spenderade kvällen på akuten

Som ni kanske märkte så skrev jag ingenting alls igår. Detta är för att jag spenderade kvällen på akuten. Jag ska berätta.

 

I fredags kväll så satte vi oss och såg en film och vi åt lite godis som vi brukar, så när de första magsmärtorna kom så tänkte jag bara att det måste bero på att jag antingen var väldigt mätt, eller för att magen är så ovan med fet mat och godis. Jag hade ätit spairribbs på dagen. Det innehåller hemskt mycket kalorier och är inget jag normalt äter ens en gång i månaden. Men eftersom det är så gott så kände jag att det var dags för mig att unna mig det. Jag hade ont och det sög i magen ordentligt under sista halvtimmen av filmen men sedan var det som om det exploderade i magen och det gjorde bara så fruktansvärt ont. Jag kunde inte riktigt säga vad det kändes som om det var för smärta medan jag låg och vred och vände mig, det ända jag kunde säga med säkerhet var att det gjorde ont både i magsäcken och strålade ut lite åt sidan. Men jag vred och vände på mig och hade sådana kramper -vilket också gjorde lite ont i musklerna, att det tillslut kändes som om hela magen gjorde ont. Det höll på så ganska länge men Tomas la sig bredvid mig och höll om och klappade på mig, som om jag varit ett barn och tillslut så lyckades jag somna. Jag vaknade då och då under natten och hade ont, men det var ändå okay.

 

Igår när jag vaknade så var jag öm och svullen i magen. Dessutom var jag riktigt rapig och tänkte att det kanske varit smärta från gaser (hur trevligt det nu låter) som jag hade haft. Jag tog en promenad i kylan för att besöka secondhandbutiken vi har här, för att se om jag skulle hitta något, men eftersom magen smärtade i vågor (vilket jag fortfarande trodde var gaser) så gav jag strax upp och gick hem igen.

Hemma så blev smärtan mycket bättre. Magen ömmade fortfarande lite men svullnaden hade lagt sig något och jag hade rapat stup i kvarten hela förmiddagen så jag tänkte att det nog var på väg att gå över. Hemma städade jag av lite och sedan gick jag ned en snabb tur till centrum för att gå in på skoaffären och se på deras rea. Självklart blev jag förälskad i en ny sko som jag känner att jag måste ha

 

Sedan passade jag på att se på Lindex innan jag skulle handla middag, eftersom de har halva priset på reapriset. Men jag hittade ändå ingenting som jag ville ha och började därför gå till Ica. Klockan var ca 16 och jag kände ett ordentligt sug i magen som började byggas upp. Jag förknippade dock inte det här med gårdagen utan bara med hunger, när magen är tom. Jag mötte min lillasyster av en slump som också precis skulle in och handla och jag berättade att jag var våldsamt hungrig. Det blev soppa för att det skulle gå så snabbt som möjligt och jag hastade hem.

Maten hjälpte dock inte alls (vilket inte är så konstigt eftersom det inte berodde på hunger) och jag sa till Tomas att jag istället skulle hoppa in i duschen, eftersom värme brukar hjälpa då jag har ont i magen. Det hjälpte dock inte heller och plötsligt kom den där explosionen igen. Den här gången var det dock 17 resor värre än det varit på fredagskvällen.

 

Jag skrek och stönade igenom smärtan, vred och vände mig. Kunde inte stå, ligga sitta eller gå. Tomas sa att jag borde ringa sjukvårdsrådgivningen så det gjorde jag. De kopplade mig till akuten på danderyd då de tyckte det lät ganska illa och på danderyds akut så bad hon mig kategoriera smärtan från 0-10. Jag sa 10 och hon sa att jag skulle in genast.

Eftersom alla våra tre söner har influensan så ringde jag i panik till min mamma som kom och hämtade mig. Innan hon kom så hade Tomas ett fullt schå med att få på mig kläder (jag var ju naken eftersom jag duschade precis innan) eftersom jag inte kunde vara stilla och eftersom jag vred och vände på mig i plågor. Tillslut gjorde det så ont så jag kräktes. Efter det så lugnade det sig tillfälligt tack och lov och jag fick på mig kläder av Tomas och sedan gick jag som en krok ut i bilen. I bilen kom intensiteten tillbaka ordentligt och jag satt och andades som om jag varit gravid.

 

Jag blev mottagen ganska fort när jag väl var inne. Jag kanske fick vänta 15 minuter allt som allt och sedan tog de hand om mig. De var väldigt måna om hur jag mådde och tog prover på mig. Läkaren kom in och klämde på magen och berättade att det troligtvis var GALLSTENSANFALL jag hade fått. Tydligen är det väldigt vanligt efter en stor viktminskning och speciellt om det gått fort också (de hade ju tagit all info innan så de visste att jag gått ned 73 kg). Så med andra ord var det ingenting konstigt och allvarligt men läkaren berkräftade att stensmärta är en av de västa smärtorna man kan ha. Tack och lov flyttade nog stenen på sig och smärtan gav med sig -inte helt, men så pas smycket att jag kunde slippa våndas i plågor.

 

Jag fick två smärtstillande tablettsorter med mig hem och de skickade ut recept som jag ska hämta. Jag kommer också bli kallad på ultraljud så de kan kolla om det måste opereras eller om de tror att stenarna själva kan passera.

