Det syns!

En riktigt fullspäckad dag idag också. Först var vi borta på dagen, hos mina svärföräldrar på Ljusterö, där Tomas fotade mina halvtidsbilder och sedan var det hem igen och göra oss i ordning för att åka iväg. Tomas och jag var på date idag. Middag och bio blev det. Den 13:e augusti är det 7 år sedan vi gifte oss. Tiden går fort.
 
Jag klarade mig mycket bra idag med maten trots att det kunde varit lätt att släppa lite på tömmarna då det var lite specialdag idag. Men icke, jag höll mig till mitt och det gick toppenbra. På måndag dags för ny vägning (även om ni säkert kan räkna ut att jag åtminstone nått 95,0 eftersom Tomas fotade mig idag) och det ska bli mycket spännande att se vad vågen visar för minus den här veckan.
 
På vägen hem nu så mötte vi en manlig granne i hissen och han tittade på mig och utbrast "vad smal du har blivit!" och efter en kort konversation sa han "du ser skitsnygg ut". TACK, vad roligt! Då betyder det att det verkligen syns (jag vågar inte riktigt tro att det syns och har lite svårt att se det själv om jag ska vara ärlig). Det är underbart att det  syns ordentligt nu!
 
 
Och just det, jag hade kjol nu på kvällen. Första gången på flera år!

Bara en liten bild

En rolig sak!
 
 
Trosorna satt alltid tight föut, även när jag låg ned. Jag kunde inte se mina ben och fötter så här 
 

Förändrad mentalitet

Tillbaka från Jenny och avslutningsfika. Det var en trevlig stund och även om det hade varit gott så lät jag bli att fika av det som fanns. Jag hade kunnat ta glass med sås och jordgubbar. Nej jag tänker inte ta något gotta förrän imorgon kväll då jag nog kanske tar någon liten bit med plockgodis. Eller någon god frukt eller melon kanske, vi får se. Jag erkänner att min mentalitet har förändrats helt och hållet de senaste två månaderna. Jag är inte sugen på godis och sånt längre som jag har varit förut. Förut kunde jag ju nästan känna mig deppig om jag inte fick nått snask på kvällarna och så är det definitivt inte längre. Nu så känner jag mer att jag kanske tar nått eventuellt imorgon då det är lördag -men vi får se. Kanske, fast kanske inte. Det är skönt. En annan sak jag sagt hela tiden är att när jag gått ned till 95 kg så ska jag äta en påse ostbågar. Nu känner jag helt annorlunda. Jag är inte intresserad av att belöna mig med ostbågar! Så klart kommer jag äta det sen någon adag igen och säkert en hel påse, de flesta snaskar ju någon gång, men inte nu!
 
 
 
 

Mattänk

Hej hej. Det blev ingen träning för mig igår. Jag kände mig ändå ganska okay med det för jag vet ju att kroppen måste vila när man har ont. Med ont understryker jag igen att jag inte syftar på träningsvärk för då kan jag absolut träna i alla fall, utan riktig värk som jag har i ryggen. Igår hade jag så ont så jag övervägde en Alvedon. Men jag tog ingen tillslut ändå. Idag känner jag dock att jag måste göra någonting för att det ska kännas bra. Sen om det blir en walk, zumba, trappträning, platt mage och stark rygg eller annat, det vet jag inte än.
 
Jag funderade kring det här med mat och hur man bör tänka om man ska gå ned i vikt. Jag har ju exempelvis börjat äta på en mindre talrik så jag inte tar för mycket mat. Assiett kan fungera men annars är det nog bäst om man försöker hitta ett mellanting mellan assiett och vanlig talrik. Jag har en sådan och idag när jag skulle äta lunch så passade jag på att fota mitt tänk kring maten. Dels försöker jag hålla mig till en kvart kött, en kvart tillbehör (pasta, ris, potatis. Och en halv med grönsaker. Jag tror också att balansen kan bli ganska bra om man håller sig till ett ungefärligt handmått. OBS! Jag är absolut ingen expert på kost eller vetare kring detta så det jag säger här är inte hur man SKA göra utan hur jag tänker för min del). Jag vet att det finns någon slags "modell" för det här med hur man ska lägga upp mat, i knutnävar och liknande? Det här är inte det vill jag bara säga, utan jag menar det mer som en form av talriksmodell, men att om man vill kan man använda handen som ett förtydligande
 
Hela handen över talriken
 
Jag tycker det är bra om man nästan kan täcka om man håller handen över. För mig känns det då som lagom mängd
 
samma då med maten
 
Balansen. På den här talriken så känner jag själv att det var något för lite grönsaker, men jag hade inga fler hemma så därför fick det bli så här. Vad gäller potatisen så var mängden kanske den samma som en stor potatis eller två mindre och köttmängden lite mindre än en vanlig kotlett. Jag är också alltid noga med att skära bort fettbitarna (jag vet att smaken sitter där, jag brukade äta fettet ((usch!)) jämt förut, men har slutat med det sedan i maj)
 

Balansgång

Idag har jag varit borta hela dagen och med anledning av detta har jag inte hunnit skriva än. Vi åkte iväg idag strax före 9 och har varit på skansen i några timmar och sedan har jag varit ute på ärenden. Bla fått hem vår nya dator. Toppen så jag kan få tag på alla förebilder jag lovat i samband med halvtidsfotograferingen om 1,6 kg (räknat på måndagens invägning). Förhoppningsvis kan jag ge er bilderna redan på måndag då jag hoppas ha nått 95,0 (jag kommer smygkolla min vikt innan dess och se om det är läge att ta några bilder under helgen).
 
Idag blev det min vanliga yoghurttalrik på morgonen och en dubbelsmörgås med bitar av ett kycklinglår till lunch. Till middag blir det makaroner och kötfärssås. Köttförrsås var länge sedan så det blir förhoppningsvis gott. Jag har också planerat att jag ska träna zumba här innan kvällen men jag har så himla ont på sidorna/i ryggen vid revbenen så eventuellt låter jag bli. Samtidigt så kommer jag känna att jag är onyttig om jag inte tränar något alls. Balansgång
 

Dagens träning

Då har jag hunnit träna, bära hem tungt från affären och lasta okring i tvättstugan. Tidigare idag så fick jag en sån där riktig tröttattack och kände bara att jag inte för allt i världen ville träna för jag var så trött, tillfälligt deppig över att inte få trycka i mig min favoritmat (och det är ju bra det för det måste man ju inte göra bara för det är gott, Vips så skulle kilona smyga sig tillbaka då) och för att jag känner mig så svullen. Men jag tog mig i kragen för jag vet att jag ångrar mig om jag låter bli att träna med flit. Nu är jag som sagt väldigt nöjd med mig själv, både för att jag lät bli att ta extra smakisar av min favoritmat (det är aldrig något problem med annan mat alls!) och för att jag faktiskt gjorde det där träningspasset.
 
Imorgon kan jag troligtvis inte träna zumba på dagen som jag hade vela för jag ska med Olivers dagmamma, Marcus, Leo och de andra barnen till skansen. Men på ett sätt kanske det är bra att jag inte tränar direkt imorgon igen, för jag har så himla ont i ryggen så det kanske är bra med några timmars vila.
 
Och angående smärtan i ryggen så tror jag som jag sa tidigare att det beror på att jag är trött i musklerna nu av all träning och viktnedgången. Jag tränade rygg och mage idag här hemma med dvdn Platt mage och stark rygg. Den var helt okay faktiskt
 

Mumsmiddag = eldprov

Dagens middag. Hemgjord pytt i panna och sallad. Jag åt salladen först och sedan blandade jag köttet och potatisen. Jag la även på en liten sked till med ett par bitar kött och potatis för jag märkte när jag ätit upp salladen att det inte ens var barnportion på min assiett och det är ju fel sätt att viktminska på.  Så klart kan man också kalla det stekt potatis och kött haha, men jag föredrar pytt i panna (vanligtvis brukar vi ha chorizo i också, men jag upptäckte ju hur extremt mycket kalorier det var i chorizo så vi hoppade över det idag. Det här är min absoluta favoriträtt. Jag kunde tidigare, innan jag viktminskade, utan problem äta ett par rejäla portioner av detta. Ja faktiskt tills jag nästan sprack. Andra älskar pizza och sånt men stekt potatis är för mig det godaste som finns. Så när vi ska äta den här maten är det ett riktigt eldprov för mig att inte luras ta mer på talriken, bara för det är gott. Jag klarade det!
 
