Jag har tänkt på en sak

Hej allihop, jag har så mycket funderingar kring min blogg nu. Inte att jag vill lägga ned den -men kanske att jag vill ändra om den. Jag har suttit och läst igenom hela min blogg från början till slut, minns ni att Jag sa det? När jag läser den så blir jag stundvis glad och "imponerad" men stundvis blir jag arg, irriterad och faktiskt lite ledsen på mig själv. Varför? Jo för bloggen och jag blev så annorlunda 2013 mot vad den och jag varit innan.

 

Min blogg startade redan 2012 som en peppade, glad och ganska trevlig (ibland tråkig) blogg, men allt ska ju starta någonstans och visst var utvecklingen på hur jag la upp mina inlägg bra, för en del saker behövde verklige  utvecklas och bli bättre (och intressantare för den delen). Men 2012 och precis i början av 2013 så mådde jag väldigt bra och jobbade bra med vikten  och med mig själv.

Så kom sen där dagen då jag la upp före och efterbilderna på mig på facebook och det fullkomligt exploderade omkring mig. Det blev en mediastorm samt som på folk. Min blogg ökade från 500/1000 läsare till 25.000 läsare på en dag. Min blogg blev nummer 1 på bloggs mest lästa och mest besökta. Media hörde av sig till höger och vänster och jag fick 100.000- tals kommentarer på facebook, hundratals på bloggen samt hundratals i min mail. Jag kunde inte längre svara på era frågor. På facebook blev jag friendad ca 1800 gånger samt fick 2000 följare på ett dygn. Jag försökte mitt bästa att ändå hjälpa och startade Viktgruppen och sidan Goingsmaller - stor blir liten, på facebook.

 

Men det mesta hade redan blivit övermäktigt för mig. Jag gjorde ett dumt val att acceptera alla som ville bli vän med mig för jag förstod inte hur långt det skulle gå. Jag började blogga på ett annat vis än innan. Plötsligt peppiga (och enligt mig idag, extremt överdrivna) "Hej allihopa! Helgen närmar sig med stormsteg och många blir då oroliga att tappa fokus. För det här finns några bra tips och trixa att ta till. Dels kan man....." osv. Även om allt som står är mina ord och jag står bakom dem, tipsen ÄR bra och helt sanna så fick bloggen ändå en karaktär jag inte själv tycker om. Jag tycker den gick från att vara en lite peppig blogg från en glad tjej till en, ja hur ska jag säga, uppstyrd blogg med bara nyttiga ord om hur man ska gå ned i vikt eller hålls vikten. Detta kantat med otaliga inlägg om nyttig mat och hur mycket jag tränade (alldeles för mycket). Jag vet att de flesta av er gillade att bloggen var sådan föe läsarna stannade kvar och flera gånger peakade jag upp i listan på mest besökta och lästa bloggar men JAG tappade egentligen lite glädjen bakom det jag gjorde.

 

Så blev jag sjuk som ni vet och även om det inte var mitt "fel" så fick jag troligtvis hormonrubbningen efter att jag gått ned så mycket i vikt eftersom det trots att det gjorts på ett bra vis (fram tills jag vägde 57 kilo) gjordes på ett nyttigt och bra vis. När jag ökade kalorierna och började gå ned mer i vikt så borde jag tagit mer hjälp för att dra i handbromsen. Visst jag trivdes med att väga 50 kilo då, det vore en lögn att säga annat -men, min kropp mådde inte bra och det försökte den faktiskt signalera just genom att gå ned de sista mellan 57-50 (och ibland 47) kilo samt att jag, som ni kanske minns, fick ödem, influensa på influensa samt att jag blev tröttare och tröttare och mer och mer ledsen. Alltihop medan jag försökte fortsätta vara "peppiga Pia" utan att ni skulle förstå nåt. Januari 2014 totalbrakade jag genom väggen. Då jag tillslut blev tvungen att börja med mediciner jag så länge vägrat (antidepressiva) så blev jag ännu mer sjuk, men I det tillståndet jag var så orkade jag inte ta mig ur det. Tack och lov hittade en läkare sjukdomen som utlöst depression och ångest/panikångest som biverkning (googla på svullen hypofys, hormonrubbning,  östrogenbrist) och fick bort den och först då kunde jag börja ta mig tillbaka till att leva igen. Det hade då gått hela januari-augusti Ytterligare hösten behövdes dock för att jag skulle komma tillbaka.

 

2015 började långsamt men bra och jag har jobbat hela året och klassas helt som frisk. Ingen depression och inga ångestattacker. Jag blev lämnad med en övervikt igen efter hur dåligt jag mått och jag har fått kanta mitt liv med att gå ned i vikt samtidigt som jag hållit på med arbete samt livet i sig. Så nu står jag här på ca 63 kilo istället för de 95 kilo jag vägde i januari-april i år och det känns bra. Vad som inte känns bra är när jag läser igenom bloggen och ser hur jag skrev i bloggen och hur jag pratade med er 2013. Så hur vill jag då ha bloggen nu?

