Först varför ni fick hjälpa till med tummarna och det är eftersom jag och Tomas har tittat på hus ett tag nu. Vi har haft ett lånelöfte i några månader och även fast vi trivs oerhört bra i vår centralt liggande etagelägenhet så finns det ett hus med i våra drömmar.

Nu hade vi hittat ett otroligt mysigt och trevligt hus i det område vi helst vill bo i. Det är i samma stad som vi bor i idag och nära till saker vi värderar, vilket känns väldigt bra. Tomas och jag budade upp väldigt länge, men senare på kvällen tyckte vi tyvärr att priset överstigit husets värde och därför drog vi oss ur budgivningen trots att vi hade kunnat buda högre. Jag har sett att de andra budgivarna fortsätter och just nu är huset uppe i

3 800 000. Men jag vet att ett likadant hus som till och med var ytterligare lite fräschare såldes i Mars för

3 050 000 och det var ett bra värde för det huset (ligger bredvid det vi budade på nu) men skvallrar också om det lite orealistiska priset som ligger på det här huset nu. Vi kommer därför inte heller att hoppa tillbaka in i givningen -TUSEN TACK för alla era tummar och tanken ni tänkte, kärleken ni höll dem med, tack tack tack!

 

Igår var det en stor dag för mig igen. Det är eftersom jag skulle träffa plastikkirrugen, som jag berättade igår. Han tittade på hela min kropp eftersom jag upplevde att det är 3 stora operationer jag kommer behöva, vilket han också bekräftade. Det är lårplastik, armplastik samt bröstlyft med rekonstruktion. Kirurgen sa att det är inget snack om att operationerna måste göras, men att han däremot inte trodde att landstinget skulle ta sig an att titta på ärendet. Han hade arbetat i landstinget jag bor i och sa att de gör bara buk och även där finns ju regler för om de gör eller inte. Jag fick min buk december 2012 och jag hade sådan tur att jag fick göra på en privat klinik då det var fullt på sjukhuset (strandkliniken -operation av Dr Oya). Detta är jag givetvis oerhört glad för och kirurgen sa igår att jag ska vara glad just för att kirurgerna på sjukhusen inte alltid är lika duktiga på att få operationerna fina. De har helt enkelt inte samma tid. Han sa att han däremot absolut förstod att jag ville söka via landstinget och sa att han hade full förståelse för att det behövs. Han kunde skicka ett brev till min husläkare och understryka att han också tycker det behövs rent medicinskt. Däremot kommer det troligtvis inte att leda till något sa han.

Jag sa då till honom att det inte är någon mening med att han gör sig det besväret i sådana fall. För min husläkare är med på att landstinget borde betala och har skickat in förfrågan till dem till och med, men vi fick nej (2013). Så det är inte henne man ska övertyga. Samtidigt så är armarna och benen väldigt svåra områden att operera och få ordentligt bra. Därför är det bättre för mig om jag ändå betalar för att få det gjort och då kan få så bra resultat som möjligt. För att göra en lång historia lite kortare så säger jag så här att jag troligtvis opererar mig om någon månad bara (jag får tid från kliniken idag) och att det blir armar och ben samtidigt. Detta kommer att förbättra min livskvalitet radikalt. Inte för att jag kommer se finare ut, nej för det finns inte några garantier på det i alla fall, utan för att jag kommer slippa alla dessa fruktansvärda ödem i benen bland annat. 

 

Vätska i kroppen är ett av mina stora problem. Sedan jag gick ned i vikt första gången så har jag haft problem med att det blir stora ödem i kroppen. Det kom redan när jag vägde 80 kilo ungefär, så det är inte för att jag varit på ett visst vis i kroppen, det var bara just då det hände. Exakt varför vet inte läkarna än men de är alla överrens om att den mest troliga anledningen är för att det finns så mycket plats i min hud och där samlas vätska. Jag kan bokstavligt bli så svullen på ett dygn, att jag nästan inte inte kan (och ibland till och med inte har kunnat!) få upp byxorna över låren. Får jag då upp dem så sitter de så hårt att jag tillslut ändå blir tvungen att ta dem av mig och byta till mjukisar. Detta gör att jag måste äta vätskedrivande, för att gå upp och ned 10 kilo på en och samma vecka (yes det är sant att det har hänt mig, Tomas bevittnade händelsen) är inte skönt i kroppen. Min kropp som dessutom redan är känslig på grund av fibron. Ja så vätskedrivande måste jag alltså ta, men det är inte roligt. Dels för jag blir tvungen att besöka toa så ofta, dels är det mycket pengar som går men framför allt så kan det leda till brister på kroppens salter och det är faktiskt farligt. Sen finns det andra medicinska problem som att det blir svamp, utslag, sår mm och dessutom gör det ont när jag går omkring och huden slår. Så jag måste ha strumbyxor eller tighta byxor som håller tag i huden (inte håller in däremot för det behövs inte) samt att jag inte kan träna i vad som helst. Antingen strumpbyxor som håller i, vilket blir jättevarmt och jobbigt. Eller så måste jag ha ordentliga träningsbyxor som håller tag i huden. Men nu ser jag ljuset i tunneln. Även om brinner i plånboken. Men å andra sidan har jag inte råd att leka med kroppen heller.

 

 

Vad ska ni göra idag?