påsar. Och det var nedslående värre när 3XL satt för tight för att vara så snyggt som det kunde vara. Jag är glad att jag inte mår så längre. Men jag vill också påpeka att den känslan försvann redan innan jag kom från stora avdelningen i storlek. Det var när jag vägde någonstans runt 110 kilo skulle jag gissa. Jag vet inte om det berodde på att jag kände mig annorlunda, finare redan. Jag började tycka att min kropp var fin redan runt 100 kilo. Det hade nog med att göra att jag tagit ett beslut om mig och hur jag kände inför mig själv, för när jag gick upp till 100 så tyckte jag att jag såg fruktansvärd ut -medan jag tyckte jag var fin när jag sedan väl kom ned till det igen. Så det ska ni veta alla ni som kämpar med vikten -att det kan räcka med att ni kommer igång, för att ni ska kunna se er och se på er annorlunda. Se ert värde TROTS storleken. För det kanske räcker med ett kilo, oavsett om ni väger 80 kilo då eller 150 kilo då. Det sitter i självkänslan men tar man beslutet om sig så kan självbilden förändras. Tänk på det så kanske inte resan känns så tung
 
Håret blev väldigt bra tycker jag. Jag är ju van att ha svart så det känns lite "hemma". Jag är också nöjd med sättet att tona på -med mousse. Jag tyckte det var bättre än klassisk med rinnande i flaska. Jag tror jag tar den här nästa gång också.
 
 
 Hårfärgen jag hade innan (klicka för större)
 

Piffa till mig

Idag börjar jag dagen med att tona håret. Det känns som om att det är dags att få lite liv i håret nu. Egentligen har jag mörkbrunt hår, men när jag var gravid -sommaren 2011 så fick jag för mig att jag skulle bleka det undre håret. Nu har det förvisso växt en helt del sedan dess men det nedre håret är fortfarande ljusare än resten och trots att jag i somras, gjorde en mörkbrun toning i håret, så har det ljusare brutit igenom igen. Resultatet av det är att jag har min hårfärg upptill och så det det ljusare ut nedtill. Det hade kunnat vara fint, men jag kan inte riktigt känna att det är min färg. Så nu åker det i en svart toning. Det är allra oftast svart jag sätter i håret när jag fixar det.
 
Ny kropp, ny frisyr (det fixade jag innan fotograferingen för Aftonbladet) och ny färg. Det är roligt att äntligen kunna piffa till mig själv och känna mig fin. Det gjorde jag aldrig tidigare, för hjur mycket jag än försökte göra mig fin -så kändes det aldrig som om jag verkligen var fin. Under min viktresas gång har jag dock lärt mig att tycka om -ja till och med älska mig själv. Det är en fantastisk känsla och jag önskar er alla att också få känna så. Heja allihop, Nu kör vi!
 
 

Jag länkar er!

Nu tänkte jag att jag skulle skämma bort er lite genom att länka till en mängd av mina olika inlägg under året som varit. Det är allt ifrån hur jag gjort till hur jag tänkt, foton, öppna kommentarer, när jag tvivlat och annat, till foton på bukplastiken och min årskrönika. Anledningen till att jag gör detta är dels eftersom jag fått en del nya läsare på sista tiden och många kommentarer som rör saker jag tidigare redan skrivit om. Jag svarar så klart gärna på frågor men tänker att detta kanske kan underlätta lite. Dels är det också för att bloggen nu funnits i några månader (sedan i juni) och det är mycket som har hänt sedan den startades. Bl.a så har jag ju gått ned från 100 kg som jag vägde då den startades, till i måndags 61 kg (och är då bara ett kg från min målvikt) och jag förstår att det då säkerligen är inlägg som glömts bort och saker som kan vara intressant att blicka tillbaka på.
 
Jag vill bara påpeka att detta bara är ett axplock av mina inlägg och det finns fler inlägg med information ni kanske vill ha eller läsa, så gå gärna tillbaka själva i bloggen för att se lite på hur det varit och fungerat. Kom också ihåg att det går jättebra att ställa frågor för jag svarar så gärna.
 