 

God lunch

Dagens lunch, 2 skivor blodpudding, en halv gul paprika och en liten klick hallonsylt (som jag inte åt upp allt av) och ett stort glas vatten. Jag blev mycket mätt.
 
Äter nu mer på mindre talrik nu så man inte tar för mycket mat
 

-33,5 kg och ont i kroppen

Jag har funderat på det här med styrka i kroppen när man viktminskar. Jag har så ont i överkroppen nu. Troligtvis är det någon form av träningsvärk och trötta muskler. Så istället för att pumpa allt på promenader funderar jag på att under ett par veckor kanske fokusera med på Zumba samt min dvd med "stark rygg, platt mage" som jag har. Inte för att jag kan få någon platt mage i nuläget men det kanske hjälper till med fettförbränningen om inte annat. Och stark rygg skulle som sagt inte skada tror jag. Jag vill ju faktiskt tappa vikten för att jag ska undvika att bli sjuk eller få ont i kroppen och för att jag ska trivas med mitt utseende., På utseendefronten har det ju som tidigare nämt, blivit bättre. Men än är det far from hur jag hoppas känna sedan. Kroppen har jag ont i nu vilket jag inte hade förut, men jag fick höra från än väninna, som förvisso gjort en grastric bypass, vilket jag inte gjort, att detgör ont när man tappar vikten. Kanske beror det på att man får en annan hållning.
 
Jag satt igen här och funderade på det där med slutmålet. 60 kilo. Wow, jag minns inte när jag vägde så lite senast. I högstadiet skulle jag tro. Min egentliga drömvikt är mellan 55-60, beroende på hur jag känner när jag är i mål, men det får, liksom huden, bli en senare fråga.
 
En sjuk grej är att jag känner mig helt svullen och uppblåst i kroppen nu. Ingen aning om varför. Mensen har inte kommit tillbaka sedan jag födde Leo den 5e september förra året och jag har inte gått upp i vikt (stadigt nedåt). Så det ända jag kan tänka mig är att det beror på magen. En mindre angenäm "biverkning" av viktminskningen är att det kan vara helt omöjligt för mig att gå på toa på flera dagar. Jag har fått nått medel utskrivet av läkaren, som ska få det där att fungera men känner mig inte så motiverad att använda det eftersom jag hört att det är lätt att bli beroende av det. Det var heller inget man kunde ta i nödfall för det hjälpte visst bara om man tog det regelbundet. Jaja, jag hoppas den uppblåsta, svullna känslan jag haft ett tag, ger med sig snart
 

Belöning till mig!

Så var det dags (om än lite i efterhand) för lite belöning för min viktminskning. Jag räknar min minskning i 10 kg intervaller eftersom det kan vara för stort att köra rakt på slutmålet. Vid varje intervall av 10 kg jag tappat så ska jag belöna mig själv med något. OBS att detta är något jag börjat med nu sedan viktminskningen kommit igång efter bebis. Eftersom jag började på 112 kg nu så tänkte jag först räkna 10 kg rakt av på 102 som det då skulle vara, men för enkelhetensskull så avrundade jag det så att min första intervall var på 100 kg, för då kan jag ju enkelt fortsätta på 90, 80, 70 osv. eftersom jag igår vid veckovägningen vägde 96,6 så har jag ju redan passerat gränsen för belöning för ett par kilo sedan men erkänner att jag glömt bort att belöna mig själv. Igår passade jag dock på att köpa något jag ville ha. En mascara och ett nagellack. Bara något litet, men vad det är jag belönar mig med spelar ingen roll. Vill jag ha hänt bild för 19 kr eller en klänning för 300 så spelar det ingen roll. Enligt gårdagens vikt så är det alltså bara 6,6 kg kvar till nästa belöning. Heja mig!
 
 
 
En liten sak på sidan om. Jag signerar alltid mina inlägg med Skimra, som ni kanske tänkt på. Det har jag gjort i flera år. Jag har en blogg till som jag skriver om mitt övriga liv och familj osv på. titta gärna in dit. skimra.blogg.se, eller klicka på bilden!

Matbilder

Lite matbilder nedan. En del av de jag ätit de senaste dagarna
 
eftersom jag är alergisk mot gluten så måste jag välja ett passande alternativ och den här snabbpåsen från Semper fungerade helt ok. Den innehöll bara ca 330 kalorier så det var bra. Rätten var något smaklös men med egen krydda fungerade det lite bättre
 
En av helgens middagar. Kyckling och sallad. Svar ja, jag brukar äta ris, potatis, pasta, keso eller nått till, men jag hade glömt att handla och därför blev det så här
 
Dagens middag. Köttbullar, potatis och sallad. Det är en halv stor potatis och 7 köttbullar tillsammans med lite egengjord sallad. Till detta tog jag en klick lingonsylt stor som en femkrona. Dock bleb jag nästanför mätt av detta så jag tänker nog börja äta på mindre talrik. Detta är en normalstor talrik. Som måltidsdryck väljer jag alltid vatten
 

Nähä?!

Jaha, det känns som om jag blivit snuvad på träning här. Jag hade planerat ett Zumbapass nu på kvällen när Tomas är på ett möte och inte såg jag att det inte skulle fungera, för att varmvattnet var borta före kl 14 borde väl knappast påverka så här långt efter. Trodde jag, för vi har inget varmvatten nu heller. Inte alls irriterande. Men jag vill inte träna Zumba nu och bli så där svettig och gå och lägga mig i sängen oduschad sen. Känns inte så skoj
 
 

Dagens träning nr 1

Då har jag gått en ordentligt powerwalk. Det var ganska jobbigt att gå idag dock, för luften ute är väldigt kvav och gör det lite jobbigt att andas. Sedan testade jag idag också att inte ta med mig min vattenflaska, men kom fram till att det var en dålitg idé, för går man så fort som jag gjorde så behöver man en skvätt vatten. Jag gick i alla fall min runda på ca 1 timme och 10 minuter och hade puls hela tiden, vilket är bra. Jag hade inte ätit lunch innan heller så jag skulle orka ordentligt. Nu ska jag också äta så kroppen får något att jobba med. Fukosten är i alla fall borta ur kroppen och jag har några kalorier kvar innan jag börjar komma på plus igen. Ikväll ska jag också göra ett zumbapass. Det är dock förutsatt att vårt varmvatten kommer tillbaka idag, för jag fick just veta att vi inte har varmvatten just nu. Jag hoppas det är tillfälligt. I värsta fall skulle jag kunna låta bli att duscha efter walken men absolut inte efter ett pass zumba för där blir jag mycket svettigare än vid en pw.
 
 
 
 
 

Ser jag likadan ut tro?

