Min fruktansvärda gårdag

Nu ska ni få höra om min gårdag. Den var inte rolig.

 

Jag hade grejat hela morgonen och in en bit på eftermiddagen med att tömma ur foton från mobilen till datorn och sedan stoppa i dem i mappar och rensa de dåliga bilderna från datorn . Över 1600 foton hade jag klickat bort ett och ett då det var färdigt ca kl 15 på eftermiddagen.

 

Jag hämtade en skål fil och en kopp kaffe till mellanmål, öppnade blogg och facebook. Jag hinner, innan jag börjar äta, reagera på att det är så underligt att min mage var så svullen. Buken svullnar långt ned ibland om jag inte kunnat gå på toaletten ordentligt, men nu var det svullet upptill också, ungefär där magsäcken sitter. Jag undrade så klart varför men tänkte inte så mycket mer på det, mer än att jag observerade det både med handen och i spegeln.

Jag hann gå igenom mina notifikationer på facebook medan jag åt filen och drack kaffet och var precis på väg att byta portal och börja blogga om min födelsedag och helg, när jag börjar få ont i gallan.

Oftast då jag fått känningar i gallan tidigare (och dessutom har det oftast hållit sig runt känningar och inte blivit ett anfall) så har det kommit lite smygande så där, tills det har blivit riktigt jobbigt (men inga extrema smärtor) för att sedan gå över, vanligtvis då jag tagit en voltaren (tack så mycket för det). Men igår så kom det extremt plötsligt och det började göra ont på en gång. Från att första känningen kommer tills att jag måste gå från datorn tar bara några få minutrar. 

 

Vid detta läge höll jag på att prata på whatsApp med min underbara Jessica (<-- länk till hennes blogg) och sa det att jag hade så ont så jag skulle försöka gå in i duschen och slappna av. Vi kom även fram till att det nog var bättre om jag tog mitt Spasmofen på en gång eftersom anfallet redan är igång och skulle det bli starkade så skulle jag inte klara att hålla koll på Leo (Marcus och Oliver var hos en kompis på gården).  Tomas skulle komma hem först absolut tidigast klockan 17, då han slutar jobba klockan 16.

Jag tar tabletten klockan 15.50. Det står på att jag ska ta en eller två vid behov, men max 8 stycken per dygn. Jag tänker mig att jag börjar med en, så får vi se. Sen kliver jag in i duschen.

 

Magen är fortfarande svullen och jag inser att det så klart måste höra ihop med anfallet. Smärtan börjar domna av under tiden som jag ligger i duschen. Leo var där också så jag kunde inte riktigt slappna av men tycker det är skönt att jag inte känner av Spasmofenet den här gången, då jag mådde så illa av det och kräktes senast jag blev tvungen att ta det (i februari). Detta var bara andra gången jag tog det sammanlagt så jag visste inte riktigt heller vad jag skulle förvänta mig. Efter 40 minuter i duschen hör jag att det börjar plinga på mobilen vilket jag förstår är Jessica som vill kolla hur det går med mig. Så jag tar Leo och kliver ur duschen. Magen gör ganska ont på grund av alla spänningar och jag googlar lite snabbt fram att det är normalt vid ett anfall. Eftersom jag fortfarande är spänd och har ont så tänker jag att jag kanske ska ta den andra "vid behovstabletten" eftersom det står "en till två vid behov", så att jag ska kunna få bort smärtan och dessutom kanske få magsvullnaden att ägga sig, då även den gör ont för sig. Jag tar den 16.50.