Klicka på länkarna för att komma till de specifika inläggen
 
Min vikthistoria och hur det började kan ni läsa om HÄR 
Det senaste om hur jag gör, tänker, hur det började och så (tydligt) hittar ni HÄR
Lite mattänk hittar ni HÄR.
Lite om motivation hittar ni HÄR.
Litet mattips hittar du HÄR.
Lite om hur man kan tänka kring frestelser hittar du HÄR.
Mina viktiga tankar vid 96 kg hittar ni HÄR
Lite om min viktkurva och viktklubb.se hittar ni HÄR
Några matbilder hittar ni HÄR
Lite om ont i kroppen vid viktminskning hittar ni HÄR
Lite tydligare mattänk hittar ni HÄR
TYDLIGT skrivet "så här gör jag" hittar du HÄR
Jag svarar angående träning och det hittar ni HÄR
Lite tankar om hur jag såg/ser mig själv hittar ni HÄR
Lite tankar om huden hittar ni HÄR
Jag svarar öppet på hur det går till och det hittar ni HÄR
Mat och viktminskningsbilder (från juli) hittar ni HÄR
Öppen kommentar efter att någon tror jag ljuger om att ha gjort viktoperation hittar du HÄR
Jag inser en förändring hos mig och det kan du läsa om HÄR
Mina tips på viktintervaller om 5 och 10 kg kan ni läsa om HÄR
Träningsexperten hjälper mig att öppet förklara hur min snabba minskning går till. Det läser du om HÄR
Djupa funderingar mitt iresan kan du läsa om HÄR
Lite tankar om kroppen hittar du HÄR
Jag har vaknat på fel sida av sängen och det kan du läsa om HÄR
Vågstopp,, fulvecka och en fråga, kan ni läsa om HÄR
Ett tänkvärt citat kan ni läsa HÄR
Jag besegrar ett monster och det kan ni läsa om HÄR
Jag ger ett argt svar på tal och det kan du läsa om HÄR
Jag går till husläkaren och får en remiss för plastik efter viktminskning. Läs om det HÄR
Jag blir uppringd av kirurgmottagningen och det kan ni läsa om HÄR
Jag får ok för operation. läs om det HÄR
Öppen kommentar om målvikt hittar ni HÄR
Kirurgen ringer igen och jag blir prio. Läs mer om det HÄR
En fotokavalkad från november hittar ni HÄR
Att vara med i Aftonbladet, fotografering och viktklubb kan ni läsa om HÄR
Att få huvudet att hänga med kan ni läsa om HÄR
Jultips (fungerar dock för alla högtider) för att hålla vikten kan ni läsa om HÄR
Bilderna på huden (magen) dagen innan bukplastiken hittar ni HÄR
Om smärtan efter plastiken kan ni läsa HÄR
Bilder från operationsdagen hittar ni HÄR
Första bilderna på magen hittar ni HÄR (för fler bilder och allt om och kring detta läs under december)
Pepp till läsarna och mer magbilder finns HÄR
Årskrönikan och endast ett kg från mål hittar ni HÄR
 
 
 
 
 

Årskrönikan 2012

Ett år till har passerat och det här året har varit ganska intensivt på många sätt. Samtidigt har det varit helt fantastiskt för oss alla. Jag tänkte här bjuda på en liten årskrönika på året som har passerat. Må nästa år bli lika fantastiskt eller ännu bättre.
 
Januari
 
Januari började som de flesta andra år. Med pulkaåkning och alldeles för mycket godis och Mc Donalds. En 25 kg lättare Linda förvisso, men fortfarande stor och åter igen inne i samma gamla vanliga ätamönster (med en skillnad och det var att jag hela tiden höll koll på vikten, så att jag inte skulle gå upp i vikt). Leo hade hunnit bli 4 hela månader och inne på sin femte. Jag hade egentligen här inga planer för mitt år. Jag visste att jag så småning om skulle börja banta igen -men jag tänkte inte så mycket på det i det här skedet. Livet gick på halvfart för oss alla.
  (klicka för större bilder. Gäller alla miniatyrer)
 
