Att få huvudet att hänga med

När det gäller att börja inse hur man faktiskt ser ut, så kan det vara lite svårt i början erkänner jag. Okay jag har fått försonas med tanken på att jag faktiskt kanske räknas som smalare nu (om man bortser från huden på magen men den försvinner ju om mindre än en vecka idag så det löser sig i alla fall). Men jag har haft en rädsla för ett tag sedan, att jag ska se mig som "smal" nu, bara för att sedan upptäcka att jag ju egentligen var ganska tjock -när jag ser mig på foto igen om ett par månader. Nu vill jag understryka att jag alltså inte har någon ätstörning eller så, utan jag äter som jag brukar - Nej egentligen mycket mer om jag ska vara ärlig, men i normal mängd. Nej det handlar om det här med att få huvudet att hänga med. Här nedan kommer några exempelbilder på foton jag efter vägen sett på och tyckt jag såg riktigt liten ut på (i jämförelse med tidigare då), men som jag idag tycker att jag var enorm på. 

 

När jag tog de här två korten för ett år sedan så vägde jag någonstans mellan 105-112 kg (det var efter Leo, då jag först gick ned till 105, men sedan till maj lagt på mig till 122 kg, då jag började viktminska igen) och kommer ihåg att jag kände mig så himla fin och smal (i jämförelse med de 177 kg jag vögde när jag blev gravid). I efterhand ser jag ju att så inte är fallet

 

Februari. Jag tyckte jag var så fin på den här bilden (?) men nu ser jag ju att jag såg stor och rund ut i ansiktet (105-112 kg)

 

Mars. Gissningsvis 110-112 kg. Minns väldigt väl när jag tog den här bilden. Hade gjort mig i ordning då Marcus skulle på en provfilmning och minns att jag kände mig SÅ fin och var så glad för att jeansen jag hade på mig var i storlek 48.. Huge!

 

Maj. Har precis börjat viktminska här och har nog tappat några kilon, så kanske 105 igen då. Minns när jag fotade mig i den här spegeln på Tom Tits experiment, att jag kände mig riktigt tjusig när jag hade hunnit tappa några kilon. Ojoj vad stor jag var säger jag nu

 

Dessa två tog jag i juni och jag minns inte vad jag vägde vid det exakta tillfället men troligtvis hade jag i alla fall kommit under 100 kg. Hur som haver var jag superstolt och glad när jag insåg att om jag stod isär med benen så gick inte låren helt ihop. I efterhand så tycker jag att jag är enorm men där kände jag mig inte så stor som jag såg ut

 

Den här bilden är från i juli och även här kände jag mig jättefin

 

Augusti. Här vet jag att jag vägde 79 kg och jag kände mig ganska tjusig där, men nu tycker jag att jag såg stor ut, även om jag så klart ser en ordentlig skillnad från tidigare bilder

 

September. Okay ja, det är så klart jätteskillnad men här kände jag mig riktigt fin. Vet inte vad jag vägde men tror det var på lägre 70-talet i alla fall. Nu i efterhand så tycker jag att jag ser väldigt stor ut här. Tittar främst så klart på armarna och benen

 

Oktober. Vid det här tillfället började jag ändå bli nögd med mig. Under början av oktober var också då jag fick remissen för hudoperationen. Gissningsvis någon eller max två veckor efter detta foto togs. Då vägde jag 72 kilo. Jag kände mig fin här men tittar jag på bilden idag så tycker jag det putar bra mycket under skärpet. Det gör det inte idag

 

Efter detta finns det inga bilder som jag idag tycker jag ser tjock ut på och den senaste bilden jag tog på mig var den här 

 

 

Som ni redan har sett. Men jag tänker nu att kanske tycker jag bara att jag ser smal ut, så här just nu? Som om att jag om några månader kommer se det här kortet och tycka jag var stor här. Sedan finns det ju den logiska delen av mig som vet att så är inte fallet, för då skulle jag behöva bli ett rangel. Jag tror ändå det kommer bli bättre när huden dragit åt sig lite och då jag fått operera bort hänget på magen

 

(bilderna är 5 kg gamla) för som ni säkert förstår så gör ju det här att jag känner mig större än vad jag nog är och när det där hänget är borta (jag ska ta nya på huden innan tisdag) så kommer det nog kännas lite bättre.

