spenderade kvällen på akuten
Publicerat 2013-01-20 13:56:26 i
Allmänt
Som ni kanske märkte så skrev jag ingenting alls igår. Detta är för att jag spenderade kvällen på akuten. Jag ska berätta.
I fredags kväll så satte vi oss och såg en film och vi åt lite godis som vi brukar, så när de första magsmärtorna kom så tänkte jag bara att det måste bero på att jag antingen var väldigt mätt, eller för att magen är så ovan med fet mat och godis. Jag hade ätit spairribbs på dagen. Det innehåller hemskt mycket kalorier och är inget jag normalt äter ens en gång i månaden. Men eftersom det är så gott så kände jag att det var dags för mig att unna mig det. Jag hade ont och det sög i magen ordentligt under sista halvtimmen av filmen men sedan var det som om det exploderade i magen och det gjorde bara så fruktansvärt ont. Jag kunde inte riktigt säga vad det kändes som om det var för smärta medan jag låg och vred och vände mig, det ända jag kunde säga med säkerhet var att det gjorde ont både i magsäcken och strålade ut lite åt sidan. Men jag vred och vände på mig och hade sådana kramper -vilket också gjorde lite ont i musklerna, att det tillslut kändes som om hela magen gjorde ont. Det höll på så ganska länge men Tomas la sig bredvid mig och höll om och klappade på mig, som om jag varit ett barn och tillslut så lyckades jag somna. Jag vaknade då och då under natten och hade ont, men det var ändå okay.
Igår när jag vaknade så var jag öm och svullen i magen. Dessutom var jag riktigt rapig och tänkte att det kanske varit smärta från gaser (hur trevligt det nu låter) som jag hade haft. Jag tog en promenad i kylan för att besöka secondhandbutiken vi har här, för att se om jag skulle hitta något, men eftersom magen smärtade i vågor (vilket jag fortfarande trodde var gaser) så gav jag strax upp och gick hem igen.
Hemma så blev smärtan mycket bättre. Magen ömmade fortfarande lite men svullnaden hade lagt sig något och jag hade rapat stup i kvarten hela förmiddagen så jag tänkte att det nog var på väg att gå över. Hemma städade jag av lite och sedan gick jag ned en snabb tur till centrum för att gå in på skoaffären och se på deras rea. Självklart blev jag förälskad i en ny sko som jag känner att jag måste ha
Sedan passade jag på att se på Lindex innan jag skulle handla middag, eftersom de har halva priset på reapriset. Men jag hittade ändå ingenting som jag ville ha och började därför gå till Ica. Klockan var ca 16 och jag kände ett ordentligt sug i magen som började byggas upp. Jag förknippade dock inte det här med gårdagen utan bara med hunger, när magen är tom. Jag mötte min lillasyster av en slump som också precis skulle in och handla och jag berättade att jag var våldsamt hungrig. Det blev soppa för att det skulle gå så snabbt som möjligt och jag hastade hem.
Maten hjälpte dock inte alls (vilket inte är så konstigt eftersom det inte berodde på hunger) och jag sa till Tomas att jag istället skulle hoppa in i duschen, eftersom värme brukar hjälpa då jag har ont i magen. Det hjälpte dock inte heller och plötsligt kom den där explosionen igen. Den här gången var det dock 17 resor värre än det varit på fredagskvällen.
Jag skrek och stönade igenom smärtan, vred och vände mig. Kunde inte stå, ligga sitta eller gå. Tomas sa att jag borde ringa sjukvårdsrådgivningen så det gjorde jag. De kopplade mig till akuten på danderyd då de tyckte det lät ganska illa och på danderyds akut så bad hon mig kategoriera smärtan från 0-10. Jag sa 10 och hon sa att jag skulle in genast.
Eftersom alla våra tre söner har influensan så ringde jag i panik till min mamma som kom och hämtade mig. Innan hon kom så hade Tomas ett fullt schå med att få på mig kläder (jag var ju naken eftersom jag duschade precis innan) eftersom jag inte kunde vara stilla och eftersom jag vred och vände på mig i plågor. Tillslut gjorde det så ont så jag kräktes. Efter det så lugnade det sig tillfälligt tack och lov och jag fick på mig kläder av Tomas och sedan gick jag som en krok ut i bilen. I bilen kom intensiteten tillbaka ordentligt och jag satt och andades som om jag varit gravid.
Jag blev mottagen ganska fort när jag väl var inne. Jag kanske fick vänta 15 minuter allt som allt och sedan tog de hand om mig. De var väldigt måna om hur jag mådde och tog prover på mig. Läkaren kom in och klämde på magen och berättade att det troligtvis var GALLSTENSANFALL jag hade fått. Tydligen är det väldigt vanligt efter en stor viktminskning och speciellt om det gått fort också (de hade ju tagit all info innan så de visste att jag gått ned 73 kg). Så med andra ord var det ingenting konstigt och allvarligt men läkaren berkräftade att stensmärta är en av de västa smärtorna man kan ha. Tack och lov flyttade nog stenen på sig och smärtan gav med sig -inte helt, men så pas smycket att jag kunde slippa våndas i plågor.