Februari
 
Jag börjar tänka på hur jag ser ut efter gravidtet igen och försöker att komma ur mammalunken. Fortfarande inne i dåliga mat och godismönster så kröp vikten sakta uppåt. En rolig händelse kantas av något hemskt då Marcus tappar sin första tand och Oliver ca en timme senare -av misstag (och så klart utan vår vetskap) fått tag i en julbrosch som jag har liggande. Den satte han i halsen och kunde inte andas ordentligt. Vi fick tillkalla ambulans och de fick akutköra en blå Oliver till sjukhuset, medan de ringde efter extra assistans. En mycket upprörd Marcus och jag springer i cirklar hemma, medan mormor skyndar hit för att ta hand om Marcus så jag kan åka till sjukhuset och möta upp Oliver och Tomas. Det planerades en sövning för att operera ut broschen då den satt illa, men fantastiska Oliver lyckades kräkas så att trycket fick brsochen att flyga upp ur luftröret och faran var över. Barnen får en syskonvag och snön smälte bort
 
 
Mars
 
Jag funderar allt mer på hur jag ser ut, till följd på att vikten hamnat allt högre upp. Den peakar mellan 110-11 kilo stundom. Marcus börjar springa på provfilmningar för reklamfilmer, pojkarna får vattkoppor och Leo växer så det knakar. Tomas börjar att jobba mer i studion och producerar ny musik. Första värmen så man i solen kan ta av sig jackan kommer
 
 
April
 
Värmen håller i sig vilket var tidigt och härligt. Vi firar underbar påsk med massa godis, men jag börjar tänka kring hur jag äter godis och om jag verkligen bör.. Jag börjar småkolla lite på hur jag ska göra när det är dags att sätta igång så fort jag får (men ammade fortfarande här). Marcus får sina första reklamfilmer och Leo fick en tillsammans med Marcus. Och mer tänder trillar ur Mackans mun
 
 
Maj
 
Årets första grillning. Marcus spelar in en reklamfilm till och Oliver är stand in i en reklamfilm (han fick dock aldrig filma). Värmen fortsätter att vara och det blir riktigt sommarvarmt. Jag tar ett beslut för framtiden och mitt liv den 7:e maj. Den dagen bestämde jag mig på allvar att det var dags att ta tag i mitt liv och viktminskningen. Vågen visade 112 kg och jag visste att om jag inte satte igång igen så skulle jag inte komma igång. Dessutom kände jag mig tjock och obekväm så det räckte. Marcus första reklamfilm, för Tallink Silja (Leos också) börjar gå på tv. Jag läser Fifty shades böckerna, börjar med min viktminskning och powerwalks. Under maj så tappar jag hela 10 kg
 
 
Juni
 
Jag kör hårt med viktminskningen. Försöker hitta inspiration genom bloggar men har så svårt att hitta olika bloggar så jag startar den här, med förhoppning om att kunna inspirera andra att ta tag i sin viktminskning. Jag hamnar under 100 kg för första gången sedan 2004 (!). Jag kan korsa benen när jag sitter, också för första gången på flera år. Jag trampar vidare på mina powerwalks och kör med min mat. Värmen försvinner och den kommer i princip aldrig tillbaka. Jag belönar mig själv för min första minusintervall på 10 kg. Tomas bygger en altan hemma hos min lillasyster och Marcus har sin första skolavslutning och har därmed slutat förskoleklass
 
 
Juli
 
Lite värme åter och jag passar på att ta med barnen ut på promenader så fort solen skiner. Vi åker till Eskilstuna med vänner och när vi kommer hem så plockar jag fram min crosstrainer och gör till min bästa kompis. På den kan jag köra tills svetten rinner. Jag belönar mig för mer viktminskning med nya skor. Vi tränar inför en spelning som ska komma i augusti. Marcus reklamfilm för Mc Donalds börjar gå på tv. Jag fyller på garderoben med nya kläder och sätter på mig kjol för första gången på fler år än jag minns. Jag börjar skönja nyckelbenen och kärar ned mig i en riktig drömsko 
 
 
 