God förmiddag. Jag stod en stund framför spegeln för att granska mig själv. Irriterande att jag utan kläder tycker att jag ändå ser ut precis som jag gjorde när jag vägde 130, eller åtminstone som när jag vägde 112 kg för 16 kilo sedan. Det är det som är lite risken när man surfar på viktbloggar och tittar på före och efterbilder. För alla har vi ju olika kroppar och problemet med det där är ju att man kanske tycker man borde se annorlunda ut vid en viss vikt för det gjorde ju någon annan. Men det blir nog bra i alutändan. Jag menar jag känner ju på kläderna att jag är mindre så det är ju inte så att jag tror att jag är lika stor som innan, men däremot så tycker jag att jag ser precis likadan ut i kroppen som innan, kanske bara något mindre. 
Jaja, vi får väl be bilderna avgöra sen. Som bekant vägde jag ju 96.6 kg igår vid veckovägningen och när jag kommit till 95,0 kommer jag att ta massa nya bilder på mig. Då kommer jag också att släppa alla hemska förebilder, så ni kan jämföra. Efter det har jag tänkt att ta nya bilder ca var 10:e kilo så man får se hur det minskar i takt med vikten. Det ända jag står och väger i nu är om jag ska vara modig nog att ta bilderna i till exempel underkläder eller badkläder, eller om det känns för intimt eller inte. Min stora viktminskningsidol tog i underkläder vilket var toppen för då såg man verkligen hur det blev. Men hon hade annan kropp än mig, faktiskt finare, från början. Så när hon vägde som jag väger idag så tycker i alla fall jag att hon såg mindre ut än mig. Dessutom var hon anononym i sin blogg, hon höll alltid kameran för ansiktet. Sak samma, det blir vad det blir
 
 
 

Viktkurvan på bild

Just det, jag glömde nämna att jag blev så glad när jag skrev in veckans vikt på viktklubb idag. Viktklubb är ju Aftonbladets viktminskningssida. Den går ut på att räkna kalorier och man kan följa det till punkt och pricka, för man får MASSA SUPERBRA redskap som underlättar, eller bara använda det som stöd i ryggen. För tillfället använder jag det som stöd. En av sakerna man kan göra där är att varje vecka fylla i sin vikt. Har man gått upp eller står still så får man tips och råd hur man ska gå vidare. Går man ner så får man vidare pepping. Men det är inte bara det, utan det finns kurvor man kan titta på också, så ser man hur det går. Jag blev som sagt så glad idag när jag uppdaterade min vikt och tog mig en titt på just min kurva.
 
 
Som ni ser är det pilar uppe till höger och det finns en sida till innan den här, som inte finns med på bilden. Men det är sedan jag vägde 110 kg (jag skrev inte in mig i viktklubb förrän jag tappat från 112-110). Som ni också kan se så har det gått stadigt ned sedan 7/5 då jag började på allvar efter graviitet och amning med Leo.
 
En mycket nöjd Linda säger God natt.
Och påminner att om 1,6 kg så kommer nya bilder på mig
 

Letar viktbloggar

Yes, jag är vaken sent. Igen. Men just nu sitter jag och surfar på aktiva viktbloggar eftersom jag gärna hittar andra som går igenom det jag går igenom just nu. Det kan vara skönt med lite pepping om man säger så. Än så länge har jag hittar 2-3 stycken, men letar vidare. Dock får det bli en annan dag för jag behöver all min energi till morgondagens Zumba och jag låg ju redan efter med sömnen.
 
Bara en litens sak på sidan om, jag sitter och känner på mina nyckelben hela tiden. Jag kan inte låta bli dem, men det är ju för att de faktiskt känns nu. Vilket känns så underbart. En förändring man kan känna är ju underbart.
 
God natt så länge
 

Träningspass

38 minuter full core zumba. Det rinner om mig nu så jag ska duscha. Nöjd med träningen men som vanligt när det gäller mig så gick jag lite hårt ut i början och borde nog testat någon basic innan jag testade spotting. Men det är ok, det var skönt att träna en stund. Dock samma problem idag som igår, mina byxor trillade ned (tog andra byxor idag än igår och de kände som de skulle sitta kvar). Kanske bara inse att jag måste köpa ett par riktiga träningsbyxor. En anna sak jag inte rekommenderar är att träna med strumpor på matta som jag gjorde, för en del övningar gick ut på att kunna glida och snurra omkring på fötterna. Inte så lätt med noll glid. Men jag gjorde så gott jag kunde. Nästa gång får jag ta bort mattan innan
 
 

Träna regelbundet

Jag funderar på det här kring träning. För det har varit svårt att få in jämna träningspass här hemma eftersom jag har använt mig av powerwalk för att viktminska. Ibland har det helt enkelt inte fungerat att gå ut. Jag har till exempel inte så stor möjlighet på dagarna då barnen är hemma, eftersom det inte fungerar att powerwalka med syskonvagnen -tro mig, jag har försökt. Sen har det varit väldigt dåligt väder hittills i juni, trist nog och jag är inte mycket för att börja springa omkring ute i regnet. Kanske senare men inte i nuläget.
 
Igår testade jag tack och lov på Zumba vilket gjorde mig ordentligt svettig under de 15 minuterna jag bara provade på det här hemma. Jag hade velat köra längre men Tomas var på ingång från affären (och jag vill ännu inte skutta omkring och se klumpig ut när han kollar på) och jag behövde ändå pausa/sluta för mina byxor åkte ned hela tiden, det gick inte att göra övningarna fullt ut. Ett problem som för mig dock är angenämt.
Sen har jag några träningsdvder samt Active på Wii, så något ska jag nog kunna göra åtminstone varannan dag om jag inte skulle hinna varje. Idag ska det dock bli ett ordentligt Zumbapass på dagen
 

Veckans viktminskning vecka 7

Då har det gått en vecka och jag ska nu redovisa min viktnedgång. Nu har jag förvisso redan sagt att jag väger 96 kg, för vågen visade på det redan igår, men jag ska göra det tydligare nu. Jag har till exempel bara räknat hela kilon tidigare (så vida det inte var något,9 för då räknade jag kilot högre. Från och med nu kommer jag räkna alla komman också) Jag kommer dessutom i fortsättningen bara att skriva om vad jag väger på måndagar. Mina mått redovisar jag en gång i månade kring den 25:e
 
Min lägd: 158 cm 
Total startvikt: 130 kg
Startvikt efter bebis: 112 kg
Målvikt: 60 kg
 
Nuvarande vikt: 96,6 kg
Veckans minus/plus: -2,1 kg
 
Total viktminskning: 33,4 kg
Viktminskning efter bebis: 15,4
Kvar till slutvikt: 36.6 kg
Veckor kvar till mål: 52
 
Totalt start BMI: 52,1
Start BMI efter bebis: 44,9
Nuvarande BMI: 38,7
Kvar till normalviktig enligt BMI: 13,7
Tappad BMI hittills: 13,4
 
 

Viktiga tankar

Jag har suttit och läst ur en viktblogg här ett tag nu. Det är en blogg av en tjej som gick från 105 kg till 55 kg på strax över ett år. Hon gjorde det som jag, med hjälp av att ändra sin livsstil och sina vanor. Det är en pepp att läsa om folk det fungerat för och se fotona på den enorma förvandligen. Det gör också att jag verkligen ser att det går och jag ser ännu mer att det kommer vara jag som är där sen. Sen så var hon annorlunda i kroppen än mig, vilket jag måste komma ihåg, så jag inte siktar mot hennes mål, utan mitt eget. Det är väldigt stor skillnad att ha vägt max 105 kg som hon gjorde och max 130 kg som jag gjorde.
 
Nu ska jag ärligt säga att jag har svårt att greppa idag att jag kommer att vara normalviktig sen, kanske rent av smal, för det var så länge sedan jag var normalviktig. Visst räknades jag som nära normal i gymnasiet (70 kg), men jag var ändå lite rundare än smal och gå utan att skämmas i tille xempel bikini, det har jag aldrig kunnat göra (enligt mig själv alltså). Och det ska ni veta, hur man mecklar när man är tjock, för att förefalla mindre än man är, för man är så rädd för folks fördömmande blickar eller folks tankar -det är inte roligt. Men det kommer att försvinna för mig, det kommer vara ett minne blott.
 
