Åh vad det kliar i kroppen på mig nu när jag inte tränat något sedan i måndags igen. Jag som hade ordentliga träningsplaner för den här veckan. Jaja, det är bara att rulla med det. Jag orkade i alla fall ta trappen upp efter jag handlat och det är ju i alla fall alltid något. Kan till nästan 100% säga att det rör sig om en överansträngning och inte om en inflammation i alla fall och det är så himla skönt.

 

Imorgon hoppas jag att jag kan träna. Jag planerar att köpa mig en snickers eller något fredagsgott men vill inte göra det om jag inte gått ned i vikt sedan förra veckan, eller om det är så att jag inte kan träna så jag kan träna bort kalorierna innan jag sätter mig med kvällsmys. Jag har under två helger nu ätit godis utan att kunnat träna eller så och jag tycker alltid det känns så obehagligt eftersom jag vet att det stannar i kroppen och växer då. Samtidigt vet jag att det är Linda in viktmode som talar och att Linda in normal mode måste kunna äta lite godis utan att tänka på det som kalorier, utan bara som vanligt gott en kväll. Det kommer dock mer och mer och det känns skönt. När jag nått min slutmålvikt så kommer det nog vara i hamn under perioden jag ska försöka hålla vikten innan man börjar "resten av det normala livet" so to speak. Är det någon som känner igen sig i dessa tankar?

 

Den här veckan har gått fort och jag är mycket gladare nu än jag var förra veckan. Det märks att kroppen kommit igång lite igen -trots träningsstopp och det känns underbart. Jag tvistar fram och tillbaka i huvudet dock om jag ska  köra en invägning imorgon eller på måndag. Det var ju när jag kom på 59.9 och alltså nådde min första målvikt på 60,0 som jag bestämde mig för att köra "hålla viktenvägningarna" på fredagar för att förnya mig lite. Nu har jag ju planerna som ni vet, att gå ned till 55 och har därför satt upp det nya målet på viktklubb och allt. Då funderar jag på att ta tillbaka gamla hederliga måndagsvägningarna. Jag bestämmer mig imorgon bitti tror jag. Eventuellt kör jag en dubbel och anger både imorgon -då det är en vecka sedan senast men också på måndag, för att sedan följa på en vecka måndagen efter.

 

I övrigt har jag fortfarande ont i benen och även fast jag själv inte tror det är en inflammation, utan snarare en överansträngning eller så, så hjälper det tyvärr inte det faktum att det gör fruktansvärt ont då jag är ute för att lämna och hämta barn i skolan och på förskolan. Med anledning av detta har en extremt ovan jag fått ställa mig i hissen -när jag varit ensam. Något som känns väldigt underligt för mig att göra nu för tiden, men det är så klart bättre í längden eftersom jag inte tjänar något på att anstränga benen nu för den lilla extra motionen och i slutändan skjuta på möjligheten till riktig träning.

 

Det här är min sista vecka som sjukskriven också och nästa vecka är det åter till jobbet. Jag känner dock att det kanske är nåt mindre bra på gång där, då min syster som skulle vikarierat för mig fick höra att de inte skulle ta in fler säljare i Stockholm (som varit planerat) och jag vet att det omorganiserats en del när jag varit sjukskriven. Dessutom sa min chef att jag inte skulle komma till jobbet förrän på fredag. Kan det vara en risk för att de stänger ned säljavdelningen i stockholm kanske? Då kommer jag inte att ha nåt jobb. Vi får se om jag anar rätt, eller har fel

 

Jag hade så klart tänkt att jag skulle skriva och uppdatera er igår men det kom saker emellan hela tiden och det slutade med att jag hade gått i säng utan att skriva. Dock var jag helt säker på att jag skrivit om läkarbesöket (vilket jag senare upptäckte att jag gjort, men på facebook) så jag blev lite snopen nu på morgonen när jag öppnade bloggen och inget fanns där. Hur som haver så gick läkarbesöket bra. Hon rekommenderade mig en medicin mot illamåendet i samband med gallstensanfallen (vilka jag hoppas slippa i fortsättningen) så det var bra. Att jag mådde så illa och var gungig sa hon dock att hon inte riktigt trodde berodde på spasmofenet (kanske en del av det bara) för det var typiska biverkningar för just gallsten och gallstensanfall. Den 18 februari är det ultraljud så får vi se hur det ser ut.

Jag fick också en remiss skickad till plastikirurgen för benen. Hon sa att vi skulle kämpa för det så jag håller tummarna ordentligt där. Det var en liten bonus bara, för det var inte därför jag gick dit. 

I övrigt fick jag vätskedrivande då hon trodde det kunde vara extra vätska i kroppen som gjort att jag la på mig vikt utan anledning. Det är för mycket vikt på för kort tid för att det ska vara en riktig viktökning sa hon . Så bråkande tarmar och extra vätska. Hoppas detta hjälper då så jag kommer på banan igen. Sist men inte minst så ska jag idag ta prover för inflammation i kroppen så får vi se hur det ser ut med benen, om det är inflammation, överansträngning, träningsvärk kanske eller om det ser ut att vara nåt annat. Själv hoppas jag på en svårare träningsvärk för då blir det ju bra om ett par dagar här. Fram till dess är det i alla fall ordinerat vila.

 

Idag ska jag fortsätta ta det lugnt eftersom jag har ont. Jag måste lämna in min telefon på lagning eftersom det är fel på kameran (om den inte rättat till sig nu när jag gjort en återställning dvs) och sedan ska barnen hämtas tidigare från förskolan då de ska ha några möten och saker idag.

Det var extra roligt att gå och lämna dem idag kan jag säga, eftersom det blåser kallt och regnar. Jag var härligt blöt när jag kom hem. Jag hoppas att så mycket snö som möjligt smälter bort nu eftersom det ska bli kallare nästa vecka igen. Brr, nu vill ja ha vår. Jag är tacksam ändå för att det inte är -20 grader och ordentligt med snö, samt att det strax är februari. Tiden går och trots att det känns som två år bort just nu så är det snart sommar igen. Det längtar jag efter

 

 

 

Det var med en extrem möda som jag lämnade barnen på förskolan idag. Jag har så himla ont i benet att jag nästan inte kan lyfta det för att ta ett steg framåt. Jag har tid för att träffa läkare idag på eftermiddagen och då ska jag ta upp både gallan, benet och svullnaden och hoppas att de kan hjälpa mig ordentligt. Det är min sista vecka som sjukskriven också om det inte av någon anledning skulle bli förlängt, så det känns ju rätt angeläget att jag får ordning på hälsan nu så jag kan arbeta utan problem. Jag är tacksam för att det inte är värre, samtidigt tror jag aldrig jag råkat ut för så mycket med hälsan på samma gång som nu (extra vätska i buken som behövt tömmas, problem med svullnad i magen, problem med icke fungerande tarmar, gallsten och nu problemet -vad det nu är som hänt- i benen) Det är så trist också i och med att jag så smått lyckats komma igång med träningen, även om det inte på något sett var någon hård träning. Men det är bara att acceptera, för hälsan är ju ändå viktigast och arbetet kallar

 

Idag började jag min morgon med en powerwalk. Det var oerhört skönt att komma ut och det var lagom temperatur ute för att slippa varken frysa eller svettas. Det var dessutom länge sedan jag gick på just en walk så det var lite som ett kärt återseende. Det som däremot inte var roligt var att jag måste ha överansträngt min högra ljumske. Alternativt så klart kanske lyckats sträcka den eller liknande. Jag gick i en timme och 22 minuter och jag har fått mer och mer ont under dagen. Jag var också på promenad med mammas och pappas hund som är hos min syster (för hon löper och deras ena hane som inte är kastrerad fixar inte att ha henne i närheten då) vilket blev ytterligare en trevlig promenad -men också ytterligare mer ansträngt i ljumsken. Det sista jag var ute och gick var när jag hämtade barnen från förskolan och skolan men det kändes som om jag nästan fick ångra det bittert eftersom det innebär att jag är på när som orörlig nu. Jag försökte gå ned och veckohandla men blev tvungen att vända hem då jag glömt plånboken. Då fick Tomas ta över för jag kunde nästan inte ta mig upp för trappen till lägenheten. Känns underbart. Jag hade planerat ett crosstrainerpass nu på kvällen men det blir inte av nu då och det känns inte alls roligt eftersom jag precis kommit igång med träningen igen efter operationen.

 

Idag pratade jag länge i telefon med en väninna till mig som är sjuksköterska. Vi pratade om min mage, hur magen fungerar. Jag nämnde också att jag gått upp två kg i vikt. Hon sa att jag inte skulle tänka på det där eftersom det med största sannolikhet var problem med tarmarna bara och att det troligtvis kommer att ge sig. Jag hoppas hon har rätt.