Augusti
 
Jag och min lillasyster Sandra går på museum med barnen och jag och Tomas firar 7-årig bröllopsdag med middag på restaurang (och mina drömskor hade jag köpt in for the occation). Jag har tappat mer vikt, kärar åter ned mig i kläder och skor. Marcus sista reklamfilm börjar gå på nätet och tv i andra länder. Oliver tycker han är cool när han är kortklippt och gör en häftig min och vill att jag förevigar ögonblicket på foto. Vi har spelning på min väninnas 30-årfest. Jag fortsätter att ta powerwalks då och då mellan mina crosspass och orkar även med en ordentlig svamprunda i skogen med min pappa. Jag vågar köpa mig lite nya kläder för presentkortet jag fick när jag fyllde 31. Jag kommer ned till 79 kg och har alltså tappat hela 50 kilo. Marcus börjar i första klass!
Jag och mina systrar samt min svåger, spenderar en heldag på gröna lund och far bland karusellerna som småbarn. Leo fyller ett år och jag börjar kära ned mig i vinterjackor
 
 
September
 
Jag blir tillfrågad om att vara med i Club 96 (!) Tomas och jag bestämmer på 20 sekunder att jag ska tacka ja och en underbar tid startar. Jag tar bilder i mina gamla kläder och hittar även ett målplagg. Vi spelar in lite ny musik. 100-årskalas på Ljusterö då Tomas syster Anna-Karin fyller 40 och Tomas mamma Elisabeth fyller 60. Jag är överlycklig (även om det inte syns på bilden, haha) för att mina nyckelben syns. Jag har alltid tyckt det är så vackret när de syns. Hösten tågar in och värmen ut. Det sker på mindre än en vecka
 
 
Oktober
 
Vi målar om hemma och det är uppfriskande och härligt. Min lillasyster Jenni hjälper till med detaljer. Hösten har verkligen kommit för det börjar bli kallt. Jag börjar arbeta igen efter mammaledigheten.. Tomas blir pappaledig. Jag tränas dansgympa med min lillasyster Sandra, på friskis och svettis, på måndagagskvällar. På tisdagar och lördagar repas det för fullt med Club 96. Jag blir för liten för mer kläder. Vi umgås med goda vänner
 
 
November
 
Club 96 har premiär och vi har så grymt roligt när vi håller på. Jag når ett stort mål och har tappat 60 kilo. Vi börjar julhandla och i slutet av månaden åker även julpyntet upp. Jag startar upp som karaokevärd men hinner bara köra premiären innan föreställningarna tar tiden. Således tar min syster Jenni över i väntan på att jag kan komma tillbaka igen. Jag har fått veta att jag ska få göra en bukplastik på Strandkliniken den 18 December och jag längtar mig blå tills dess. Första snön faller
 
 
December
 
En händelserik månad. Jag rasar i vikt igen (ca 10 kg). Det kantas av att bli uppringd av Aftonbladet som frågar om jag kan tänka mig att vara ansikte utåt för Viktklubb, samt vara med i en artikel och senare webTv. Jag blir jätteglad och tackar så klart ja. Jag passar i mitt målplagg och får nya kläder igen -av underbara vänner. Det förbereds för julen och plastiken. Föreställningarna tar slut och vi kör en avslutning med julmiddag tillsammans med 96-gänget. Tack för en underbar tid! 
Jag kärar ned mig i mer kläder och speciellt en onepiece i storlek 170 från barnavdelningen (fördelen med att vara kort). Jag räknar ned till plastiken och den 18:e är dagen kommen. Jag far in till ett julfint stockholm och blir av den underbara Dr Oya Kocabalkan, av med 920 gram hud på magen. Även om jag blir något handlikappad så firar vi en fantastisk jul med familjen. Jag träffar en av mina vänner, familjen äter på restaurang när jag orkar ta mig upp och detta följs sedan av två besök på kliniken för att töma ut extra vätska ur magen. Jag får visst ta det lite lugnare.
 
 
Så når vi årets sista dag. Den sista December 2012. Nyårsafton och Tomas födelsedag. En perfekt avslutning på ett underbart år, fyllt med mycket kärlek och glädje. Pojkar som växt och hunnit bli 1, 4 och sju år gamla. Tomas har tappat 12-13 kilo när jag gått ned i vikt. Jag har förvandlat mig själv från enorm till Normal och kan säga att jag klarade av att gå ned hela 51 kilo mellan maj-sista december och 69 kilo (fast troligtvis 70, då jag har massa extra vätska i kroppen efter operation och det säkerligen är ca kilot) allt som allt (på 10, 5 aktiva månader). Jag har också haft turen att under samma år, fått en fantastisk julklapp av landstinget och Strandkliniken. En normal mage. 
 