Jag är så himla nöjd med mig själv så ni kan inte ana. Ok, att väga 96 kg är på tok för mycket ja, men för mig är 96 kilo ändå helt fantastiskt, för jag har legat på över hundra ända sedan 2005 nu och jag trodde nog faktiskt inte på allvar att jag kanske någonsin skulle komma under igen. Jag trodde förvisso inte heller jag skulle råka rinna över och expandera som jag gjorde, men det är ju en helt annan sak. Sitter man väl där är det så lätt att bara lägga till. Det är lite som om att man mentalt redan gett upp, för man är ju redan tjock så vad gör det om fredags OCH lördagsmyset blir en hel flaska cola, en hel påse ostbågar OCH plockgodis? För det var faktiskt så det var förut. Man åt utan att tänka, man drack utan att inse att man fick i sig ett helt dagsintag av kalorier, bara framför Let's dance. Det tycker jag är det mest skrämmande i det hela.
 
Nu har jag många kilon kvar att tappa, ja. Det är en lång bit kvar, men jag har också mycket tid kvar att göra det på. Mitt mål är satt till 1 Juli nästa år, vilket skulle betyda 52 kilo sammanlagt på 59 veckor. Skulle jag då klara av att gå ned ca 0.8 kg i veckan så skulle det gå i lås. Hittintills har jag nu tappat (och nu vill jag poängtera här att de 52 kilona jag talar om utgår från min vikt på 112 kg när jag började efter bebis nu) 16 kg på 7 veckor vilket skulle innebära att det nu "endast" är 36 kilo kvar innan jag är i mål på 60 kg. Och med 52 veckor kvar så måste jag tappa ca 0,6 kg i veckan för att det ska gå i lås. Men sen vet jag ju att det just kan bli så att jag hamnar på en av de berömda platåerna, som innebär att jag kanske inte går ner nått alls på några veckor, eller kanske till och med går upp några gram. Kanske blir det 0,3 kg/veckan i tre veckor. Men sedan kan jag ha tur och tappa 2 kg en anna vecka. Så jag fortsätter att sikta på mitt mål, vilket är 60 kg den 1 juli 2013. Jag SKA vara där då, jag kan inte acceptera något annat.
 
Sedan är det bara hoppas att huden drar ihop sig och är snäll med mig. Jag är väl medveten om att det kan bli både det ena och det andra hänget och slänget. Jag är också väl medveten att det kanske blir nödvändigt med någon form av operation sedan och jag tänker speciellt på en bukplastik. Jag tänker dock inte spekulera för grovt i det för jag får tackla det problemet när det kommer.
 
Jag ska nu avsluta detta väldigt långa inlägg, som jag hoppas ni orkat läsa utan att tröttna järnet, med att åter igen säga hur otroligt stolt jag är över mig själv och säga att det inte finns något som helst tvivel på att jag kommer att klara det här. För jag har bestämt mig -För det här är jag värd
 

Helt underbart!

Oh my God! Zumba tar verkligen i kroppen. Det är något jag gillar och man kan ju ha riktigt roligt med det eftersom det på sätt och vis är som att dansa, vilket är en av de saker jag älskar att göra. Som bekant så dansade jag ju tidigare. Jag dansade i 16 år, varav 7 av dem var riktig dans så att säga.
 
Den ända saken jag rekommenderar att ni tänker på om ni ska Zumba är att ha kläder som sitter bra. Jag var tvungen att avbryta (vilket inte var så panik eftersom jag zumbar hemma ensam framför dvd) för att mina byxor gled ned hela tiden. Men kan också säga att 15 minuter var allt jag behövde för att svetten skulle rinna som aldrig annars. Helt underbart! Kom ihåglap till mig: köpa zumbavänliga byxor
 
LOVE
 
 

- 34 kg, samtliga mått

ÅH VAD GLAD JAG ÄR!! Nu har jag gjort min månadsmätning runt om på kroppen och sedan 20 maj, då jag vägde 104,7 kilo, så har jag tappat 87 centimeter runt om på kroppen. Och idag väger jag 96 kilo vilket känns helt underbart. Om ett kg har jag gått halvvägs i min viktminskning. Det kan man int låta bli att vara nöjd med. Sedan jag började med min viktminskning igen i maj (eller för 49 dagar sedan för att vara mer exakt) har jag tappat 16 kilo. Det känns också helt fantastiskt.
 
Jag har gjort det tidigare men tänkte att jag igen skulle redovisa mina mått, som gått från enorma till bara stora. Men som kommer att fortsätta från stora till normala. OBS att måtten gäller från då jag vägde 130 kg och startade min viktminskning. Jag gick då ned 13 kg under november och december (till 117 kg) och sedan blev jag gravid. därav en paus under tiden jag var gravid (december 2010- 5 september 2011) och under tiden jag ammat så mycket att jag inte fått hålla på med viktminskning (5 september 2011 - april 2012, jag började dock inte viktminska på riktigt förrän 7:e maj). Jag vill också tillägga att från jag blev gravid på 117 kg tills jag började viktminska nu igen så hade jag tappat 5 kilo (eg ytterligare lite, men jag la på mig det igen).
Så vi kan räkna min viktminskning på två sätt 1: 130 kg med en paus, eller 2: 112 kg. Jag vill dock såklart räkna från när jag var som störst och hade jag inte blivit gravid så hade jag fortsatt där jag var och hade alltså vägt betydligt mindre idag (om kanske till och med i mål). 
 
Mina mått är alltså som följer (och ignorera gärna min extremt snygga uppställning. Det går inte att använda tab i dokumentet och det gick inte att kopiera in fint från word heller)
 

Uppmätt          Vid 130 kg          Vid 96 kg          Total minskning

 

Midja (navel)      119 cm                91 cm               -28 cm

Buken                142 cm                115 cm              -27 cm

Under byst         105 cm                89 cm                -16 cm

Överarm             53 cm                  43 cm               -10 cm

Underarm           33 cm                 28 cm                -5 cm

Handled              19 cm                 16,5 cm             -2,5 cm

Hals                   40 cm                 34,5 cm              -5,5 cm

Lår                     94 cm                 74 cm                -20 cm

Vad                    55 cm                  45 cm               -10 cm

Vrist                   30 cm                  24 cm               -6 cm

Stuss                147 cm                 120 cm               -27 cm

 

tillkommande vid senare mätning

Uppmätt              Vid 117,8           Vid 96 kg           Total minskning sedan tillkommande

Mage över navel    111 cm                96 cm                 -15 cm

 

tillkommande vid senare mätning

Uppmätt             Vid 104,7            Vid 96 kg           Total minskning sedan tillkommande

Knä                      50 cm                  44 cm                 -6 cm

Armbåge               29,5 cm               28 cm                -1,5 cm

Ringfinger             6,5 cm                 6 cm                   -0,5 cm

Omkrets uppe        135 cm                126 cm               -9 cm

Omkr. under stuss  128 cm               116 cm                -12 cm

 

Total minskning sammanlagt över kroppen sedan 130 respektive 117 och 104 kg

 

201 cm

 


 

Det får bli Zumba

God förmiddag. Idag är himmelen perfekt för en powerwalk. Vet dock inte än om jag kommer ut för Marcus mår dåligt och har kräkts och han ville att både jag och Tomas skulle vara hemma. Men jag tänkte att det kunde vara ett bra tillfälle för mig att försöka hitta någon Zumba på internet för att prova på. Min syster Sandra har gått på det och säger att det är jätteroligt och jag har hört flera som säger att det är väldigt roligt. Jag har funderat på att börja på det förut men känt att jag kanske var för tung för att orka ställa mig där, eller våga stå där bland alla vältränade folk för den delen. Nu känner jag faktiskt helt annorlund. jag skulle absolut våga och jag tror också att jag skulle orka. Ja kanske inte ett helt pass (ingen aning, kanske skulle orka hela också) men i alla fall så pass mycket att det inte skulle behöva kännas pinsamt. Det är faktiskt inte ens säkert längre att jag skulle vara störst på plats. Det måste jag bara säga, på sidan om det jag egentligen pratar om, att det är en speciell känsla när jag inte längre är störst överallt.
Tillbaka till ämnet, zumba alltså, jag tar och kollar på nätet om jag kan hitta några övningar att testa på, så får vi se om jag har möjlighet att komma ut på promenad idag eller inte.
 