 

Jag var nere och handlade lite mat och fredagsmys, jag skulle då också gå förbi systemet eftersom vi imorgon ska ha hem folk och senare på kvällen ska ut och sjunga karaoke. Det var lite lustigt för när jag skulle gå så tog jag Tomas plånbok då han hade kortet laddat och eftersom jag inte orkade föra över pengar till mitt konto så kändes det enklast. Hur som haver så fick jag inte handla på systemet eftersom jag inte hade ID med mig och därför fick jag stå där lite fnittrigt i kassan och säga att jag skulle gå hem och hämta det och så sa jag att jag tackade för det eftersom jag faktiskt är 31. Det gjorde min fredag -på ett trevligt sätt.

 

Nu har jag också precis avslutat 65 minuter i väldigt högt tempo på crosstrainern. Jag har troligtvis bränt bort ganska bra med kalorier. Nu dyker vi in i fredagsmyset med godis, chips och glass tills kinamiddagen säger att det inte finns plats att fylla på mer. Varför jag tränade innan? Ja varför inte

 

God förmiddag allihop. Nu är det dags för mig med veckans vägning. Man kan se den på två sätt, både som dålig eftersom det är plus, men också som en del av en naturlig sak som de flesta människor går igenom. Efter min dipp igår så tog jag en ordentlig funderare och kom fram till att jag känner mig fin, smal och nästan nöjd. Jag har inte gått upp i storlek eller något så det känns meningslöst att vara ledsen över detta. Man ska heller inte glömma att jag faktiskt är under min målvikt på 60 kg och jag sa förut -innan jag valde detta nya mål av först 57 och sedan 55 kilo, att det inte spelade mig någon roll hur mycket jag vägde, bara jag var under 60 (nu menar jag inte att det inte spelade någon roll så som om jag vägde 53 kg, utan som om jag vägde 58 ena veckan 59 andra, 58,3 ena dagen och 59,8 andra). På ett sätt tycker jag det är klokt att hålla fast vid detta medan jag går ned i vikt till mitt mål av 55 kilo. Jag är ärlig när jag säger att det inte spelar mig någon roll om det tar mig 3 veckor eller 3 månader och därför tänker jag från och med nu ta det med vikten som det kommer och inte se + som nederlag och - som jättevinst. Det blir helt enkelt som det blir, i den takt det blir. Jag tänker heller inte gå in i superbantarmode, det behövs inte för jag är normal nu. Ikväll till exempel så kommer jag äta lite godis. Imorgon ska jag, maken och vänner gå ut och sjunga karaoke och dricka lite vin. Det är okay. Vad jag väger nästa vecka det får vi helt enkelt se. Men etapp två i viktminskningen börjar nu och startar med första vägningen. Eventuellt ändrar jag vägning igen till måndagar sedan. Here goes

 

 

Jag fick faktiskt en jättedepp-dipp vid middagstid idag. Jag kände mig verkligen SÅ värdelös för att jag inte gått ned i vikt i veckan och jag vet att det är idiotiskt att bli ledsen över och jag tror inte jag normalt skulle blivit det heller. Men nu var det något som gjorde att jag verkligen kände mig så stor, så värdelös och som om hela magen skulle explodera för att den var stor. Sedan fick jag för första gången tampas med tanken på om jag skulle äta godis en vanlig dag eller inte. Den ena sidan av mig ville verkligen medan den andra var duktig nog att veta att det handlade om tröstätande och det ägnar jag mig inte åt längre (ja, jag kommer så klart -precis som alla någon gång säkert gör, äta en chokladbit någon gång för att jag är sur, ledsen, deppig eller nåt). Men med pepp från maken och min inre styrka så tog jag mig ur dippen. Jag köpte inget godis heller, utan istället gjorde jag något som jag saknat väldigt mycket och längtat efter -jag tränade!

 

Bra gick det med träningen också. Först bara lite uppvärming med knäböj med Oliver (13-14 kg) på axlarna, lite armar med Leo (10 kg) på varje arm och lite situps (men jag vågade inte fler än ca 30 eftersom det är första gången efter operationen). Jag gick sedan på crosstrainern. Vi såg på filmen Modig tillsammans hela familjen och jag körde tempo på crosstrainern hela filmen igenom. När jag steg av så hade jag kört i en timme och 35 minuter. Åh vad nöjd jag är. Nu ska det bli ändring. Nu ska jag träna igen!

 

115 kg

 

 

 

Efter noga övervägande har jag nu bestämt mig för att imorgon reset inställningen för "hålla" nollan och istället gå in i viktminskning igen. Jag är dels inte nöjd med att jag stått still i vikt efter helgen, eftersom det innebär då både att jag stått helt still i vikt under veckan, men också att jag faktiskt ligger på 2 hela plus sedan förra fredan -har aldrig hänt tidigare under hela viktminskningen. Okay, det är ingen panik för jag är fortfarande under 60 kilo (idag 59,9) men det är ändå konstigt eftersom jag ätit precis på samma sätt som jag gjort under viktminskningen. Jag har alltså inte ätit mer, ätit onyttigt, ätit konstig mat eller ätit godis, druckit läsk, fikat eller något annat som jag normalt inte gör. Den ända skillnaden nu från då är min medicin jag tar för magen -samt att jag är väldigt svullen om magen utan att riktigt veta varför (men å andra sidan är jag fortfarande relativt nyopererad, samt att jag nu har besvären med gallsten så det är ju inte helt konstigt heller).Det ända jag kan tänka mig är att kroppen kanske jobbar med återställningar och platåar eventuellt och att det är därför jag står still i vikt. Vad det än beror på så vill jag inte och tänker jag inte bekymra mig över det, det blir som det blir imorgon på vägningen.

 

Vad jag dock tänker göra imorgon som sagt är att efter jag skrivit in min vikt så kör jag på en etapp till i viktminskningen och sätter ett nytt mål på 55 kilo. Förut har jag funderat på det, nu har jag bestämt mig. Utifrån min vikt idag så är det fem kilo jag ska gå ned, sedan kan det bli mer eller mindre imorgon om jag går upp eller ned något (jag hoppas då så klart snarare på ned än upp så klart). Skillnaden nu från tidigare under viktminskningen kommer vara att jag inte kommer känna att jag har "brottom" att ta mig ned i vikt. Så länge jag väger under 60, vilket var min ursprångsmålvikt så är det okay och då gör det inte mig något om det tar 3 månader att tappa fem kilo eller om det tar en månad, bara det går ned. Det finns ju som sagt en risk också att det kommer ta sin tid -dels eftersom jag är nu är normalviktig mer eller mindre (om vi räknar minus hud) men dels också för att jag som sagt skulle kunna hamna på en platå här. 

 

Jag ska också börja komma igång med träning nu efter operation och allt och hoppas att det ska fungera bra. Ni kommer att få ta del av min viktminskning och träning precis som vanligt.

 

Jag funderar på det här med träning -för plastikirurgen sa ju att det var grönt ljus för mig att börja träna, men jag har ju fortfarande problem med magen. Den är till exempel fortfarande svullen, även om den inte är stor som en boll som den var tidigare. Jag är lite fundersam över svullnaden men samtidigt tacksam för att det är mindre än det varit och samtidigt VÄLDIGT tacksam över att magen över huvud taget ser ut som den gör. Den kunde ju faktiskt haft all hud kvar, eller varit fylld med fett som innan jag började gå ned i vikt. Så jag hänger inte läpp över det utan håller snarare ut -för snart blir det förhoppningsvis bättre.

 

Något annat jag också är väldigt tacksam över är att jag sluppit (och förhoppningsvis kommer fortsätta slippa) att få fler gallstensanfall. Jag har känt av den, men inte fått anfall och det känns som huvudsaken. Jag ser också med glädje fram emot våren. Visst den känns långt bort just nu när man ser ut genom fönstret och möts av dis, kyla och snö -men innan vi vet ordet av så kommer den att vara här och man kan förhoppningsvis få soliga härliga dagar som lättar upp sinnet och ger mer ork till oss alla som kämpar med vår vikt på ett eller annat sätt. Som ni vet har jag nått min målvikt på 60 kilo, men är ännu inte klar (och speciellt inte nu eftersom jag fortfarande inte tappat tillbaka de två kilona jag gick + i helgen) MEN jag är så extremt tacksam över all vikt jag tappat! Det är så man måste tänka, att man är så otroligt tacksam för alla de överflödskilon man tappat -inte se på vad man har kvar att tappa, för det kommer, förr eller senare

 

Oj vad den här dagen har gått förbi fort, det är nästan så jag inte kan förstå att det redan är kväll. Leo har fått mer feber nu igen och Marcus är fortfarande riktigt dålig. Det är en långdragen influensa de fått. Jag mår fortfarande bra -peppar peppar och Oliver börjar närma sig frisk nu, men även Tomas kom hem idag och såg helt deckad ut. Min man är inte hemma från jobbet om det inte är absolut akut så när han frivilligt tänker vara hemma imorgon så mår han kass på  riktigt. Jag hoppas som sagt att jag ska klara mig.