 

Är det någon som förstår den här känslan och den här tanken jag har? 

 

 

förstår precis, jag gick ju ner 17 kg med cancern och jag fattade inte varför folk sa att jag var smal? huvudet hängde inte alls med. tog ett bra tag innan jag faktiskt accepterade att jag var smal och inte längre kurvig.
Det ger sig nog men det kan nog bli lite konstiga tankar på vägen :-)
Kram

Hej! En fbvän länkade till din sida och jag vill bara säga att det enda jag tänker på när jag läser detta är att du om varenda bild säger att du kände dig fin. Och det tycker jag är helt fantastiskt! Så vad spelar det för roll om du några månader känner dig ännu finare men inte kan relatera till hur du såg ut idag? Huvudsaken är att du känner dig fin när bilden tas, sen förändras alltid perspektiven efterhand, oavsett om det handlar om kroppen, relationer eller livet i stort. Och ja, det går snabbare att förändra kroppen än självbilden. :)
Heja dig!

Ja, jag förstår känslan. Fast för mig är det egentligen tvärt om... När jag kollar på bilder från innan jag gick upp allt för mycket i vikt så minns jag hur jag tyckte jag var tjock och att bilderna var fula. Fast nu i efterhand förstår jag inte alls vad jag tänkte på. Men jag har ju inte gått ner så mycket så har inget att jämföra med på vägen ner.

Men jag tror dock inte du behöver va nervös över att senare tycka att du är tjock på dina nu-bilder. Det är ju en skillnad man reflekterar över, och du är snart i mål så kommer inte bli så mycket mer skillnad från hur du ser ut idag. Några kilon hit eller dit. :)

Förstår precis! Jag har iof inte vägt mer än 103 till mina 181 cm, men det är absolut samma känsla av att inte hänga med i huvudet. Det är precis nyss som jag förstår att jag kan ha kläder i vanliga storlekar ,)

Ja, jag känner igen mig! Jag skrev ju ett liknande inlägg (dock med färre bilder) i somras och jag har känt så allteftersom... Till exempel på den bilden jag la upp på mig själv i träningslinnet igår - när den togs vet jag att jag kände mig smal och tyckte jag såg slank ut. Det tyckte jag verkligen inte igår kan jag säga!

Det intressanta är dock att jag inte enbart kan applicera det här på min egen viktnedgång - utan även på din. Jag minns de flesta bilderna här och kan själv minnas att jag då jag såg dem första gången tyckte du var liten och smal. Jag menar inte på något sätt att jag tyckte du var enorm när jag ser dem idag, men jag kan definitivt känna att jag ser dig annorlunda på bilderna idag i jämförelse med när du la upp dem första gången. Bilden på dig idag, den nedersta, är jag dock övertygad om att jag aldrig komma tänka så om, för du ser verkligen pytteliten ut på den bilden. Det har hänt väldigt stora förändringar sen en månad tillbaka och jag förstår att det är svårt för huvudet att hänga med, men jag ser det ska du veta...och jag tror det är många fler som gör det! :) Många kramar till dig!

Jädrans va du har gått ner mycket och fort! Hur har du gjort? Har du ätit pulver eller nån slags diet?
Jag vet precis hur det känns att ha hängmage. Man skulle minska skapligt mycket i storlek om man fick bort överskottshuden. Hoppas det går bra nu med din operation och att du blir nöjd!

Jag tycker att det låter som om huvudet börjar komma ikapp iallafall! Speciellt då du kan kolla tillbaka på det sista månaden och inte tycka att du var tjock för en månad sedan. Och jag tror att operationen kommer hjälpa dig ännu mer! Du är iallafall jättefin nu!