 
 
En liten fråga till er som läser, vill ni att jag ska skriva ned något som jag idag inte gör? Vilken mat jag ätit eller något annat till exempel. Om det är så, så maila eller kommentera gärna
 

Kalorier man inte tänker på!

Åh usch och blä! Jag insåg just hur extremt mycket kalorier det var i min middag. Vi skulle äta korv och pomfritt idag och då brukar jag och Tomas äta chorizo. Förut innan jag började banta så åt jag alltid en och en halv eftersom vi delade på ett paket och jag hade ju så klart pomfritt till också. Men idag kom det sig att Tomas ville ha olja på plåten och då sa jag att jag kunde göra egna pomfritt när jag kom hem (hade ett ärende). När jag väl kom hem så såg jag att det var en och lite mer än en halv korv kvar, som vanligt och då svarade jag i autorepons att jag inte skulle äta så mycket. Kort därefter bestämde jag mig för att inte bry mig om pomfritten och bara äta korv så då tänkte jag att jag lika gärna kunde äta det som fanns. Som lite lyx drack jag också ett glas apelsinjuice till maten (dricker annars alltid vatten). När jag ätit kollade jag för intresses skull på kaloriinnehållet. Blev mindre glad när jag räknade ut att bara korven och juicen ensamt har gett mig ca 555 kalorier. Tänk om jag hade haft pomfritt till också. Inte konstigt att det är lätt att bli tjock.
 
Mitt snask idag blir, som jag tror jag sa tidigare? vattenmelon. Det är bara ca 50 kalorier p. 100 gram vilket är jättebra. Jag hade också två chokladbitar. En belgisk chokladsnäcka (fast inte de där jättestora som finns utan som en chokladbit ur en ask) och en bit vanlig choklad från Marcus chokladrulle.
 
Trevlig lördagskväll
 
 
 

Back to normal

God lördag! Jag hoppas ni hade en bra dag igår. Vi hade en toppenmysig dag. Det blev god mat och lite sommarfika, precis som jag gissade. Men jag höll mig borta från godis och chips och sådant, för jag ville inte få onödiga kalorier i kroppen. Ingen uppgång på vågen heller trots en dag med lite mer ätande än vanligt, vilket känns bra. Men jag tror att det är viktigt att man förstår det också att enstaka dagar (då och då alltså, inte varannan dag) är ingen fara alls. Kroppen kommer inte att lägga på sig så fort man ser åt kalorier (eller fett, socker osv) om man gör det ibland. Det som inte är bra, som man ska undvika om man vill gå ned i vikt är att hamna i varjedagfällan. Det är då som kroppen lagrar på sig (eller om an svälter sig själv så klart men det skriver jag om vid ett annat tillfälle).
Idag är det back to normal vad gäller ätande och kalorier. Jag ser förbi att det är lördag och skippar godis eftersom jag åt lite snaskigt igår. Det känns bra och inte alls bittert. Jag fick frågan igår igen om jag har kämpat hårt för att tappa vikten. Det vore en lögn att säga att det aldrig varit jobbigt MEN det är däremot inte kämpigt (inte än i alla fall) för jag är så motiverad och taggad, det går bara så bra. Jag tror att anledningen till att det just går så bra och så lätt, är för att jag siktade den här gången. Så klart har jag "bestämt" mig många gånger förr. Men man kan bestämma sig halvhjärtat för att man booorde eller måste väl då. Men som jag sa tidigare, vill man inte egentligen så går deti princip inte, eller så går det men är väldigt jobbigt. Precis som när jag slutade röka en gång för alla 2007, då var det lätt, innan hade jag allid börjat igen efter ett par veckor eller dagar.
 
Sen måste jag så klart här understryka att jag absolut inte menar att de som kämpar och har det svårt med sin viktminskning inte är fokuserade eller vill för det är SJÄLVKLART att det finns de som vill, vill, vill, vill men som har det fruktansvärt jobbigt i alla fall. Nu syftar jag endast på hur det går om man vill eller inte egentligen vill (så jag inte gör någon ledsen eller arg). Är det någon som på något sett här inte känner att de kan förstå vad jag menar eller hur jag menar så kommentera gärna s ska jag förklara.
 
 

33 kilo minus på midsommarafton

Midsommarafton är här. En av de dagar på året som kan läggasd bland de där mysdagarna som sommaren bjuder på, enligt mig. Jag har naturligtvis haft tur när jag växt upp och det har ju tyvärr långt ifrån alla och jag hoppas att alla tänker sig för en extra gång idag innan de ser midsommar som ännu en chans att dricka sig full och låta barnen må dåligt över detta. I övrigt önskar jag så klart alla en underbar dag!!
 
Idag kommer min viktblogg inte innehålla något mer viktbaserat inlägg än detta där jag säger att jag blev glad då jag ställde mig på vågen idag och såg att jag gått ned ett kilo till. Nu väger jag alltså 97 kilo och kanlägga 33 kilo bakom mig, som aldrig är välkomna tillbaka igen. 2 kilo tills jag kommit halvvägs. Känns underbart och redan nu är jag väldigt nöjd med mig själv.
 
Kom ihåg det, att varje kilo du går ned av det du vill, oavsett om du behöver gå ned 5 kilo eller 50 kilo, var nöjd med dig själv!
 

Powerwalk

Precis hemkommen från en powerwalk i kvällssolen. Helt underbart. Lite bra musik i lurarna och tiden sprang iväg. Det ända som inte är bra är att jag överansträngt mig en del på sista tiden så jag börjar få ont i ett knä. Eller börjar och börjar, förhoppningsvis blir det inte mer än så, men för att vara på den säkra sidan blir det lite lugnare ett tag och mer överkroppsträning. Så hoppas jag vara up and running igen om några dagar
 
 
 
 

32 kilo minus och frestelser

Imorgon är det midsommar och som det kan vara ibland så kommer det bli frestelser. Jag tror att det är väldigt lätt att man har tanken inställd på att man ska klara av att "sköta sig" men sedan slutar det ofta med att man gräver i alla chipsskålar eller dricker läsk eller alkohol i alla fall. Kanske bör man bestämma sig innan för att om man ska unna sig något så kan det vara just den här dagen. För sitter man där och känner att man verkligen önskade att man också kunde få smaka lite på sommartårtan så kommer man tillslut sitta och känna att man avskyr att viktminska och det är inte så bra om det är något man vill och kanske bör fortsätta med. Det är ofta på sånna här ställen som folk väljer att "ge upp" och många av dem kommer tyvärr inte tillbaka till viktminskningen sedan igen. Någon som känner igen sig?
Jag kan säga så här att jag själv har ju gjort just detta. Som ni kanske minns från mitt första inlägg så skrev jag att jag började med viktklubb i november 2006. Jag gick då ned 12 hela kg och slutade jag -för det blev jul. på julen ville jag äta lussekatter, dricka must, njuta av julmat och julgodis. Kom jag igång sen igen? Nej.
 
Självklart så gäller inte det här alla. De finns de som troget sig själv med stolthet hoppar över tårtan och är nöjda med det, men jag tänker just nu på de som kanske haft de här tankarna och problemen förut. Om man känner för att tillfälligt "ge upp" så betyder inte det att man är inkompetent på viktminskning eller att man aldrig kommer kunna åstakomma det man vill. Det innebär att man är människa som tycker om det goda i livet. Det är inget fel med det. Felet är som ni vet när det goda blir för mycket. Annars skulle vi inte väga för mycket. Annars skulle jag aldrig någonsin ha ställt mig på vågen och mött 130 kilo. Aldrig. För hade någon frågat mig i gymnasiet eller kanske till och med då jag träffade Tomas, om jag någonsin skulle väga över 100 kilo, så skulle jag inte förstått vad de pratade om, vadå över 100, haha. men idag inser jag att det är så lätt, för lätt. Sen finns det ju såklart de som kan äta som de vill, vad de vill, när de vill, det säger jag inget om. Men många av oss klarar inte det.
 
