Hej och hå i värmen. Här sitter jag och läser viktbloggar och träningsbloggar. Jag gör ofta sånt nu mer för det finns inget bättre än att få och ge inspiration och hopp. Jag har fått en del så underbara kommentarer från er på sista tiden och ni ska veta att jag tar till mig dem alla och blir bara ännu lyckligare och det finns ingen bättre känsla än att få hjälpa till att peppa andra under min resas gång.

 

Nu till något helt annat. Kläder och storlekar. Vi börjar med mina ringar. Jag hade mina ringar kring halsen förut. Ja inte när jag fick de första gången så klart. Förlovningsringen satt ju jättebra så klart men då vägde jag som nu eller bara något kilo mer, så det är inte så konstigt. Vigselringen gjordes när jag var gravid och hon på guldsmeden sa att vi skulle göra den en storlek mindre för mina fingrar nog var svullna. Det var de tyvärr inte så ringen var något trång. Vi gifte oss 13:e augusti och på bröllpsdagen hade jag så klart båda ringarna på mig, men där efter fick jag ha bara vigselringen ett tag för då svullnade fingrarna upp (Marcus föddes i november). Sen var det lite till och från jag hade den ena eller båda eller ingen, men ju tjockare jag blev dessmindre kunde jag ha ringarna på mig och från ca 110 kilo så slutade jag bära dem för de var för trånga. Runt 110 kilo nu så började jag använda ringarna men jag kunde bara ha förlovningsringen då jag sov (för mina fingrar svullnar något då). Men bara något kilo senare så började jag använda båda, även om de i början kändes trånga. Nu sitter de hur bra somhelst och jag får utan svårighet av och på båda samtidigt. Har jag bara förlovningsringen på mig (vilket jag hade för att testa) så kan jag meddela att den sitter ganska löst på fingret. Inte så den trillar av, men den kommer nog att göra det. Underbart!

 

 

Storlekssak två. Jag väger mindre än min make nu! Han är inte tjock och jag har alltid vägt mer än honom. Men inte nu. Med 1 kg ligger jag nu under honom vilket också känns underbart, för det är ju liksom lite "så det ska vara".

 

Bild från i mars

 

Bild från nått kilo sedan

 

Sist för det här inlägget. Jag har bara ett par byxor som verkligen passar mig nu för alla andra är för stora och åker ned. Angenämt problem. Känns också underbart. 

 

De här svarta byxorna var alldeles för små för mig när jag var som tjockast. Någonstans runt 115 fick jag inte plats i dem längre.

 

De här byxorna har inte suttit slick slick slick, utan något löst. Däremot var det inte en tillstymmelse till risk att jag skulle tappa dem, då jag var som störst.