Öppen kommentar -två frågor

Jag har fått två kommentarer från en tjej som heter Tina och jag tänkte att det var två kommentarer som kanske kan vara bra att jag svarar öppet på, ifall det är fler som undrar samma sak. 

 

Fråga/kommentar:

 

 

Svar: Hej Tina (och alla andra), jag svarar på den lite längre kommentaren först, som kom till mina senaste mått. Först och främst vill jag så klart säga tack så jättemycket för dina fina ord, de gjorde mig verkligen jätteglad ska du veta.

Vad gäller din första fråga så stämmer det med vikten. Eller ja, jag vägde 99,0 när jag skrev mitt första inlägg i den här bloggen (men min startvikt var 130 före bebis och 112 efter). Första inlägget skrev jag 16:e juni. Jag är medveten om att min viktnedgång gått fort och jag måste erkänna att jag inte riktigt kan svara på hur det kommer sig att det gått så stadigt och bra för mig. Kanske är det för att jag verkligen bestämde mig den här gången och jag har inte gett vika under den här tiden, utan har varit stadig i mina tankar. Jag har till exempel inte "råkat" äta massa godis en dag mitt i veckan emellanåt. Sedan har jag kanske också haft tur med en kropp som velat arbeta väl med mig. Jag har till exempel inte platåat ut förrän nu, men nu kan det också vara för att jag  mer och mer närmar mig en normal vikt.

 

Jag bestämde mig en dag 2010 att det var dags att göra slag i saken. Jag hade blivit enorm för att vara ärlig. Jag satte mig ned på en plaststol på balkongen och den gick sönder. Jag fick lov att vakna till, jag köpte en våg och den stannade på otroliga 130 kilo (på min lilla i övrigt -kropp). Jag fick facea att jag hade ett BMI på 52. Jag titta ordentligt på mig själv och kände då att om jag inte stoppade mig själv så skulle jag inte stanna i vikt. Tjock hade jag då redan hunnit vara i ganska många år. Efter jag fick barn 2005 så gick jag upp till hela 112 kg men jag stannade kvar där i vikt. Inte för att jag bantade, men jag gick inte upp heller. Hur det kom sig att det smällde på var nog helt enkelt att jag blev ännu mer stillasittande, tyckte synd om mig själv och åt godis VARJE dag.

 

Jag var målmedveten där under november och december 2010 också, ja, men jag ska ärligt säga att jag inte var så målmedveten som nu. SÅ trots att jag under de två månaderna tappade från 130-117 kg (vilket är ganska lite jämfört med hur jag tappat efter jag fick barn, men så klart väldigt mycket samtidigt) så är jag osäker på om jag skulle kört vidare hela vägen eller om jag skulle gett upp vid 110. Jag kan så klart inte svara på det men kan säga att jag är väldigt glad över att jag blev gravid där i december 2010 så jag fick en paus i viktminskandet jag påbörjat, så jag kunde sätta mig ner och VERKLIGEN ta mitt beslut. Jag fick helt enkelt tänka på hur jag ville leva resten av mitt liv. Jag kom fram till att jag ville må bra och ville kunna känna mig vacker. ville kunna visa mig bland folk utan att skämmas och inte gömma mig, jag som älskar att synas och stå i centrum.

 