 

Den här veckan känner jag mig för första gången sedan jag började viktminska -stressad över min vikt. I helgen så åt vi gottigt som vi brukar, med undantaget från tidigare helger att jag unnade mig spairribbs också -utöver godiset vi åt på helgen. Kontentan är att jag sparade +2 kg vikt. Det är inget konstigt och något jag brukar göra efter jag ätit godis. Mellan 1-2 kg brukar jag ha när veckan börjar, men eftersom det är extra vätska från det onyttiga så brukar det försvinna på bara ett par dagar och sedan bränner kroppen befintligt fett istället (se mina veckovägningar). Men den här veckan så har den stått stadigt på 2+ sedan i lördags. Det är lite stressande faktiskt. Men samtidigt nyttigt skulle jag säga. Det är ju något att hantera också. Frågan är ju nu och det är lite spännande att se hur det blir -om kroppen kommer bränna av de 2+ (59,7 väger jag idag) tills på fredag och landa som förra veckan (på 57,5) eller om den kommer ligga kvar på + kanske? Jag känner mig tveksam till att jag lyckas bränna något extra i alla fall, men vi får väl se. Stressen tror jag enbart jag känner just för att jag tidigare aldrig gett er ett större plus. Jag tror endast det var plus EN gång tidigare och då var det 200 eller 300 g. Nu kanske det blir 1 kg. Samtidigt så är jag under målvikt så det är ju inget att oroa sig för alls. Ska som sagt bli spännande att se hur min kropp hanterar detta. och kanske även spännande för er att se hur det blir?

 

Idag har jag haft ordentliga känningar av min gallsten/mina gallbesvär. Jag tog en voltaren mot smärtan men kände samtidigt att det småkrampade lite, så jag har varit orolig för att det ska bli ett anfall av det. Än så länge har det dock gått bra, så jag hoppas det inte blir mer än känningar -är rädd att det ska komma senare ikväll.

 

I övrigt så kan jag berätta, med en mycket stor suck att min mage är svullen och öm fortfarande. Den är inte lika stor och uppblåst som senast, utan nu är svullnaden annorlunda. Den sitter längre ned nu, mellan där ärret sitter och naveln. Där är det bulligt, hårt och ömt. Jag erkänner att jag blev något oroad över detta nu på morgonen för jag har varit konstig under helgen ja, men det har blivit värre snarare än bättre och efter jag legat och sovit en hel natt så brukar magen vara relativt liten på morgonen -även om den oftast svullnar sedan på förmiddagen igen, men idag på morgonen var det ingen skillnad på magen från hur den svullnade igår. Läkaren jag träffade i fredags trodde ju detta berodde på tarmarna och jag fick medel som ska få dem att fungera. Nu fungerar de bra, men magen är ändå underlig. Det känns inte som om detta har med gallstenen att göra heller, då svullnaden är så långt ned. Men ja, jag är ju å andra sidan ingen läkare så jag vet inte.

 

Slutsatsen är att jag just nu faktiskt inte mår så himla bra. Dels på grund av svullnad och ömmhet i magen och dels på grund av smärtan i magen från gallan. Men, jag är samtidigt oerhört tacksam över att det "bara" är det och inget annat. Det kunde ju ha varit värre om man säger

 

 

Jag har funderingar igen, på min relation med vågen. Jag har ju lagt upp mina veckovägningar varje vecka sedan i början då jag startade den här bloggen. Nu håller jag ju fortfarande på att minska som ni vet -trots att min första målvikt var 60,0 kg. När jag väl kom dit så var jag förvisso väldigt lycklig över att ha klarat min målvikt och minus 70 kilo men kände i kroppen att det inte riktigt var klart än. Jag kommer att stanna mellan 55-57 kilo, så jag är nästan i mål som ni vet. Efter 55 tror jag inte jag kan gå ned mer heller för jag har ju hud som väger, det får inte glömmas bort. Den kanske väger 3-4 kilo ändå. Men stannar jag på 55 så har jag to spair, innan det blir för mycket.

 

Hur som haver så funderar jag på relationen till vågen för jag vill inte hänga upp mig på en siffra. Det viktigaste är känslan i kroppen, hur jag tycker kläder sitter och hur jag känner mig när jag ser mig i spegeln, både med och utan kläder. Hur jag ska göra sedan har jag inte bestämt mig för, men det känns på ett sätt som om jag vill fortsätta med en vägning i veckan, samtidigt som det då känns som att det just blir risken att jag hänger upp mig på om det står 55 eller 58 kilo på vågen. Skulle jag lägga bort vågen, leva som vanligt men utan att väga mig och sedan kolla vikten en gång i månaden så kanske jag hittar en mer fair vikt som passar mig. Om det är 55 kilo, 54 kilo eller 59 kilo kanske inte spelar så stor roll i slutändan.

 

Samtidigt känns det oerhört obehagligt för tänk om jag ställer mig på vågen efter en månad, upptäcker att jag gått från 55-säg 59 kilo och då tycker att jag har "gått upp i vikt" och känner mig ledsen över det (fast jag dagarna innan var nöjd och glad då jag inte hade koll). Förstår ni min tanke där? Det är svårare än man tror när man kommer ned så här på slutet. Det är mycket enklare att viktminska (enligt min mening) än att veta hur man ska stanna till och sedan vara bekväm. Jag tror inte det kommer vara ett problem för mig att se till att vikten håller sig på säg 55, men innebär det att jag jämt kommer väga mig för att jag är rädd att gå upp i vikt så blir det ju en grej och så vill jag ju inte leva. Ha koll, absolut, men jag strävar ju efter att min förändring av livsstilen ska vara nog för att jag ska hålla vikten och att det som sagt ska innebära att jag inte behöver tänka. Sedan vet jag att jag ibland kommer väga 55 och ibland 56 kilo, för alla människor pendlar ca 2 kg upp och ned (som alltså inte innbär att man går upp i vikt av för mycket godis och att byxorna inte längre passar). Jag ska fundera vidare här medan jag tar mig ned de sista 3 kilona och se hur jag gör.

 

 

 

 

I fredags kväll så satte vi oss och såg en film och vi åt lite godis som vi brukar, så när de första magsmärtorna kom så tänkte jag bara att det måste bero på att jag antingen var väldigt mätt, eller för att magen är så ovan med fet mat och godis. Jag hade ätit spairribbs på dagen. Det innehåller hemskt mycket kalorier och är inget jag normalt äter ens en gång i månaden. Men eftersom det är så gott så kände jag att det var dags för mig att unna mig det. Jag hade ont och det sög i magen ordentligt under sista halvtimmen av filmen men sedan var det som om det exploderade i magen och det gjorde bara så fruktansvärt ont. Jag kunde inte riktigt säga vad det kändes som om det var för smärta medan jag låg och vred och vände mig, det ända jag kunde säga med säkerhet var att det gjorde ont både i magsäcken och strålade ut lite åt sidan. Men jag vred och vände på mig och hade sådana kramper -vilket också gjorde lite ont i musklerna, att det tillslut kändes som om hela magen gjorde ont. Det höll på så ganska länge men Tomas la sig bredvid mig och höll om och klappade på mig, som om jag varit ett barn och tillslut så lyckades jag somna. Jag vaknade då och då under natten och hade ont, men det var ändå okay.

 

Igår när jag vaknade så var jag öm och svullen i magen. Dessutom var jag riktigt rapig och tänkte att det kanske varit smärta från gaser (hur trevligt det nu låter) som jag hade haft. Jag tog en promenad i kylan för att besöka secondhandbutiken vi har här, för att se om jag skulle hitta något, men eftersom magen smärtade i vågor (vilket jag fortfarande trodde var gaser) så gav jag strax upp och gick hem igen.

Hemma så blev smärtan mycket bättre. Magen ömmade fortfarande lite men svullnaden hade lagt sig något och jag hade rapat stup i kvarten hela förmiddagen så jag tänkte att det nog var på väg att gå över. Hemma städade jag av lite och sedan gick jag ned en snabb tur till centrum för att gå in på skoaffären och se på deras rea. Självklart blev jag förälskad i en ny sko som jag känner att jag måste ha

 

Sedan passade jag på att se på Lindex innan jag skulle handla middag, eftersom de har halva priset på reapriset. Men jag hittade ändå ingenting som jag ville ha och började därför gå till Ica. Klockan var ca 16 och jag kände ett ordentligt sug i magen som började byggas upp. Jag förknippade dock inte det här med gårdagen utan bara med hunger, när magen är tom. Jag mötte min lillasyster av en slump som också precis skulle in och handla och jag berättade att jag var våldsamt hungrig. Det blev soppa för att det skulle gå så snabbt som möjligt och jag hastade hem.

Maten hjälpte dock inte alls (vilket inte är så konstigt eftersom det inte berodde på hunger) och jag sa till Tomas att jag istället skulle hoppa in i duschen, eftersom värme brukar hjälpa då jag har ont i magen. Det hjälpte dock inte heller och plötsligt kom den där explosionen igen. Den här gången var det dock 17 resor värre än det varit på fredagskvällen.