 Före jag fick Leo. 130 kg till 117
 
 Slutet av april i år ca 112 kg
 Idag på morgonen 61 kg
 
 För 15 dagar sedan såg jag ut så här
 
 För 4 dagar sedan
 
 Idag på morgonen
 
Nu är det bara 7 timmar kvar av 2012. Sedan börjar nästa kapitel och det startar med en blank Januarinatt 2013. Ett år som ska bli lika fantastiskt som detta och historien är för oss att skriva. Med massa kärlek från mig, Tomas och barnen så önskar vi er alla ETT GOTT NYTT ÅR! 
 
JAG KLARADE DET!
 
 
 
 
 
 

Första bilderna på nya magen

Hej allihop. Nu är jag hemma igen efter att Tomas hämtade mig för ett par timmar sidan. Jag fotade magen när de skulle dra drenaget och försökte göra ett blogginlägg. Vet inte varför det inte fungerade, om det var sämre mottagning i nya rummet kanske -men jag försökte flera gånger och den kopplade bara bort meddelandet hela tiden. Jag ska också, som jag sa igår, fixa till det där underliga att det blivit flera inlägg efter varandra från igår. Vet inte hur sjutton det gick till faktiskt men det kanske var nåt tillfälligt bugg i systemet.
 
Här kommer i alla fall de två första tagna bilderna på magen
 
Tapen sitter nere under bikinilinjen och det randiga ni skymytar är uppe vid bysten. Bilden är inte så extremt bra för extrahuden jag har bak vid rygg och rumpa har ju glidit fram och gör att det ser ut som om jag ligger på en kudde eller så. Men ni kan se vad som är magen och där höften går i alla fall. Jag är väldigt nöjd kan jag säga, av det lilla jag har sett och hoppas verkligen att detta ska bli så bra som det ser ut ha möjligheten att bli.
 
Den här bilden tog sköterskan och den är inte heller så väldigt bra så eftersom man bara ser så lite - men samtidigt helt okay och bättre än den andra. Det kommer att bli bättre bilder om några dagar när jag kan fota magen stående och när mina kompresser är av (för under gördeln nu och över magen så har de taipat kompresser och det är av den anledningen jag inte kunde vänta och ta nya bilder åt er hemma för då skulle ni inte kunna se förrän på fredag.
 
Detta är i alla fall två små bilder så ni kan se en första skymt av magen. Men jag lovar att ni ska få bättre bilder så snart det bara går.
 
I övrigt är jag fortfarande ganska pigg och så, det är bra, men jag är väldigt svullen (även i ansiktet) just nu. Det beror på att jag legat en del, fått dropp och tagit medicin sa de. Det kommer gå ned sen, men just nu är det mycket extra vätska i kroppen. Allt har i alla fall gått så bra. Jag är väldigt nöjd med kliniken och rekommenderar den varmt till andra som funderar på att operera sig (jag fick det förvisso av landstinget vilket innebär att jag inte fick välja men för er som funderar på att opereras privat rå rekommenderar jag den). Strandkliniken som ligger på strandvägen i stockholm var det jag opererades på. Läkaren heter Dr Oya Kocabalkan (vilket jag försökte säga igår när mobilen -haha- rättade till Dr Nya istället). Har ni några tankar eller frågor så är det bara att ställa dem för jag svarar så gärna.
 
Nu ska jag lägga mig och vila en stund dock för jag känner mig lite lätt snurrig och så. Jag skriver så klart mer lite senare då jag orkar
 
Minne blott
 

morgonen efter bukplastiken

Hej allihop. Nu har jag fått byta rum på sjukhuset och liggener mer eller mindre bara och väntar på att klockan ska gå,  så jag får se magen. 
Jag har sovit okay i natt - vilket är bra. Dock har jag vaknat några gånger så helt utvilad känner jag mig inte just nu. Kanske ska jag försöka slumra Rn stund till.
 
När jag får se magen sen här så kommer jag så klart fota och lägga upp det. Dock vet jag att jag kan se både blåslagen ut och svullen ut. Därav förväntar jag mig inga mirakel om att vara platt och fin. Men så fort som möjligt ska ni få se hur det ser ut sedan idag.
 
