Just nu är allting lite jobbigt. Min mage, eller galla kanske jag ska säga, bråkar ordentligt med mig. Natten till igår, kl 3 så vaknade jag mitt i ett ordentligt anfall som jag blev tvungen att ta den starka medicinen mot (spasmofen -morfin). Jag satt sedan vaken med smärta i runt en timme innan jag sedan kunde slumra. Jag vaknade igen klockan 5 och hade fortfarande ont, men kunde i alla fall fortsätta att sova lite smått och lätt ett tag innan jag äntligen kunde sova ordentligt igen.
Jag vaknade öm i magen vid 9.45, vilket var sent, men också lustigt eftersom både Tomas och Leo vaknade samtidigt. Jag hade tänkt att jag skulle gå iväg på en promenad men eftersom vi skulle ha folk hemma på kvällen så blev det att stanna hemma och förbereda med städning och så. Dock behövde jag komma ut till apoteket sedan för att köpa ut den starka kramplösande medicinen, då jag fått anfallet på natten och bara hade en kvar från sjukhuset, samt att jag skulle köpa en siliconkräm som jag ska smörja på navelärret för att bleka pigmenten där så mycket som möjligt.
Jag var nere i centrum i kanske 30 minuter och sedan hemma igen. Väl hemma så kände jag av suget i magen och förstod att det var på G. Jag skrubbade av toaletten på 10 minuter och sedan brakade det loss ordentligt. Jag låg med fruktansvärda kramper i sängen och bara stönade av smärta. Det är verkligen så fruktansvärt. Tomas sa snart att jag måste ta den starka medicinen och jag gjorde det. Jag fick ligga i plåga i minst 30 minuter till innan det lugnade sig så pass att jag kunde slappna av och inte rulla runt och gny, men det slutade inte göra ont helt på ett bra tag. Anfallet kom vid 13.30 och vid 16-tiden orkade jag mig upp för att dammsuga i barnens rum och försöka vika bort den rena tvätten från de två ställningarna, eftersom det inte ser så kul ut när man har gäster. När jag väl var uppe och dammsög så började det kännas gungigt i huvudet och jag mådde riktigt illa. Efter ett tag fick jag ropa upp Tomas så jag kunde få hjälp ned på undervåningen. Jag mådde så illa så jag visste inte var jag skulle ta vägen och fick tvinga mig in i duschen trots illamående och snurrande huvud.
I duschen tyckte jag mig må lite bättre men så snart jag steg ur var det som att vara på fullt stormande hav igen. Jag släpade mig mödosamt till middagsbordet, men klarade bara att äta ett par skedar chili con carne innan jag fick kräkas upp allting. Tomas påpekade att mina ögon hängde nere vid knäna och undrade om vi skulle ställa in kvällen. Jag hade då redan bestämt mig för att inte dricka något eftersom jag var tvungen att kunna ta smärtstillande om det skulle komma tillbaka. Dessutom hade jag fått veta att jag också skulle behöva ta mig till akuten om det skulle komma åter igen.
Jag ville trots detta inte ställa in. Vi hade flera goda vänner som skulle komma och som såg fram emot detta. De hade alla messat mig för att kolla om jag skulle orka, så de var medvetna om att jag inte var 100% men jag ville inte ställa in ändå. Tomas sa att eftersom det var en timme och 15 minuter tills folk skulle komma så skulle jag hinna sminka mig och fixa mig om jag gick och sov i 30 minuter och jag tyckte det var en bra idé och la mig. Jag somnade på 11 sekunder gissar jag.
Tomas väckte inte mig efter 30 minuter utan efter 50. Min raring tyckte det kändes som om jag behövde det. När jag vaknat så hade han städat klart allting så det ända jag faktiskt behövde bry mig om var mig själv. Jag var mycket piggare men mådde fruktansvärt illa fortfarande. Jag hann greja med håret innan de första kom, men eftersom allting gick så sakta för mig att göra så hade jag inte hunnit sminka mig. Jessica och hennes man tittade lite fundersamt på mig och jag gissar att det var för att jag var så blek (eller likblek som min svägerska påpekade) och inte alls så där "heeeej och välkomna!!" som man annars skulle kunnat tro. Jessica och jag har dessutom ganska nyligen lärt känna varandra och det var första gången vi fick träffa hennes man, så det kändes lagomt pinsamt (
Jessica är en av viktbloggarna. Läs hennes supermysiga blogg genom att klicka HÄR) men de verkade tycka att det var okay tack och lov. Jag fick snart kräkas lite av allt illamående och efter det kändes det mycket bättre och jag kunde både sminka mig och vara normalt social.
Vi hade en jättetrevlig kväll allihop. Först var vi hos oss mellan 19-21. Vi åt lite ost och kex, drack vin (fast jag drack cola zero) och annat gott, samt snacksade på lite lördagsgott medan vi pratade och samlade ihop oss. Mellan 21-01 så var vi alla nere på puben som ligger precis där vi bor och där hade vi det trevligt och sjöng karaoke (se filmklipp och fler foton i Jessicas grymma viktminkningsblogg
HÄR). Hemma åt jag lite nattkex med ost (naughty naughty men så gott och så värt det) innan det blev natt för nykta mig vid 3. Tomas slocknade på en gång då vi kom hem och jag fick tvinga honom att ta av sig kläderna för han tyckte han skulle somna raklång tvärs över sängen -med kläderna på