 

Jag skrek och stönade igenom smärtan, vred och vände mig. Kunde inte stå, ligga sitta eller gå. Tomas sa att jag borde ringa sjukvårdsrådgivningen så det gjorde jag. De kopplade mig till akuten på danderyd då de tyckte det lät ganska illa och på danderyds akut så bad hon mig kategoriera smärtan från 0-10. Jag sa 10 och hon sa att jag skulle in genast.

Eftersom alla våra tre söner har influensan så ringde jag i panik till min mamma som kom och hämtade mig. Innan hon kom så hade Tomas ett fullt schå med att få på mig kläder (jag var ju naken eftersom jag duschade precis innan) eftersom jag inte kunde vara stilla och eftersom jag vred och vände på mig i plågor. Tillslut gjorde det så ont så jag kräktes. Efter det så lugnade det sig tillfälligt tack och lov och jag fick på mig kläder av Tomas och sedan gick jag som en krok ut i bilen. I bilen kom intensiteten tillbaka ordentligt och jag satt och andades som om jag varit gravid.

 

Jag blev mottagen ganska fort när jag väl var inne. Jag kanske fick vänta 15 minuter allt som allt och sedan tog de hand om mig. De var väldigt måna om hur jag mådde och tog prover på mig. Läkaren kom in och klämde på magen och berättade att det troligtvis var GALLSTENSANFALL jag hade fått. Tydligen är det väldigt vanligt efter en stor viktminskning och speciellt om det gått fort också (de hade ju tagit all info innan så de visste att jag gått ned 73 kg). Så med andra ord var det ingenting konstigt och allvarligt men läkaren berkräftade att stensmärta är en av de västa smärtorna man kan ha. Tack och lov flyttade nog stenen på sig och smärtan gav med sig -inte helt, men så pas smycket att jag kunde slippa våndas i plågor.

 

Jag fick två smärtstillande tablettsorter med mig hem och de skickade ut recept som jag ska hämta. Jag kommer också bli kallad på ultraljud så de kan kolla om det måste opereras eller om de tror att stenarna själva kan passera.

 

Så nu vet ni det, att när ni tappar vikten så kan det hända att ni får ett gallstensanfall. Det känns som om man vill krypa ur skinnet. Man vill bara svimma, kräkas, skrika, gråta och önska man var någon annan. Man klarar inte att vara stilla, det gör ont hur man än ligger, står, går, andas eller rör sig. Det känns som om man ska få en hjärtattack, som om man inte kan andas, som om man håller på att sprängas. Fruktansvärt är ett litet ord för att beskriva smärtan (säger jag som fött tre barn på naturlig väg, varav en utan bedövning). Men var inte rädda att det är något allvarligt, kontakta bara sjukhuset så de får kolla om ni har gallsten eftersom de kan behöva opereras. Mamma sa att hon hade gallstenar i två år, där smärtan kom och gick så som jag beskrivit ovan. Sedan gick hon till sjukhuset och opererades. Onödigt att behöva ha ont så länge om man inte måste. Nu trodde hon också att det var gaser eller kollik, som jag trodde i fredags, så det var ju därför hon inte gick, men jag tänker att jag säger till så kanske ni slipper få så himla ont. Man kan ju gå efter första tillfället, eller under första tillfället för den delen, så kanske man slipper att det återkommer.

 

 

 

Efter att ha varit svullen om magen i flera dagar, då det gjort ont och varit spänt, så åkte jag som nämnt till plastikkirurgen igår. Hon tittade på magen och bedömde att operationen gått väldigt väl och att magen var väldigt fin och läker väldigt fint. Den var svullen absolut -men hon sa att det inte är efter operationen, utan sa att det kommer innifrån. Därför sa hon att jag skulle träffa en läkare idag, vilket jag gjorde. Hon sa att det mest troligtvis är tarmarna som bråkar lite extra med mig efter operationen och skrev ut medicin till mig. Hon sa att medan medicinen verkar så behöver jag ta det lugnt så magen inte svullnar upp så mycket. 

 

 

 

 

Nu är det dags att ge er veckans vikt igen. Som ni kanske minns från förra veckan när ni fick den både på måndagen och fredagen -så meddelade jag att jag ett tag framöver kommer att ge er vikten på fredagar istället. Lite förnyelse för mig och något som känns bra. Here goes

 

Imorgon ska jag försöka sätta mig och svara på kommentarer och skriva ett mer riktigt inlägg, men just nu så ligger jag halvt utslagen i soffan. Jag trodde jag var frisk nu men börjar bli förkyld med huvud och halsont, det är dock inte det stora problemet -utan magen. Den här svullnat upp nu igen och jag har ont. Det är dock en skillnad nu från senast och det är att det inte känns som vätska, utan mer som om det är musklerna som svullnat.  Så just nu ligger jag som sagt ned och försöker vila så mycket jag kan igen.

 

Jag pratade med kliniken idag igen och hon så att det är ingen komplikation så utan något som kan hända. Då kan man behöva vila lite exta. Jag ska in till kliniken imorgon så ska de kolla magen och så får vilse vad de säger. Med anledning av detta så har jag inte suttit vid datorn idag utan mest legat, utom under en timme när jag satt och pratade med en väninna.

 

På fredag ska jag ställa mig på vågen igen. Det ska bli spännande att se om jag hållit vikten nu när jag försökt att inte tänka på viktminskning under en vecka

 

 

Radiosilence är över. Jag ber om ursäkt att det varit blankt i min blogg i ett par dagar men jag har varit sjuk och har ärligt talat inte orkat. Nu är jag tack och lov up and kicking igen och ni ska få inlägg som vanligt.

 

Jag har lite funderingar kring min träning -eller kommande träning. Jag har ju sagt att jag planerat att börja på gym som ni kanske minns? Men jag har funderat vidare här och tänkt att jag skall göra ett experiment med kroppen. Jag har ju hela tiden sagt att jag gått ned i vikt genom mitt ändrade ätande och träning som man kan göra hemma (förutom dansgympan, men den gjorde jag mer för att göra något roligt och socialt, samt nyttigt, med min syster). Anledningen till att jag gjort det så, som ni kanske minns, är ju dels för att jag velat poängtera att man kan gå ned i vikt utan att det behöver ta massa tid från familjen eller livet -med att gå iväg, men också för att det är många som säger att de inte känner att de har råd att gå på gymmet och därför inte tror de kan och således aldrig kommer igång.

 

Min tänke är nu då att jag under några månader nog skall prova att träna hemma. Med hjälp av appar och annat jag kan komma på. Så får vi se vad det gör för skillnad för mig kropp i hur jag håller vikt, men också om den kan bli något tonad av detta. Vad tror ni om det?

 

 

 

 

Text och musik: Tomas och Linda Wallin

Sång: Linda Wallin

Producerad av: Tomas Wallin

 

http://www.myspace.com/music/player?song=http%3A%2F%2Fwww.myspace.com%2F573455784%2Fmusic%2Fsongs%2Firessisteble-mp3-91252309

Jag har bestämt mig för att prova på veckans vikt på fredagar och detta blir då den första. Den kommer lite tätt inpå senaste vägningen i måndags -men det är okay. Innan jag lägger upp nedan vill jag bara påpeka att jag tappat en del sedan i måndags, men att det mest sannolikt beror på att jag hade mens då och var lite extra svullen och att det fortfarande finns vätska som ökar och minskar i buken. Så resultatet är kanske inte riktigt så högt som det verkar på siffrorna. Åter då, den här veckan är "veckans minus/plus" sedan i måndags och på fredag nästa vecka så stämmer det med en hel veckas skillnad. Here goes

 

Jag funderar lite på det här med vägning, som jag sa i ett tidigare inlägg och för att gå tillbaka i tankarna till föregåden inlägg då jag sa att jag nog vill gå ned två kilon till (utan stress).

Eftersom jag slutat att viktminska aktivt och börjat plana så kan det ju hända att det går långsammare att se en viktförändring -men det kan lika gärna fortsätta ned i samma takt som det gjort, tills bromsen dras åt hela vägen (under planingsperioden).Jag har därför tänkt att jag ska fortsätta att väga mig som tidigare och lägga upp min vikt varje vecka -precis som jag gjort under hela viktminskningen. Sen tänker jag att det nog kan vara intressant att göra det för att följa hur jag också håller vikten när kroppen stabiliserat sig. Eller vad tycker ni? Är det intressant för er med veckovägning även om den ligger och dippar fram och tillbaka på ett kilo -för att ni ska kunna följa planing och vikthållningen?

 

I övrigt funderar jag på att byta dag på invägningen från måndagar till fredagar. Dels för att göra en förändring nu när jag kommit till det mål jag hade från början, men också för att det känns som en rolig dag att lägga det på. Vad säger ni om det?