Så imorgon tycker jag så här, för oss som viktminskar. Ät sill om du vill det, ät potatisen också om du känner för det. Ja, ta dig en bit tårta eller drick ett glas läsk. Ta några öl eller ett par glas vin om det är något du vill, som passar i sammanhanget. Kanske till och med några chips ur skålen, om du inte kan låta bli. Gör det och njut av det. Njut ordentligt och känn att det är underbart. Sen på lördag, viktminska som vanligt då. Och var nöjd över den mumsiga fredagen. Håll dig sen, tills nästa toppenbra anledning kommer
 

Mattips för lättare viktnedgång

Viktminskning och att äta ute kan vara känsligt ibland. Ute finns det diverse frestelser som sämre mat än det man skulle ätit hemma, läsk, fika glass och annat. Men jag är ändå nöjd med mig själv för ända sedan jag började viktminska så har jag ätit bra ute och inte fikat. Det är så lätt att luras till det om man är van vid det och jag har fikat mycket under några år. Men idag blev det knappt en halv talrik med kyckling och ris med currysås samt en Cola Zero. Barnen delade på en nachotalrik.
 
Natchotalrik får mig osökt in på något jag har lärt mig angående mat under min viktminskningsperiod, att det är ganska lätt att få feta alternativ att bli avsevärt lättare. Som till exempel då vi äter Tacos här hemma. Jag är glutenallergiker så jag kan inte välja de mjuka bröden som alternativ. Så jag väljer så klart alltid chipsen eller de hårda skalen. Men de är ganska feta och innehåller många kalorier, så som alternativ har jag nu börjat äta med sallad istället. Jag tar helt enkelt köttfärsen eller kycklingen och lägger i ett stort salladsblad. På med de grönsaker jag vill ha till, samt den röda Tacosås, för den innehåller inte så mycket kalorier. ibland lite ost och ibland utan (allt i lagom mängd) och sedan snurra runt bladet runt. Fräscht och lätt.
jag gör dessutom samma sak med hamburgare. istället för mitt glutenfria hamburgerbröd så tar jag salladsblad omkring. Gott och nyttigare.
 
 

Vad ska jag välja?

Kvällen närmar sig med stormsteg och jag erkänner att jag har lite småpanik över att jag inte kommit ut på powerwalk idag. Anledningen till det är för att tiden sprang ifrån mig och nu är det för sent för mig idag att löpa ut, eftersom barnen snart ska i säng och jag kan inte bara lämna allt ansvar till Tomas. Men det är inte kört för jag kan antingen ta en trappträning eller en Active här hemma. Det bestämmer jag för om en stund.
 
I övrigt en bra dag tycker jag. Har möjligtvis ätit för dåligt under dagen vilket inte är bra, men jag får jobba på att komma igång med mellanmålen som jag ska
 

Vilken träning blir det idag?

Idag är det vackert väder ute så idag funderar jag på att ta med barnen ut på promenad. Syskonvagnen jag har till Leo och Oliver är ganska tung, men det blir lite extra träning av det . Jag får i sånt fall helt enkelt bara gå så fort jag orkar. Har dock inte bestämt mig om det blir den träningen, Active, trappträning eller powerwalk senare. Igår blev det ingen träning så jag känner att jag behöver något idag.
 
Jag har märkt en sak värt att tänka på. äter jag för dåligt, för få kalorier så går jag inte ned i vikt lika bra som om jag äter lite mer. Med lite mer pratar jag ändå om lägre än vad man äter om man inte behöver viktminska. Jag är dålig på att komma ihåg att äta mellanmål, men det har jag alltid varit, även då jag inte viktminskade. Det är en sak jag måste lära mig att komma ihåg, så kroppen har nått att jobba med. Då går man ned bättre i vikt.
 
 
Nu har jag stått still i vikt i tre dagar igen. Stadigt på 98. Det är sånt som händer. Det tog mig till exempel 10 dagar att gå från 101 kg till 100. Det är vid sådana ställen som många ger upp sitt viktminskande. Man får vara bestämt så man orkar fortsätta ändå. Senast passade jag på att mäta mina mått för att se att det hänt saker trots att jag stod still i vikt. Men jag ska inte mäta nu för det har bara gått 8 dagar sedan jag mätte senast, så jag tror skillnaden är så liten att det inte är nått att bry sig om. Tänk på det också, mät inte för ofta så ni blir besvikna
 

32 kilo minus syns

Jag blev så himla glad härom dagen när jag och Tomas var ute med barnen i centrum för att handla lite mat. Så blev vi stoppade av en kille där som frågade mig "Är det bara jag eller har du gått ned massa i vikt?". Hur roligt är inte det?! Han hade ju ingen aning om att jag håller på med viktminskning, han är inte på min facebook eller så. Det var bara en belöning för mitt hårda slit. Tackar å ödmjukast
 

Motivation vid viktminskning

Jag tänkte nämna ordet motivation här. Motivation är ett av de viktigaste orden och den viktigaste känslan du kan ha, då du ska göra någon form av förändring i livet. Utan motivation är det i princip omöjligt att gå ned i vikt. Viktminskning kan liknas vid att sluta dricka eller röka tillexempel. Om man inte vill sluta röka så är det i princip omöjligt, på samma sätt är det när man ska gå ned i vikt. Utan motivation kommer man tillslut att hamna tillbaka i samma hjul man en gång varit. Det kan märkas efter ett kilo, efter tre kilo eller fjorton, som exempel. Det är därför de flesta jojobantar eller går ned massa i vikt, kanske till normalvikt till och med men sedan lägger på sig nästan allt och vissa till och med ännu mer, igen.

Mitt råd för dig som ska börja gå ned i vikt, oavsett om det gäller 8 kilo eller 58 kilo, är att först finna er motivation. Kanske en morot. Varför VILL du gå ned i vikt? Tänk på att viktminskningen ska vara för dig och inte för någon annan och det är alltid bäst om det inte känns som det finns någon press från något håll, utom möjligtvis ditt eget håll. Sen tror jag också stenhårt på att det är bättre att låta det ta tid så huden hänger med så bra den kan, så kroppen förstår vad som händer och så att din hjärna kan se vad som händer.
Ytterligare ett litet råd och det här kommer jag nämna igen. Om det är så att du mitt i viktminskningen har råkat snubbla över något onyttigt som du bara inte kan motstå, ät det då, utan dåligt samvet och sedan kör du på på en gång igen. Att känna känslan "nu har jag redan ätit en chokladbit idag så då kan jag lika gärna fortsätta äta" är sämre än att "tänka rätt" på en gång efter "okay jag åt en chokladbit förut idag, men jag ska ändå äta normal middag och inget snask på kvällen. Hej och hå.".
130 kg                                                  101 kg
(Jag nämner det igen att om 3 kg, då jag är på 95 kg (halvvägs), så ska jag ta nya ordentliga bilder så ni kan se hur jag ser ut nu jämfört med förut. Då kommer jag också lägga upp flera olika förebilder)

Äta som vanligt men gå ned i vikt

God förmiddag.