Och det här med att vara pigg och ha ont,  det känns i nuläget ganska bra faktiskt,  så får vi se hur det blir sedan och vad jag kommer klara. Jag längtar jag tills jag kan ställa mig framför spegeln hemma och titta hur jag ser ut ordentligt.  Det blir dock så klart inte idag, utan lite länge fram.  Idag får jag se från sängen.
 
Jag har gjort det. Svårt att greppa faktiskt. 110 kg tung på julen förra året. Tror ni jag skulle trott på det då om någon skulle sagt mig att "till julafton nästa år så är du smal och har gjort en bukplastik". Ah eller hur,  skulle jag nog tänkt då. Det har varit ett sådant händelserikt år för mig så jag ska göra ett inlägg sedan om året sm gått och viktminskning-träning-operation och övrigt omkring. Jätteroligt tycker jag
 
Åter igen,  tack för allt stöd och alla lyckönskningar!
 

piggare nu :-)

Nu har jag piggnat till lite och kan därför bjuda på en snabbresumé av hur det gått till allting. När jag kom blev jag invisad i rummet på en gång.  Jag fick byta om till en skön rock och fick en uppvärmd och fräsch säng och hörna.
Strax därefter fick jag gå och duscha inför operationen. När jag kom tillbaka så tog de prover och satte ett dropp. Narkosläkare kom tidigt därefter och berättade om narkosen och hur det skulle gå till med den. Sjuksköterskan talade också tydligt om för mig om hur operationen skulle gå till.
Jag fick också veta att det skulle bli min tid ca 10-15 minuter senare.
 
Kirurgen Dr Oya kom och hämtade mig för att fota och Rita. Hon vet så trevlig och gjorde att jag blev ännu lugnare och gladare. Tillbaka på rummet några minuter senare så ringde jag Tomas och strax hämtade de mig.
 
Operationssalen var fräsch och fin och jag fick lägga mig för blodtryck så men strax sa de att det var dags. I ett rus försvann jag i huvudet.
 
Jag tror jag drömde något men är osäker. När jag vaknade så låg jag i min säng med gördel och dränage.  De sa att jag inte får se magen förrän imorgon så jag längtar!
 
Jag kan fota gördeln så länge i alla fall, så ni får se sen. 
 

Underlig känsla

Det känns lite konstigt att sitta här nu. Det är ju bara ett par timmar kvar nu, innan jag ska vara inne på Strandkliniken. Sedan vet jag inte hur fort allt kommer gå. Det kan ju vara både en timme och fem timmar till operation. Jag hoppas dock så klart inte fem timmar för då kommer jag nog få ont i magen av att jag är hungrig. Jag har redan ordentligt kurr i magen över det.
 
Jag hade svårt att komma till ro igår kväll. Jag var orolig ett bra tag över sövningen men försökte till slut att fokusera på att det kommer gå bra och att de vet vad de gör. Tack för allt stöd, allt pepp och alla lyckönskningar jag har fått från alla er, både här och på facebook. Det är väldigt omtänksamt av er.
 
Jag kommer att uppdatera min vikt innan jag åker idag också, så vi hörs om en stund igen
 

Fotografering för Aftonbladet

Igår så fick jag ett mail från Viktklubb, på Aftonbladet. De fråade om jag kunde tänka mig att vara deras ansikte utåt under den kommande vinterkampanjen. Som ni kanske minns så är jag medlem i viktklubb och har sagt att jag tycker de är bra och har även rekommenderat dem till er. Jag har ju använt den metoden de använder för viktminskning (mer kalorier ut än in) och har använt mig av deras sida för att följa min viktprocess (se kategori viktkurva t.e.x) och räkna ut kalorimängd och liknande. Jag tyckte därför att det var väldigt roligt och tackade självklart ja till detta. Idag ska jag därför träffa dem vid 12.30 för en plåtning och har jag förstått saken rätt så kommer denna kampanjen att gå både på viktklubbs hemsida, aftonbladets hemsida och även i själva tidningen. Jag är riktigt glad för detta så klart och hoppas att det ska bli fina bilder. Det ska bli roligt att fotas av en fotograf, nu när jag faktiskt själv börjar bli nöjd med mitt utseende. Jag har fotograferats en gång för länge sedan, mars 2008, men de bilderna hatade jag från ögonblicket jag såg dem. Jag var inte fin där och stor var jag också, vägde 112 kilo (och dessutom, fast det är roligt, ovetandes gravid med vår andra son). Påminn mig om att visa de bilderna för er sedan
 