 

Jag har funderat nu sedan i måndags, på mitt viktstopp. Jag har ju nått mitt önskade mål, men betyder det att jag är klar och inte vill eller ska gå ned mer i vikt nu? Jag börjar förvisso känna mig nöjd och det är det ända som spelar roll -men jag skulle nog ändå, efter noga övervägande, faktiskt vilja gå ned ett par kilon till. Jag känner att det vore rätt för mig att väga någonstans mellan 55-57 kilon. Helt beroende på hur jag ser ut skall tilläggas. Jag vill absolut inte se osund ut eller för smal och jag är medveten om att jag har hud som väger lite och att jag kanske är i alla fall 2 kilon lättare om man tar bort den. Men även om jag så skulle väga 53 kilon (utan extrahud) så är jag kort och liten i mig själv och det ligger fortfarande väl inom ramarna för normalviktig och inte nere och dippar på kanten till underviktig (ett viktexempel). Sedan vet jag så klart att BMI bara är ett ungefärligt mått som man inte kan lita helt på, men det är i alla fall en fingervisning.

 

Anledningen till att jag vill tappa lite till (och mitt huvud har fastnat på ca 57 kilo) är eftersom jag hellre ligger i min naturliga loop av pendlarkilon (de där ca 2 kilona som folk pendlar upp och ned -beroende på vad man ätit och vätska osv) mellan 57-59 (ca) än 60-62. Jag vill helst inte komma över 60. Men det här är ju bara som jag tänker nu -det kan ju ändras efter vägen och så stannar jag på 59,0 också. Det beror som sagt helt på hur jag ser ut i kroppen, mår och känner mig. Jag har ju också -som de flesta vet, tänkt börja träna nu. Träning ger muskler och muskler väger mycket. Hellre muskelvikt än att jag väger för att jag skulle lägga på mig av någon anledning. 

 

Men jag känner mig stressfri angående detta i alla fall och det är en skön känsla. OM jag nu väljer att gå ned mer i vikt (eller om kroppen väljer det själv under planingen/hålla nollan, innan den stabiliserar sig -för det är faktiskt också möjligt) så känner jag inte att jag har brottom med det. Jag är inte ute efter att fortsätta VIKTMINSKA och det tror jag är viktigt att tillägga. Det betyder att jag inte bryr mig ett spår om jag går ned två kilon på 4 månader. Eller om jag väger 59,0 på mådag och veckan efter väger 59,8 heller för den delen. Så mitt aktiva "bantande" är över. Går jag ned mer så kan det gärna få bero på kommande träning, som att jag tappar det själv.

 

 

Jag kommer fortfarande tänka på vad jag äter yes -för jag har inte av intresse att ändra mat och börja äta massa onyttiga saker nu, men det är ur hälsosynpunkt. Öka maten ja. Lägga till ett par mellanmål extra ja. Allt inom ramarna av vad som är en normal kalorimängdnivå för mig nu. Enligt viktklubb så skulle jag äta 1300 kalorier när jag ville gå ned i vikt. För att hålla nollan rekommenderar de mig nu under 3 månader att äta 1788 istället.

Jag har inte räknat kalorierna under viktminskningen och troligtvis kommer jag inte göra det nu heller. Så om jag ena dagen får i mig 1455 och andra får i mig 1986 -det kommer jag nog inte ha en aning om, men det är bra att veta vad rekommendationen är tycker jag.

Sedan kommer jag att fortsätta föra in min vikt på vk -för jag tycker som sagt att sidan är ett bra stöd i ryggen -som jag tyckt under hela minskningen, även om jag gjort jobbet själv på egen hand.

 

Nu tänkte jag att det var dags att lägga upp månadens mått igen. Jag har tidigare tagit mina mått runt den 25:e varje månad men eftersom jag var nyopererad och svullen så var det ingen större idé nu. Jag tog därför mina mått i måndags (7:e) och tänkte att jag i fortsättningen ska försöka ta dem runt den 10:e.

Tänk nu på att det blir lite fel i jämförelsen med senatse måtten -på magmåtten. Midja, buk och över naveln är ju nämligen alla påverkade av bukplastiken. Men eftersom det kan vara intressant att veta hur mycket som försvann och hur stor skillnaden blev på just centimetrar så har jag tagit med dem ändå så klart. Totala minus i måtten för månaden stämmer alltså inte riktigt eftersom det är så många centimetrar som försvann i plastiken. Så nästa månad så kan få en korrekt jämförelse igen. Övriga mått är så klart från senaste till nu och helt på egen hand.

En förklaring också på vad jag menar med övre och nedre omkrets nedan

 

Nu har jag fått in bra frågor -men för säkerhetsskull så håller jag det öppet att ställa frågor till mig en stund till. Det spelar ingen roll vilket inlägg frågorna kommer i eller om ni inte vet ifall någon annan ställt frågan tidigare under resans gång. Fråga så ska jag svara så gott jag kan. Det går bra att fråga anonymt.

 

Idag har jag funderat lite på mat och hur man hittar en bra balans för att sluta gå ned i vikt men inte heller gå upp. Jag har ju tagit reda på hur man bör gå tillväga i planingen och har redan startat med det sedan en månad ungefär. Man ska sakta lägga till mat, så frukosten som tidigare kanske var en skål yoghurt -blir yoghurt och en smörgås. Eller så tar man till exempel ett extra mellanmål -en banan eller så, under dagen. Jag tror jag äter mer än så extra nu och har sakta börjat plana tycker jag. Samtidigt tycker jag det är svårt eftersom magsäcken blivit mindre och jag blir mätt på mindre. Därför känns det ibland lite som om man äter bara för ätandets skull och det är ju ett beteende jag laggt mig av med under viktminskningen. större portioner kan jag inte äta i alla fall -för då skulle jag spricka. Kanske ett extra mål till. Det skulle ju inte vara helt otrevligt med en extra smörgås på förmiddagen.

 

Så har jag landat lite hemma efter att ha lämnat barnen i skolan och på dagis -för första gången i år. Det var inte helt lätt kan jag säga. Det är eftersom jag är så slut i kroppen från gårdagen. Som jag nämnde så får jag ju inte använda magmusklerna ordentligt än. Men igår blev jag tvungen och det märktes tydligt igårkväll. Dessutom blev magen mer svullen igen. Inte som tidigare, men ändå. Dessutom har jag ont. Mitt absoluta råd för er som gör en bukplastik, är att i mesta möjliga mån faktiskt lyssnar på läkaren och ta det lugnt. Jag gjorde det första veckan. Sedan tyckte jag att jag mådde bra och började studsa runt. Det resulterade i att jag blev svullen med extra vätska hela andra veckan. Sedan då så drog jag ned på tempot ordentligt och har vilat och bara gjort det jag behövt. Vätskan gav med sig till normal mängd och svullnaden la sig. Men igår slog det bakut. Jag önskar så klart jag skulle sluppit lämna idag, men eftersom Marcus går i första klass och har skolplikt så hade jag inte den valmöjligheten. Tack och lov så hämtar Tomas, så jag kan ta det lugnt resten av dagen.

 

Eftersom det var lite roligt att hitta mappen från fotograferingen som jag gjorde med familjen 2008 (den tidigare ni såg på mig och Tomas) så har jag bläddrat igenom den lite för att se hur jag såg ut då -jämfört med nu. Jag skulle säga att skillnanden är ganska stor. Så med en jämförelsebild så säger jag God natt, går och lägger mig och samlar kraft inför morgondagen. Jag är riktigt slut i kroppen efter dagens lilla äventyr och ber om ursäkt för att bloggen ekat tomt medan jag tagit igen mig i liggläge (as the doctor actually prescribed).

 

Idag har det varit tomt på inlägg under dagen, jag vet -men vi blev tvungna att hasta in till Astrid Lindgrens barnakut med Leo. Jag satt här inne och kollade en sak och skulle precis gå och göra lunch. Då hittar jag Leo sittandes med batterier och småsaker runt sig, som mellankillen tydligen hade ned från hyllan under den minuten som jag inte var där. Hönsmamma som jag kan vara så började jag fundera på om det kanske varit fler batterier på golvet än det som låg där och Oliver sa att det var tre stycken, men jag hittade bara ett. Jag fröstod att Oliver inte egentligen hade riktig koll men det gjorde mig ändå nervös. Jag förstod också att jag borde märkt något om Leo fått i sig ett batteri -men hellre än att chansa och riskera att han nu hade ett batteri i magen så åkte jag in för en koll. Så klart var det inget, men hela dagen gick så klart åt. Jag är väldigt slut i magen nu kan jag säga. Jag har fått skjuta på vagn i snömodd och har fått bära Leo. Jag som ännu egentligen inte får bära mer än max ett kg per arm och inte får anstränga magmusklerna något extra. Det märls på min ork att jag inte är helt återställd ännu.

Men huvudsaken var ändå så klart att Leo inte hade något batteri i magen.