 

Så nu vet ni det, att när ni tappar vikten så kan det hända att ni får ett gallstensanfall. Det känns som om man vill krypa ur skinnet. Man vill bara svimma, kräkas, skrika, gråta och önska man var någon annan. Man klarar inte att vara stilla, det gör ont hur man än ligger, står, går, andas eller rör sig. Det känns som om man ska få en hjärtattack, som om man inte kan andas, som om man håller på att sprängas. Fruktansvärt är ett litet ord för att beskriva smärtan (säger jag som fött tre barn på naturlig väg, varav en utan bedövning). Men var inte rädda att det är något allvarligt, kontakta bara sjukhuset så de får kolla om ni har gallsten eftersom de kan behöva opereras. Mamma sa att hon hade gallstenar i två år, där smärtan kom och gick så som jag beskrivit ovan. Sedan gick hon till sjukhuset och opererades. Onödigt att behöva ha ont så länge om man inte måste. Nu trodde hon också att det var gaser eller kollik, som jag trodde i fredags, så det var ju därför hon inte gick, men jag tänker att jag säger till så kanske ni slipper få så himla ont. Man kan ju gå efter första tillfället, eller under första tillfället för den delen, så kanske man slipper att det återkommer.

 

Nu efteråt så har jag lite ont och är öm i magen. Det känns på högersidan lite under revbenen, precis bredvid magsäcken. Jag hoppas verkligen att jag slipper fler anfall

 

 

vad skumt tror jag drabbades av det i går natt, är fortfarande öm... är du det? livrädd att de kommer igen

Gallsten är inte kul.... Jag opererades mellan barnen för gallsten så för knappt 4 år sen, det enda som lindrade mina anfall var morfin vilket jag inte tål så bra, så ett anfall slog ut mig i minst 24 timmar från det att det började.

Mot slutet innan operationen kunde jag inte ens äta kokt torsk med kokt potatis utan att få extrema anfall. Sjukt ont och jag föder hellre barn igen ett antal gånger än att ha gallsten.

Jag hoppas du slipper fler sådana anfall, tyvärr är det vanligaste att det blir oftare och oftare har jag förstått det som. Men vissa (som min kollega) har ett eller två sen aldrig(?) mer.

Men usch vad hemskt det låter! En kompis fick det en gång, han blev aldrig riktigt bra i magen efter det dock :S Han får ont i magen ibland, men det beror nog lite mer på vad och hur mycket han ätit.

Krya på dig!

Usch! Det låter väldigt otrevligt och jag hoppas att du inte behöver uppleva det igen. Varför uppstår det när man går NED i vikt?

det är fruktansvärt.. jag har haft grus som gjort sjukt ont.. det var så dem hittade min fettlever, när det gjorde ultraljud av gallan och såg förutom gruset att min lever var förfettad =/ Kram

Jag lider verkligen med dig! Inte för att jag själv någonsin haft gallsten, men min mamma har haft och hon har berättat hur ont det gör. Hoppas du slipper fler anfall och att du snart får komma och göra ett ultraljud så de snabbt kan göra en operation ifall det behövs. Krya på dig! Kramar!

Ja gallstensanfall är hemskt. För ett par år sen fick jag åka ambulans till sjukhuset och diagnosen blev tarmvred. Jag fick morfin och laxerande och fick åka hem efter ett par dagar. En månad senare var det dags igen. Då insåg dom att jag haft både tarmvred och gallstensanfall samtidigt gången innan och nu hade gallblåsan blivit inflammerad. Blev akut operation på sen natten för mig.
Man kan lugnt säga att jag hade ont båda gångerna:-)
Tycker det är lika bra att dom opererar bort blåsan om den väl börjat bråka. Fast jag kan få ont nu också men inte lika illa.
Hoppas du slipper fler anfall och att dom tar bort den och/ eller stenarna om du har såna.
Krya på dig nu.
Kram

nej men huuuu vad fruktansvärt det låter! hoppas du mår bättre nu :)

jag hade tappat bort din bloggadress men hittade äntligen hit igen.. såg en tjej på aftonbladets hemsida som jag tyckte jag kände igen och så var det du! visste att du var "bekant"! ;)

Åh, stackare! Tur du hade folk omkring dig som kunde hjälpa dig. Hoppas du slipper fler anfall. :/

Usch, jag minns med fasa. Det var precis som du beskriver, man kan inte stå, sitta eller ligga ner. Man andas i korta flämtningar och jag minns också att jag spydde när det var som värst... I mitt fall fastnade en sten och täppte till ingången till bukspottkörteln som blev inflammerad. Det i sin tur ledde till inflammation i hela bukhinnan. Allt som allt låg jag inne i tre veckor på sjukhus, till slut med ryggmärgsbedövning... Det var en upplevelse det. Hoppas verkligen inte du behöver gå igenom samma sak!

det kommer aldrig bli helt bra med min fettlever men ju mer jag går ner i vikt desto större är chansen att jag inte kommer må sämre.. =) låter man fettet vara där så kan levern i vissa delar dö =/ Kram

Lider med dig.. hade gallstensanfall hela graviditeten plus flera månader efter och tillslut blev jag opererad.. det är inte kul någonstans :(