 

Efter kanske max fem minuter så börjar jag känna mig underlig och lite avdomnad i kroppen. Jag talar i telefonen med en väninna och uppfattar att jag börjar småsnubbla på orden ibland. Jag ringer strax upp mamma också för att fråga henne om ett projekt jag är på väg att starta (som ni snart ska få veta mer om) och medan jag pratar med henne börjar jag känna mig lite smått "onykter". Tomas kliver också innanför dörren 17.10. Jag berättar hur jag mått och mår och Tomas erbjuder sig att han ska gå ned till affären så jag ska slippa. Båda var vi väldigt hungriga och jag skulle bara springa ned snabbt tänkte jag och plocka lite sallad vi saknade till middagen, samt en yoghurt. Barnen fick snabbare mat och Tomas förberedde makaroner och falukorv till dem medan jag klev genom dörren. 

 

Det tar mica ca 3 minuter att gå till ICA. Att plocka de grönsaker och den yoghurt vi behövde skulle tagit mig 10 minuter max, men ju mer jag rörde mig desto knäppare kände jag mig i kroppen. Jag började bli snurrig och illamående. Min väninna Ulla som är sjuksjöterska ringde mig passligt i affären och jag berättade hur jag mådde. Hesheten hade slagit till och jag höll på att kräkas medan jag talade med henne. Tillslut fann jag mig bara irrandes i cirklar. Det tog mig ca 45 minuter att bli klar med något jag normalt skulle gjort på 10. Men jag kom i alla fall ihåg att köpa blommor till Tomas (vi hade 8-årig bröllopsdag igår). Väl hemma tog det mig ytterligare nästan 2 timmar innan jag lyckats göra min kycklig-tacosallad (Tomas erbjöd sig att fixa den flera gånger eftersom han såg hur dåligt jag mådde). Jag la mig ned på golvet flera gånger eftersom benen inte bar, jag kräktes och mådde fruktansvärt illa. Jag var alldeles yr och hade svårt att prata. Jag påpekade också att jag hade svårt att se ordentligt på nära håll, så det var svårt att skära salladen. Klockan 20 var den klar (!) och jag satte mig i soffan och skulle äta.

 

Jag kunde inte äta. Jag mådde så otroligt dåligt och bara kräktes. Jag satt och somnade flera gånger och varje gång jag somnade så "glömde jag" att andas och andningsrytmen gick ned så pass mycket att både jag och Tomas blev oroliga. Jag ringde Ulla igen, som är sjuksköterska. Hon sa att effekten av tabletterna ska börja försvinna efter 3-5 timmar och att det snart borde börja ge med sig. Fram tills dess fick jag däremot inte sova eftersom andningen blev ordentligt påverkad.

 

Tomas sprang och köpte glass så att jag skulle kunna få i mig någonting alls. Jag kunde inte tugga och hade fått ställa undan min middag. Jag kunde heller inte dricka för så fort jag försökte så kräktes jag. Jag kräktes upp den mesta glassen också, men fick i alla fall något i magen. Klockan 2 på natten mådde jag fortfarande precis lika dåligt och ringde sjukvårdsupplysningen. Hon ville mena att det inte kunde bero på tabletterna eftersom de borde varit borta redan (men jag tror hon hade fel for the record) och att jag kunde gå och sova. Vi bestämnde att jag skulle sova sittandes i soffan eftersom jag spydde plötsligt då och då. Två timmar lyckades jag sova innan jag vaknade och kräktes igen. 

 

När jag vaknade i natt klockan 4 var jag fortfarande seg och underlig i kroppen, men huvudet kändes i alla fall bättre. Illamåendet satt i men det kändes inte som det fanns nåt jag kunde göra åt detta. Klockan 6 lyckades jag somna om och sov till klockan 8. Nu mår jag avsevärt bättre och ska försöka äta frukost här, för nu har illamåendet också lyckats lägga sig. Min känsla efter detta är dels att jag måste kontakta läkaren igen, för jag var på ultraljud i februari och de såg massa stenar i gallan och skulle kontakta mig -men det har de inte gjort. Men dels också att det ska vara seriöst akut OM jag ens ska fundera på att ta den här medicinen igen. Och nästa gång blir det definitvt bara en.