 

Jag håller på att bli sjuk tror jag. Helt slut, ont i huvudet och så har jag en sådan där knasig känsla i kroppen. Förstår ni hur jag menar?. Ja vi får väl se om det är något som bryter ut. Den här veckan och nästa vecka är jag hemma från jobbet i alla fall, med sjukskrivning för magen -så jag har tid på mig att bli frisk

 

Jag har fått en fråga några gånger nu -som jag tänker att jag kan svara på innan jag svarar på frågorna som kommit i frågestundsinlägget (fortsätt gärna ställa era frågor ett tag till) och det är frågan om jag kommer att fortsätta att blogga nu när jag tagit mig i mål -eller om jag ska sluta med det.

Svaret är att jag absolut kommer fortsätta blogga. Viktminskningen må vara i mål, men det finns mycket mer jag vill dela med mig av.

Dels har vi ju jobbet med att hålla vikten och bli stabil (när jag väl landat i vikten. Jag planerar inte att fortsätta gå ned, men det kan mycket vill bli något kilo till innan det stannar. Dels eftersom jag fortfarande har vätska i kroppen som lägger på extravikt och dels eftersom jag nu ska stabil och innan det är i hamn så kanske jag hinner gå ned mer. Det är i alla fall okay det också). 

Förutom att hålla vikten så ska jag träna, operera mig, fortsätta redovisa min vikt och så ska ni få följa med på resan där jag skickar ut våra demos till olika producenter och hoppas att vi blir uppplockade någonstans.

 

 

Här kommer den. Bilden jag har väntat på att få göra. Bilden jag har längtat efter att få sätta ihop. Bilden som säger att jag har klarat hela min viktresa. Bilden där jag är som störst, tillsammans med bilden där jag är i mål. 130-59,9 kilo. Minus 70 kilo, helt på egen hand -utan dieter eller operation.

 

JAG GJORDE DET! JAG ÄR I MÅL, JAG KLARADE DET!! Jag trodde inte jag skulle gå i mål nu den här veckan. Dels har jag mens, dels vätska i magen (men det har börjat minska ordentligt nu) och dels har det blivit godis två gången den här veckan (måndag-nyårsafton och i fredags för det var helg) samt att jag var ute och åt en bakad potatis igår med min lillasyster. Men jag gjorde det och jag är så himla lycklig! Here goes

 

Så där, då har jag kommit till den punkten i den här bloggen, då jag tänkte att det var dags att ha en frågestund. Jag får frågor väldigt ofta men har ännu nästan alltid svarat på dem till den som kommenterat, men tänkte nu att det är dags att göra det som en öppen Q&A. 

Jag tycker inte att det finns några dumma frågor, utan ställ alla frågor ni har så ska jag svara så gott jag kan på dem. Ni får ställa frågorna i vilket inlägg ni vill, men kan ni tänka er att göra det i det här inlägget så blir det lättast för mig. Jag kommer att sammanfatta och svara på frågorna om ett par dagar, så att så många som möjligt hinner fråga innan jag svarar.

Det är helt okay att ställa frågor som ni tror att ni finner svar på om ni letar i bloggen också

 

Då är min underbara telefon inlämnad på lagning och jag får vänta som ett barn på julafton. Jag hoppas verkligen de kan fixa det här problemet. Jag trodde jag skulle klara mig bra med den HTC sensation jag hade innan den här Samsung Galaxy S3 som jag haft nu, men det är så stor skillnad på kvalitet tyvärr. Ja, jag ska inte klaga, somliga har inte ens en mobil.

 

Eftersom Tomas och barnen köpte pizza till lunch och jag inte ville ha det och istället åt en smörgås, så åt jag i täby med min syster Sandra. Det blev efter mycket om om än och mycket övertygan från henne att jag skulle skita i att det är vägning imorgon och njuta av en bakad potatis (som jag också vet att alla kan göra och jag skulle lätt gjort det imorgon, men inte dagen innan vägning. Jaja) och det var så mättande så två systrar rullade tillsammans till bilen efteråt. Jag orkade inte ens äta upp. Men gott var det.

 

Ignorera gärna min vackra uppsyn på den här bilden som Sandra tog på  mig

 

Hemma hos Sandra så fick jag en påse kläder eftersom hon rensat ur sin garderob. Bland annat den här fina klänningen. Jag fick både en grå och en rosa. Det var snällt. Nu är det snart dags att rensa ur garderoben igen.

 

 

Nu blir det strax en tur till täby centrum för att lämna in min mobil på telenorbutiken. Jag är inte alls glad för detta men är glad att jag i alla fall tack och lov har kvar min HTC sensation så jag har något som är bra att ha under tiden.

 

Jag har funderat på hur jag ska göra med vägning nu här det närmaste. En del av mig vill fortsätta med måndagsvägningarna jämt, men en annan del av mig säger att jag kanske ska köra varannan vecka eller en gång i månaden istället. Jag tror att jag ska väga mig varje måndag tills jag ser 60,0 (för det känns knas att sluta precis innan målgång) och sedan funderar jag på hur jag ska göra då. För då är det nämligen inte meningen att jag ska gå ned mer och då skall mina vecko/månadsvägningar mer handla om ifall jag håller vikten eller inte. Och också vad som händer med kroppen och vikten när jag börjar träna.

Sedan ska jag vara ärlig och säga så här också, att det spelar ingen roll för mig om jag väger 59 ena veckan eller 61 den adra veckan. Det handlar inte om att ligga på exakt 60 jämt, för det är ju inte så kroppen fungerar, det vet vi alla. Ena dagen vägder den normalviktiga 58,7 -andra dagen är det 58,1 - tredje dagen är det 57,7 -sedan tillbaka till 58,3 -58,2 osv. Så om jag väger 60,6 eller 59,7 bryr jag mig inte så mycket om (däremot vill jag inte ligga på 61,någonting eftersom det då går upp emot 62 kg). Förstår ni hur jag menar och tänker? 

 

(min trasiga kamera visar inte dagens outfit så bra)

Det blev tomt på inlägg nu ikväll men det beror på att vi haft min kära syster här på besök. Vi har spelat lite Mario Party 9 tillsammans och bara tagit det lugnt. Det var faktiskt skönt att bara sitta i soffan och slappa. Jag har städat hela dagen. Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att det skulle ta mig hela dagen att orka komma igenom hela lägenheten. Men huvudaken det blev gjort.

 

Inget godis för mig idag och det känns bra, eftersom jag som sagt åt igår. Jag var sugen på ett glas vin men jag stod faktiskt över det också. Dels för att jag dricker sällan som det är, dels för att jag vill vänta lite längre efter operationen innan jag dricker och dels eftersom det är onödiga kalorier bara så där framför tv-spelet en random lördag. Dessutom ska vi ut tillsammans och sjunga lite om ett par veckor så jag sparar mig tills dess (om ens då).

 

Nu ska jag gå och lägga mig och samla kraft inför morgondagen. Jag längtar tills jag kan börja träna igen så jag kan bli lite piggare. Orkeslösheten å andra sidan beror snarare på att kroppen repar sig efter operationen än att jag inte tränar, men jag saknar mina armmuskler som har tagit ett break från att synas nu när jag inte tränar något. Tillbaka tack. Det gäller att göra vad man kan med vad man har

 

Usch vad deppig jag känner mig nu. Jag skulle ta ett foto på Leo (jag är fotofantast och fotar stup i kvarten) med min telefon (jag brukar oftast använda den eftersom det underlättar uppläggning på nätet, plus att kameran jag fick i juklapp är en billighets så den tar tyvärr inte så bra bilder.. Tomas har sagt att han ångrar att han köpte den för han borde köpt nåt annat som extrajulklapp än en crappig kamera. Alltså enligt honom). För en timme sedan tog jag ett kort på allt julpynt jag plockade bort och då var dte inget konstigt men nu helt plötsligt är kameran sönder. Jag har startat om och stängt av. Grejat med alla inställningar och allt. Så telefonen ska in på lagning enligt telenor. Bilden är alldelles randig och dimmig. Nej nu är jag riktigt ledsen. Jag har bara haft telefonen i 3 månader också så det är ännu mer nedslående kan jag säga. Han sa att om det går på garantin och de kan laga det så gör dem det så klart. Går det på garantin och de inte kan laga så får jag en ny. Går det inte på garantin (men det borde det väl?!) så måste jag betala för lagning eller en ny..

 

/Deppig Linda

 

God förmiddag. Jag hoppas ni vaknar och mår bra idag. Att ni kan njuta ordentligt av er lördag. Till er som vaknar och ångrar allt godis/mat/sprit ni drack igår eftersom det känns som det var "onödiga kalorier och nu kommer jag inte gå ned i vikt", försök att slappna av. Jag har ätit godis och så (inte alkohol dock för det var det väldigt sparsamt med under förra året) en dag i veckan under hela min viktminskning och jag tappade ändå min vikt. Det är okay. Men gör det inte idag då kanske. Jag åt också godis igår -massa!

