Hej allihop. Nu var det ett tag sedan jag skrev, men som ni kanske minns att jag nämnt (?) Så har jag opererats och jag har mått så dåligt efter operationen att jag inte haft energi över till att blogga. 

 

Jag fick lite problem med magen efter att jag fött Leo 2011 och 2012 så yttrade det sig tydligt genom att magen slutade att fungera som den skulle. Från början trodde vi att problemet satt i själva magen (trög mage till exempel) men efter flertalet utredningar fann man problemet. En prolaps i livmodern (slidväggarna) som gjorde att saker inte fungerat som det ska. Jag oroade mig inte jättemycket över detta eftersom jag i januari i år fick en remiss för operation och utifrån informationen jag fått (där det stod att det var livmoderframfall) så verkade det som om operationen skulle vara ganska okomplicerad ändå.

Tyvärr visade det sig, 10 minuter innan operationen startade, att jag fått fel information. Det var inte ett framfall, utan en rektocele med även en främre prolaps. En del saker togs ifrån mig inom loppet av några minuter och en mycket bekymrad läkare sa att vissa av de sakerna kanske man hade behövt fundera på innan man gjorde operationen och att det därför var extra illa att jag inte vetat (ett sådant exempel är att jag aldrig mer får föda barn vaginalt, utan måste göra kejsarsnitt om jag vill ha fler. Nu planerar vi inte det eftersom vi har tre fantastiska söner -men alla tre föddes vaginalt så att få det "förbudet" plötsligt så var inte så roligt. Det var en av flera bud jag inte vetat om) som dels också innebar att jag skulle ha mer ont, vara sjukskriven längre samt att återhämtningen skulle var längre, mer smärtsam och långsammare.

 

Operationen gick säkert bra men första tiden efteråt var som att befinna sig i twilight. Jag kunde inte äta, inte sova, inte gå, knappt röra mig osv. Jag fick dessutom åka in till akuten två gånger varav en av gångerna läggas in akut för att få antibiotika och smärtlindring.

 

Nu har det gått 12 dagar sedan operationen och jag har fortfarande svårt att gå ordentligt eftersom jag måste gå lite isär med benen. Jag har smärta dygnet runt, ibland mildare men ibland extremt mycket intensivare. Men förhoppningsvis kommer det att bli bättre och bättre under de två veckor (efter denna) som jag är planerat sjukskriven, så att inte sjukskrivningen måste förlängas (doktorn sa att det är en stor risk att det blir så). Undertiden har jag en lätt nedsatt förmåga. Jag får absolut inte lyfta eller bära tungt och jag får inte använda bukmuskulaturen mer än absolut nödvändigt.  Med anledning av det har jag till och med fått restriktionen att jag inte får sjunga, eftersom jag som sångerska använder msgmusklerna när jag sjunger.

 

Så här står jag mitt i renoveringen och ser på. Eller så ligger jag i smärta och ser på, som alternativ. Men jag blir bättre och runt om mig blir finare och i slutändan kommer förhoppningsvis magen att fungera också och bara därför kommer det att vara värt det.

 

Jag hoppade i riktiga kläder härom dagen då jag mådde lite bättre och gjorde en snabb jämförelsebild från april till nu. Där jag vägde 95 I april  (mitt tyngsta efter sjukdomen. Se tidigare inlägg för mer info) och de 70 jag väger nu. Och nedåt fortsätter det. 15 kilo planerat är kvar (dock kan jag ju inte träna på ett tag och är ganska stilla, så det stannar kanske upp ett tag nu)