Jag skulle vilja säga så här, som tillägg till det där beslutet också och som ett ytterligare svar på delen i din fråga där du skriver att du blir deppig och slutar. Jag tror det är väldigt viktigt att man bestämmer sig till 100 procent för att göra det. Jag ska inte ljuga om det, det är väldigt tufft att göra en stor kroppslig förändring. Det är framför allt jobbigt mentalt. Det krävs en enorm viljekraft för att stå emot allt gott man vill ha! Men klarar man av det och jag är säker på att du skulle göra det, för jag tror de flesta (inte alla) har det i sig, då kommer du gå i mål. Man måste bara våga kämpa. Och man ska också vara medveten om att det tar tid och att det inte är klart på ett par månader bara. För sedan när man väl tappat vikten så ska man se till att stanna där. Därför tror jag att det är bättre att från början sikta på att gå ned genom att göra en förändring i sin livsstil, snarare än att tillfälligt sluta äta saker eller ta bort saker ur kosten, som senare kommer att komma tillbaka in. Eller så klart andra möjliga saker man kan förändra men som bara blir tillfälligt. För tänk på detta, ta bort godis och det blir ett förbud. Många är starka och faller inte för förbud nej absolut, men kommer man att vilja vara utan godiset jämt eller kommer man vilja kunna snaska i en påse på lördagskvällen? Varför inte ta bort då exempelvis allt övrigt godis i veckorna och köpa sig en lagom liten mägd på lördagen och njuta av den? (så klart endast ett exempel).

 

För mig i början så var det ganska lätt eftersom jag hade bestämt mig. Det var absolut stunder som jag hade ett ordentligt sug efter att få äta godis, men jag orkade hålla ut och sedan på lördagen (eller fredagen, men bara enda dagen) så fick jag ju äta sedan igen. Dessutom hade jag hela tiden känslan av att om jag verkligen skulle vilja äta godis på vardagen så fick jag väl göra det om jag ville, men jag lät bli. Dessutom tränade jag ganska mycket i början också. När jag vägde 130 så bestod min träning i att simma ett par-tre dagar i veckan och då simmade jag 40 minuter i det tempo jag klarade, utan att sätta fötterna i botten.

När jag startade på 112 kg så var det powerwalks som var min träning. Men med powerwalks menar jag att gå så snabbt jag orkade för den vikten, för takten har så klart ökat ordentligt. Min vända var mellan 7-10 km beroende på vilken sida av kanalen jag gick på, här där vi bor.

Sedan upptäckte jag att jag orkade använda min crosstrainer som jag har. När vi köpte den var det max tio minuter, i princip, sedan flåsade jag i soffan. Inför första passet på den här hemma nu sedan jag börjat gå ned i vikt så sa jag att jag skulle försöka allt jag kunde att klara 20 minuter på den (för innan hade jag en gång klarat 15 minuter med extrem möda, några år tidigare). Men jag klarade för mig otroliga 60 minuter innan jag klev ned. Det var kanske på gott och på ont för jag står aldrig under 60 minuter på den pga detta. Jo en gång när jag klev av efter 30 minuter men då började jag känna mig så knas i kroppen och dagen efter hade det brutit ut en jätteförkylning som höll sig i tre veckor. Men minst en timme, ibland två. Jag har en gång också stått igenom en hel film och när jag klev av så var det 2 timmar och 20 minuter. Men jag vill förtydliga här att all träning är olika för alla. Någon annan skulle absolut inte orka hela min timme och jag skulle absolut inte orka vissa saker som andra gör. Man måste sträva efter SIN träning och SINA egna resultat. Man kan absolut sporras av andra, det gör jag, men jag försöker inte att klara andras resultat på träningen. Alla är vi olika och hur vi klarar träningen är upp till var och en.

 

Sen vill jag också understryka någonting och tala om att den nog viktigaste förändringen är VARDAGSMOTIONEN. Jag slutade ta hissen, jag går, jag bär, jag rör mig, jag skyggar inte för att använda kroppen och där tror jag att jag vunnit enormt mycket.

 

Angående huvudvärken osv så är det för att kroppen vill ha sitt socker som den är van vid. Det är precis samma symtom som för en rökare, alkoholist eller narkoman som ska sluta. Humörsvängningar, yrsel, illamående, lättretlighet osv. Allt det kan komma, men det går över efter ett par dagar. Om du inte är en sådan som absolut inte äter light eller zeroprodukter så rekommenderar jag dig att dricka lite light eller zeroläsk för att dämpa lite. Det fungerar, det känns som om man lyxar lite men det innehåller inga kalorier. Dock vill jag varna dig att det råder skillda meningar om light och zero vs saker som lite bär och kvarg och annat. Inget sätt är fel här, man måste bara hitta det som passar en själv. Jag har i alla fall talat om det här med en träningsexpert och han sa att det är bra med zero just eftersom det fungerar att dämpa med. Sen innebär det inte så klart att man sa dricka flera liter om dagen eller bli beroende av det. Men i lagom mängd är det okay. Sen är det så klart det där med att det kanske inte är så bra för kroppen med aspartamet, men det är å andra sidan dåigt med halvfabrikat och E-nummer också. Svårt att utesluta allt..