 

Nu ska jag försöka mig på att städa här hemma, för första gången sedan operationen. Jag har så klart småstädat lite men eftersom jag inte får bära något än så har det blivit sparsamt med det (dessutom får jag ju så svullen mage när jag grejar). Så Tomas har fått stå för städningen. Det är kanon men jag känner att jag vill greja lite idag eftersom han är uppe och hjälper pojkarna i deras rum. Jag kommer dock ta det försiktigt och i lugn takt. SÅ det som skulle ta en timme kanske tar två nu. Samt att jag inte bär massa då så klart. Man måste älska vardagsmotionen. Tänk på det att så fort du rör dig så bränner du kalorier. Oavsett om det är träning, om du tar trappan eller om du dammsuger.

 

Heja!

 

Som ni vet så har jag varje gång jag nått ?5 (95, 85, osv) laggt ut bilder på mig i samma kläder som jag tidigare har haft. Nu glömde jag faktiskt bort att ta bilder senast då jag vägde 65 ( i december) och får alltså göra det nu istället. Men jag tycker det är sak samma, huvudsaken det kommer. Men jag börjar med att lägga ut de tidigare först, så ni får lite påminnelse om vilka bilder jag menar

 

Här kommer en bild där jag jämför mina jeans, hur de sitter nu och hur de satt den 15:e november. Att de sitter lösare i midjan beror så klart mest på att jag tagit bort hud på magen, men också lite på att jag väger 7 kilo mindre nu än då. att de sitter lösare i benen beror så klart enbart på viktminskningen

 

 

Dag 4. Kunde inte stå upprätt. Ingen större svullnad i buken men väldigt mycket i benen och ansiktet

 

Dag 6. Magen börjar bli ordentligt svullen och det vätskar sig i nedre delen av magen

 

Dag 9. Svullnaden åt vanstra öften har ökat ordentligt. Fortfarande mycket vätska och gör ont, så jag åker in och tämmer ut lite vätska

 

Dag 10. Jag blir plötsligt "gravid" magen spänner och det gör riktigt ont. Mycket vätska och vi får tömma igen

 

Då är jag hemkommen från en liten snabbträff med shopping -tillsammans med min väninna Hanna. Det var roligt för jag köpte ett apr nya jeans på H&M. Det gjorde jag ju igår också men de är mer snyggbyxa-partybyxa och det här är ett par vanliga blåa vardagsjeans. Jag tog storlek 28 i midjan för Hanna sa att de krymper i tvätten (jag och jeans liksom. Jag hade ju i princip aldrig det när jag var stor), så de känns lite stora nu. Men det kändes dumt att ta mindre. Hoppas inte de svarta jag köpte igår krymper för mycket för då får jag inte på mig dem tror jag (de har 27 i midjan).

 

Hanna frågade mig om jag gillade att shoppa när jag fortfarande var stor och jag medgav att jag hatade det. Det fanns inget som var så hemskt som att shoppa kläder tyckte jag. Lite som att det var ett onödigt ont. Men då ska tilläggas att när jag var så där stor att jag behövde ha de största storlekarna på stora avdelningen så kändes allting som att ha på sig påsar. Och det var nedslående värre när 3XL satt för tight för att vara så snyggt som det kunde vara. Jag är glad att jag inte mår så längre. Men jag vill också påpeka att den känslan försvann redan innan jag kom från stora avdelningen i storlek. Det var när jag vägde någonstans runt 110 kilo skulle jag gissa. Jag vet inte om det berodde på att jag kände mig annorlunda, finare redan. Jag började tycka att min kropp var fin redan runt 100 kilo. Det hade nog med att göra att jag tagit ett beslut om mig och hur jag kände inför mig själv, för när jag gick upp till 100 så tyckte jag att jag såg fruktansvärd ut -medan jag tyckte jag var fin när jag sedan väl kom ned till det igen. Så det ska ni veta alla ni som kämpar med vikten -att det kan räcka med att ni kommer igång, för att ni ska kunna se er och se på er annorlunda. Se ert värde TROTS storleken. För det kanske räcker med ett kilo, oavsett om ni väger 80 kilo då eller 150 kilo då. Det sitter i självkänslan men tar man beslutet om sig så kan självbilden förändras. Tänk på det så kanske inte resan känns så tung

 

Håret blev väldigt bra tycker jag. Jag är ju van att ha svart så det känns lite "hemma". Jag är också nöjd med sättet att tona på -med mousse. Jag tyckte det var bättre än klassisk med rinnande i flaska. Jag tror jag tar den här nästa gång också.

 

Idag börjar jag dagen med att tona håret. Det känns som om att det är dags att få lite liv i håret nu. Egentligen har jag mörkbrunt hår, men när jag var gravid -sommaren 2011 så fick jag för mig att jag skulle bleka det undre håret. Nu har det förvisso växt en helt del sedan dess men det nedre håret är fortfarande ljusare än resten och trots att jag i somras, gjorde en mörkbrun toning i håret, så har det ljusare brutit igenom igen. Resultatet av det är att jag har min hårfärg upptill och så det det ljusare ut nedtill. Det hade kunnat vara fint, men jag kan inte riktigt känna att det är min färg. Så nu åker det i en svart toning. Det är allra oftast svart jag sätter i håret när jag fixar det.

 

Ny kropp, ny frisyr (det fixade jag innan fotograferingen för Aftonbladet) och ny färg. Det är roligt att äntligen kunna piffa till mig själv och känna mig fin. Det gjorde jag aldrig tidigare, för hjur mycket jag än försökte göra mig fin -så kändes det aldrig som om jag verkligen var fin. Under min viktresas gång har jag dock lärt mig att tycka om -ja till och med älska mig själv. Det är en fantastisk känsla och jag önskar er alla att också få känna så. Heja allihop, Nu kör vi!

 

Den här dagen har gått väldigt fort måste jag säga, men det är nog eftersom Tomas varit hemma och haft en pappadag idag. Han stannade hemma eftersom jag behövde hjälp in till Strandkliniken, då jag fortfarande inte kan köra själv.

 

Förutom när jag var ute och köpte kläderna har jag mest tagit det lugnt idag för så fort jag börjar fara omkring för mycket blir det så mycket vätska i buken -då känns det bättre att följa kirurgens orders och ta det lugnare. På kvällen hade jag en bekant över som hämtade en kasse kläder som jag rensat ur min garderob. Igår hade jag också en annan väninna här som hämtade två kassar. Det känns så bra att det kommer till användning och att någon annan kan bli glad för kläderna.

 

Imorgon är det fredag och då brukar jag äta något lite smarrigt på kvällen när jag känner för det. Nu är jag dock osäker på hur jag ska göra för jag är så nära mitt mål på 60 kg och om jag inte snaskar imorgon så kanske jag har chansen att nå dit tills på måndag. Å andra sidan så är det ju så att jag väger lite olika från dag till dag nu och det är beroende på hur mycket vätska jag har i buken, så det kan mycket väl också bli + på vågen på måndag -trots att jag varit precis som vanligt. Läkaren sa att det kommer vara så i ett par månader så det är ju bara att acceptera. I slutändan blir det bra ändå. Om det tar mig en vecka hit eller dit att gå ned det sista kilot det spelar inte så stor roll.

 

Idag har jag varit på jakt efter nya kläder. Jag fick ett presentkort av min syster på julafton, bland annat, eftersom hon inte visste vad jag skulle vilja ha för kläder. Igår tittade jag som hastigast in på H&M (jag orkar inte går runt så himla länge än) och provade ett par jeans med storlek 28 i midjan. De var lite för stora och jag gick utan att köpa något. De hade low cut waist och jag funderade på de där byxorna efteråt, för de var på rean och kostade 150 kronor nu. Dessutom jag har aldrig kunnat ha low waist i hela mitt liv innan så jag kände att jag ville prova ett par till likadana i en storlek mindre, innan jag missade dem. Jag tog mig därför till H&M (i centrum där jag bor så det tar ju bara 3 minuter) efter återbesöket på strandkliniken. Jag tog ett par med storlek 27 i midjan och 32 på längden men jag var väldigt osäker just för att det stod superskinny-superlow waist på dem, men de passade (!) Jag hade faktiskt inte förväntat mig det. Så jag köpte dem, jag kunde inte låta bli

 

Nu tänkte jag att jag skulle skämma bort er lite genom att länka till en mängd av mina olika inlägg under året som varit. Det är allt ifrån hur jag gjort till hur jag tänkt, foton, öppna kommentarer, när jag tvivlat och annat, till foton på bukplastiken och min årskrönika. Anledningen till att jag gör detta är dels eftersom jag fått en del nya läsare på sista tiden och många kommentarer som rör saker jag tidigare redan skrivit om. Jag svarar så klart gärna på frågor men tänker att detta kanske kan underlätta lite. Dels är det också för att bloggen nu funnits i några månader (sedan i juni) och det är mycket som har hänt sedan den startades. Bl.a så har jag ju gått ned från 100 kg som jag vägde då den startades, till i måndags 61 kg (och är då bara ett kg från min målvikt) och jag förstår att det då säkerligen är inlägg som glömts bort och saker som kan vara intressant att blicka tillbaka på.