 

Jag vill kunna prata om allt i den här bloggen. Om vikten, livet, barnen, musiken, renoveringen och allt annat. Jag vill uppdatera när jag har nåt att säga, så inläggen är bra och riktiga. Jag vill helt vara Linda, inte fröken pepp som skall leverera bra råd om hur man tar sig igenom julen utan att öka i vikt -så vida jag inte känner för det så klart, för då är det en helt annan sak. Vad gäller arkiven i min blogg så menar jag inte att det jag säger är fel, för det är sant. Så som jag rekommenderar att ni ska göra det gör jag fortfarande, det jag rekommenderar att ni inte skall göra eller ska tänka på, det ge jag fortfarande. Skillnaden är jag inte skulle skriva på det viset, troligtvis. Men det är egentligen inte en stor sak utan bara mina funderingar.

 

Däremot vill jag avsluta med det här och det är viktigt; gör inte som jag gjorde 2013. Stå inte på crosstrainern  (till exempel) en timme, tre gånger om dagen. Totalt onödigt och faktiskt inte alls nåt positivt för hälsan.

 

 

 

Vi er bare mennesker og kan gjøre feil. Det står stor respekt av deg, for det du har delt. Uansett hva du skriver og deler med oss, er vi selv ansvarlige for hva vi spiser, trener og tenker. For meg har du vært og er, en stor inspirasjon. Håper du fortsetter å dele hverdagen med oss - og de som er negative til dine delinger, kan være så vennlige å finne noen andre å følge! De trenger ikke lete etter andres feil, men heller se på sine egne!

Att utvecklas är att gång på gång omvärdera, fundera över och se på sig själv i olika situationer. Oavsett hur din blogg utvecklats över tid så och krokig din resa varit så har du vågat vara dig själv och nu se tillbaka med ett nytt perspektiv. Din självinsikt har definitivt utvecklats och jag har stor respekt för dig för att du är en öppen person. Många hade nog gömt sig och stängt bloggen både en och två gånger under din resa. Du är kvar, likadan fast helt annorlunda och många av dina läsare likaså. Var inte för hård mot dig själv, det finns det andra som verkar klara så bra😁. Men vi är tusenfalt gånger fler som känner igen oss, förstår att det är svårt med alla utmaningar och som känner med dig i med- och motgång!
Kram

Att utvecklas är att gång på gång omvärdera, fundera över och se på sig själv i olika situationer. Oavsett hur din blogg utvecklats över tid så och krokig din resa varit så har du vågat vara dig själv och nu se tillbaka med ett nytt perspektiv. Din självinsikt har definitivt utvecklats och jag har stor respekt för dig för att du är en öppen person. Många hade nog gömt sig och stängt bloggen både en och två gånger under din resa. Du är kvar, likadan fast helt annorlunda och många av dina läsare likaså. Var inte för hård mot dig själv, det finns det andra som verkar klara så bra😁. Men vi är tusenfalt gånger fler som känner igen oss, förstår att det är svårt med alla utmaningar och som känner med dig i med- och motgång!
Kram

Vet inte riktigt vart Anonym och Anonym vill komma, men i de allra flesta dieter som är upplagda av läkare och dietister, brukar kalorimängden för personer som vill gå ner i vikt hållas på 1200-1900kcal/dygn. När man sedan försöker hålla sig på sin nuvarande vikt rekommenderas ca 2000 kcal/dygn, beroende på vikt, träning och daglig aktivitetsnivå,
Meningen är att man skall fylla kalorimängden med grönsaker, proteiner, nyttiga fetter och långsamma kolhydrater och inte med tomma kalorier. T.ex. havregrynsgröt med chiafrön, sallad med höna/tonfisk, kvarg, frukt, sallad med kött/fisk.
Visst kan man fylla magen med 200g choklad, vilket motsvarar ca en dags kalorimängd, men det säger ju sig självt att det inte är lönsamt.
Ibland kan det vara bra att ha en svullardag med extra kalorier så att kroppen orkar hålla igång. Med tanke på att Linda inte just nu hårdtränar på gym eller håller på med marathonträning, så är hennes kaloriintag faktiskt helt okej :)

Till dej Linda vill jag bara säga att gör det som du tycker känns bäst :) Du behöver inte tänka på läsare eller på att måsta kämpa och peppa alla som går ner i vikt, det viktigaste är du och din familj :) Skriv som du vill skriva och försvinner det läsare så gör det det. Det värsta är om du själv försvinner.
Många vill ha en superpeppig blogg med texter som du klarar det och 10 sätt att bota fetma, men sanningen är att vi alla har våra dåliga dagar/perioder och det måste vi få ha. Själv får jag massor mera pepp av att läsa "normala" bloggar om normala familjer med normala "problem" i vardagen, känner igen mej och kan skratta/gråta med :) Kämpar själv med vikten och blir nästan irriterad på att läsa en massa pepp överallt, får liksom mer pepp av att läsa hur man kombinerar t.ex. 30 min crosstraining med läxläsning en vanlig måndag :D

Lycka till med alla dina projekt! :)

Väldigt spännande att läsa! Jag är ny läsare i början av min viktresa som hittade hit via en googling. Jag följer gärna din blogg även om du ändrar om den =)