Ja då har jag haft lite tid på mig att fundera på hur jag vill göra med saker som "veckans" vikt och fullt fokus på vad jag tränar, äter, hur jag tänker, tycker osv. Jag tror att jag har kommit fram till att jag inte kommer köra "veckans vikt" och anledningen till det är att jag inte vill sprida en vikthets. Förra omgången var det bra för mig att jag gjorde det och det var nog bra för de som följde mig just för det här med vikten. Min familj (inte Tomas, men mamma, pappa och syskon) blev stressade och vissa av min bästa vän tyckte det var jobbigt. Jag hade ett väldigt fokus på vad jag gjorde med vikten och jag tror det det var vad som drev mig i mål så snabbt och smärtfritt. Blandat med den enorma lyckan jag kände dagarna i ända. Jag har ändå beviset på vad jag kan göra och klickar ni till början av bloggen så har ni det också. För där delade jag min vikt varje måndag, för att visa vad den veckans jobb med kroppen hade fixat för mig. Jag kan själv bli förundrar över hur fantastiska våra kroppar är, när jag går tillbaka för att läsa.

 

För er som nu du tänker att jag inte kommer att prata mer om det här med vikten, så kan jag lugna och säga att det kommer jag ABSOLUT att göra. Men jag kommer göra det på ett annat vis den här gången. Jag hamnar på mycket platåer nu och jag går inte ned lika snabbt. Varför? Jag tränar inte något och jag äter annorlunda. Skulle jag äta som förut (godis bara en dag i veckan, inget slarv, bra mat i lagom mängd) och inte slarva med det (samt träna på min crosstrainer varje dag) så skulle jag nog gå ned i vikt mycket snabbare. Men jag känner inte det behovet nu. 

Medan man gör en sådan resa så måste man vara väldigt egoistisk. Man måste ta tid från sin familj och från sitt liv, sina barn, vänner, sitt jobb kanske. Jag behövde sägs till Tomas varje dag att jag skulle stå en timme på crosstrainern, eller gå en powerwalk  (oftast var jag borta 1.5-2 timmar då) och han tyckte verkligen att det var 100% okay och han glades för mig också. Men Jag hade något annat då som jag inte har nu, det är mer tid. För när jag började träna i maj och fram tills oktober så var jag mammaledig. Sen varslades vi från jobbet efter nyår eftersom stockhoömskontoret skulle stänga, så då fick jag ytterligare ett halvår "ledigt". Då har man tid att blogga som jag gjorde. Man har tid att träna, fixa och planera. Eller gå på gymmet kanske.

 

Sen blev jag ju sjuk  (hjärnan svullnade upp, mediciner, följdsjokdomar m.m - läs tidigare i bloggen) och det var när jag var så sjuk som jag tappade alla mina rutiner, slutade blogga, slutade träna. Jag sov, grät och åt. Och jag åt mest onyttiga saker också då det var den enda "glädjen" (kortvarig, endast medan jag åt) som jag då kände. Sen sov jag igen.

Av det lärde jag mig en del nyttiga saker och en av dem är att för mig så kommer alltid familjen först. Ännu mer än den redan gjort innan. Jag säger självklart till Tomas att jag vill träna nu också, men då är det inte "nu måste jag träna så du får göra det eller det", utan det är mer "passar det att jag tränar nu"?. 99% av gångerna säger han ja.

 

För att avsluta innan det blir för långrandigt (och tradigt) nu, så kan jag alltså kort summera. Jag kommer inte köra veckans vikt och det är för att jag inte tänker stressa genom viktminskningen. Däremot tänker jag köra på med den kraft min kropp vill och det tänker jag dela med mig av.

I dagsläget 71 kilo (från 95) och siktar mot 55-60.