 

Jag vill bara påpeka att detta bara är ett axplock av mina inlägg och det finns fler inlägg med information ni kanske vill ha eller läsa, så gå gärna tillbaka själva i bloggen för att se lite på hur det varit och fungerat. Kom också ihåg att det går jättebra att ställa frågor för jag svarar så gärna.

 

Klicka på länkarna för att komma till de specifika inläggen

 

Min vikthistoria och hur det började kan ni läsa om HÄR 

Det senaste om hur jag gör, tänker, hur det började och så (tydligt) hittar ni HÄR

Lite mattänk hittar ni HÄR.

Lite om motivation hittar ni HÄR.

Litet mattips hittar du HÄR.

Lite om hur man kan tänka kring frestelser hittar du HÄR.

Mina viktiga tankar vid 96 kg hittar ni HÄR

Lite om min viktkurva och viktklubb.se hittar ni HÄR

Några matbilder hittar ni HÄR

Lite om ont i kroppen vid viktminskning hittar ni HÄR

Lite tydligare mattänk hittar ni HÄR

TYDLIGT skrivet "så här gör jag" hittar du HÄR

Jag svarar angående träning och det hittar ni HÄR

Lite tankar om hur jag såg/ser mig själv hittar ni HÄR

Lite tankar om huden hittar ni HÄR

Jag svarar öppet på hur det går till och det hittar ni HÄR

Mat och viktminskningsbilder (från juli) hittar ni HÄR

Öppen kommentar efter att någon tror jag ljuger om att ha gjort viktoperation hittar du HÄR

Jag inser en förändring hos mig och det kan du läsa om HÄR

Mina tips på viktintervaller om 5 och 10 kg kan ni läsa om HÄR

Träningsexperten hjälper mig att öppet förklara hur min snabba minskning går till. Det läser du om HÄR

Djupa funderingar mitt iresan kan du läsa om HÄR

Lite tankar om kroppen hittar du HÄR

Jag har vaknat på fel sida av sängen och det kan du läsa om HÄR

Vågstopp,, fulvecka och en fråga, kan ni läsa om HÄR

Ett tänkvärt citat kan ni läsa HÄR

Jag besegrar ett monster och det kan ni läsa om HÄR

Jag ger ett argt svar på tal och det kan du läsa om HÄR

Jag går till husläkaren och får en remiss för plastik efter viktminskning. Läs om det HÄR

Jag blir uppringd av kirurgmottagningen och det kan ni läsa om HÄR

Jag får ok för operation. läs om det HÄR

Öppen kommentar om målvikt hittar ni HÄR

Kirurgen ringer igen och jag blir prio. Läs mer om det HÄR

En fotokavalkad från november hittar ni HÄR

Att vara med i Aftonbladet, fotografering och viktklubb kan ni läsa om HÄR

Att få huvudet att hänga med kan ni läsa om HÄR

Jultips (fungerar dock för alla högtider) för att hålla vikten kan ni läsa om HÄR

Bilderna på huden (magen) dagen innan bukplastiken hittar ni HÄR

Om smärtan efter plastiken kan ni läsa HÄR

Bilder från operationsdagen hittar ni HÄR

Första bilderna på magen hittar ni HÄR (för fler bilder och allt om och kring detta läs under december)

Pepp till läsarna och mer magbilder finns HÄR

Årskrönikan och endast ett kg från mål hittar ni HÄR

 

 

 

 

 

Om inget speciellt händer så kommer min artikel ut i aftobladet imorgon. Den ska ut i tryck i pappertidningen (kanske på nätet också). Det ända som skulle kunna stoppa det är om det händer något speciellt i världen eller sverige, under natten -som de måste skriva om först. Men annars kan ni hålla utkik imorgon i aftonbladet. Jag lovar också att säga till så fort jag vet hur det blir =)

 

Ibland kan det enklaste bli så himla gott. 

 

Idag är jag ensam hemma med min stora kille Marcus (7 år). Tomas är och jobbar och jag kan inte ha de små hemma eftersom jag inte får bära och så. Igår svullnade magen upp ordentligt igen och jag såg så där hemskt gravid ut. Men jag kände att det inte var så mycket mer att göra än att bara vila. Jag måste förklara för det är ett par som beklagat att det blivit komplikationer för mig -vilket är väldigt omtänksamt -men just vätska i buken är ingen komplikation som sådan.

Själva bukplastiken har gått bra. Magen är fin och ärren är fina. Jag har en lite hudinfektion i naveln men det är under kontroll och jag äter pennicillin mot den (Efter kontroll hos läkaren framkom idag att det inte var någon infektion). I övrigt är det som sagt bra som sådant. Alla som gör operationen får sårvätska i buken -om man inte har dränage (vilket de i alla fall på strandkliniken tar bort eftersom det dels är en infektionsriks men också ger fulare ärr). Sårvätskan i sig är normal och inte alls farlig. Faktum är att den egentligen är bra. Den skyddar magen och innehåller också massa näring, som det är bra för kroppen om den kan ta upp. Det som kan hända är att vissa får mer vätska och om det blir ett problem -alltså att det till exempel gör ont -så måste buken tömmas en aning. Vid tömningen så tas inte all vätska bort utan bara den som utgör problemet.

När jag var inne och tömde sista gången så sa hon till mig att anledningen till att just jag fått så mycket vätska är eftersom de lossade så stor del hud på mig. Det var dels väldigt mycket hud att ta bort men de behövde också lyfta all huden från buken. Området som påverkats var alltså så stort.

Får man en infektion är det givetvis inte bra och då måste man uppsöka läkare, men i annat fall är det ingen fara med vätskan om man inte får för ont. För mig gör det ont ja- men eftersom vätskan bara kommer tillbaka igen och speciellt om jag rör på mig, så känns det meningslöst att tömma.

 

I övrigt så känns mitt liv lite som om det står på paus just nu. Men det är eftersom jag varken kan träna, städa, greja med saker, gå och handla (för jag kan inte bära hem saker) osv. Jag kan heller inte sitta vid datorn så länge eftersom jag inte får sitta på det sättet som läkaren sa. Imorgon återbesök på strandkliniken och då får vi se vad hon säger och hur hon tycker det ser ut. Jag håller tummarna för att det går åt rätt håll med naveln. När jag var inne och skulle tömma så sa hon att det var för rött och att det troligtvis var en infektion och därför gav hon mig medicin. Det ser bättre ut nu tycker jag men är samtidigt fortfarande rött.

 

 

 

Jag börjar med att åter igen önska er gott nytt år. Det är alltså första dagen på år 2013 och ännu har vi ett helt år framför oss. Ett år där vi kan ta vara på alla möjligheter vi får och ta alla tillfällen till att driva livet åt rätt håll. Oberoende på att vi vill förändra, förbättra, fortsätta eller avsluta så har vi alla chanser att göra detta året till vårat och avsluta det med ett brett leende och förhoppningsvis frid och glädje i själ och hjärta.

Jag började att fånga upp livet förra året och ta tag i saker som bara legat på vänt. Till följd av detta så mår jag fantastiskt bra nu. Bättre än vad jag gjort under hela mitt vuxna liv (nu pratar jag om känslan till mig själv, självklart inte om kärleken till mina barn eller Tomas, för den har alltid funnits och varit bra). Jag önskar er alla det samma och kan jag på något sett hjälpa till så är det bara att säga till. 

 

Nu tänkte jag ta er på en återbilick i bilder -på min viktresa än så länge. I nuläget har jag alltså tappat 69 kilo och jag har gjort detta genom att äta allt, men i lagom mängd och genom att träna (powerwalks och crosstraner. Samt under hösten dansgympa en dag i veckan). Jag har inte ätit enligt någon diet eller metod, utom att tänka kring kalorier. Det är det  jag skulle rekommendera om någon frågar och det lärde jag mig via viktklubb.se redan 2006 när jag försökte gå ned i vikt första gången. Kalorier in - kalorier ut. 

 

(klicka för förstoring)

 

De första bilderna är från innan jag blev gravid med Leo. Jag vägde 130 kilo i oktober 2010 och bestämde mig att det var dags att ta tag i min vikt. Jag gick från mitten av oktober - 28 december, ned från 130 kg till 117 kg. Under graviditeten (dec 2010- sept 2011) ned från 118 kg (inskrivningsvikten) till 115 kg. Ett par veckor efter jag fött Leo (5 september 2011) gick jag ned till 105 kg (så med andra ord hade jag egentligen tappat mer under graviditeten). Mellan september - kanske december så höll jag mig på 105-107 kg. Jag hade stenkoll på vågen eftersom jag inte ville gå upp i vikt igen. Sedan slutade jag hålla koll och jag kan inte svara på varför. Men vikten kröp på igen. I början av maj så vägde jag 110 kg och jag visste att det började bli dags. Den 7:e maj ställde jag mig på vågen och mötte 112 kg. Jag började där och då.