Efter att ha spenderat den största delen av dagen i soffan så har Tomas nu flyttat mig till sängen,  så att ryggen ska få vila lite också. Jag hade kanske hoppats att medicinen skulle ha lite mer inverkan på smärtan i ryggen men än så länge har jag inte fått den bättre. Magen är som den är. Hård och svullen. Nu har jag i alla fall hittat en skön ställning i sängen vilket alltid är något.

 

Jag försökte visa bilder för er tidigare också men det gick inte alls att ladda upp via mobilen av någon anledning. Precis på samma sätt som på kliniken när det inte gick igår. Jag har inte orkat sitta vid datorn idag om jag ska vara ärlig. Vi får se om jag orkar ta mig dit imorgon något. Men imorgon är det mycket som det är ändå eftersom jag ska in på återbesöket. Jag har en väninna som skjutsar mig, vilket är oerhört snällt så klart. Och att bero på snällt så är det Tomas som springer runt här hemma och passar upp på mig som om jag vore en prima prinsessa.  Så himla go är han och ändå har jag sagt till honom att han inte måste passa upp på mig så. Men det är väl egentligen lika bra att jag tar emot den hjälp jag får. Den kommer ju hjälpa mig att läka när allt kommer omkring.

 

Vad gäller övriga saker i livet då, eller min viktminskning för att förtydliga,  så är jag och Tomas lite oense nu. Jag vill nämligen fortsätta som jag gjort medan han vill att jag åka äta "ordentligt" och inte tänka på det där nu när jag läker. Men för mig känns det nästan omöjligt. Jag är så rädd att jag slå lägga på mig massa nu,  vilket jag hört är relativt vanligt efter en operation (vätska då främst) och att det ska spänna ut magen så den inte blir så optimalt fin som den kan bli. Jag har banne mig inte kämpat och grejat för inget här och kan inte riskera att gå upp nu känner jag. Han förstår mig så klart också för han vill ju inte få mig att trycka i mig alltså men tycket jag kan glömma det där just nu. Men jag vågar inte glömma. Jag måste balansera bara tror jag. Men först ska jag nå 60 kilo. Jag kan inte acceptera annat.