Reflektion av gårdagen

Solen skiner in här genom mitt fönster i vardagsrummet. Jag är fortfarande hemma för att ta hand om sjuka barn och får således en stund för reflektion för mig själv. Ja förstås samtidigt som jag känner mig som en stor svikare som inte är på jobbet och gör vad jag bör. Men förhoppningsvis är det sista dagen idag. Marcus öroninflammation (som gjorde hål på trumhinnan och som gjorde honom tillfälligt nästan döv på högra örat) verkar bättre och både Oliver som kom hem med 39 grader feber i måndags och Leo som också hade lättare feber men var hängig igår, mår alla tre bättre idag. Jag ska bara utesluta feber så blir det back to normal imorgon.
 
Reflektion ja. Igår efter att jag skrivit mitt första inlägg så trillade det in en del kommentarer. En del ev dem var otrevliga och anonyma. Det stod att det var bra att jag "äntligen fattat", att jag varit patetisk och har svält mig själv samt kunnat utlösa mat eller träningsproblematik hos andra. Hur ska man känna när folk säger så? Ja visst är det sant att jag vet vad som är sant och likaså mina vänner och min familj och således bör man bara kunna blunda när folk skriver saker som faktiskt inte är sant, hur mycket de än själva tror på det. Men en del av mig blir så klart ledsen över att människor faktiskt tror så illa saker. Som att jag äntligen ska ha förstått till exempel? Jag vet inte vad jag äntligen ska ha förstått. Jag valde att svara eftersom en kompis till mig sa att det var bättre att jag gjorde det än att låta bli att svara men idag känner jag att jag egentligen inte borde gått ned på den nivån. Men för all del, har ni något att säga eller nåt ni funderar på så kör på
 
 
 


Kommentarer
CG

Tänk att det alltid ska finnas folk som måste kritisera andra... Du får skriva vad du vill i din blogg, det är ditt liv, dina erfarenheter och dina känslor! Jag som läsare kan välja hur jag ska se på din blogg - ska jag göra precis som du gör för att gå ner i vikt, eller ska jag göra det som jag tror att just MIN kropp behöver/vill göra?
Ska jag tro att ditt liv är det perfekta, självklart är det inte det! Inget liv är perfekt och vårt liv är just VÅRT liv.
Jag önskar att folk kunde ta allt på nätet med en nypa salt, allt är inte sant och gå istället på ditt sunda förnuft, vad kan verka rimligt?

Linda - du är fin som du är, du behöver inte förklara dig inför idioter och du har gjort och genomgår en sån otrolig resa! Självklart går livet upp och ner - det gör det för oss alla ♥
Bamsekram till dig och kämpa på!

Svar: Tusen tack för den här fina kommentaren. Kramar och kärlek
Linda

Annie

Jag har nog bara en sak att säga: Kram! Du är bra som du är - peppig eller inte! Jag gillar din blogg som den är nu, den känns väldigt äkta.

Som sagt: kram!

Svar: Tusen tack! Kram
Linda

2015-12-08 @ 10:41:13


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0