 

Svar på fråga/kommentar två:

Tack så mycket! Jag är så himla lycklig över att de sagt att jag kommer få opereras. Det är ju väldigt mycket hud på hela mig. Benen och armarna är ju inte så roliga men de kan jag leva med på ett annat sätt än magen, för den är i vägen och det skapar problem med kläder och annat. Det andra får jag bekosta själv längre fram.

 

Jag gick till min husläkare. Både innan och nu efter. Hon är verkligen kanon. Hon visste som sagt att jag skulle gå ned i vikt och också vad jag vägde, för jag var och pratade med henne innan jag började gå ned i vikt, om att göra en eventuell operation (vilket jag understryker att jag inte gjorde).

Jag skulle rekommendera dig att gå till din husläkare och ta lite prover i kroppen och säga att du nu tänker gå ned i vikt. Kanske kan hon/han hjälpa dig med att väga in dig där? Ta nått mått? eller bara helt enkelt skriva i journalen hur mycket du väger och vad du ska göra. Sedan när det är läge, till exempel när det bara är massa hud kvar på magen, eller du nått din målvikt, så går du dit igen, tar proverna för att se om det ser bra ut (man kan få brister om man går ned i vikt fel eller om man har otur) samt att de får titta på huden och göra en bedömning. Dock måste jag samtidigt säga att jag inte tror det är NÖDVÄNDIGT att träffa läkaren innan för jag tror nog du kan gå dit sedan och säga att du gått ned massa i vikt på egen hand och att du vill att de bedömmer huden, för det ska de kunna göra oavsett om du varit där innan och visat upp dig. Det är i sånt fall mer bara för det ska kännas tryggt för dig,

 

-----------------

Så där, nu hoppas jag att både Tina och andra med samma funderingar har fått de svar ni önskade. I annat fall är det bara att fråga igen, jag svarar gärna.

 

 

Skrev precis ett långt inlägg åt dig,men det verkar försvunnit..

Men ialla fall

Tusen tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

Blir peppad IGEN

:0)

du är otroligt inspirirande och jag blir så glad av att läsa din story!! Med rätt tänk och rätt inställning har du lyckats på ett hälsosamt sätt.. det är det jag vill jobba med i framtiden.. Underbart jobbat! =D

Väldigt bra resonemang! Jag tycker (som du vet) att du har en superbra inställning och det är tveklöst den som har gjort att du har lyckats. Du är så duktig och förnuftig! Heja dig! :) Kram!

Hej!
Tusen tack för alllllla de ord du skriver här! Jag började min viktresa lör 16 mars, 123 kg ska bli 80 förhoppningsvis 70 kg! Din blogg ligger på telefonen, den ligger som startskärm på datorn och jag har skrivit ut citat från din blogg och klistrat in i min kalender! Inspirerad? Nej influerad skulle jag vilja säga, du påminner mig och att kämpa för det jag verkligen vill och det är som du säger svårt i början men nu har jag verkligen bestämt mig!!!! TUSEN TACK.

40 minuter simning med den övervikten tycker jag är väldigt bra. Undrar hur mycket du och jag har lagt av oss när det gäller simning, vi som simmade rätt bra förr.

Kram mamma.

Hej Skimra. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men kommentaren från mig Anonym där jag avslutar med Kram mamma skulle skickas till min dotters blogg. Hon hade länkat till dig och jag trodde det var henne jag svarade. För övrigt har du en underbar blogg som både jag och min dotter följer.