Omtänksamt

Nu är vi hemkomna efter en trevlig dag med kalas, påhälsning hos mina föräldrar och snabb tur till affären. Vi hade planer på att äta på pizzeria, jag skulle då ätit min älskade kycklingsallad, men det fick bli middag hemma i alla fall. Tomas håller på och gräddar en ugnspannkaka.
 
Ikväll är det lite godis i min påse. Dock väldigt några bitar och de täcker inte ens botten i min lösgodispåse. Jag var dock på väg att fega ur och låta bli och köpa, men bestämde mig att jag inte vill låta viktminskningen sätta sig på hjärnan och det är ändå jag som sagt att jag står för en viktminskning baserat på att äta allting, men i lagom mängd. Min väninna sa det till mig en dag att tänka på det att inte låta det sätta sig, för det är lätt att det blir störningar av det. Jag har till exempel en annan vän som faktiskt råkat ut för just det och har det jobbigt med det idag. Jag har också läst det i flera bloggar om folk som bantat, som jag men sedan har svårt att sluta upp och försöka få normala matförhållanden och rutiner. Jag vill inte hamna där så jag tillåter mig själv lite godis idag. Men bara lite.
 
Tomas sa det att även om man skulle äta massa godis en dag så är det ingen fara. Speciellt inte om det är så sällan som jag gjort det. I mitt fall har det inte hänt sedan innan jag började viktminska nu efter Leo och det var för 17 kilon sedan. Så jag håller med om att det säkert inte skulle spela någon roll för kroppen men bara tanken på att ställa mig på vågen imorgon och kanske väga ett kilo mer än idag känns så illa så jag vill inte chansa. Så Tomas tyckte jag skulle ta en dag sen när jag köper precis det godiset jag ville ha, utan att tänka på vikt, bara för att få bevisat att det inte skulle spela någon roll för vikten. Jag får se hur jag gör med det sen. Idag är det i alla fall inte.
 
Jag måste bara avsluta med att säga att det var så gulligt av min väninna, Jenny. Idag när jag kom till kalaset var jag ju helt inställd på att inte fika alls, för jag hade ju sagt till innan att jag inte skulle ha något. Men när hon plockade fram så såg jag att hon ställde en Cola Zero bland fikat och läsken. Den hade hon köpt enbart för min skull, för de skulle annars aldrig köpa zeroläsk, för det finns ingen anledning för dem. Hon sa att det var det minsta hon kunde göra eftersom jag sagt att jag inte skulle fika nått. Hon vet ju att jag brukar dricka det. Det tyckte jag var omtänksamt.
 
 


Kommentarer
Pernilla

Jag känner så väl igen mig i dina tankar - att få ångestfyllda känslor för att man ska tillåta sig att äta något. Jag försöker komma över mina och våga äta onyttigt ibland - jag tänker att det egentligen inte gör så mycket eftersom jag tränar så mycket som jag gör (just nu). Sen behöver man såklart inte trycka i sig 1 kg godis, men en lagom dos gör egentligen ingen skillnad på vågen. Man måste bara våga tro på det, annars blir man helt knäpp i huvudet. Men jag tycker isglass, och då särskilt piggelin, är bra när man är sugen på något - det är gott och innehåller inte så fasligt många kalorier. Men det är klart, det är ju inte ",godis, godis" om det nu är det man är sugen på :)

Svar: Tack, vad skönt då behöver jag inte känna mig sjuk i huvudet som känner osm jag gör. Idag kände jag verkligen för att lägga benen på ryggen och fly när jag stod vid godiset. Jag övervägde också att köpa en nutrilettbar istället. Men det blev liite godis i alla fall. Väldigt lite men ändå några bitar. Sen om det var 150 eller 300 kalorier vet jag faktiskt inte men jag tänker att enligt viktklubb så ska jag ha bränt i alla fall 500 kalorier på crosstrainern så det borde definitivt täcka godiset för så mycket var det inte. Det är ju alltid nått. För mig tror jag att det vore bra att jag tar en koll på hur många kalorier jag får i mig egentligen. Jag tror nämligen det finns en risk att jag får i mig för få! Tack för tipset. Ska köpa hem piggelin
Linda

2012-07-07 @ 23:50:50
URL: http://skinnyjeans.devote.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0