Jag fick två smärtstillande tablettsorter med mig hem och de skickade ut recept som jag ska hämta. Jag kommer också bli kallad på ultraljud så de kan kolla om det måste opereras eller om de tror att stenarna själva kan passera.
Så nu vet ni det, att när ni tappar vikten så kan det hända att ni får ett gallstensanfall. Det känns som om man vill krypa ur skinnet. Man vill bara svimma, kräkas, skrika, gråta och önska man var någon annan. Man klarar inte att vara stilla, det gör ont hur man än ligger, står, går, andas eller rör sig. Det känns som om man ska få en hjärtattack, som om man inte kan andas, som om man håller på att sprängas. Fruktansvärt är ett litet ord för att beskriva smärtan (säger jag som fött tre barn på naturlig väg, varav en utan bedövning). Men var inte rädda att det är något allvarligt, kontakta bara sjukhuset så de får kolla om ni har gallsten eftersom de kan behöva opereras. Mamma sa att hon hade gallstenar i två år, där smärtan kom och gick så som jag beskrivit ovan. Sedan gick hon till sjukhuset och opererades. Onödigt att behöva ha ont så länge om man inte måste. Nu trodde hon också att det var gaser eller kollik, som jag trodde i fredags, så det var ju därför hon inte gick, men jag tänker att jag säger till så kanske ni slipper få så himla ont. Man kan ju gå efter första tillfället, eller under första tillfället för den delen, så kanske man slipper att det återkommer.
Nu efteråt så har jag lite ont och är öm i magen. Det känns på högersidan lite under revbenen, precis bredvid magsäcken. Jag hoppas verkligen att jag slipper fler anfall
Kommentarer
Svar:
Usch din stackare!! jo jag är också öm. Jag tycker du ska kontakta din läkare imorgon och berätta vad som hände. Kommer det igen är det bra om du åker in till sjukhuset så du får smärtstillande och så de kan kolla så du inte har en inflammation. Japp jag är skiträdd att det ska komma igen. Sjuk smärta!
Linda
Svar:
Nej fy men stackare! Och jag som trodde jag hade det illa.. Jag hoppas någonsin slippa det igen, men jag har ont nu och har haft småont hela dagen så jag är så klart rädd att det ska komma tillbaka.. Vi får väl se hur de gör när de sett med ultraljud. Då säger de kanske om det måste opereras eller inte. Det låter helt fruktansvärt att ha haft det som du beskriver det. Då vill man säkerligen helst slippa äta om man vet vad det leder till! Skönt säger jag att de tog bort den!Skönt för din kollega också som verkar slippa återfall! Det som skrämmer mig mest är det faktum att jag fick det två dagar på raken, så jag känne rmig något rädd att det ska komma nu igen när som helst.. speciellt också eftersom jag har bakomliggande ont i detta nu..
Linda
Svar:
Ja jag har svårt att beskriva hur ont det faktiskt gjorde. Dessutom hoppas jag innerligt slippa det igen.. Åh stackars din vän! Jag hoppas jag inte får så. Idag har jag dock fortfarande ont... Tack snälla!
Linda
Svar:
Uscj a det var fruktansvärt, inte alls roligt =(. Jag tror det hade nåt att göra med städningen av gifter som gallan tar hand om, då man går ned i vikt. När man går ned i vikt är det mycket gifter som släpps fria i kroppen, som gallan städar bort
Linda
Svar:
Usch, ja det var inte alls roligt! Nu vet jag ju ännu inte om det är sten eller grus eller så, men hur det än ser ut så var dte fruktanvärt i alla fall. SÅ jag tycker synd om dig! Kan man göra nåt åt fettlever för att det skall ändras? Kramar
Linda
Svar:
Tack snälla du! Ja det var inte alls roligt det kan jag bekräfta. Tycker synd om din mamma som gått igenom detta. Jag hoppas du slipper! Tack snälla! Kramar
Linda
Svar:
Nej men fy så hemskt! Åh både gallsten och tarmvre. Usch det låter som om man vill hoppa ur fönstret på ambulansen i farten. Vill inte ens tänka på den smärtan, STACKARS dig!! Tack snälla du, jag håller tummarna jag också. KRam
Linda
Svar:
Tack snälla, det var helt fruktansvärt.Åh men vad roligt att du hittade tillbaka och ännu mer roligt att det var just på det viset =D Tack för att du berättar det för mig =)
Linda
Svar:
Tack snälla.. ja det är inte alls kul, jag hoppas du ska slippa!
Linda
Svar:
Men fy vad hemskt!! Stackars stackars stackars dig! Blir lite nojig nu för det ä'r så många som skrivit till mig om att det fått inflammationer och blivit liggande inne på sjukhus... åh vill inte det det vore så hemskt.. Men har du aldrig ont nu sedan de tog bort gallan? Jag har hört om de som får ont i alla fall =O
Linda
Svar:
Åh jag förstår. Men då var det ju bra att de hittade den så du kunde göra så mycket som möjligt innan det blev illa med den =D KRamar
Linda
Trackback