Mina ringar

Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig och hade borstat tänderna och tvättat av mig, så åkte ringarna av fingret. Jaha, nu är det dags att passa sig alltså, när de faktiskt kan glida av. Än så länge skulle jag dock känna om det skedde så ett tag till vågar jag bära ringarna. Snacka om att leva i förnekelse. Men jag vill ju så gärna ha dem på mig, för under den mesta tiden jag ägt dem så har jag ju inte kunnat.

 

När vi gifte oss var jag gravid och då kunde jag inte ha båda ringarna samtidigt eftersom fingrarna svullat. Sen hade jag dem på mig båda två i två å rungefär efter att Marcus kommit ut, men sedan blev jag för tjock om fingrarna och hade först bara förlovningsringen och till sist kunde jag inte ha någon av dem. Så under ca 4 år så hade jag dem i ett halsband, för jag ville ju så klart ha dem med mig. Men jag hatade att det var så.

 

 

 

Under slutet av graviditeten med Leo kunde jag få på mig förlovningsringen igen och brukade ha den på mig på dagarna och sedan ta av den på kvällen.

 

 

Men när han sedan kom ut så började jag ha förlovningsringen på mig, även på nätterna -oftast. Jag kunde också under den tillfälliga dipp efter Leo fötts, då jag hamnade på 105 kg, ha på mig båda ringarna, men de klämde så fort jag blev det minsta svullen så vigselringen åkte ofta av.

 

 

Sen gick jag ju upp till 112 kg igen, ganska fort och då var det bara förlovningsringen jag använde eftersom vigselringen satt så hårt.

 

När jag sedan började viktminska igen vid 112 kg så gick båda ringarna på ganska snabbt (troligtvis eftersom jag gick ned så fort) och jag har kunnat ha dem båda på mig, hela tiden även på nätterna, från att jag vägde kanske 105-110 kg.

 

  

Dessa två tog jag nu. Misslyckat kanske men jag försökte visa hur stora de är. Som vanligt klicka för större bild.

 

Så ni kanske förstår varför det känns trist att behöva ta av dem nu igen? Ja även om det är ett positivt problem. Ringarna behöver helt klart förminskas, men det är ingenting jag tänker göra förrän jag kommit ned till en vikt jag trivs med och ser att jag kan stanna kvar där. Så kanske om ett år? Ja okay jag får ha dem i ett halsband igen, men det känns så himla tråkigt. Synd att de inte var små från början.

 

 

Vad trist! Inte att du gått ned såklart. Det är ju ett ganska angeläget prolem. Men trist att behöva göra om dem. :(

Kram

Oj! Man tänker ju sällan på ringar eller fingrar, jag är i alla fall mycket mer fokuserad på större ställen som magen eller ryggen. Nu när du säger det har jag ju märkt att ringen är lättare att ta av än tidigare. :-)

Jag förstår dina blandade känslor över ringarna. Jag har precis börjat använda mina igen. På sommaren är mina fingrar så svullna att jag har en annan ring, men nu kan jag ha mina riktiga igen. Lycka :)

Härligt att dina fingrar blivit så smala. Synd att det innebär att du inte kan ha dina ringar längre :( MEN, du har faktiskt inte så långt kvar tills du är på 60 kg (inte om man ser till helheten) och fortsätter det i den takten som nu så kan du snart ha ringarna igen :)

Hej, jag har precis hittat till din blogg. Vilken enorm resa du har gjort. Grattis! Hur lång är du?
Jag kommer garanterat att följa dig på din väg. Lycka till. Jag ska kika runt lite mer. :)

Vad tråkigt att inte kunna ha sina ringar på sig. Men den här gången är det iallafall en positiv anledning. För mig symboliserar mina ringar så mycket att jag skulle aldrig vilja byta ut dom. Förminska om det behövdes självklart, men inte byta.
Men om ett max ett år kommer du att ha dina ringar på fingret utan att behöva tänka på om dom ramlar av eller inte:)