 

Det är många som har börjat fråga mig nu om hur jag gör för att gå ned i vikt, eftersom det syns ordentligt och eftersom det är ganska många kilon -även om det är en bit kvar.
Framför allt det här med maten får jag frågor om. Det är många som undrar om jag använder mig av någon form av metod, som LCHF eller pulverdieter. Om jag kanske går på viktväktarna eller använder mig av GI. Men svaret på allt det här är faktiskt nej. Jag äter precis allt jag vill och egentligen när jag vill också. Men för att säga hur det oftast är så äter jag vanlig mat , pasta, ris, potatis, kött, fisk osv. Använder ag sås till maten så äter jag bara väldigt lite och det har jag lärt mig att man behöver inte så mycket sås som man tror. Men jag brukar dock skippa feta färdiga bearnaiser oftare än jag äter lite av dem. Till frukost brukar jag äta Alpros vanlij-soyghurt. Det är för att jag tycker att den är god och den är lätt också. För det är det ända "sättet" jag gör på, att jag tänker på kalorier. Jag räknar inte kalorierna men kan tänka efter om vissa produkter innehåller väldigt mycket kalorier eller inte.
Till lunch blir det oftast keso till något. Exempelvis köttbullar, kanske en köttbit, champinjoner eller någonting liknande. Och till middag kan det bli vad som helst, till exempel korv och pomfritt, makaroner och sås, kött och potatis. Ja ni förstår.
Jag äter faktiskt också godis. Men det är bara en gång i veckan och det är i en absolut lagom mängd. Så inga fler halvkilos plockpåsar, chips och läsk. Mitt favoritgodis är ostbågar, men äter jag en påse så lägger jag oftast på mig massa extra vätska och det är onödigt, så det gör jag inte längre varje helg heller. Men vill jag så kan jag äta nått onyttigt i veckan också. Om någon fyller år till exempel, då kan jag ta en liten tårtbit. EN liten tårtbit.
Två tips har jag också angående ätandet. Det ena är att dricka vatten till maten för de som tycker att det är gott eller ok. Kanske blandat med citron eller så om man inte gillar vanligt vatten. Det är så lätt att dricka i sig massa kalorier och det är lätt att man tror att det man dricker är bra och nyttigt för att det är till exempel Juice eller mjölk. Självklart kan man dricka ett glas juice eller mjölk, det är ju både gott och nyttigt så, men det jag menar är att om man dricker kanske 3 glas till maten så har man genast fått i sig massa onödiga kalorier som man annars inte tänker på. Det andra är att när man ätit så man är mätt men inte väldigt mätt, så ta gärna ett par tuggummin för att bryta av maten. Då är det lättare att inte sitta kvar och ta massa så smakbitar extra.
Dags för frukost

 

130 - 98 kilo. Foton

Jag slängde i alla hast ihop ett par jämförelsebilder till här. De är 130 kg och 98 kg jag väger på dem. Men eftersom ingen höll kameran åt mig blev 98-bilderna lite halvfina sådär. Tror dock ändå skillnaden syns. Jag ska snart, som jag sa tidigare, ta nya ordentliga bilder så ni får lite bättre jämförelsebilder
 
 

Träning på begränsad tid

Söndagen börjar lida mot sitt slut. Vädret tillät inte powerwalk idag och jag hade tyvärr inte så mycket tid till det heller. Så jag körde annan träning idag. Jag körde ett träningspass med Wii active, på intensiv och nu på kvällen körde jag trappträning i trapphuset där vi bor. Det blev upp för båda trapporna 10 gånger, motsvarande 20 trappor. Jag gick också nedför 7 gånger. De sista 3 gångerna tog jag hissen ned för jag var så trött i musklerna att jag inte vågade riskera att falla. nu är det bara börja öka på trapporna för varje gång.

Eftersom jag sov så sent att jag missade frukosten (vilket observera, inte är bra då man viktminskar) så ska jag ta mig en skål yoghurt här på kvällen. I övrigt har jag ätit kyckling, ris och currysås till lunch, samt köttbullar, keso, sås och lingonsylt till middag. äpple till mellanmål och självklart massa vatten också. Ska dock se till at få i mig minst en liter vatten till innan jag går i säng sen.
 
 
Jag ska fixa bättre foton på mig också och om 3 kilo är det halvvägs, då gör jag en riktigt fotografering så ska ni få se lite skillnader från början tills nu/då

minus 32 kilo!

God förmiddag.
Idag blev jag väldigt glad när jag ställde mig på vågen och den visade 98 kilo. Fortsatt ned är alltid underbart. Jag kan knappt själv förstå att jag faktiskt har vägt 130 kilo. Det känns så far away -men ändå så nära. jag säger som jag sa till min väninna då jag kom på 99 i torsdags, ALDRIG MER 3 siffror på vågen!
Lite måttskillnader från början till slut är:
När jag vägde 127,7 mätte jag upp några mått till dessa centimetrar
  • Midja 119

  • buk 142

  • lår 94

  • under byst 105

  • överarm 53

  • underarm 33

  • handled 19

  • vad 55

  • vrist 30

  • hals 40

  • rumpa (och runt höfterna) 147

  • magen över naveln (mättes dock inte förrän vid 117,8 kg) 111

 

Jag måttade senast när jag vägde 101,2 kg och då såg det ut så här istället

  • Midja (över naveln) 95

  • buk 119

  • lår 77

  • under byst 90,5

  • överarm 44,5

  • underarm 28,5

  • handled 16,5

  • vad 45

  • vrist 24

  • hals 34,5

  • rumpa 123

  • magen över naveln 98

Om något har förändrats vad gäller centimetrar i nuläget vet jag inte men kommer inte mäta förrän i Juli igen, för det är lika bra att hålla sig till en gång i veckan.
Lunch, kött och keso
powerwalk
powerwalk
lunch champinjoner och keso
frukost yoghurt
lunch keso och kalkon
middag, potatis och falukorv
powerwalk
powerwalk
powerwalk är härligt när vädret är underbart
powerwalk
130 kg vs 101,8 kg
Jag hade ingen bra bild på mig för att jämföra nu och den högra bilden är för några kilon sedan. Men vid halvtid, dvs 95 kg ska jag ta nya bilder på mig och lägga upp.
Adressen till min vanliga blogg är http://skimra.blogg.se
och på facebook http://www.facebook.com/lindaskimra

Som det började

Här har ni mig. En Linda som gick från glad normal till ok rund, till stor, större och störst. I den här bloggen tänkte jag dela med mig av min viktresa, resan tillbaka till den personen jag känner mig som. Varför jag överhuvudtaget bloggar om det är eftersom jag själv har sökt efter någon annan som jag kan läsa om och samtidigt relatera till. Jag tänkte att kanske kan jag hjälpa någon annan. Eller kanske bara vara rolig att läsa om.

Jag är idag en 30 årig, gift, trebarnsmamma med musiken som dröm. Men jag stoppar mig själv konstant i allt jag vill göra eftersom jag i flera år haft den där obehagliga känslan av att folk inte skulle varken lyssna på mig eller egentligen bry sig vidare mycket om mig- på grund av min vikt.
Jag har aldrig varit någon slankis, men jag blev heller inte tjock förrän efter gymnasiet. Innan dess kunde jag snarare kallas kurvig.
Men när jag var yngre så höll jag igång på ett helt annat sätt än jag gör idag, eller i alla fall har gjort.
Jag började till exempel dansa redan som litet barn och när jag var 15 fick jag arbete på en dansstudio. Jag arbetade som danslärare och dansade intensiv dans 3 gånger i veckan på studion och i gymnasiet hade jag även danslektion 3 gånger i veckan i skolan. År 2000 tog jag studenten och en månad senare la jag min dans på hyllan. Jag arbetade förvisso fortfarande 2 dagar i veckan med dansen, men träningen i övrigt försvann helt. Jag blev helt innesittande med vänner och de två första arbetena jag efter studenten fick, som elevassistent och sedan personlig assistent, var inget man fick så mycket motion av.