Belöning inhandlad

Nu är jag hemkommen från skoaffären. De skorna som jag ville ha var så klart helt slut om vi inte åkte iväg längre bort. Vi skulle dock inte då veta om de faktiskt fanns i det andra köpcentret, så jag valde ett par andra skor istället. De var fina tyckte jag och Tomas tyckte de var kanon, så jag är nöjd ändå. Priset kunde jag inte klaga på heller eftersom de var nedsatta från 350 kronor till 99 kronor. Det var den lilla belöningen. Så nu är det 10 kilo innan nästa belöning. Vi får se när det är dags för den
 
 

Ny belöning!

Idag känner jag mig riktigt seg och orkeslös. Jag vet inte varför. Kanske håller jag på att bli sjuk eller så håller kroppen på att ta igen sig efter två parkdagar och ett intensivt crosspass? Hur som haver så är jag segare än jag brukar och det gillas inte. Vad som däremot är roligt är att jag nu kan belöna mig själv för en ny -10 kg period och jag har funderat på skor. När vi var i Eskilstuna så trippade jag in på DinSko och hittade en söt sko för 199 kronor och den är jag lite sugen på
 
 
Men sen har jag inte riktigt bestämt mig om jag ska köpa skon eller inte. Tomas tycker absolut att jag ska göra det då den var fin och inte kostade mycket alls. Eftersom jag inte kan köpa bokboxen med Fifty Shades som jag vill (jag fyller år snart och har fått förbud på att köpa sånt som andra kan vilja ge mig) så kan detta vara ett trevligt alternativ. Dessutom blev mina ben fina i den här skon och det är ju alltid en trevlig fördel
 

Belöning vid -10 intervall

 Den här boxen vill jag ha. Vore toppen som present till mig själv när jag kommit ned till 90 kilo. En sån där belöning vid en -10 kilo intervall. Nu är det ju bara det att min väninna påpekade för mig att jag ju fyller år här i sommar och innan dess inte får köpa saker till mig själv (i alla fall inte sånna här slags saker), så det får bli nått annat. Får jag inte den här eller böckerna löst när jag fyller år, så kan jag ju alltid belöna mig själv med denna när jag hamnar på 80 kilo minus
 
Boxen hittar du på cdon.com
 
 

Belöning till mig!

Så var det dags (om än lite i efterhand) för lite belöning för min viktminskning. Jag räknar min minskning i 10 kg intervaller eftersom det kan vara för stort att köra rakt på slutmålet. Vid varje intervall av 10 kg jag tappat så ska jag belöna mig själv med något. OBS att detta är något jag börjat med nu sedan viktminskningen kommit igång efter bebis. Eftersom jag började på 112 kg nu så tänkte jag först räkna 10 kg rakt av på 102 som det då skulle vara, men för enkelhetensskull så avrundade jag det så att min första intervall var på 100 kg, för då kan jag ju enkelt fortsätta på 90, 80, 70 osv. eftersom jag igår vid veckovägningen vägde 96,6 så har jag ju redan passerat gränsen för belöning för ett par kilo sedan men erkänner att jag glömt bort att belöna mig själv. Igår passade jag dock på att köpa något jag ville ha. En mascara och ett nagellack. Bara något litet, men vad det är jag belönar mig med spelar ingen roll. Vill jag ha hänt bild för 19 kr eller en klänning för 300 så spelar det ingen roll. Enligt gårdagens vikt så är det alltså bara 6,6 kg kvar till nästa belöning. Heja mig!
 
 
 
En liten sak på sidan om. Jag signerar alltid mina inlägg med Skimra, som ni kanske tänkt på. Det har jag gjort i flera år. Jag har en blogg till som jag skriver om mitt övriga liv och familj osv på. titta gärna in dit. skimra.blogg.se, eller klicka på bilden!
RSS 2.0