 

Nu vet ni varför ni inte hörde av mig igår

 

 Mage en normal dag

Svullen mage igår

 

Extremt snygg jag, efter alla omgångar i spyhinken och allt. Bilden är tagen kl 5 i natt

 

 

Har med ätit Spasmofen någon gång under graviditeten dår jag hade gall- och njursten.
Jag blev med jättehes och fick mycket näsblod eftersom det torkade ut slemhinnorna.
Kände mig hög ibland och jättetrött men aldrig så kraftigt som du.. Fy tusan, tycker ändå det kanske hade varit bättre av sjukvården att ta in dig... :(

Hoppas du känner dig bättre idag!

Jag har också gallsten och brukar ta spasmofen. Jag brukar ta en eller två. Jag kan också kräkas av dom, bli hes, otroligt torr i munnen, kallsvettig samt yr. Du kanske påverkas ännu mer av dom eftersom du är så liten i kroppen.
När man har gallstensanfall är det rekommenderat att man inte äter ngt. Skulle jag äta sallad medans jag har ett anfall skulle min galla blivit ännu mer irriterad.
Lägg dig och vila nästa gång och ta rmot thomas hjälp:) Ligga på vänster sida, eller med benen i högläge eller sitt framåtlutad är de ställningar som fungerar bäst för mig.
/tips från en som haft gallanfall i 8 år

Kom inte ihåg, men visst var det så att du väntade på gallstensoperation? Ring läkare och tala om hur du har det..

Va otroligt söt och ung du ser ut utan smink.

Jag hade jätteproblem med gallsten efter jag gått ner ganska mycket i vikt, fick till sist operera bort eländet. Underbart skönt! Jag fick Diklofenak Mylan stolpiller mot smärtorna, funkar även mot njursten, och har aldrig känt av några biverkningar. Kanske skulle de funka bättre för dig? De är receptbelagda.

Och ja - om du väntar på operation: tjata, tjata, tjata.. annars kan väntan bli väldigt lång!

Lycka till!

Men hu och fy! Opererade bort min gallblåsa och rensade gallgångarna i höstas efter 6 veckor med mer eller mindre konstant värk. Underbart när det var över!! Spasmofen är läskiga grejer. Man känner sig helt onykter!

Jag åt papaverin ( vid kramptillstånd i mag - och tarmkanalen )som är för den glatta muskulaturen (den ej viljestyrda ). Gallan har ju direkt anslutning till tarmsystemet som är glatt muskulatur ( vet ej hur det ligger till med galan ). För mig gick det bort på ca 30 min. Från liggandes i sängen i fosterställning till helt symtomfri utan några som helst biverkningar. Fråga efter papaverin. Lycka till. " Sen det bästa jag gjort, var att ta bort den, så ring och tjata! Den som hörs mest får mest! Tyvärr. "

Hejsan! Blir väldigt inspirerad av dig. Tycker att du är så duktig!
Har en fråga, hur många kalorier åt/äter du per dag?

Ha det fint! /Jenny

Det är väldigt vanligt att få problem med gallan när man äter fettsnålt. Människor som till exempel äter LCHF har hela tiden en spolning i gallan så stenar inte hinner bildas. Det säger ju ganska mycket om att fett är något vi SKA äta och inte undvika, som många som drar ner på kalorierna dumt nog gör... nej, low carb high fat - JA TACK! Det enda smarta alternativet.

Men åhh, vad obehagligt. Tur att det gick bra för dig tillslut.
Fin blogg du har. :D

har samma skit men jag fick operationstid riktigt snabbt ändå och ska operera bort gallblåsan den 25 nu i februari. har difloneakt eller vad det heter både tabletter och stolpiller och de funkar jäättebra så kanske du ska byta mededcin, du borde nog kontakta din läkare oavsett för det låter som du fick ett jätteanfall och det kanske snabbar på tid mot operation om du ska ha sådan.
annars är mitt tips för att få operationstid snabbare att säga att du inte kan äta, jag tog upp min kräkfobi och att de måste fixa detta fort