De första överviktskilona smög sig på men snart rasslade det till och mitt stillasittande fastnade på kroppen. Jag gick från 70 kilo till 90 kilo på ett år. Sedan valde min kropp att stanna kvar där. Jag gick varken upp eller ned i dåläget (detta var mellan 2000-2001). 2003 så gick jag utan speciell anledning ned till 83 kilo. Fortfarande överviktig så klart men det hade ännu aldrig blivit fruktansvärt. Mina 83 kilon låg jag sedan på tills strax efter sommaren 2004. Varför vet jag inte riktigt men jag gick då upp till 92 kilon. Jag var dock fortfarande okay i kroppen. Absolut tjock, men inte så att folk kanske skulle höja på ögonbrynen.

Hösten 2004 så träffade jag Tomas. Vi blev blixtförälskade och flyttade ihop efter en månad, förlovade oss efter 2 och efter 4 månader var jag planerat gravid. Då jag skrev in mig hos barnmorskan vägde jag 98 kilo. Under graviditeten la jag bara på mig 7 kilon vilket inte är mycket alls, men det innebar att min vikt för första gången någonsin trampade över på 3-siffrigt. Jag var inte så orolig då eftersom jag trots allt var gravid, men en gång där-välkommen tillbaka. 105 kilo vägde jag då Marcus föddes och efter att han fötts gick jag ned 11 kilo och låg på 94 på en stund. Men där försvann också kontrollen på vikten helt och hållet.

Dåliga vanor puschade vikten ytterligare och eftersom jag redan varit över 100 så var det inte svårt att komma tillbaka. Ett år efter att Marcus fötts vägde jag hela 112 kilo och bestämde mig då för att det fick vara stopp. Jag hade aldrig tidigare varit så tjock och jag tänkte att endast 25 år gammal var det ett perfekt läge att gå ned i vikt en gång för alla (sedan jag gick upp efter gymnasiet).

Jag blev då medlem i viktklubb.se och det var väldigt lätt att gå ned i vikt genom att tänka på kalorier. Då 2006 så använde jag allting viktklubb erbjöd. Jag skrev i matdagboken, skrev in alla träningar och testade ett par av deras recept. På en månad tappade jag 12 kilo. Men där stannade jag upp. Då kom alla ursäkterna. Det var snart jul (december). När julen var över hade ursäkterna blivit för många och det tog flera månader, ända tills april, innan jag med stor suck och en känsla av motstånd med en suck öppnade upp kontot på viktklubb. Men jag gick ned tre kilo i alla fall. Fast sen slutade jag så klart -igen. Jag ökade förbi 112-115 innan kroppen slutade lägga på sig vikt. Jag gjorde inget för att banta heller i det här läget utan lät det vara.

Mars 2008 blev jag planerat gravid igen med vår andra son och jag skrevs in på 115 kilo. Den här graviditeten gick jag på +- noll och samma dag som jag födde vägde jag också 115 kg. Efter att jag fött Oliver så gick jag ned nästan 15 kilo. jag vägde 101-102 kilo en snabb sväng kring december 2008 (födde i november) men sedan gick det åter uppåt igen. Men det var av ren dumhet. Jag och en väninna med barn i samma ålder fikade i princip varje dag, ibland flera gånger om dagen. Jag pressade upp till 118 kilo men det var sista gången jag vägde mig, för jag själv hade ingen våg.

2009 på våren skulle jag testa gluten (för jag har varit allergisk sedan jag var ett år gammal och har ätit glutenfritt sedan dess) och till min stora lycka kunde jag fritt i 3 månader, stoppa i mig precis vad jag ville. Men det blev inget stopp i mig. Jag åt som besatt eftersom jag kände på mig att jag skulle få 100% allergi och därav aldrig kunna äta sånt igen. Så varje dag blev det saker som pizza, hamburgare med vanligt bröd, rostmackor, kexchoklad, twix, sockermunkar, åh dessa sockermunkar var det 4 för 20 på ICA och jag köpte mig 4 stycken varje dag. Föga förvånande att jag gick upp i vikt?

Jag ägde fortfarande ingen våg så jag höll inte koll på min vikt och jag hade dessutom fått väldigt mycket kläder av min väninna jag hade fikat så ivrig med, då hon börjat att banta och inte kunde ha dem längre. Eftersom hon var större än mig så var kläderna så pass rymliga att jag inte märkte på dem att jag gått upp. Jag kände det heller inte, märkligt nog (!) i kroppen. Jag kände mig som samma som innan. Däremot hade jag mer eller mindre bestämt mig för att försöka få göra en gastrick bypas. Jag hade två väninnor som gjort det och fått det varmt rekommenderat. Jag hade också en vännina som gjort den och tyckte jag skulle låta bli, men jag blev lite bländad av hur tjusigt min ena väninna tappat sin vikt. Jag fick en remiss skickad. Jag vägde då in hos husläkaren på 122 kilo.

Sen kom det sig en dag här hemma att jag började känna mig obekväm i kroppen. Tanken på en operation kändes obekväm och jag började tänka tillbaka på viktklubb och hur jag hade gått ned. Jag började fundera på vad som kan bli dåligt vid en operation och jag började tveka. Jag köpte en våg och chockades av att mötas 130 kilo. Där och då bestämde jag mig för att det var nog. Mitt sätt att leva skulle resultera i ännu tygre mig eller en operation -vilket jag här faktiskt inte längre ville.

Jag pratade med de på Danderyds viktmottagning, alltså inte kirurger om operation utan de som kanhjälpa till att få personer ned i vikt UTAN operation. Men kände att det inte var något för mig. Det var en bra idé och man kunde få mycket hjälp via dem, men jag ville försöka på egen hand. Så i November 2012 började jag simma upp till 4 gånhger i veckan, slutade äta godis och sånt på vardagar och försökte tänka lite på vad jag åt för mat. Jag gick ned till 117 kilo och jag och Tomas bestämde oss för att skaffa ett barn till. Jag var gravid 28 december 210, 14 dagar efter jag tagit ut spiralen. Jag vägde in hos barnmorskan på 118 kilo.

Under graviditeten med Leo var det neråt som gällde. Jag gjorde absolut inget alls för att tappa vikt men gjorde det ändå. jag kom starx till 115 kilo där kroppen stannade kvar. Jag hade en dipp under 3 veckor där jag mådde riktigt dåligt (graviditetsdepression. Försvann sedan och lider inte av något från det idag) och då tappade jag vikt till 111 kilo. Men det var mest vätska för så fort jag började må bra igen så gick vikten tillbaka till 115 och där stannade den och det var också det jag vägde dagen innan jag födde Leo.

När Leo väl kom ut så tappade jag så klart några kilon omgående men sedan under de närmsta 2 veckorna fortsatte vikten nedåt och jag hamnade nere på 105 kilo. Jag kände att det var underbart att vara där nere eftersom det var 13 kilo mindre än när jag blev gravid och lite "försprång" när jag kunde komma igång med viktminskningen igen efter amningen.
Men efter 7 månader så kände jag mig sådär konstigt obekväm i kroppen igen och ställde mig då på vågen och det hade naturligtvis som alltid ökat och nu mötte jag 112 kilo. Då kände jag att det var dags att komma igång igen, omgående. Jag hade ändå slutat helamma och Leo hade blivit så pass stor att det var okay, samt att magen fått en återhämtningstid sedan förlossningen. Det tog mig hela april och två veckor in  maj att komma igång och få en ordentlig rutin på det, men den 7e maj var dagen då det verkligen hände. Då såg jag på vågen och satte igång omedelbart.

Efter den dagen har jag varit konstant och jag har inte gett mig. Jag väger idag 99,0 kilo och har inte bara kommit under 100 kilo utan också nästan halvvägs av vad jag har som slutmål. I den här bloggen tänker jag som sagt dela med mig av resten av min resa mot 60 kilo. Hur jag gör, hur det går och allt annat ni är intresserade av att veta. Jag kommer så klart också att visa bilder på mig före och efter.

Så nu avslutar jag denna jättelånga förinformation och säger välkommen!
 

 
 

Välkommen till min nya blogg!

RSS 2.0