Hej och hå! Nu har det gått så långt på den här dagen så jag kände att det nog var dags att skriva några rader. Tack för era fina kommentarer om min klänning igår, det var väldigt mysigt att öppna bloggen och se dem. Jag hoppas ni alla förstår hur mycket era peppningar betyder för mig (allt ni säger dvs, inte bara om det är ett bra foto). Så ett stort TACK till er, ni är en del av min kraft.
Idag har jag varit lite låg faktiskt. Jag vet inte riktigt varför. Det var en jättebra morgon med ett trevligt och spännande möte och sedan var jag och familjen och åt lunch. Jag plockade ihop en egen sallad inne på Ica, samt tog ett kycklingspett (från charken) och de andra åt på subway. Sedan körde vi Marcus till sin kusin, där han ska sova över. Sedan kände jag mig bara så låg. Det kändes som om allt var tråkigt och det fanns inget som kunde ändra det. Jag vet inte om jag fick en momentarily prolaps i huvudet, men det kan ha varit en del av mitt tidigare beteende som var på snabbvisit. Borta nu dock, vilket bevisar att jag blivit mentalt stark.
Så kanske jag ska förklara också vad jag menar när jag säger tidigare beteende. Jo, förut innan jag började viktminska (och även under pausen då jag ammade Leo faktiskt) så kunde jag vara deppig om jag inte visste att jag skulle köpa godis sedan. Nu köpte vi ju godis 9 gånger av 10 tidigare, det var mer en regel än lite helgmys. Men jag kunde som sagt bli riktigt låg om jag inte hade lite godis på ingång och när vi lämnat Marcus så pratade vi om att Oliver skulle få film och godis. Min första tanke var då att "oh vad gott" följt av "men nej, jag åt ju igår!" Och normalt brukar jag inte känna varken åh nej, eller besvikelse när jag tänker att jag inte ska ha eftersom jag då hade dagen innan. Så jag kände att allt blev trist och tråkigt.
Efter att vi pratat om annat en stund så kom jag fram till att det skadar ju inte med några bitar plockgodis. Max 100 g till exempel (och nej, det skulle säkerligen inte skadat), men när vi var nere i affären och plockade Olivers godis och film så kände jag bara så starkt att NEJ. För det vore så himla gott, men skulle jag köpa idag så skulle jag dels ha lurat mig själv (eftersom jag kör med godis en gång i veckan bara) och hur vet vi vart det leder? men jag tänkte dels också att det där godiset skulle bara ha varit en väldigt kortvarig lycka, medan en finare kropp är en del av en lycklig framtid. Nu känns det jättebra. Dels då eftersom jag var stark nog att låta bli (vilket som sagt betyder att jag är starkare än jag trott) och dels eftersom det där deppet över detta helt har försvunnit och jag är inte längre ett dugg ledsen eller besviken över att inte ha något godis för kvällen.
(Nu vill jag bara säga en liten sak här extra och det är att det troligtvis faktiskt inte skulle gjort någon skillnad för min vikt om jag tagit lite godis idag också. Jag menar, det är självklart att jag då och då under livet kommer att äta godis två dagar i rad -och vem vet, kanske flera dagar om det är något speciellt. Skillnaden är att alla val nu blir medvetna. Nu kände jag verkligen att jag inte ville låta godissuget besegra mig. Inte så mycket för att det skulle vara negativt för min aktuella vikt, utan mer för att visa suget att bara för det kommer så måste man inte ge efter. Jag menar, jag känner för att flyga till New Youk precis nu, men det innebär inte att jag kastar mig till arlanda. Jag vill ha en ny bil, men jaha?)
Hur gör ni för att möta när sådana tankar kommer in och gnager?
